MÖD 2007:20

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom den 11 juli 2006 i mål nr M 1276-05, se bilaga A

KLAGANDE

Statens räddningsverk, Norra Klaragatan 18, 651 80 Karlstad

MOTPART

Kemira Kemi AB

Ombud: advokaten M.B.

SAKEN

Tillstånd enligt miljöbalken till tillverkning av väteperoxid i Helsingborg ___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen avslår överklagandet.

_______________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Räddningsverket har yrkat att domen upphävs.

Kemira Kemi AB (bolaget) har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i Miljööverdomstolen i allt väsentligt åberopat samma omständigheter som vid miljödomstolen med följande tillägg.

Räddningsverket

Räddningsverket anser att det aldrig skett någon integrerad miljö- och säkerhetsprövning av hela verksamheten enligt lag (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen).

För att kunna bedöma om en verksamhet omfattas av tillståndsplikt eller ej på grund av hanteringen av farliga ämnen får förutsättas att man utgår ifrån definitionerna i Sevesolagen av såväl verksamhet som verksamhetsutövare. Det är dessa definitioner som avgör en verksamhets geografiska gräns och vem som är att betrakta som verksamhetsutövare. Att sådana definitioner inte finns för övrig miljöfarlig verksamhet saknar betydelse. Vad som är en Sevesoverksamhet är definierat i 2 § Sevesolagen, och hanteras farliga ämnen i mängder som motsvarar den högre kravnivån föreligger tillståndsplikt enligt miljöbalken.

Sverige har implementerat rådets direktiv 96/821EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår, Sevesodirektivet, på ett sådant sätt att det är genom den fördjupade säkerhetsprövningen som bl.a. kravet på en granskning av säkerhetsrapporten enligt artikel 9 i Sevesodirektivet skall tillgodoses. Säkerhetsrapportens avgränsning och innehåll styrs av Sevesolagen med tillhörande förordning och föreskrifter. Detta innebär att säkerhetsrapporten kommer att omfatta hela det område som står under en verksamhetsutövares ledning eller kontroll eller flera verksamhetsutövares gemensamma ledning eller kontroll och där det finns farliga ämnen vid en eller flera anläggningar, inbegripet såväl det geografiska området som gemensamma eller därtill hörande infrastrukturer eller aktiviteter.

Säkerhetsrapporten skall, enligt 22 kap. l § första stycket 6 miljöbalken, ingå i ansökan i ansökningsmål om det föreligger skyldighet att upprätta en sådan rapport enligt Sevesolagen. Säkerhetsrapporten utgör underlag för den gemensamma miljö- och säkerhetsprövningen.

Räddningsverket anser att en grundläggande förutsättning för att en fördjupad säkerhetsprövning skall kunna genomföras är att prövningens avgränsning överensstämmer med Sevesoverksamhetens och därmed säkerhetsrapportens avgränsning. I annat fall kommer sökanden att vara förpliktigad att lämna in en säkerhetsrapport för hela sin verksamhet utifrån Sevesolagens definitioner trots att någon prövning av Sevesoverksamheten aldrig kommer att genomföras utan istället prövas mindre delar, mer eller mindre fragment av en Sevesoverksamhet. Detta tillvägagångssätt uppfyller inte Sevesodirektivets krav på en förhandsgranskning av säkerhetsrapporten, det omöjliggör fastställandet av säkerhetsvillkor för hela verksamheten och kan inte betraktas annat än som en administrativ börda då säkerhetsrapporten aldrig kommer att prövas till sitt innehåll.

Den Sevesoverksamhet som Kemira Kemi AB bedriver i Helsingborg är aldrig prövad i sin helhet med en säkerhetsrapport som grund. Någon integrerad miljö- och säkerhetsprövning inklusive en fördjupad säkerhetsprövning för hela verksamheten har inte genomförts. Verksamheten bedrivs således med stöd av ett flertal olika tillstånd och ytterligare uppdelning av verksamheten har nu aktualiserats genom ett separat tillstånd för tillverkning av väteperoxid.

I det nu aktuella målet har sökanden, efter att Räddningsverket tagit upp denna fråga, lämnat in en säkerhetsrapport som omfattar hela Kemira Kemi AB:s verksamhet. Detta är i och för sig positivt och ett steg i rätt riktning, men eftersom prövningens avgränsning inte sammanfaller med Sevesoverksamhetens avgränsning kommer någon fördjupad säkerhetsprövning av helheten inte att ske.

Räddningsverket anser således att det för Sevesoverksamheter är en nödvändighet att den integrerade miljö- och säkerhetsprövningen omfattar hela Sevesoverksamheten, inte delar av den. Under förutsättning att en sådan prövning genomförts för hela verksamheten, såsom den definieras i 2 § Sevesolagen, ser Räddningsverket inga hinder mot att ändringstillstånd därefter meddelas för delar av verksamheten.

Bolaget

Det är miljöbalkens definition av begreppet miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. 6 § miljöbalken som anger tillståndspliktens omfattning enligt miljöbalken. Definitionen anger den gräns inom vilken regeringen kan föreskriva om tillståndsplikt för miljöfarlig verksamhet.

Verksamhetsbegreppet i Sevesolagen däremot kan omfatta ett geografiskt område med även verksamheter som bolaget faktiskt inte bedriver.

I miljöbalken har det inte preciserats hur en ansökan enligt balken skall vara avgränsad. Genom en lagändring år 2005 (SFS 2005:571) är det numera formellt klarlagt att tillståndsprövning kan ske av en ändring av en miljöfarlig verksamhet. Lagändringen är inte begränsad till vissa typer av miljöfarlig verksamhet utan gäller generellt. Några speciella prövningsförutsättningar med avseende på Sevesoverksamheter redovisas inte i förarbetena till lagändringen (prop. 2004/05:129). Det är därför uteslutande en lämplighetsfråga hur tillståndsprövningen av en ändring skall avgränsas, det vill säga det får avgöras från fall till fall med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet.

I Sevesodirektivet ställs krav på medlemsstaterna att bland annat se till att en säkerhetsrapport för de verksamheter som omfattas av direktivet ges in till behöriga myndigheter (artikel 9.1) samt att den behöriga myndigheten i rimlig tid meddelar verksamhetsutövaren resultatet av granskningen alternativt förbjuder verksamheten (artikel 9.4).

Enligt 11 § Sevesolagen skall den säkerhetsrapport som upprättas i de situationer som anges i 9 § Sevesoförordningen inges till den myndighet som utgör tillsynsmyndighet enligt Sevesolagen. Något undantag görs inte för verksamheter som prövas eller prövats enligt miljöbalken. Av 15 § Sevesolagen framgår att det åligger tillsynsmyndigheten att utöva tillsyn över verksamheter enligt nämnda lag. Däri måste ingå att granska det säkerhetsarbete som Sevesoverksamheter utför. Det viktigaste dokumentet i säkerhetsarbetet utgör säkerhetsrapporten, som alltså skall granskas av tillsynsmyndigheten oberoende av eventuell prövning enligt miljöbalken. Det är sålunda inte endast den fördjupade säkerhetsprövningen enligt miljöbalken som innefattar granskning av säkerhetsrapporten på det sätt som Räddningsverket påstår.

Direktivets krav om granskning av rapporten innebär inte att granskningen behöver ske samlat eftersom granskningen mycket väl kan utföras av ett flertal myndigheter enligt artikel 16.

Tillsynen enligt Sevesolagen kan också resultera i förelägganden om försiktighetsmått och förbud enligt Sevesolagen om inte frågan är prövad i ett tillstånd enligt miljöbalken, vilket framgår av 20 § Sevesolagen. I 26 kap. 3 § miljöbalken hänvisas till Sevesolagens bestämmelser om tillsyn. Enligt förarbetena innebär denna hänvisning att Sevesolagens regler skall, när det gäller säkerhetstillsynen enligt nämnda lag, tillämpas framför miljöbalkens tillsynsregler.

Den del av en Sevesoverksamhet som miljöprövningen inte omfattar får sålunda tillsynsmyndigheten enligt Sevesolagens bestämmelser kontrollera och granska samt därvid meddela erforderliga förelägganden för verksamheten m.m.

Kraven i Artikel 9 i Sevesodirektivet är därmed uppfyllda redan genom 11 och 20 §§ i Sevesolagen.

Prövningen enligt miljöbalken innebär alltid att villkor gällande säkerhet kan fastställas för den prövade miljöfarliga verksamheten. För att tillståndsmyndigheten skall kunna pröva vilken avgränsning av prövningen som är lämplig utifrån säkerhetsmässiga aspekter måste det givetvis finnas ett fullgott underlag. Säkerhetsrapporten tillsammans med ansökan i övrigt klarlägger den generella säkerhetssituationen utgående från såväl miljöbalkens som Sevesolagens definitioner och hur dessa frågor påverkas av den aktuella ansökan. Om tillståndsmyndigheten vid sin granskning av detta finner att säkerhetsvillkor behöver fastställas för delar av en Sevesoverksamhet som inte omfattas av ansökan har tillståndsmyndigheten möjlighet att föreskriva sådana villkor med stöd av 16 kap. 2 § och 24 kap. 5 § andra stycketmiljöbalken och, om så inte skulle vara möjligt, förelägga bolaget att utvidga ansökan. Nämnda förutsättningar för tillståndsprövningen gör att möjligheten till ändringstillstånd inte förhindrar fastställande av nödvändiga säkerhetsvillkor i det enskilda fallet.

Genom att bolagets verksamhet i huvudsak ännu inte prövats enligt miljöbalken har, som Räddningsverket framhåller, ingen säkerhetsprövning gjorts avseende bolagets samlade miljöfarliga verksamhet vid en tillståndsprövning. Däremot har säkerhetsrapporten granskats i sin helhet genom tillsyn. Att bolaget nu ansökt om påbyggnadstillstånd avseende en del av den miljöfarliga verksamheten utlöser inte enligt vare sig Sevesodirektivet eller Sevesolagstiftningen ett krav på tillståndsprövning av hela verksamheten.

Bolaget har påbörjat ett arbete med en ansökan om nytt tillstånd som omfattar samtliga bolagets anläggningar i Helsingborg med målsättning att lämna in ansökan till miljödomstolen innevarande år. Med denna tillståndsprövning skulle Räddningsverkets önskemål om en samlad säkerhetsprövning under alla omständigheter tillgodoses.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Den säkerhetsrapport som bolaget gett in i målet omfattar samtliga anläggningar inom bolagets verksamhetsområde i Helsingborg. Den har således den omfattning som förutsätts i 2 och 10 §§ lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen). Bolagets ansökan om tillstånd enligt miljöbalken omfattar emellertid endast den verksamhet som bedrivs inom en av anläggningarna, den vid väteperoxidfabriken. Den fråga som aktualiserats i målet gäller om domstolens tillståndsprövning kan begränsas till att gälla verksamheten vid väteperoxidfabriken, eller om tillståndsprövningen skall avse den samlade verksamheten inom bolagets verksamhetsområde, dvs. ha samma omfattning som säkerhetsrapporten.

Miljööverdomstolen anser att viss vägledning kan hämtas från bestämmelsen i 16 kap. 2 § tredje stycket miljöbalken om ändringstillstånd när det gäller att ta ställning till denna fråga. Enligt vad som uttalas i förarbetena till den bestämmelsen (prop. 2004/05:129 s. 64) är det tillståndsmyndigheten som slutligt avgör om avgränsningen är lämplig. En för snävt avgränsad ansökan kan innebära att ansökan avslås eller avvisas, eller att verksamhetsutövaren föreläggs att komplettera sin ansökan. Bedömningen av säkerhetsfrågan och förutsättningarna att pröva den isolerat och skiljt från den samlade verksamheten på platsen är en sådan fråga som enligt Miljööverdomstolen kan ha betydelse för tillståndprövningens avgränsning.

Vid tillståndsprövning föreskrivs normalt villkor om skyddsåtgärder och begränsningar i flera olika avseenden. Prövningen begränsas dock till de centrala frågor som är avgörande för bedömningen av verksamhetens tillåtlighet. En mer detaljerad reglering av de krav som ställs på verksamhetsutövarens fortlöpande säkerhets- och miljöarbete bör inte genomföras vid tillståndsprövningen. Detta arbete förutsätter en kontinuerlig uppföljning och ett ständigt pågående förbättringsarbete som därför inte lämpar sig att reglera genom villkor i ett tillstånd. Även om det kan ha stor betydelse för en verksamhets totala påverkan från både säkerhets- och miljösynpunkt, bör det ändå inte detaljregleras vid tillståndsprövningen utan i stället hanteras inom egenkontrollen och tillsynsarbetet (jfr 4 och 5 §§ förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll). Många av de frågor som aktualiseras genom säkerhetsrapporten är enligt Miljööverdomstolen av denna karaktär.

Om tillstånd meddelas är det endast de säkerhetsfrågor som villkorsreglerats eller på annat sätt prövats i tillståndet som omfattas av rättskraftsbestämmelsen i 24 kap. 1 § första stycket miljöbalken. Prövningen av mer detaljerade säkerhetsfrågor beträffande den av anläggningarna som fått tillstånd (väteperoxidfabriken), liksom säkerhetsfrågor vid övriga delar av bolagets anläggningar inom området som inte omfattas av tillståndet, är en uppgift för tillsynsmyndigheten. Rättskraften för tillståndet omfattar inte dessa säkerhetsfrågor.

Det är som Miljööverdomstolen bedömer det inte enbart den fördjupade säkerhetsprövningen vid tillståndsprövning enligt miljöbalken som ska säkerställa syftet med Sevesolagstiftningen. Säkerhetsprövning sker också genom att säkerhetsrapporten i sin helhet, och med den återkommande regelbundenhet som anges i den lagstiftningen, ges in till tillsynsmyndigheten som har befogenhet att meddela de förelägganden och förbud som behövs.

Det finns inget rättsligt krav på en integrerad miljö- och säkerhetsprövning av den samlade verksamheten inom ett område för att en ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till en begränsad del av verksamheten skall kunna godtas. Även om det många gånger kan vara lämpligt att hela Sevesoverksamheten tillståndsprövas i ett sammanhang, måste nödvändigheten av det bedömas från fall till fall. Avgörande för den bedömning är om de säkerhetsmässiga konsekvenserna av verksamheten vid den anläggning som ansökan gäller kan överblickas och vad de betyder för verksamheten i sin helhet respektive vad den samlade verksamheten har för betydelse från säkerhetssynpunkt beträffande den verksamhet som tillståndsansökan avser.

Miljööverdomstolen bedömer att konsekvenserna av den verksamhet som ansökan avser kan bedömas och regleras fristående från övriga delar av verksamheten. Bolaget har dessutom uppgivit att hela verksamheten kommer att bli föremål för en samlad tillståndsprövning och att ansökan kommer att inges under innevarande år. Mot denna bakgrund finner Miljööverdomstolen att den avgränsning av tillståndsprövningen som skett kan godtas. Det finns således inte skäl att bifalla Räddningsverkets yrkande och upphäva miljödomstolens avgörande. Överklagandet skall därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2007-11-14

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Anna-Lena Rosengardten samt hovrättsråden Henrik Runeson, referent, och Liselotte Rågmark. Enhälligt.

Föredragande i målet har varit Agneta Ödegaard Herlin.

___________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

SÖKANDE

Kemira Kemi Aktiebolag

Ombud: advokaten M.B.

SAKEN

Tillstånd enligt miljöbalken till tillverkning av väteperoxid i Helsingborgs kommun, Skåne län, SNI-kod 24.13-1)

_______________________

DOMSLUT

Tillstånd

Miljödomstolen lämnar Kemira Kemi AB tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken att vid bolagets anläggningar på fastigheten Kopparverket 8 i Helsingborgs årligen producera 60 000 ton väteperoxid räknat som 100-% ig vara.

Villkor

1. Om ej annat framgår av denna dom skall verksamheten - inbegripet åtgärder för att motverka störningar för omgivningen - bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgett eller åtagit sig i målet.

2. De sammanlagda utsläppen till luft av flyktiga organiska ämnen från anläggningen får som riktvärde uppgå till högst 6 ton per år.

3. Kväveoxidhalten i utgående förbränningsgaser från reformen får som riktvärde och årsmedelvärde, omräknat som NOx/MJ bränsle, inte överstiga 20 mg.

4. Om luktolägenheter uppkommer från verksamheten vid normal drift skall bolaget vidta åtgärder.

5. Buller från verksamheten får som riktvärden inte överskrida följande ekvivalenta ljudnivåer utomhus vid bostäder.

Dagtid (kl. 07.00-18.00) 50 dB(A)

Kvällstid (kl. 18.00-22.00) 45 dB(A)

Övrig tid (kl. 22.00-07.00) 40 dB(A)

Momentant buller nattetid får som riktvärde vid bostäder inte överstiga 55 dB(A)

6. Utsläppet av organisk substans, mätt som totalt organiskt kol (TOC), med renat processavloppsvatten får uppgå till högst 500 kg per år.

7. Utsläppet av fosfor med renat processavloppsvatten får högst uppgå till 250 kg per år räknat som riktvärde.

8. För verksamheten skall finnas ett kontrollprogram, som möjliggör en bedömning av om villkoren och föreskrifter följs. Av kontrollprogrammet skall framgå hur besiktning och egenkontroll såsom utsläppskontroll med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod skall ske.

Ett förslag till kontrollprogram skall inges till tillsynsmyndigheten inom tre månader från det att tillståndet vunnit laga kraft.

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljödomstolen godkänner den upprättade miljökonsekvensbeskrivningen.

Verkställighetstillstånd

Miljödomstolen förordnar att det i denna dom meddelade tillståndet får tas i anspråk även om domen inte vunnit laga kraft.

BAKGRUND

Väteperoxid (H2O2) används främst för blekning av pappersmassa och tvätt men även för avsvärtning av returpapper, desinficering, rökgasrening och vattenrening. Huvudråvara för produktionen är naturgas som omvandlas till vätgas (H2) i en reformer. Som syrekälla (O2) används luft. Väteperoxiden produceras och levereras som 49,5 %-ig vattenlösning. Det kan även bli aktuellt att producera väteperoxid med högre koncentration.

I tabell nedan redovisas produktionsvolymen vid VP-fabriken 2002, 2003 och 2004, allt som 100 %-ig vara.

Tabell Produktionsvolym vid VP-fabriken 2002, 2003 och 2004.

2002 2003 2004

Produktionsvolym, ton/år 38 100 40 400 42 500

TIDIGARE TILLSTÅND

I beslut den 18 oktober 1996 lämnade Koncessionsnämnden för miljöskydd Kemira tillstånd enligt miljöskyddslagen att få uppföra och driva väteperoxidfabriken för framställning av väteperoxid till en mängd av högst 50.000 ton per år räknat som hundraprocentig vara.

I dom den 11 oktober 1999 avgjorde miljödomstolen en i beslutet den 18 oktober 1996 uppskjuten fråga om villkor för utsläpp av processavloppsvatten från väteperoxidfabriken.

Följande villkor är f.n. aktuella:

1. Om inte annat framgår av detta beslut skall verksamheten inbegripet åtgärder för att minska vatten- och luftföroreningar samt andra störningar för omgivningen - bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget i ansökningshandlingarna och i övrigt i ärendet uppgivit eller åtagit sig. Mindre ändringar får dock vidtas efter godkännande av tillsynsmyndigheten. Som förutsättning skall gälla att ändringen inte bedöms kunna medföra ökning av förorening eller annan störning till följd av verksamheten.

2. De sammanlagda utsläppen till luften av organiska ämnen från hydrerings- och oxideringsstegen får efter reningsanläggningarna uppgå till högst 6 ton/år.

3. Bolaget skall vidta åtgärder för att minimera de diffusa utsläppen av organiska ämnen till luft från verksamheten och prioritera sådana åtgärder.

4. Kväveoxidhalten i utgående förbränningsgaser från ångreformern får som riktvärde, omräknat som NOx/MJ bränsle, inte överstiga 30 mg.

5. Om luktolägenheter uppkommer från anläggningen skall bolaget vidta åtgärder för att undanröja dessa.

6. Bullret från den nya produktionsanläggningen skall begränsas så att det inte leder till att för bolagets verksamhet i övrigt nu gällande eller framtida bullervillkor inte kan uppfyllas. Anläggningen skall utföras så att den inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än följande värden.

dagtid (kl 07 - 18) 50 dB(A)

kvällstid (kl 18 - 22) samt sön- och helgdagar 45 dB(A)

nattetid (kl 22 - 07) 40 dB(A)

7. Avfall och restprodukter från anläggningen skall uppsamlas och separeras på sådant sätt att den miljömässigt bästa vidarebehandlingen underlättas. Avfallet och restprodukterna skall tillföras anläggning som har tillstånd att ta emot och upparbeta ifrågavarande avfall. Bolaget skall årligen till tillsynsmyndigheten redovisa hur långt utvecklingsarbetet för återanvändning av aluminiumoxidgranuler kommit.

8. Ett förslag till kontrollprogram skall ges in till tillsynsmyndigheten inom tid som myndigheten bestämmer.

Koncessionsnämnden överlåter åt tillsynsmyndigheten att fastställa de villkor som erfordras i följande avseenden.

9. Utsläppet av organisk substans, mätt som totalt organiskt kol (TOC), med renat processavloppsvatten får som riktvärde inte överstiga 30 kg per månad och får som gränsvärde uppgå till högst 360 kg per år.

D1. Åtgärder och begränsningar beträffande diffusa utsläpp av organiska ämnen till luft.

D2. Hantering och omhändertagande av avfall och restprodukter. (Utöver vad som följer av villkorspunkten 7.)

I skrivelser till Länsstyrelsen i Skåne län den 17 december 1996, den 16 maj 2000 och den 24 juni 2004 har Kemira anmält en installation av ett passiveringssystem för transporttankar för väteperoxidfabriken, en modifiering av hydreringssteget respektive installationer av en processtank och ett kolfilter vid fabriken.

Planförhållanden

För Kemiras industriområde gäller en av Länsstyrelsen den 24 februari 1967 fastställd stadsplan reserverad för industriändamål.

YRKANDEN

Kemira begär tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken till verksamheten vid bolagets väteperoxidfabrik avseende tillverkning av 60.000 ton väteperoxid, räknat som hundraprocentig vara i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angivits ovan och i bilaga A i ansökan.

Kemira begär miljödomstolens förordnande och att blivande tillstånd får tas i anspråk omedelbart utan hinder av talan mot tillståndsdomen.

Kemira föreslår följande villkor för det sökta tillståndet.

1. Om ej annat framgår av denna dom skall verksamheten - inbegripet åtgärder för att motverka störningar för omgivningen - bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgett eller åtagit sig i målet.

2. De sammanlagda utsläppen av flyktiga organiska ämnen från anläggningen får som riktvärde uppgå till högst 6 ton per år.

3. Kväveoxidhalten i utgående förbränningsgaser från reformen får som riktvärde, omräknat som NOx/MJ bränsle, inte överstiga 30 mg.

4. Om luktolägenheter uppkommer från verksamheten vid normal drift skall bolaget vidta åtgärder.

5. Buller från verksamheten får som riktvärden inte överskrida följande ekvivalenta ljudnivåer utomhus vid bostäder.

Dagtid vardagar (kl. 07.00-18.00) 50 dB(A)

Kvällstid (kl. 18.00-22.00) 45 dB(A)

Övrig tid (kl. 22.00-07.00) 40 dB(A)

Momentant buller nattetid får som riktvärde vid bostäder inte överstiga 55 dB(A).

6. Utsläppet av organisk substans, mätt som totalt organiskt kol (TOC), med renat processavloppsvatten får uppgå till högst 500 kg per år.

Vidare föreslår Kemira att miljödomstolen skall överlåta åt tillsynsmyndigheten att föreskriva villkor avseende hantering och omhändertagande av avfall och restprodukter.

ANSÖKAN

Kemira har för avsikt att öka produktionen av väteperoxid till maximalt 60.000 ton per år, räknat som hundraprocentig vara. Nämnda ökning kommer att ske genom i huvudsak en uppgradering av delar av processutrustningen.

Processbeskrivning

Tillverkningen sker enligt den så kallade antrakinonmetoden genom indirekt reaktion mellan väte och syre. Reaktionen sker genom stegvis hydrering av alkylantrakinoner varvid väteperoxid bildas. Nästan all väteperoxid i världen tillverkas enligt denna princip med nämnda kinoner.

Delsteg

Tillverkningen sker i ett antal delsteg:

- Tillverkning av vätgas (H2) i reformer

- Hydrering med regenerering av arbetslösning

- Oxidation

- Extraktion med torkning av arbetslösning

- Rening

- Koncentration

- Lagring

- Utlastning

Reformer

I reformern omvandlas naturgas med hjälp av katalysatorer till vätgas, koldioxid och ånga.

Processen inleds med avsvavling av naturgasen. Den avsvavlade naturgasen blandas därefter med ånga innan den leds till reformern.

I reformern reageras naturgasen och ångan till vätgas och kolmonoxid. Reaktionen sker i rör fyllda med en nickelkatalysator vilka upphettas utifrån. Som bränsle används restgaser från vätgassepareringen samt en mindre mängd naturgas. Processen genererar stora mängder ånga som används för uppvärmning i peroxidprocessen. Ångproduktionen är större än behovet. Överskottet tillförs Kemira Kemi ABs interna nät för distribution till andra användare.

Gasen från reformern leds till en shiftreaktor där kolmonoxid och vatten omvandlas till vätgas och koldioxid med hjälp av en järn/krom- katalysator. Slutligen leds gasen efter kylning med vatten till en PSA- enhet (pressure swing adsorption) där föreningar som CO2, CH4, CO, H2O och N2 adsorberas. Som produkt erhålls ren vätgas (> 99 volym% H2). Materialet i adsorbern består av aktivt kol, aluminiumoxid och zeoliter och behöver i princip aldrig bytas. De adsorberade gaserna avskiljs genom trycksänkning varefter de leds till en restgastank. Från denna återförs gasen till reformern för slutlig förbränning.

Rökgaser från reformern avleds 23 m över mark via en skorsten på byggnadens tak (50 RF).

Tryckavlastning av anläggningsdelar för vätgas sker vid behov. Utsläpp sker då via gemensam utsläppspunkt på byggnadens tak.

Processutrustningen finns i reformerbyggnaden (275).

Hydrering och regenerering av arbetslösning

Alkylantrakinonerna är upplösta i en cirkulerande blandning av lösningsmedel som kallas arbetslösning. Processen inleds med att vätgasen (från PSA-enheten ovan) tillförs arbetslösningen, som även innehåller katalysator (palladium) i slurryform, i en tubreaktor med tillhörande reaktortank. Härvid reagerar antrakinonerna med vätgasen och med hjälp av katalysatorn till antrahydrokinoner. Katalysatorn avskiljs därefter från arbetslösningen i filter varefter arbetslösningen tillförs en samlingsbehållare (oxidationsmaningstank) för vidare pumpning till oxidationssteget.

Den avskilda katalysatorn regenereras i tankar varefter den återförs till arbetslösningen. Vid regenereringen används demineraliserat vatten, EDTA, saltsyra, natriumhydroxid, salpetersyra och myrsyra. Vid regenereringen löses sliten och inaktiv katalysator upp varefter den fälls ut till aktiv form. Vid regenereringen uppkommer ett processavloppsvatten med innehåll av klorider och fosfor. Vattnet behandlas i kolfilter och partikelfilter varefter det avleds till avlopp S via mätpunkt 50 S4. Som alternativ kan myrsyra komma att ersättas med natriumformigt.

Processfiltren tvättas med salpetersyra och natriumhydroxid i en tvättmaskin. Vid tvättningen uppkommer en mindre mängd olöslig rest som innehåller palladium. Resterna lämnas för upparbetning liksom filterpatroner med palladiumrester. Tvättvattnet samlas upp och lämnas för destruktion.

Även en delström av arbetslösningen uttas från samlingsbehållaren för regenerering. Regenering sker i aluminiumoxidkolonner i PB-1. När aluminiumoxiden i en kolonn ”förbrukats” töms kolonnen. Aluminiumoxiden tvättas med ånga varefter innehållet av arbetslösning återvinns och återförs till processen. Kondensat från tvättningen avleds som processavloppsvatten för behandling. Den tvättade aluminiumoxiden levereras för användning inom andra verksamheter (t ex stålverk).

Processutrustning för hydreringen finns i processbyggnad 2 (PB-2, 280) medan oxidtionsmatningstank och utrustning för regenering av aluminiumoxid finns i processbyggnad 1 (PB-1, 267).

Hydreringen ger upphov till utsläpp av organiska ämnen (VOC) från reaktorkärl och oxidationsmatningstank. Reaktorkärlet avluftas via vätskelås med diskontinuerlig tillförsel av vatten. Avledning av luft sker 25 m över mark via en skorsten på PB-2s tak (50 PK-A). Oxidationsmatningstanken avluftas via vätskelås enligt samma princip 25 m över mark via en skorsten på PB-1s tak (50 PK-C).

Avluftning av lokalerna sker via tre utsläppspunkter på tak; hydreringsdelen via två skorstenar, 27 m (50 HA-2) respektive 25 m över mark, och de tekniska delarna via en skorsten 24 m över mark (50 TA-2).

Vatten från vätskelåsen avleds till en fasseparator. Såväl organisk fas som vattenfas återförs. Eventuellt överskottsvatten avleds tillsammans med spol- och rengöringsvatten till en uppsamlingsbassäng för ytterligare fasseparation. Den organiska fasen återförs till processen medan vattenfasen pumpas via pumpgrop till PB-1 för vidare behandling.

Oxidation

I oxidationssteget oxideras antrahydrokinonerna av luftsyre varvid väteperoxid bildas och kinonerna återgår till antrakinonformen. Den oxiderade arbetslösningen med sitt innehåll av löst väteperoxid pumpas därefter till extraktionssteget.

Restgaser från oxidationssteget och lösningsmedelsångor från torkningssteget (se 8.1.6) avleds till ett återvinning- och reningssteg. Återvinning av lösningsmedel sker först genom kylning och droppavskiljning av gasen. Det återvunna lösningsmedlet återförs till processen. Gasströmmen, med lösningsmedel i gasfas, avleds därefter till fyra parallella kolfilter, som innehåller aktivt kol. Lösningsmedlet adsorberas i kolbädden. Utsläpp av rengas sker 25 m över mark via fyra separata skorstenar på byggnadens norra sida (50 KF-A, -B, -C och -D). Tre av filtren är alltid i drift medan det fjärde filtret regenereras. Regenerering sker genom ångdestillation varvid ånga tillförs från toppen av filtret. Ångan kondenseras till vatten i filtret. Blandningen av vatten och lösningsmedel dräneras från filtret till en fasseparator varifrån lösningsmedlet återförs till processen. Vattnet avleds till processavloppssystemet för ytterligare lösningsmedelsåtervinning och rening.

Utrustningen finns i processbyggnad 1 (PB-1, 267).

I byggnaden finns också motsvarande återvinnings- och reningssteg för lösningsmedelsångor från atmosfäriska processkärl och tankar i båda processbyggnaderna. Behandling sker i två mindre filter enligt samma principer som ovan. Filtren är placerade invid de andra. Utsläpp av rengas sker 25 m över mark via två separata skorstenar på byggnadens norra sida (50 VF-A och -B).

Avluftning av lokalerna i PB-1 sker via tre utsläppspunkter (skorstenar) på tak; den s k ”hydreringsdelen” 30 m över mark (50 HA), den s k ”oxidationsdelen” 40 m över mark (50 OA) och de s k ”tekniska delarna” 26 m över mark (50 TA).

Extraktion och torkning av arbetslösning

I extraktionssteget tas väteperoxiden upp i vatten genom extraktion i flera steg. Fosforsyra tillsätts för att effektivisera extraktionen. Peroxid-vattenlösningen pumpas därefter till ett reningssteg. Det vatten som tagits upp i arbetslösningen separeras från arbetslösningen i ett torkningssteg, där vattnet avdunstas med hjälp av värme och vakuum. Vid behov tillsätts alkylantrakinon och lösningsmedel i den s k arbetslösningsberedningen efter det att arbetslösningen, med litet innehåll av fosfor från fosforsyran, tvättats med vatten. Arbetslösningen återförs till hydreringen. En delström uttas för regenerering i aluminiumoxidkolonner enligt 8.1.4 ovan.

Gas från vakuumindunstaren kondenseras och lösningsmedel återförs till processen. Det avdunstade vattnet avleds till en fasseparator där båda faserna återförs till processen. Luften avleds via de tre kolfiltren enligt 8.1.5 ovan.

Utrustningen finns i processbyggnad 1 (PB-1, 267).

Rening

Väteperoxid med innehåll av arbetslösningsrester tvättas med en ren arbetslösningskomponent. Den organiska fasen återförs till processen medan väteperoxid pumpas till lager.

Reningen ger inga utsläpp till luft eller vatten.

Utrustningen finns i processbyggnad 1 (PB-1, 267).

Koncentration

I koncentrationssteget höjs vattenlösningens peroxidhalt till 49,5 % genom vakuumindunstning. Det avdunstade vattnet kondenseras och återförs till processen (extraktionssteget). Inerta gaser från vakuumsystemet avleds via ett litet kolfilter över tak.

Utrustningen finns i koncentrationsbyggnaden (268).

Vatten från spolning av golv och utrustning i byggnaden avleds till en uppsamlingsbrunn varifrån det avleds till PB-1 för vidare behandling. Omkoppling för avledning till avlopp S kan ske. Golvavlopp i utrymme för värmeväxlare är anslutet direkt till avlopp S.

Lagring

Färdig produkt pumpas i rörledningar (förlagda på rörbrygga) från koncentrationsbyggnaden direkt till en invallad tankfarm öster om produktionsanläggningarna (269). I tankfarmen finns fyra tankar à 500 m3, vilka används för lagring av råperoxid (35 - 40 %-ig VP) och justering, samt fyra tankar à 1 000 m3 vilka används som leveranstankar för 49,5 %-ig VP. Invallningen rymmer ca 1 100 m3. Regnvatten och eventuellt spill dräneras till avlopp efter kontroll av innehållet av VP. Vid innehåll < 0,5 % pumpas vattnet till avlopp S.

Utlastning

Utleverans av VP sker per järnväg, i tankbil eller i containers som transporteras per bil. Utlastning sker vid särskild utlastningsplats i anslutning till tankfarmen (270). Utlastningsplattan är försedd med uppsamlingsvolym som kan dräneras till avlopp R efter koncentrationskontroll alternativt återföras till processen.

Vid vissa tillfällen används utrustningen även för lossning av externt producerad väteperoxid till lagertankar. Under 2003 och 2004 hanterades ca 7 000 respektive 8 600 ton 100 %-ig väteperoxid på detta sätt. Vid produktionsnivå enligt ansökan bedöms mängden bli av storleksordningen 10 000 - 12 000 ton per år räknat som 100 %-ig vara.

Passivering

Tankutrymmen i tåg, bilar eller containers som ska transportera VP måste passiveras med salpetersyra. Passiveringen utförs på utlastningsplattan under ca fyra timmar. Eventuellt syraspill samlas upp i en särskild tank och återförs sedan till lagringstank för salpetersyra. Efter passivering spolas tankutrymmena med små mängder vatten vilket också återförs till lagringstanken. Lagringstanken, som är dubbelmantlad, är placerad i anslutning till utlastningsplatsen. När salpetersyran är förbrukad (för låg koncentration) avyttras den som produkt alternativt borttransporteras för upparbetning eller destruktion.

Övrigt

Kontrollrumsbyggnaden (278) innehåller bl a kontrollrum, personalutrymmen etc.

Förråds- och verkstadsbyggnaden (262) innehåller bl a kontorsutrymmen för projektarbete, reservdelsförråd samt verkstad för ventilreparationer.

Kvävgasanläggningen (277) innehåller en kompressor/membranfilterenhet för framtagning av ren kvävgas samt ett lager för flytande kvävgas. Den ägs och drivs av AGA. Personal från VP-fabriken utför daglig tillsyn.

Under mark väster om kontrollrumsbyggnaden finns en säkerhetsbassäng (271). Säkerhetsbassängen rymmer hela den volym brännbara vätskor som kan finnas i fabriken, ca 1 000 m3. Ytterligare ca 1 400 m3 kan pumpas från bassängen till två tankar i tankfarm söder om bassängen.

I pumpstationen (276) finns dels reservkraftaggregat dels brandvattenpumpar med vattenbassäng.

I ställverksbyggnaden (281) finns ställverk och värmeväxlare för reformern.

Tillverkningsprocess och produktionsanläggning - framtida förhållanden

För att möjliggöra produktion enligt denna ansökan måste anläggningens produktionskapacitet ökas från lovgivna 50 000 ton per år. Kapacitetsökningen kommer att ske genom ombyggnad av reformern. Vidare kommer kapaciteten på luftkompressorn i oxidationssteget att ökas. Det kan även bli aktuellt med smärre åtgärder i form av utbyte av pumpar, rör, tankar, filter etc. Åtgärderna medför inga yttre förändringar av anläggningen.

Vattenförsörjning

Demineraliserat vatten används som råvara vid tillverkning av väteperoxid. Det används också för alla andra ändamål där renvatten behövs t ex för spolning och rengöring av golv och utrustning, i vätskelås, för regenerering av palladiumkatalysator etc. Det demineraliserade vattnet bereds från kommunalt vatten i jonbytare vid Kemira Kemi ABs energicentral vid svavelsyrafabriken.

Matarvatten används för ångproduktion i reformern (där produktion av vätgas sker). Matarvattnet bereds från demineraliserat vatten vid Kemira Kemi ABs energicentral.

Härutöver används kommunalt vatten för sanitära ändamål.

Saltvatten används för kylning av utrustning.

I tabell nedan redovisas uppgifter om vattenförbrukningen vid VP- fabriken 2003 och 2004, vid nuvarande tillståndsgiven produktionsvolym enligt ansökan 1996 samt vid produktionsnivå enligt denna ansökan.

Tabell Vattenförbrukning vid VP-fabriken 2003 och 2004, vid tillståndsgiven produktionsnivå samt vid produktionsnivå enligt ansökan.

2003 2004 Vid till- Vid produk-

stånds- tionsnivå

given pro- enligt an-

duktions- sökan

nivå

Deminerali-

serat vatten,

m3 49 000 51 000 Ej angivet 75 000

Matarvatten 1)

netto, m3 29 000 26 000 Ej angivet 40 000

Vatten för

sanitära

ändamål, m3 200 200 Ej angivet 200

Kylvatten,

m3 2 760 000 2 760 000 Angivet Maximalt

som maximalt 2 500 m3/h

2 500 m3/h

1)Ångkondensat returneras till energicentralen. Uppgiften avser nettoförbrukningen.

Demineraliserat vatten, matarvatten, vatten för sanitära ändamål samt saltvatten levereras till fabriken via de vid Kemira Kemi AB gemensamma distributionssystemen. Användningen av vatten ryms väl inom distributionssystemens kapacitet.

Energiförsörjning

Energi behövs i huvudsak för uppvärmning av processutrustning samt för maskindrift. Uppvärmning sker med ånga som erhålls från naturgas i reformern.

I tabell 3 nedan redovisas uppgifter om energiförbrukningen vid VP- fabriken 2003 och 2004 samt vid produktionsnivå enligt denna ansökan. Det finns inga specifika uppgifter om energibehovet i ansökan från 1996. Ångproduktionen i reformern är större än behovet varför överskottet tillförs Kemira Kemi ABs interna ångnät.

Tabell Energiförbrukning vid VP-fabriken 2003 och 2004 samt vid produktionsnivå enligt ansökan.

2003 2004 Vid produktionsnivå

enligt ansökan

Naturgas 1), GWh 50 44 65

Elkraft, GWh 30 31 40

1) Exklusive reformergas för H2 (råvara för produktionen).

Under 2003 respektive 2004 levererades 20 respektive 5 GWh överskottsånga producerad från naturgas. Vid produktionsnivå enligt ansökan bedöms ca 10 GWh överskottsånga kunna levereras.

Även energi levereras till fabriken via de vid Kemira Kemi AB gemensamma distributionssystemen. Användningen ryms väl inom distributionssystemens kapacitet.

Råvaror och kemiska produkter

I tabell nedan redovisas uppgifter om förbrukningen av råvaror / kemiska produkter vid VP-fabriken 2003 och 2004, vid tillståndsgiven produktionsnivå enligt ingivna handlingar samt bedömd förbrukning vid produktionsnivå enligt denna ansökan. Även användningsområde anges.

Förbrukning av kemiska produkter vid VP-fabriken 2003 och 2004, vid nuvarande tillståndsgiven produktionsnivå samt vid produktionsnivå enligt ansökan.

Använd- 2003 2004 Vid till- Vid pro-

nings- stånds- duk-

område given tions-

produk- nivå

tions- enligt

nivå ansökan

Naturgas, Råvara 120 126 145 175

GWh reformer

Antraki- Arbets- 23 31 50 1) 60

noner, ton lösning

Shellsol Arbets- 0 0 20 3) 20 3)

(numera lösning

alterna-

tivt

Suresol),

ton

Tetrabu- Arbets- 0 20 75 1) 20

tylurea, lösning

ton

Trioktyl- Arbets- 0 0 15 1) 5

fosfat, lösning

ton

Ammoniak, Arbets- 0,7 0,7 0,8 1

ton lösning

Fosforsyra, Extrak- 25 25 10 1) 40

ton tion

Ammonium- Extrak- 0 0 Ingår i de Ingår i de

nitrat, tion 10 ovan 1) 40 ovan

ton

Salpeter- Extrak- 21,3 0 Ingår i de 25 3)

syra tion, 10 ovan 1)

62%-ig, ton stabili- + ca 2 2)

sering,

katalysa-

torregene-

rering,

filter-

tvättning,

passivering

Stabilisa- Förhind- 11 9 15 20

torer, ton rar sönder-

delning av

VP

Aluminium- Regenere- 345 393 500 1) 600

oxid, ton ring

Palladium- Hydrering 0 0 0-30 0-30

katalysator,

kg

Aktivt kol, Luft- och 73 5) 44 40 1) 60

ton vattenrening

EDTA, kg Katalysator- 40 90 Ca 60 2) 130 alt

regenerering 700 4)

Saltsyra, Katalysator- 11 12 Ca 5 2) 20

regenerering

Natrium- Katalysator- 10 11 Ca 9 2) 15

hydroxid, regenerering,

ton filtertvätt-

ning

Myrsyra, Katalysator- 0,6 0,9 Ca 1,5 2) 1,2

ton regenerering

Natrium- Katalysator- - - - 3,5 4)

formiat 40%, regenerering

ton

Järn, krom- Katalysator- 70 60 70 85

och nickel- regenerering

kloridlös-

ningar, 1

1) Enligt ansökan 1996.

2) Enligt anmälan 2000-05-16.

3) Bedömd maximal årlig förbrukning, kan variera mycket mellan åren.

4) Vid byte av metod för katalysatorregenerering till den s k formiatmetoden.

5) Inkluderar 25 ton som användes för utbyte av kol för gasrening (första bytet).

Utöver ovanstående används kvävgas för inerthållning.

Ovan angivna förbrukningstal vid produktionsvolym enligt ansökan kan komma att ändras på grund av modifieringar av processer och utrustning etc. Det kan också bli aktuellt att byta ut enskilda produkter på grund av modifieringar av processer och utrustning

Utsläpp till luft

Verksamheten vid väteperoxidfabriken ger upphov till utsläpp till luft i form av dels kväveoxider och koldioxid från reformen, dels flyktiga organiska ämnen (VOC) från processen i övrigt.

Utsläppen av kväveoxider och koldioxid begränsas så långt som möjligt genom processoptimering och resurssnål teknik.

Utsläppen av VOC sker med processgaser från hydreringssteget och oxidationssteget, med lösningsmedelsångor från torkningssteget och öppna processkärl och tankar samt diffust. Utsläppen från hydreringssteget leds ut via vätskelås, medan restgaserna från oxidationssteget och lösningsmedelsångorna från torkningssteget behandlas i ett återvinnings- och reningssteg innan de leds ut via kolfilter. Motsvarande behandling sker även av lösningsmedelsångor från öppna processkärl och tankar.

Utsläppen av kväveoxider och VOC kan sammanfattas enligt följande.

2003 2004 Lovgivna Vid pro-

utsläpp duktions-

nivå enligt

ansökan

VOC process, ton 0,4 0,4 6 < 6

VOC diffust, ton 1,3 2,5 15 1)

NOx, ton 3,5 3,5 - 7,6

NOx, mg/MJ bränsle 9 10 30 30

CO2, kton 34,4 33,7 - 48

1)Enligt uppgift i ansökan beräknas de diffusa utsläppen uppgå till ca 15 ton/år.

Utsläpp till vatten

Verksamheten vid väteperoxidfabriken ger upphov till processavloppsvatten i form av dels vatten med organiska föroreningar som härrör från arbetslösningen, dels vatten med såväl organiska föroreningar som klorid och fosfor. Dessa två delströmmar behandlas var för sig - vattnet med organiska föroreningar från arbetslösningen genom avskiljning av partiklar, fasseparation och filtrering i kolfilter samt vattnet med organiska föroreningar, klorid och fosfor genom filtrering i kol - varefter de leds till Öresund via avlopp S. Utsläppen med dessa vatten kan sammanfattas enligt följande.

2003 2004 Lovgivna Vid produk-

utsläpp tionsnivå

enligt ansökan

TOC, kg/mån 20,4 22,4 30 -

TOC, kg/år 245 269 360 500

P, kg/år 50 155 Ej reglerat 250

Flöde, m3/år 15.100 14.000 Ca 2,5 m3/h 26.000

eller ca

20.000 m3/år

enligt ansökan

Även kylvatten avleds till Öresund via avlopp S, medan dagvatten avleds via avlopp R. Såväl kyl- som dagvattnet kan antas vara fritt från föroreningar.

Kylvatten

Kylning kommer att ske på samma sätt som vid dagens produktion. Kylvattenmängden, som varierar med årstiden, bedöms även framöver maximalt kunna uppgå till 2 500 m3/h sommartid. Temperaturhöjningen på utgående kylvatten bedöms maximalt bli ca 8 o C.

I tabell 7 nedan redovisas uppgifter om kylvattenförbrukningen (och därmed också utsläppet) från VP-fabriken 2003 och 2004, vid nuvarande tillståndsgiven produktionsvolym enligt ansökan 1996 samt vid produktionsnivå enligt denna ansökan.

Tabell Utsläpp av kylvatten från VP-fabriken 2003 och 2004, vid tillståndsgiven produktionsnivå samt vid produktionsnivå enligt ansökan.

2003 2004 Vid till- Vid produk-

stånds- tionsnivå

given pro- enligt

duktions- ansökan

nivå

Kylvatten, m3 2 760 000 2 760 000 Maximalt Maximalt

2 500 m3/h 2 500 m3/h

enligt

ansökan

Buller

Verksamheten vid väteperoxidfabriken ger inte upphov till buller av någon betydelse.

Avfall

Tillverkningen av VP ger kontinuerligt upphov till icke-farligt processavfall i form av förbrukad aluminiumoxid från regenerering av arbetslösning samt till förbrukade filter från filtrering av VP och behandlat processavloppsvatten.

Den tvättade aluminiumoxiden levereras för användning inom andra verksamheter (t ex stålverk). Den lagras inomhus i väntan på borttransport.

Filtren, huvudsakligen tillverkade av polypropylen, innehåller föroreningar i form av fasta partiklar. Processfiltren lagras inomhus tills tillräcklig mängd erhållits varefter de lämnas som restavfall.

I tabell nedan redovisas uppgifter om avfallsmängderna 2003 och 2004, vid nuvarande tillståndsgiven produktionsvolym enligt ansökan 1996 samt vid produktionsnivå enligt denna ansökan.

Tabell Processavfall vid VP-fabriken 2003 och 2004, vid tillståndsgiven produktionsnivå samt vid produktionsnivå enligt ansökan.

EWC-kod 2003 2004 Vid till- Vid produk-

stånds- tionsnivå

given pro- enligt

duktions- ansökan

nivå

Processfilter, 06 13 99 0,55 1,14 Ej angivet < 1

ton

Vattenfilter, 06 13 99 0,1 0,3 Ej angivet < 1

ton

Aluminiumoxid, 06 04 99 346 420 Ca 500 Ca 600

ton

Farligt avfall

Verksamheten ger kontinuerligt upphov till farligt avfall huvudsakligen i form av förbrukat aktivt kol från kolfilter för rening av processavloppsvatten (merparten) och från kolfilter för rening av luft. Vidare i form av processfilter från filtrering av arbetslösning samt spillolja.

Förbrukat aktivt kol lagras liksom processfilter och spillolja inomhus i väntan på borttransport till godkända mottagare för godkänd hantering.

I tabell 9 nedan redovisas uppgifter om uppkomna avfallsmängder 2003 och 2004, mängder vid nuvarande tillståndsgiven produktionsvolym enligt ansökan 1996 samt bedömda mängder vid produktionsnivå enligt denna ansökan.

Tabell Farligt avfall vid VP-fabriken 2003 och 2004, vid tillståndsgiven produktionsnivå samt vid produktionsnivå enligt ansökan.

EWC-kod 2003 2004 Vid till- Vid produk-

stånds- tionsnivå

given pro- enligt

duktions- ansökan

nivå

Aktivt kol, 06 13 02 76 53 Ca 50 1) 70

ton

Spillolja, 1 13 02 05 120 1 520 Ej angivet < 2 000

1) Enligt ansökan "Förbrukat aktivt kol, använda propylenfilter samt lösningsmedelsrester".

Utöver ovanstående uppkommer diskontinuerligt processavfall i form av processfilter och olika typer av förbrukade metallkatalysatorer. Dessa avfall lämnas för upparbetning. Lagring sker inomhus.

Hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken

Den sökta verksamheten får anses uppfylla relevanta hänsynskrav i 2 kap.miljöbalken.

Miljökonsekvensbeskrivning

Bolaget har valt att förlägga den utökade produktionsvolymen till fabriken i Helsingborg eftersom produktionsökningen kan genomföras genom smärre modifieringar och kompletteringar. Någon alternativ lokalisering är därför inte realistisk.

Verksamheten ger upphov till utsläpp till luft i form av kväveoxider och koldioxid från förbränning av naturgas och restgas i ångreformern samt i form av flyktiga organiska ämnen, VOC, från lösningsmedelsförluster i väteperoxidprocessen. Utsläppen av kväveoxider och koldioxid begränsas så långt det är möjligt genom processoptimering och resurssnål teknik. Utsläppen av VOC begränsas genom behandling av gasflöden i återvinnings- och reningssteg, där lösningsmedel återvinns genom kylning och droppavskiljning och rening sker i kolfilteranläggningar. Den behandlingsteknik som används kan anses vara bästa teknik för begränsning av utsläpp av VOC. Verksamheten ger vidare upphov till utsläpp till vatten (Öresund) i form av organisk substans som också härrör från lösningsmedelsförluster i processen. Utsläppen begränsas genom behandling av uppkomna processavloppsvatten. Behandlingen omfattar fasseparation, där organisk substans återvinns, och rening i kolfilteranläggningar. Även denna behandlingsteknik är att betrakta som bästa möjliga teknik för begränsning av utsläpp av organiska ämnen av aktuell typ.

Anläggningar och utrustningar har utformats med utgångspunkt från högt ställda krav avseende säkerhet och miljö och med utgångspunkt från modern teknik. Några alternativa utformningar eller alternativa processer bedöms inte vara möjliga. I denna miljökonsekvensbeskrivning jämförs konsekvenserna för miljön av produktion enligt ansökan (s k utökningsalternativ) med konsekvenserna om den planerade utökningen inte kommer till stånd utan bedrivs enligt gällande tillstånd (s k nollalternativ). Den utökade verksamheten medför ökade utsläpp till luft och till Öresund. Utsläppen till luft utgörs i huvudsak av rökgaser från förbränning av naturgas och restgas med innehåll av kväveoxider och koldioxid. Den medför också ökade utsläpp av flyktiga organiska ämnen. Sammantaget bedöms utsläppen till luft vara av måttlig betydelse ur miljö- och hälsosynpunkt. Utsläppen bedöms inte medföra några luktstörningar i omgivningen. Utsläppen till Öresund utgörs av processavloppsvatten med innehåll av organisk substans och fosfor. Huvuddelen av utsläppen av organiska ämnen bedöms utgöras av vattenlösliga ämnen utan skadliga långtidseffekter. Smärre mängder av mer miljöskadliga fettlösliga ämnen kan också tillföras processavloppet men detta bedöms knappast kunna förorsaka några nämnvärda miljöeffekter. Utsläppen av fosfor bedöms som måttliga men utgör ett tillskott till de redan höga fosformängder som tillförs Öresund.

Den utökade verksamheten medför också ökade utsläpp av kylvatten till Öresund. Utsläppet bedöms endast ge en lokal påverkan på vattentemperaturen invid utsläppspunkten i strandkanten. Verksamheten ger därutöver upphov till buller, avfall och transporter samt förbrukning av energi och andra naturresurser.

Väteperoxid är en produkt av stor miljömässig betydelse vid exempelvis massablekning, pappersavsvärtning och vattenrening. Råvaran utgörs främst av naturgas och luftens syre. Tillverkningen sker med liten insats av andra råvaror och ger upphov till förhållandevis små utsläpp. Den nu sökta verksamheten ger upphov till samma typ av miljöpåverkan som den nuvarande produktionen.

Transporter

Redovisningen nedan grundar sig på uppgifter om utleveranser av väteperoxid under kalenderåret 2004 samt på bedömningar vid produktion av lovgivna volymer (50 000 ton/år räknat som 100 %-ig VP) respektive vid produktion enligt ansökan (60 000 ton/år). Det bör noteras att en stor del av den producerade väteperoxiden levereras via ledning för användning som råvara vid den intilliggande ECOX-fabriken (tillverkning av natriumperkarbonat) och därmed inte ger upphov till några transporter. Antal transporter avseende råvaror och avfall har endast beräknats schablonmässigt (100 biltransporter, 1 500 ton totalt, i samtliga alternativ).

I tabeller nedan redovisas uppgifter om transportsituationen vid nuvarande förhållanden, vid lovgivna produktionsvolymer samt vid produktionsnivå enligt ansökan. Antalet transporter redovisas som in- eller uttransport, dvs inte dubblerade för att visa antal fordonsrörelser. In- och uttransporter av externt producerad väteperoxid redovisas inte i tabellerna. Under 2004 uppgick antalet biltransporter av externt producerad väteperoxid till ca 65 och antalet järnvägstransporter (vagnar) till 350. Inleveranserna skedde i huvudsak per järnväg och utleveranserna per bil. Förutsatt att transportmönstret inte förändras bedöms antalet biltransporter för in- och uttransport av externt producerad väteperoxid som mest bli 100 per år vid produktionsvolym enligt ansökan.

Tabell Antal transporter

Transportmedel 2004 Vid 50 000 ton/år Vid 60 000 ton/år

Bil 1) 600 775 900

Järnväg 2) 32 60 90

1) Bil med släp för transport av väteperoxid

2) Järnvägsvagnar

Tabell Tonnage, ton

Transportmedel 2004 Vid 50 000 ton/år Vid 60 000 ton/år

Bil 21 500 26 500 31 500

Järnväg 1 200 2 200 3 300

Kundernas önskemål och möjligheter styr helt valet av transportmedel. Järnvägstransporter väljs av kostnadsskäl i de fall det är möjligt.

Allmänt

Av redovisningen ovan framgår att såväl antalet transporter som det transporterade tonnaget naturligt nog kommer att öka i förhållande till dagens situation och i förhållande till nollalternativet. Det framgår också att ca 90 % av tonnaget bedöms levereras per bil och resterande ca 10 % per järnväg såväl i nollalternativet som i utökningsalternativet samt att andelen järnvägstransporter bedöms öka något i förhållande till dagens situation.

Biltransporter - påverkan på trafikbelastningen

Antalet inkommande och utgående biltransporter till Kemira Kemi ABs produktionsområde har under senare år uppgått till ca 16 000 - 18 000. Det transporterade tonnaget uppskattas till ca 550 000 ton. Den utökade verksamheten bedöms som mest kunna medföra en ökning med knappt 700 in- och uttransporter per år motsvarande en ökning med 3 - 4 %. Det transporterade tonnaget bedöms som mest kunna öka med ca 10 000 ton per år motsvarande en ökning på knappt 2 %.

Biltransporter till och från Kemira Kemi ABs produktionsområde sker via E6, Malmöleden, Ättekulla trafikplats, Rusthållsgatan och Koppargatan, som mynnar på Industrigatan vid infarten till produktionsområdet. Enligt trafikmätningar utförda av Tekniska förvaltningen 1999 är antalet fordon som trafikerar Koppargatan ca 3 400 per dygn angivet som vardagsdygnstrafik (VaDt). Uppgifter om andelen tung trafik finns inte. Enligt samma källa trafikeras Rusthållsgatan väster och öster om Landskronavägen av ca 7 500 fordon per vardagsdygn (VaDt). Andelen tung trafik väster om Landskronavägen anges till 8 % motsvarande ca 600 fordon. Vidare trafikeras Rusthållsgatan väster om Runristargatan (nära Ättekulla trafikplats) av drygt 9 000 fordon per vardagsdygn (VaDt) varav andelen tung trafik anges till 16 % motsvarande ca 1 500 fordon (1992). Malmöleden öster om Ättekulla trafikplats trafikeras enligt uppgift av ca 28 000 fordon per årsmedeldygn (f/åmd) varav 5 - 7 % lastbilar (1 500 - 2 000 f/åmd).

Den utökade verksamheten medför en ökning av högst 1 transport per dygn under 330 dygn motsvarande 2 fordon (varje ”transport” består av två fordonsrörelser - en intransport och en uttransport). Enligt trafikmätningarna motsvarar detta en ökning av antalet tunga fordon på Rusthållsgatan väster om Landskronavägen med 0,3 % och på Rusthållsgatan väster om Runristargatan (nära Ättekulla trafikplats) med 0,1 %.

Ökningen av antalet transporter till och från Kemira Kemi ABs produktionsområde blir mycket liten och dess påverkan på trafikbelastningen i närområdet försumbar.

Säkerhetsrapport, hela Kemira Kemi AB

Vid Kemira Kemi AB (KKAB) finns flera produktionsenheter vars respektive verksamhet direkt omfattas av den högre kravnivån enligt "Förordningen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor" SFS 1999:382 och "Arbetsmiljöverket" föreskrifter om förebyggande av allvarliga kemikalieolyckor" AFS 2005:19. Enskilda säkerhetsrapporter har tidigare upprättats för dessa produktionsenheter. I syfte att möjliggöra en samlad bedömning av KKABs verksamhet har nu en säkerhetsrapport för verksamheten som helhet upprättats. KKAB har ett dotterbolag, Kemira Servicepartner AB, vilket enligt avtal ansvarar för drift av vissa övriga anläggningar såsom förråd, verkstäder och administration av hamnanläggningen.

I kapitel 2 redogörs för verksamhetens omgivning och historik. Verksamheten vid KKAB är belägen ca 3,5 km söder om Helsingborgs tätort. KKAB har funnits på sin nuvarande plats sedan år 1901, dock med olika ägandeförhållanden genom åren. Industriområdet upptar en areal på ca 2 km2 och ligger vid Öresund på mark med flack profil med en plushöjd på ca 2,5-7 m.ö.h. Området gränsar till andra industrier och Råå vallar, där ett större antal personer kan vistas sommartid. I väster ligger KKABs hamn som gränsar mot Öresund. Hamnen utgör den sydligaste delen i Helsingborgs totala hamnanläggning som sträcker sig i nordlig riktning där även andra industriområden finns etablerade. I närområdet till industriområdet finns bostadsbebyggelse och offentlig verksamhet. Inom bostadsområdena som närmast gränsar till KKAB bor totalt 7900 människor och arbetar totalt 7600 människor. Området runt KKAB har varit föremål för särskilda studier och åtgärder i samband med miljö- och stadsplanearbetet.

I kapitel 3 i denna rapport ges en beskrivning av KKABs produktionsanläggningar samt övriga gemensamma anläggningar. Varje kapitel innehåller en beskrivning av anläggningen, de geologiska och hydrogeologiska förhållandena, en beskrivning av de farliga ämnen som hanteras vid anläggningen samt ett avsnitt om identifiering och analys av olycksrisker.

I kapitel 4 redogörs för extern påverkan och eventuella dominoeffekter som verksamheten kan utsättas för. Den största externa påverkan på och utanför industriområdet är ett större utsläpp av svaveldioxid eller oleum där riskavståndet kan uppgå till mellan 500-4000 m beroende på utsläppstorlek och meterologiska förhållanden. Denna händelse analyseras utförligt i kapitel 3.1.

I kapitel 5 redogörs för KKABs handlingsprogram. KKAB är certifierat enligt miljö- och kvalitetsledningssystemen SS-EN ISO 14001 resp. 9001 alt. 9002. I detta ledningssystem finns rutiner för bland annat nödlägesberedskap, säkerhetsorganisation och riskidentifiering samt arbetsmiljörelaterad dokumentation. KKAB har ut ryckt sina allmänna handlingsprinciper i en policy för säkerhet, hälsa och miljö, där man bl.a. "strävar efter en utvecklande och säker arbetsmiljö där olyckor och skador minimeras" och fortlöpande arbetar med "förbättringar av processer, produkter och transportsystem för att kunna förebygga olyckor'.

Rapporten handlar vidare om utbildning av anställda, identifiering av risker och de särskilda rutinerna som finns för införande av nya produkter.

I kapitlen 6 och 7 redogörs för KKAB:s interna plan för olyckshändelser och räddningstjänstinsatser.

Säkerhetsrapport, väteperoxidfabriken

Identifieringen av risker har resulterat i totalt sex scenarier som representeras av en högre risknivå.

Riskanalysen har vidare identifierat tre huvudscenarier som består av:

- utsläpp av väteperoxid till omgivningen utanför invallning

- sönderfall i väteperoxid med risk för tryckuppbyggnad samt

- utsläpp av arbetslösning via avluftningsledning som mynnar på tak

Största konsekvenserna inom anläggningen utgörs av sönderfall av väteperoxid eller vid brand i arbetslösning, naturgas eller vätgas. Då okontrollerade sönderfall kan ske exempelvis genom att föroreningar tillförs produkten, felaktiga materialval kommer i kontakt med produkten eller extern värmepåverkan inriktas de primära riskreducerande åtgärderna på att kontrollerar och förhindra att dessa förhållanden uppkommer.

Sammanfattningsvis kommer identifierade skadescenarion att få en lokal begränsning till fabriken och dess direkta närområde. Detta innebär att allmänheten utanför fabriksområdet enligt bedömning ej kommer att påverkas av en skadehändelse inom anläggningen med undantag från brandgasemission vid brand i arbetslösning.

YTTRANDEN

Räddningsverket

Räddningsverket anser att den i ansökan inlämnade säkerhetsrapporten daterad 2005-10-10 håller en hög kvalitet och i stort utgör ett bra underlag för tillståndsprövningen. Vissa brister har dock konstaterats hittills.

Beträffande den i säkerhetsrapporten beskrivna säkerhetsorganisationen anser verket att bolaget bör redovisa:

- övergripande rutin för identifiering och bedömning av riskerna för allvarliga kemikalieolyckor (punkt 2 i bilaga 1 till SRVFS 2005:2)

- övergripande rutin för planering inför nödsituationer (punkt 5 i bilaga 1 till SRVFS 2005:2)

- övergripande rutin för utvärdering och revision (punkt 7 i bilaga 1till SRVFS 2005:2).

På sidan 47 i säkerhetsrapporten anges under punkt 7.5 att "Processbyggnaderna kommer att förses med brandlarm". Bolagets tidplan m.m. för denna installation bör redovisas.

Verket kommer att ytterligare studera de redovisade riskbedömningarna och övrigt innehåll i säkerhetsrapporten inför den kommande huvudförhandlingen och återkommer då med eventuella ytterligare frågor och synpunkter.

Kompletterande yttrande från Räddningsverket:

Räddningsverket yrkar att sökt tillstånd ej medges.

Bakgrund

Verksamheten inom Kemiras område i Helsingborg är sedan tidigare prövningar uppdelad i separata tillstånd för enskilda fabriker. De flesta fabriker inom området har antingen nyligen varit föremål för prövning eller är för närvarande under prövning så som nu är fallet med väteperoxidfabriken.

I lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (sevesolagen) definieras begreppet verksamhet som "hela det område som står under en verksamhetsutövares ledning eller kontroll eller flera verksamhetsutövares gemensamma ledning eller kontroll och där det finns farliga ämnen vid en eller flera anläggningar, inbegripet såväl det geografiska området som gemensamma eller därtill hörande infrastrukturer eller aktiviteter."

Först om verksamheten inom området prövas i sin helhet kan en integrerad miljö- och säkerhetsprövning, inklusive en fördjupad säkerhetsprövning med en säkerhetsrapport som underlag, ske enligt intentionerna i prop. 1998/99:64 s. 42.

"Enligt den föreslagna integrerade miljö- och säkerhetsprövningen skall en fördjupad prövning av säkerhetsarrangemangen göras vid de verksamheter som omfattas av kravet på säkerhetsrapport och som samtidigt omfattas av fårprövningsreglerna i miljöbalken. Detta skall ske vid nyanläggning och vid förändringar i verksamheten, vilket sammanhänger med när tillståndsprövning skall utföras enligt miljöbalken.

Med en fördjupad säkerhetsprövning tillgodoses kravet på en granskning av säkerhetsrapporten enligt artikel 9 i Seveso II-direktivet samt kraven i artikel 3 om identifikation av farliga verksamheter och artikel 6 om förebyggande åtgärder i Industriolyckskonventionen. En prövning av säkerhetsarrangemangen kommer att göras av den instans som har att tillståndspröva verksamheten enligt miljöbalken. Vid prövningen skall miljöbalkens regler om ansökan även omfatta säkerhetsrapporten som skall anses utgöra en del av själva ansökan. Vad som i miljöbalken stadgas om komplettering m.m. av ansökan är således tillämpligt även på säkerhetsrapporten.

Genom den samordning med miljöprövningen som nu föreslås kommer allmänheten med redan befintliga och väl inarbetade regler i miljöbalken att tillförsäkras den möjlighet att yttra sig som fordras enligt artikel 13 i Seveso II-direktivet och artikel 9 i Industriolyckskonventionen. "

Någon sammantagen tillståndsprövning av Kemiras verksamhet som helhet inom området i Helsingborg har inte tidigare gjorts vare sig enligt miljöskyddslagen eller miljöbalken. Någon fördjupad säkerhetsprövning med en säkerhetsrapport som underlag har således inte heller gjorts av verksamheten som helhet.

Lagstiftningens syfte uppfylls inte om väteperoxidfabriken prövas separat utan att en fördjupad säkerhetsprövning av verksamheten som helhet görs. I prop. 1998/99:64 s. 51-52 framgår följande om den gemensamma miljö- och säkerhetsprövningen.

"Verksamheter som omfattas av den högre kravnivån enligt Seveso II- direktivet är sådan miljöfarlig verksamhet som till huvudsaklig del omfattas av tillståndsplikten enligt miljöbalken. En prövning av säkerhet ingår redan idag vid tillåtlighetsprövningen av miljöfarlig verksamhet. Någon mer systematisk genomgång av säkerhetsfrågorna vid tillståndsprövningen är det dock inte fråga om.

Den särskilda kopplingen till den nu föreslagna lagen avseende de verksamheter som enligt nämnda lag omfattas av kravet på säkerhetsrapport och samtidigt omfattas av kravet på tillståndsprövning enligt miljöbalken, bör göras i bestämmelserna om tillståndsansökans innehåll enligt 22 kap. 1 § miljöbalken. Underlaget för denna prövning utgörs av säkerhetsrapporten. I nämnda bestämmelse bör anges att en säkerhetsrapport skall ingå i ansökan. Den nu föreslagna lagens krav är att se som en precisering av underlaget för miljödomstolens prövning, en fördjupad säkerhetsprövning, av vissa verksamheter där hanteringen av farliga ämnen är särskilt omfattande. Någon formell utvidgning av miljöbalkens materiella kravregler är det däremot inte fråga om utan kravet när det gäller olycks- och skadeförebyggande åtgärder ryms inom miljöbalkens ram.

För att betona säkerhetsfrågornas betydelse bör det i 22 kap. 25 § miljöbalken om vad en dom i ett tillståndsmål skall innehålla anges som en särskild punkt att villkor som behövs för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna av dem för människors hälsa och miljön i förekommande fall skall meddelas. Genom att föra in säkerhetsfrågorna i miljöprövningen bör det, utöver möjligheten att avslå en tillståndsansökan om den av miljö eller säkerhetsskäl inte kan tillåtas, också vara möjligt för prövningsinstansen att föreskriva särskilda villkor även i fråga om säkerhetsarrangemangen. "

Sammanfattning

Då det enligt Räddningsverkets uppfattning, på grund av avgränsningen av ansökan, inte kan ske någon fördjupad säkerhetsprövning anser verket att det sökta tillståndet ej kan medges.

Räddningsverket anser att prövningen bör ske genom att verksamheten som helhet (alla fabriker och övrig verksamhet) inom Kemiras område i Helsingborg genomgår en integrerad miljö- och säkerhetsprövning inklusive en fördjupad säkerhetsprövning med en säkerhetsrapport för verksamheten som helhet som underlag.

Övrigt

Se även verkets yttrande i mål M 3331-05 och M 3323-05.

Länsstyrelsen i Skåne län

Utsläppen av kväveoxider och koldioxid från förbränningen av naturgas och restgas i ångreformem kommer att öka proportionellt med den ökade produktionen. Utsläppen av processrelaterad och diffus VOC bedöms totalt bli mindre än 6 ton per år, vilket är betydligt lägre än noll alternativet.

Verksamheten kommer framöver att ge upphov till samma typer av processavloppsvatten som vid nuvarande förhållanden. Processavloppsvattenmängden bedöms, liksom utsläppen av TOC och fosfor, öka i ungefärlig proportion till den ökade produktionen. Några förändringar avseende hanteringen av de olika vattnen planeras inte ske.

Bolaget anger att det i praktiken inte finns andra kommersiella metoder för tillverkning av väteperoxid än tillämpade metoden. Vidare anses det vara klarlagt att Helsingborgsfabriken är en av de mest effektiva fabrikerna för produktion av väteperoxid med mycket små utsläpp och en genomgående hög tekniknivå. Tillverkningstekniken bedöms därmed motsvara BAT (BAT= best available technique).

Av ansökan och miljökonsekvensbeskrivning framgår att miljöpåverkan från nuvarande och den tillkommande verksamheten är marginell till måttlig.

Länsstyrelsen bedömer att den ansökta verksamheten är tillåtlig enligt miljöbalkens bestämmelser och finner att bolaget uppfyller de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken.

Tillverknings- och reningsteknik bedöms vara bästa tillgängliga för produktion av väteperoxid. De villkor som bolaget föreslår för begränsning av utsläpp till luft och vatten kan sålunda accepteras som tillräckliga.

Beträffande buller föreslår bolaget att villkor föreskrivs i enlighet med Naturvårdverkets riktlinjer för nyetablerad industri.

Villkor gällande generell hantering av råvaror och avfall bör enligt Länsstyrelsens mening meddelas i domen liksom villkor gällande kontrollprogram med föreskrifter om besiktning och kontroll såsom utsläppskontroll med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod.

Länsstyrelsen bedömer att den i ansökan bifogade säkerhetsrapporten innehållsmässigt uppfyller kraven i gällande lagstiftning. Bolaget arbetar kontinuerligt med frågor som rör riskhantering och säkerhet.

Framställningen om att tillståndet får tas i anspråk även om domen inte vunnit laga kraft bör tillmötesgås.

Miljönämnden har huvudsakligen anfört:

Miljönämnden tillstyrker Kemira Kemi AB:s ansökan om tillstånd till utökad produktion, vid bolagets väteperoxidfabrik. '

Miljönämnden lämnar följande synpunkter vad gäller tillståndsansökan:

Utsläpp till luft

Det totala utsläppet av flyktiga organiska ämnen (VOC) från fabriken uppges understiga 6 ton per år. Vid den ursprungliga tillståndsansökan för väteperoxidfabriken bedömdes det sammanlagda utsläppet av VOC uppgå till 21 ton per år. Utsläppen är således betydligt lägre än vad som tidigare antagits.

Miljönämnden godtar bolagets yrkande om ett utsläppsvillkor på högst 6 ton VOC per år. Dock bör nuvarande gällande villkor med innebörden att åtgärder skall prioriteras mot diffusa utsläpp kvarstå eftersom emissionerna är störst från denna del.

Vad gäller utsläppet av kväveoxider (NOx) bidrar väteperoxidfabriken med mindre än 1,2 % av halterna i de gaturum där ett överskridande av miljökvalitetsnormen eller den övre utvärderingströskeln sker (beräkningar från ÅF-Energi & Miljö AB).

Kväveoxidbidraget utgör ett oönskat bidrag i en redan alltför belasta miljö. Miljönämnden bedömer med ledning av utsläppen av NOx för åren 2001 till 2004 att utsläppet omräknat som mg NOx/MJ*) bör kunna skärpas från nuvarande (och yrkade) 30 till 20 mg NOx/MJ.

*) Joule (J) äi- enheten för energi. l MJ = l 000000 J

Utsläpp till vatten

Utsläppet av organiska ämnen från fabriken mätt som "totalt organiskt kol" TOC beräknas till ca 500 kg per år och utgör en ökning jämfört med nuvarande tillstånd som medger ett utsläpp på 360 kg per år. Emissionen bedöms motsvara en kemisk syreförbrukning på något ton per år eller någon veckas utsläpp av syreförbrukande ämnen från Öresundsverket. De organiska ämnen som bidrar till TOC-halten antas till stor del utgöras av vattenlösliga syror, alkoholer etc. Fettlösliga ämnen tas till största delen upp i kolfiltren. Stickprov avseende klororganiska ämnen, polyaromatiska kolväten samt lösningsmedel har inte gett något utslag. Utsläppen bedöms av bolaget inte ha några akuta miljömässiga effekter eller långtidseffekter men utgör dock ett tillskott i en redan belastad havsmiljö. Miljönämnden godtar bolagets yrkande om ett utsläpp på högst 500 kg organisk substans mätt som totalt organiskt kol (TO C) per år men förutsätter samtidigt att reningsutrustningen kommer att drivas optimalt för att hålla utsläppen så låga som möjligt. Vidare bör bolaget åläggas i sitt kontrollprogram att regelbundet kontrollera innehållet av eventuella lösningsmedelsrester (från arbetslösningen) i avloppsvattnet efter kolfiltren. Konstateras regelbundna utsläpp bör dessa åtgärdas omedelbart.

Utsläppet av fosfor har varierat kraftigt under 2003 och 2004 trots att mängden producerad väteperoxid inte ändrats nämnvärt. Miljönämnden menar med ledning härav att utsläppsmängden för fosfor vid maximal produktion på 250 kg per år bör fastställas som ett gränsvärde (d v s ett värde som inte får överskridas).

Energiförsörjning

I den mån elektricitet till fabriken inte kan tillgodoses genom intern produktion bör elektricitet framställd ur förnyelsebara energikällor utnyttjas (s k "grön el"). Ett sådant . krav ligger i linje med vad som sägs i 2 kap 5 § miljöbalken.

Lukt

Bolagets förslag till villkor för lukt bör omformuleras enligt följande för att undvika missförstånd:

"Om luktolägenheter uppkommer från verksamheten skall bolaget vidta åtgärder för att undanröja dessa."

Buller

Bolagets förslag till bullervillkor bör kompletteras med följande:

"Den momentana ljudnivån nattetid får inte överskrida 55 dB(A) vid bostäder."

I övrigt godtar Miljönämnden bolagets förslag till villkor.

Avfall

Miljönämnden har inga synpunkter i denna del.

Transporter

Miljönämnden konstaterar att merparten av de transporter som sker till och från väteperoxidfabriken dessvärre görs med bil. Vid produktion enligt gällande tillstånd beräknas antalet biltransporter per år till 775 att jämföra med 900 i utöknings alternativet samt nuvarande 600 (2004). Transportökningen jämfört med dagens nivå ger enligt bolagets beräkningar endast ett litet tillskott av kvävedioxid (0,1 %) i aktuellt gaturum. Bolagets bedömning är att ökningen inte rimligen kan innebära att kommande miljökvalitetsnorm för kvävedioxid riskerar att överskridas.

Bolagets beräkningar till trots kommer ökningen av biltransporter att ske på redan hårt belastade gator. Utsläppen kommer också att bidra till bakgrundshalterna i de gaturum där kvävedioxidnormerna hotar att överskridas. Mot denna bakgrund måste enligt

Miljönämndens mening biltransporterna begränsas i störta möjliga utsträckning. Det mest miljövänliga alternativet i förevarande fall är järnväg vilket så långt det är möjligt måste väljas i första hand. I de fall biltransporter ändå kommer att användas måste bolaget så långt det över huvud taget är möjligt anlita förare med utbildning i miljöanpassad körning, med fordon som drivs med förnyelsebara bränslen och med bästa reningsteknik.

Säkerhet och risker

Bolaget har utfört en mängd åtgärder för att förebygga risker med verksamheten. Som exempel kan nämnas varingssystem för temperatur, tryck och flöde, tryckavlastningsutrustning, säkerhetskassun för arbetslösning samt brandskyddsutrustning.

BOLAGETS BEMÖTANDE

Kemira Kemi Aktiebolag, nedan kallat Kemira, får härmed bemöta yttranden från Länsstyrelsen i Skåne län (aktbil. 14), miljönämnden i Helsingborgs stad (aktbil. 16) och Räddningsverket (aktbil. 17) enligt följande.

Länsstyrelsen i Skåne län

Länsstyrelsen har tillstyrkt ansökan samt framhållit att miljödomstolen bör föreskriva villkor om dels generell hantering av råvaror och avfall, dels kontrollprogram.

Kemira har lämnat uppgifter om hantering av råvaror och avfall och kommer att bli bundet av dessa uppgifter genom det allmänna villkoret. Något särskilt villkor behövs därför inte.

Kemira föreslår följande villkor om kontrollprogram.

”För verksamheten skall finnas ett kontrollprogram, som möjliggör en bedömning av om villkoren och föreskrifter följs. I kontrollprogrammet skall anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder.

Ett förslag till kontrollprogram skall inges till tillsynsmyndigheten inom tre månader från det att tillståndet tagits i anspråk.”

Miljönämnden i Helsingborgs stad

Miljönämnden har framfört ett flertal synpunkter vilka kommenteras nedan under rubriker som nämnden använt.

Utsläpp till luft

Miljönämnden har accepterat Kemiras förslag till villkor för utsläpp till luft av VOC med det tillägget att gällande villkor i nuvarande tillstånd, med innebörden att åtgärder mot diffusa utsläpp skall prioriteras, kvarstår. Nämnden anför vidare att utsläppet av NOx bör kunna skärpas från nuvarande (och yrkade) 30 mg till 20 mg NOx/MJ.

I det nu gällande tillståndsbeslutet finns ett villkor med ett begränsningsvärde för utsläpp till luft av organiska ämnen avseende enbart hydrerings- och oxidationsstegen (villkor 2). För de diffusa utsläppen av organiska ämnen till luft finns i ett annat villkor (villkor 3) som innebär att Kemira skall vidta åtgärder för att minimera dessa utsläpp och prioritera sådana åtgärder. Kemiras förslag till villkor för utsläpp av organiska ämnen avser de totala utsläppen, d.v.s. inklusive de diffusa utsläppen. Förslaget innebär att de sammanlagda utsläppen av organiska ämnen skall begränsas till 6 ton per år, d.v.s. till samma nivå som i dag gäller för enbart utsläppen av dessa ämnen från hydrerings- och oxidationsstegen. Mot denna bakgrund är det således obehövligt att, som miljönämnden föreslår, nu gällande villkor om prioritering av åtgärder avseende de diffusa utsläppen skall kvarstå.

Kemira kan godta att yrkat begränsningsvärde för kvävedioxidhalten i utgående gaser från reformen sänks till högst 20 mg NOx/MJ, under förutsättning att detta gäller som riktvärde och årsmedelvärde.

Utsläpp till vatten

Miljönämnden har accepterat Kemiras förslag till villkor för utsläpp till vatten av organisk substans mätt som TOC under förutsättning att reningsutrustningen drivs optimalt. Vidare har nämnden framhållit att Kemira bör i sitt kontrollprogram regelbundet kontrollera innehållet av eventuella lösningsmedelsrester i avloppsvattnet och vid regelbundna utsläpp av sådana rester vidta åtgärder omedelbart. Slutligen har miljönämnden föreslagit ett gränsvärde för utsläpp av fosfor om 250 kg per år.

Kemiras inriktning är att driva all reningsutrustning optimalt och begränsa utsläppen till vatten så långt det är tekniskt/ekonomiskt möjligt och miljömässigt motiverat.

Som framgår av miljökonsekvensbeskrivningen (avsnitt 8.6.5) leds processavloppsvattnet via dubbla kolfilter till Öresund. En mindre del av processavloppsvattnet bedöms utgöras av olika fettlösliga ämnen inklusive arbetslösning. De fettlösliga ämnena (inklusive arbetslösning) kommer till stor del att adsorberas i aktivkolfiltren. Smärre mängder kan ändå tillföras processavloppet men bedöms knappast kunna förorsaka några nämnvärda miljöeffekter i recipienten.

Utsläppen av organiska ämnen mäts som totalt organiskt kol (TOC). Eventuella rester av arbetslösning (lösningsmedelsrester) i processvattenutsläppet kommer således att fångas upp i TOC-analysen och ingår därmed i det villkorsreglerade TOC-utsläppet. Något skäl att separat kontrollera eventuell förekomst av arbetslösning i utsläppet föreligger således inte.

Av miljökonsekvensbeskrivningen (avsnitt 8.6.5) framgår vidare att fosfor inte är begränsande för algtillväxten i Öresund. Sammantaget bedöms de aktuella utsläppen från väteperoxidfabriken som måttliga och inte ge upphov till några betydande miljökonsekvenser. Det kan mot denna bakgrund och med hänsyn till utsläppets storlek inte anses motiverat att föreskriva ett begränsningsvärde för fosforutsläppen i form av ett gränsvärde. Kemira motsätter sig därför ett villkor med begränsning av fosforutsläppet i enlighet miljönämndens förslag.

Kemira har i ansökan lämnat uppgifter om fosforutsläppens storlek och kommer att bli bundet av dessa uppgifter genom det allmänna villkoret. Något särskilt villkor behövs därför inte. I andra hand kan Kemira godta ett riktvärde för utsläpp av fosfor om högst 250 kg per år.

Energiförsörjning

Miljönämnden har föreslagit att Kemira skall använda ”grön el” i den mån elförbrukningen inte kan tillgodoses med internt producerad el.

Kemira har som miljöpolicy att sträva efter att minimera sin förbrukning av energi. I första hand tillgodoses elförbrukningen med internt producerad el. Något behov av att i ett särskilt villkor reglera energiförbrukningen kan inte föreligga.

Lukt

Miljönämnden har föreslagit ett villkor enligt vilket Kemira skall vidta åtgärder för att undanröja luktolägenheter om sådana skulle uppkomma.

Kemira godtar miljönämndens förslag.

Buller

Miljönämnden har tillstyrkt Kemiras yrkande med det tillägget att momentant buller nattetid inte skall få överstiga 55 dB(A) vid närmaste bostäder.

Miljönämndens tillägg godtas under förutsättning att värdet anges som riktvärde.

Transporter

Miljönämnden har framhållit att Kemira bör i första hand utnyttja järnväg för sina transporter och att vägtransporter, i den mån sådana ändå måste ske, bör ske med förare som har genomgått utbildning i miljöanpassad körning och med fordon som drivs med förnyelsebara bränslen och har bästa reningsteknik.

Högsta domstolen har meddelat en dom den 21 juli 2004 (i mål T 2223 03), i vilket utrymme för att föreskriva villkor för transporter preciserats. Som Kemira tolkar denna dom kan transportvillkor föreskrivas avseende transporter i närområdet för den anläggning som prövas, där transporterna till och från anläggningen utgör en betydande del av den totala trafiken.

Miljönämndens synpunkter beträffande frågan om järnvägstransporter synes ha sin grund i en allmän inställning och inte vara kopplade till specifika miljöförhållanden i det ”närområde” som Högsta domstolen hänvisat till och som, för övrigt, nämnden främst har att bevaka. Bolaget kan därför inte acceptera något villkor om järnvägstransporter.

Vad beträffar miljönämndens synpunkter avseende vägtransporter vill Kemira även framhålla följande.

Transporterna till och från väteperoxidfabriken utgör och kommer att utgöra en obetydlig del av den totala, tunga trafiken på de vägar som utnyttjas (mindre än 0,7 respektive mindre än 1,0 %). Något villkor avseende vägtransporter bör därför inte föreskrivas. Den av miljönämnden föreslagna principen att eventuella vägtransporter bör ske med bilar som drivs med förnyelsebara bränslen torde dessutom vara svår att följa, såtillvida att det - såvitt bolaget känner till - saknas kommersiella tranportfordon av aktuellt slag som helt drivs med förnyelsebara bränslen.

Som anförts ovan strävar Kemira i enlighet med sin miljöpolicy efter att använda transporter och transportsystem som har minst miljöpåverkan där det är säkerhetsmässigt, tekniskt och ekonomiskt genomförbart.

I sammanhanget bör även vägas in att transporterna av väteperoxid inte kommer att ske i Kemiras regi utan av självständiga transportföretag.

Räddningsverket

Räddningsverket har begärt kompletteringar av säkerhetsrapporten avseende övergripande rutiner och installation av brandlarm.

Såvitt Kemira kan bedöma finns det inte något krav om att en säkerhetsrapport skall innehålla uppgifter om övergripande rutiner, och sådana uppgifter är inte heller nödvändiga för den tillståndsprövning som miljödomstolen har att göra. Däremot kan uppgifterna vara av betydelse för tillsynen av verksamheten. Bolaget avser att redogöra för övergripande rutiner vid den kommande huvudförhandlingen.

Samtliga processbyggnader är försedda med brandlarm.

Räddningsverket har i sitt yttrande avstyrkt begärt tillstånd på den grunden att avgränsningen av ansökan innebär att en fördjupad säkerhetsprövning av Kemiras hela verksamhet i Helsingborg inte kommer till stånd. Räddningsverket har hänvisat till bland annat prop. 1998/99:64; den proposition som ligger till grund för implementeringen i svensk lagstiftning av de s.k. Sevesodirektiven. Räddningsverket har bland annat pekat på ett uttalande i denna proposition (sid. 42) där det konstateras att syftet med den föreslagna implementeringen är att få till stånd en fördjupad säkerhetsprövning av de verksamheter som omfattas av kravet på säkerhetsrapport och som samtidigt omfattas av förprövningsreglerna i miljöbalken. Detta syfte skulle, enligt Räddningsverket, inte uppfyllas med en separat prövning av väteperoxidfabriken.

Räddningsverkets ställningstagande synes vara baserat på formell grund. Räddningsverket har inte framfört några erinringar mot säkerheten vid väteperoxidfabriken eller någon annan av Kemiras anläggningar i Helsingborg, vare sig vid nu aktuell prövning eller vid tidigare prövningar då Räddningsverket tagit del av ingivna säkerhetsrapporter.

Sevesodirektiven har implementerats genom lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga följderna av allvarliga kemikalieolyckor. I samband härmed genomfördes vissa ändringar av miljöbalken. Syftet med dessa ändringar var, som Räddningsverket riktigt återgivit, att få till stånd en fördjupad säkerhetsprövning av verksamheter som omfattas av kravet på säkerhetsrapport och som samtidigt omfattas av balkens förprövningsregler.

För att säkerställa att en fördjupad säkerhetsprövning sker av samtliga verksamheter som omfattas av kravet på säkerhetsrapport - också verksamheter som inte omfattas av miljöbalkens förprövningskrav - infördes en bestämmelse i Sevesolagen (9 §), enligt vilken regeringen får föreskriva tillståndsplikt också för verksamheter som inte omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken. I miljöbalken har det inte preciserats hur en ansökan enligt balken skall vara avgränsad. I praxis har det accepterats ansökningar som är avgränsade till enskilda fabriker i ett fabriksområde, också då fabriken i fråga utgjorde en del av en verksamhet enligt Sevesolagen och då nämnda verksamhet omfattades av tillstånd enligt miljöskyddslagen.

I augusti 2005 ändrades miljöbalken så att det numera är möjligt att tillståndspröva en ändring av en miljöfarlig verksamhet (SFS 2005:571). Denna lagändring omfattar samtliga miljöfarliga verksamheter; också sådana som utgör Sevesoverksamhet och som omfattas av tillstånd meddelade med stöd av miljöskyddslagen. I den proposition som låg till grund för lagändringen (Prop. 2004/05:129) konstateras att det är en lämplighetsfråga hur tillståndsprövningen av en ändring skall avgränsas (sid. 62). Tillståndsprövningens omfattning bör alltid, enligt propositionen, bestämmas utifrån vad som från miljösynpunkt är nödvändigt med anledning av den avsedda ändringen (sid. 63). Vidare framhålls att ändringen kan göra det nödvändigt att dels ändra villkor som gäller för delar av verksamheten som inte omfattas av ändringen, dels föreskriva nya sådana villkor (sid. 62-63).

Nu aktuell ansökan avser tillstånd enligt 9 kap. 6 § miljöbalken. Det innebär att det är miljöbalkens bestämmelser och inte Sevesolagen med dess definitioner som skall avgöra hur ansökan skall avgränsas.

Verksamheten vid väteperoxidfabriken är väl avgränsad från övrig verksamhet vid Kemiras anläggning i Helsingborg. Det gäller såväl från miljösynpunkt som från säkerhetssynpunkt. Det är därför lämpligt att pröva väteperoxidfabriken separat i enlighet med Kemiras ansökan.

Om miljödomstolen med stöd av den säkerhetsrapport som Kemira åtagit sig att inge skulle finna att det föreligger ett samband mellan väteperoxidfabriken och någon annan anläggning som Kemira driver, finns möjlighet enligt det ovan redovisade uttalandet i prop. 2004/05:129 föreskriva villkor för berörda anläggningar.

Vidare bör noteras att Kemira driver, utöver väteperoxidfabriken, endast två anläggningar där det hanteras kemikalier av sådan art och i sådan utsträckning att den högre kravnivån i Sevesoförordningen överskrids; ECOX-fabriken och svavelsyrafabriken.

ECOX-fabriken tillståndsprövades i juni 2001. I denna tillståndsprövning redovisades en säkerhetsrapport som underlag för den säkerhetsprövning som miljödomstolen hade att utföra enligt ovan beskrivna ändring av miljöbalken.

Vad beträffar svavelsyrafabriken har Kemira begärt ändringstillstånd i en ansökan ingiven till miljödomstolen den 27 december 2005 (M 3331 05). Också i detta mål kommer Kemira att inge en säkerhetsrapport enligt Sevesolagen.

Sammanfattningsvis konstaterar Kemira att vald avgränsning av ansökan är lämplig och att sökt tillstånd bör kunna medges.

Räddningsverket vidhåller i kompletterande yttrande sin inställning.

MILJÖDOMSTOLSFÖRHANDLINGARNA

Bolaget presenterade i samråd med länsstyrelsen ett förslag till hur villkor för kontroll skall lyda: ” Det förslag till hur verksamheten skall kontrolleras skall lämnas till tillsynsmyndigheten senast tre månader efter det att domen vunnit laga kraft. Av kontrollprogrammet skall framgå hur besiktning och egenkontroll såsom utsläppskontroll med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod skall ske.”

Beträffande bulleryrkandet anför bolaget att ordet ”vardagar” skall tas bort dagtid.

DOMSKÄL

Miljökonsekvensbeskrivningen

Miljödomstolen finner att miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kravet på en sådan beskrivning enligt 6 kap.miljöbalken. Miljökonsekvensbeskrivningen bör därför godkännas.

Lokalisering och tillåtlighet

Den sökta produktionsökningen avses ske inom Kemira Kemi AB:s industriområde i befintlig produktionsanläggning för väteperoxid.. Enligt gällande stadsplan är området betecknat som industri- och hamnområde.

Räddningsverket har avstyrkt ansökan. Övriga remissinstanser har tillstyrkt.

Miljödomstolen konstaterar att bolaget nu inlämnat en gemensam säkerhetsrapport för hela anläggningen inklusive de tre anläggningar som omfattas av Sevesodirektivets högre kravnivå Ecox- ,svavelsyra- och väteperoxidfabriken. Därmed kan en integrerad bedömning av säkerhetsfrågorna ske. Miljödomstolen anser att det inte finns något på Sevesodirektivet grundat formellt hinder att nu pröva väteperoxidtillverkningen. Fabriken är en miljömässigt och säkerhetsmässigt väl avskild anläggning.

Miljödomstolen anser sålunda att det inte föreligger något hinder enligt miljöbalkens bestämmelser mot att meddela det sökta tillståndet.

Villkor

Miljödomstolen konstaterar att villkor 2 numera även omfattar diffusa utsläpp till luft. Därmed godtas bolagets ändring av värdet 6 ton från gränsvärde till riktvärde. Det är dessutom en betydande sänkning från den tidigare nivån 21 ton.

Beträffande villkor 3 rörande kväveoxider har bolaget medgivit en sänkning till 20 mg omräknat som NOx/MJ bränsle, vilket därmed bör fastställas. Utsläppen av fosfor regleras som riktvärde i enlighet med villkor 7.

Beträffande kontrollprogram är bolaget och länsstyrelsen överens om angiven formulering i villkor 8.

Miljödomstolen anser inte att något villkor om ”grön el” bör föreskrivas.

Vidare framgår att transporterna från den sökta verksamheten endast utgör en liten del av trafiken i närområdet. Kemira strävar i enlighet med sin miljöpolicy efter att använda transporter och transportsystem som har minst miljöpåverkan där det är säkerhetsmässigt, tekniskt och ekonomiskt genomförbart. Miljödomstolen finner inte anledning att föreskriva något villkor om transporter.

Miljödomstolen anser vidare att bolaget beträffande råvaror, avfall och restprodukter är bunden av det allmänna villkoret. Något särskilt villkor utöver detta behöver sålunda ej föreskrivas.

Föreskrivna villkor i övrigt framgår av domslutet.

Verkställighetsförordnande

Det finns skäl att förordna om omedelbar verkställighet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagande senast den 1 augusti 2006.

Klas Bergenstråhle Magnus Björkhem

I detta avgörande har deltagit rådmannen Klas Bergenstråhle, ordförande, och miljörådet Magnus Björkhem samt sakkunniga ledamöterna Börje Andersson och Anders Kårfeldt.