MÖD 2008:25

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2008-03-17 i mål nr M 3559-07, se bilaga

KLAGANDE

Kommanditbolaget Malmö Metallteknik

237 91 Bjärred

Ombud: advokaten M.L.J.

MOTPARTER

1. B.B. och S.F.B.

Ombud: advokaten M.B.

2. Miljö- och byggnadsnämnden i Lomma kommun

234 81 Lomma

SAKEN

Föreläggande att ansöka om tillstånd till miljöfarlig verksamhet m.m.

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

B.B:s och S.F.B:s ändringsyrkanden avvisas.

Med upphävande av miljödomstolens domslut fastställer Miljööverdomstolen Länsstyrelsens i Skåne län beslut den 26 november 2007 i ärende nr 505-29292, 30932-07; dock att tiden för ansökan om tillstånd flyttas fram till den 30 mars 2009.

__________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kommanditbolaget Malmö Metallteknik (bolaget) har yrkat att miljödomstolens dom ska upphävas i den del den avser förbud för bolaget att bedriva verksamhet på fastigheten X 8:18 efter den 15 december 2008. Bolaget har accepterat föreläggandet från Miljö- och byggnadsnämnden i Lomma kommun om att ansöka om tillstånd för verksamheten men har hemställt att tidsfristen för tillståndsansökans ingivande flyttas fram till den 30 mars 2009.

B.B. och S.F.B. (makarna B.) har i första hand bestritt ändring. De har i andra hand yrkat att bolaget ska förpliktas att ansöka om tillstånd senast två månader efter Miljööverdomstolens avgörande. De har vidare yrkat att Miljööverdomstolen väsentligen skärper de vitesbelopp som är hänförliga till respektive villkor i Miljö- och byggnadsnämndens beslut.

Miljö- och byggnadsnämnden i Lomma kommun har förklarat att nämnden inte motsätter sig att miljödomstolens förbud mot bolagets verksamhet står fast.

BESLUT OM INHIBITION

Miljööverdomstolen har i beslut den 19 maj 2008 upphävt det i miljödomstolens dom meddelade förordnandet att domen ska gälla omedelbart.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget och makarna B. har i Miljööverdomstolen åberopat samma omständigheter som vid miljödomstolen. Bolaget har därutöver redovisat försiktighetsåtgärder som redan vidtagits och som planeras för att minska olägenheterna från verksamheten. Makarna B. har ifrågasatt bolagets uppgifter och hävdat att bolaget i stor omfattning brutit mot gällande villkor.

Miljö- och byggnadsnämnden har - med återkallelse av ett tidigare yttrande - anfört följande. Efter nämndens beslut den 24 april 2007 har det inkommit ett flertal klagomål på bolagets verksamhet. Med hänsyn till dessa klagomål, till den brist på god vilja och hörsamhet som visats av bolaget gentemot kommunen under en följd av år samt till de ställningstaganden som gjorts av miljödomstolen motsätter sig nämnden inte att miljödomstolens dom att förbjuda bolagets verksamhet står fast.

Bolaget har i bemötande funnit det synnerligen anmärkningsvärt att kommunen ändrat sitt ställningstagande samt påtalat att klagomålen mot verksamheten i huvudsak kommer från makarna B..

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Med anledning av bolagets överklagande hade miljödomstolen att pröva miljö- och byggnadsnämndens föreläggande om skyldighet för bolaget att vid vite av 500 000 kr senast vid viss tidpunkt ha lämnat in en ansökan om tillstånd för verksamheten på den aktuella fastigheten till länsstyrelsens miljöprövningsdelegation. I stället för att fastställa miljö- och byggnadsnämndens och länsstyrelsens beslut om att en tillståndsprövning ska ske enligt 9 kap. 6 § andra stycket miljöbalken, har miljödomstolen valt att ta ställning till makarna B:s förbudsyrkande genom att pröva frågan om verksamhetens lokalisering på grundval av befintlig utredning. Miljödomstolen kom därvid fram till att verksamheten ska förbjudas, eftersom domstolen bedömde att de försiktighetsmått som enligt utredningen var möjliga att vidta innebar en osäkerhet ifråga om huruvida bolagets verksamhet kunde bedrivas med acceptabla olägenheter för närboende.

Enligt Miljööverdomstolens uppfattning kan det i normalfall inte anses lämpligt att grunda ett förbud med åberopande av osäkerhet om verkningarna av viss miljöfarlig verksamhet, när möjlighet finns att i en tillståndsprövning utreda förhållandena (jfr. 21 kap. 4 § miljöbalken).

Frågan om bolagets verksamhet ska få fortsätta är den huvudfråga som ska avgöras vid en tillståndsprövning. Vid den prövningen bör det jämfört med prövningen i förevarande mål finnas en bättre och mer heltäckande utredning om bl.a. försiktighetsmått. Dessutom har alla sakägare möjlighet att komma till tals i ett mål om tillstånd. Miljödomstolens dom bör därför, med bifall till bolagets överklagande, upphävas för att göra det möjligt att genomföra en tillståndsprövning enligt miljö- och byggnadsnämndens föreläggande. Länsstyrelsens beslut ska således fastställas. Tidsfristen för ansökans ingivande bör dock flyttas fram enligt bolagets begäran.

Makarna B:s ändringsyrkanden har framställts efter överklagandetidens utgång. Yrkandena kan därför inte tas upp till prövning utan ska avvisas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Rose Thorsén, miljörådet Anna- Lena Rosengardten, hovrättsrådet Peder Munck och f.d. hovrättsrådet Arne Kardell, referent. Enhälligt.

_________________________________

BILAGA

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE TILLIKA MOTPART

1. Kommanditbolaget Malmö Metallteknik

Ombud: advokaten M.L.

2. B.B. och S.F-B.

Ombud för båda: M.B.

MOTPART

Miljö- och byggnadsnämnden i Lomma kommun

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Skåne län beslut den 26 november 2007, se bilaga 1

SAKEN

Föreläggande att ansöka om tillstånd till miljöfarlig verksamhet m.m.

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen upphäver, med ändring av Länsstyrelsens i Skåne län beslut, Miljö- och byggnadsnämndens i Lomma kommun beslut den 24 april 2007 såvitt gäller föreläggande för Kommanditbolaget Malmö Metallteknik att ansöka om tillstånd för verksamheten på fastigheten Önnerup 8:18.

Miljödomstolen meddelar Kommanditbolaget Malmö Metallteknik vid vite av 500.000 kr förbud att bedriva den anmälda verksamheten på fastigheten

Önnerup 8:18 efter den 15 december 2008.

De av Miljö- och byggnadsnämnden i beslutet den 24 april 2007 övriga två meddelade föreläggandena ändras endast på så sätt att de gäller till och med den 15 december 2008.

Miljödomstolens dom gäller omedelbart, även om den överklagas.

YRKANDE M.M.

Kommanditbolaget Malmö Metallteknik (bolaget) yrkar att miljödomstolen upphäver Miljö- och byggnadsnämndens i Lomma kommun beslut den 24 april 2007 - innebärande ett föreläggande för kommanditbolaget att ansöka om tillstånd för sin verksamhet på fastigheten Önnerup 8:18 i Lomma kommun - och att kommanditbolagets anmälan återförvisas till nämnden för godkännande. Bolaget anför. Bolagets verksamhet är inte tillståndspliktig. Verksamheten medför inte risk för betydande föroreningar och verksamheten ger inte heller upphov till annan betydande olägenhet för människors hälsa eller för miljön. Det finns inte någon rättslig grund att förelägga bolaget att ansöka om tillstånd. Enligt doktrin och praxis skall bestämmelsen tillämpas restriktivt och endast då det bedöms otillräckligt att förelägga verksamhetsutövaren att vidta försiktighetsåtgärder i enlighet med hänsynsreglerna. Någon annan typ av störning än buller från verksamheten har inte gjorts gällande. Nya bullermätningar har därför utförts som visar att gällande riktvärden för buller inte överskrids. Miljönämnden har förelagt Metallteknik att vidtaga försiktighetsmått avseende arbetstider och bullernivåer och Metallteknik efterlever dessa förelägganden i alla delar. Länsstyrelsen har bedömt att nyssnämnda försiktighetsmått är ”skäliga för verksamhetens drift”. Grund att förbjuda Metalltekniks verksamhet föreligger inte. Metallteknik vill särskilt fästa Miljödomsstolens uppmärksamhet på att det redan bedrevs industriell verksamhet på fastigheten Önnerup 8:18 i Lomma när B. flyttade till den intilliggande fastigheten. B. var således helt införstådda med att deras fastighet gränsade till en industrifastighet. Det är ofrånkomligt att lastbilstransporter till och från Metalltekniks verksamhet medför buller. I närheten till Metalltekniks och B. fastighet ligger dessutom motorväg E6 mellan Malmö och Göteborg. Motorvägen är hårt trafikerad dygnet runt med omfattande tung trafik vilken ger upphov till betydande störningar. Metallteknik vill härmed göra Miljödomstolen uppmärksam på att B. inte valt att flytta till ett ”tyst” område. Det buller som dagtid kan förekomma vid Metalltekniks verksamhet innehåller dock - som angivits ovan - gällande riktvärden. Metallteknik åberopar utredning (mätning) avseende buller utförd av ÅF Ingemansson jämte komplettering. I utredningen anförs. De utförda bullermätningarna visar att Metalltekniks verksamhet innehåller riktvärdet för dagverksamhet kl. 07-18 LAeq 50dBA och kvällsverksamhet kl. 18-22 LAeq 45 dBA. För Metalltekniks verksamhet gäller härutöver att man skall innehålla 45 dBA för dagverksamhet och 40 dBA för kvällsverksamhet på grund av att verksamheten ger upphov till momentant buller i samband med lossning av järnskrot. Den mätning som utförts av ÅF Ingemanssons visar att Malmö Metallteknik även innehåller sistnämnda lägre bullergränser. Med anledning av Miljömyndigheten i Lommas föreläggande 2007-04-27 bedriver Metallteknik numera endast verksamhet mellan 07.00 och 18.00. Någon verksamhet förekommer således inte kvällstid eller nattetid.

B.B. och S.F.B. yrkar att miljödomstolen förbjuder Kommanditbolaget Malmö Metallteknik att bedriva nuvarande verksamhet på fastigheten Önnerup 8:18. I andra hand yrkar de att miljödomstolen fastställer att kommanditbolaget ska lämna in ansökan om tillstånd senast två månader efter dagen för miljödomstolens avgörande. De anför. B:s kan konstatera att verksamheten kontinuerligt bedrivs aktivt såväl före kl. 07 som efter kl. 18. Vidare är det deras uppfattning att ljudnivån allt som ofta är minst lika besvärande som den varit vid sådana tillfällen då bullermätningar visat ljudnivåer överstigande de tillåtna. Vid kontakt i november 2007 med miljöchef Ola Gustafsson uppgav denna att Miljö- och byggförvaltningen i Lomma kunnat konstatera att Malmö Metallteknik KB bryter mot meddelade villkor om tid för verksamhetens bedrivande och att kommunen avsåg att gå in med en ansökan om utdömande av vite för brott mot villkoret. Malmö Metallteknik KB har inte visat någon utredning som talar emot makarna B:s iakttagelser. Det finns inte heller något som tyder på att bolaget har genomfört rutinförändringar eller investerat i ny teknik i syfte att dämpa bullerstörningarna från verksamheten. Länsstyrelsens beslutsmotivering tyder på att länsstyrelsen ansett sig vara formellt förhindrad att meddela förbud mot verksamheten. Med beaktande av verksamhetens art och omfattning, dess omedelbara närhet till bostäder, verksamhetsutövarens uppenbara nonchalans mot nu meddelande villkor samt bolagets oförmåga att presentera utredning som motsäger deras uppgifter, föreligger det grund att meddela förbud mot fortsatt verksamhet. Redan i miljödomstolens slutliga beslut i september 2005 i mål M 1436-05 ställdes krav på bolaget att utreda verksamhetens påverkan på omgivningen. Bolaget har härefter vid samråd redovisat lokaliserings- och bullerutredning m.m. Då i princip allt material inför en tillståndsansökan redan finns framtaget är det deras uppfattning att två månader är fullt tillräcklig för att bolaget skall kunna ge in en ansökan.

Klagandena har bestritt bifall till motparts yrkanden.

Miljö- och byggnadsnämnden i Lomma kommun motsätter sig bifall till kommanditbolagets yrkande och tillstyrker det av B.B. och S.F.B. i andra hand framställda yrkandet. Nämnden anför i fråga om de sistnämndas yrkanden. En mer ingripande åtgärd än vad som behövs i det enskilda fallet får enligt 26 kap. 9 § miljöbalken inte tillgripas av tillsynsmyndigheten.Vidare skall en beslutande myndighet göra en rimlighetsbedömning enligt 2 kap. 7 § miljöbalken, d.v.s. nyttan av skyddsåtgärderna och andra försiktighetsmått skall jämföras med kostnaderna för sådana åtgärder. Med beaktande av dessa lagrum bör i första hand föreläggande om skyddsåtgärder väljas om så är möjligt framför ett förbud. Med utgångspunkt från ovanstående resonemang bör förstahandsyrkandet inte bifallas. Däremot bör andrahandsyrkandet bifallas. Det mesta underlagsmaterialet som torde behövas vid en tillståndsprövning har redan tagits fram i samband med anmälningsärendet. Viss komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen är dock nödvändig, vilket även konstaterades vid miljö- och byggnadsnämndens behandling av ärendet. Det synes därför inte vara orimligt att bolaget upprättar en tillståndsansökan samt kompletterar miljökonsekvensbeskrivningen inom en period på två månader efter miljödomstolens beslut.

DOMSKÄL

I målet är otvistigt att den till Miljö- och byggnadsnämnden anmälda verksamheten är att hänföra till en s.k. C-verksamhet enligt bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (SNI-koderna 37-2, 90.008-1 och 90.008-2). Huvudregeln är därför att verksamheten ska anmälas till nämnden, som är tillsynsmyndighet.

Enligt 9 kap. 6 § andra stycket miljöbalken får tillsynsmyndigheten i enskilda fall förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd, även om tillståndsplikt inte har föreskrivits. Som förutsättning gäller att verksamheten medför risk för betydande föroreningar eller andra betydande olägenheter för människors hälsa eller miljön.

I förarbetena till miljöbalken (prop.1997/98:45 del 2, s. 113) anförs. Ett sådant föreläggande kan gälla såväl planerade verksamheter som pågående verksamheter. Denna möjlighet kan användas när tillsynsmyndigheten anser att det inte är tillräckligt att förelägga verksamhetsutövaren att i enlighet med hänsynsreglerna vidta vissa åtgärder, utan gör bedömningen att hela verksamheten bör prövas och regleras i en tillståndsprövning.

En anmälan enligt 21 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd skall enligt 25 § samma förordning innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att tillsynsmyndigheten skall kunna bedöma den miljöfarliga verksamheten eller åtgärdens art, omfattning och miljöeffekter. En anmälan skall även, i den utsträckning som behövs i det enskilda fallet, innehålla en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap.miljöbalken. Avsikten med bestämmelsen i 25 § nämnda förordning är att det ska finnas ett underlag för den myndighet som handlägger ärendet för prövning enligt hänsynsreglerna och vid val av plats enligt 2 kap.2-6 §§miljöbalken. Lokaliseringsbedömningen kan påverkas av de krav som ställs enligt andra bestämmelser. Det är framför allt 3 § som då har betydelse. Försiktighetsmått som vidtas enligt nämnda paragraf kan få till följd att platsen blir att anse som lämplig och att intrång och olägenheter minimeras (se prop. 1997/98:45 del 2 s. 20).

När ett anmälningsärende är tillräckligt utrett, skall enligt 27 § i den nämnda förordningen den myndighet som handlägger ärendet meddela föreläggande om försiktighetsmått eller förbud enligt miljöbalken om det behövs, eller förelägga verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd enligt 9 kap. 6 § miljöbalken. Om sådana åtgärder inte beslutas skall myndigheten underrätta den som har gjort anmälan om att ärendet inte föranleder någon åtgärd från myndighetens sida.

Malmö Metallteknik KB lämnade den 15 augusti 2002 en anmälan om miljöfarlig verksamhet på fastigheten Önnerup 8:18 till Miljö- och byggnadsnämnden i Lomma kommun. Verksamheten uppgavs omfatta materialsortering och återvinning av restavfall såsom byggavfall, järn och metall. I verksamheten skulle utföras maskinbearbetning samt manuell sortering, kapning, packning och omlastning. Luftutsläpp skulle ske från truckar och lastare och buller skulle alstras från transporter samt tippning av material främst inomhus. Verksamheten skulle bedrivas mellan kl 06.00 - 18.00. - Av handlingarna framgår att det på fastigheten till 2001 bedrevs tegelbruksverksamhet. Fastigheten ligger utom detaljplanelagt område, men enligt kommunens översiktsplan är den avsedd för industriändamål.

Miljö- och byggnadsnämnden beslutade den 17 juni 2003 att förelägga bolaget bl.a. om försiktighetsmått med avseende på buller samt att utföra en bullerutredning. Sedan närboende överklagat beslutet och yrkat att verksamheten skulle förbjudas, avslog Länsstyrelsen i beslut den 7 juni 2005 yrkandet och anförde att det inte finns några hinder att bedriva den aktuella verksamheten på platsen om nödvändiga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vidtas. Länsstyrelsen fann att det borde övervägas krav på bullerbegränsande åtgärder och ytterligare krav på försiktighetsmått till följd av övriga störningar. Länsstyrelsen överlämnade därför ärendet till nämnden för avgörande vilka ytterligare skyddsåtgärder som borde vidtas. Närboende fullföljde sin talan hos miljödomstolen, som i beslut den 23 september 2005 i mål nr M 1436-05 ändrade Länsstyrelsens beslut så att överlämnandet till Miljö- och byggnadsnämnden för ytterligare handläggning även skulle avse verksamhetens lokalisering. Miljödomstolen anförde. Den av bolaget anmälda platsen för verksamheten är så belägen att risken för störningar för de närboende är uppenbar. Bolaget har i anmälningshandlingarna inte redovisat några alternativa platser för verksamheten. Det saknas således en tillfredsställande lokaliseringsutredning i målet och Miljö- och byggnadsnämnden har därmed inte kunnat göra den bedömning av tillåtligheten av den miljöfarliga verksamheten som fordras i varje anmälningsärende av denna typ. Det finns därför inte heller grund för miljödomstolen att nu besluta om förbud såsom klagandena yrkat. Anmälan bör istället återförvisas till nämnden för ytterligare utredning även beträffande lokaliseringen. Som ett led i utredningen kan en sammanhållen miljökonsekvensbeskrivning behövas utföras. När frågan om lokalisering och skyddsåtgärder utretts tillräckligt har nämnden att på nytt ta ställning till anmälan. Intill dess gäller de krav på verksamheten som Miljö- och byggnadsnämnden beslutat om den 17 juni 2003.

Bolaget har därefter till nämnden givit in en miljökonsekvensbeskrivning. Av den framgår att verksamheten innehåller gällande riktvärden för buller vid närliggande bostäder. Bolaget har som alternativ till den valda lokaliseringen angivit att bolaget kunnat söka tillstånd för utbyggnad av någon av de redan befintliga verksamheterna som bolaget har på andra platser i Skåne. Lokaliseringen har valts med hänsyn till att det sedan lång till bedrivits industriell verksamhet på fastigheten. Fastigheten är lämplig i storlek och byggnaderna är sådana att man lätt kan nå stora transportvägar och därmed den för verksamheten aktuella marknaden.

Miljö- och byggnadsnämnden har den 24 april 2007 fattat det i Länsstyrelsens nu överklagade beslut återgivna beslutet med bl.a. föreläggande för bolaget att ansöka om tillstånd för verksamheten. Till grund för beslutet låg en promemoria i vilken bl.a. anförs att miljökonsekvensbeskrivningen med kompletteringar fortfarande uppvisar sådana brister att företaget inte objektivt kunnat visa att de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken följs.

Den första frågan för miljödomstolen att besvara är om nämnden haft fog för sitt beslut att förelägga bolaget att ansöka om tillstånd. Avsikten med bestämmelsen i 9 kap. 6 § andra stycket miljöbalken är som återgivits ovan att skapa en möjlighet för tillsynsmyndigheten - när den anser att det inte är tillräckligt att förelägga verksamhetsutövaren att i enlighet med hänsynsreglerna vidta vissa åtgärder - att hänskjuta anmälan till miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen för en tillståndprövning (jfr 24 § andra stycket och 27 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd). Av handlingarna framgår att nämnden konstaterat att miljökonsekvensbeskrivningen och de kompletteringar till den som lämnats efter nämndens föreläggande uppvisar sådana brister att verksamhetsutövaren inte objektivt kunnat visa att de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken följs. Nämnden har därefter fastslagit med hänsyn till vad miljökonsekvensbeskrivningen utvisar och till vad närboende anfört att bolagets verksamhet medför betydande föroreningar och andra betydande olägenheter för människors hälsa och miljön. Det är således brister i utredningen från verksamhetsutövaren och konsekvenserna härav som varit avgörande för nämndens beslut att förelägga bolaget att söka tillstånd. Nämnden har sålunda enligt nämndens uppfattning inte kunnat få anmälningsärendet tillräckligt utrett. Miljödomstolen instämmer i den uppfattningen. Enligt miljödomstolens mening är det dock inte sådana skäl som ska ligga till grund för ett beslut enligt 9 kap. 6 § andra stycket miljöbalken (jfr 27 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd). Nämndens föreläggande i den delen ska därför med ändring av Länsstyrelsens beslut upphävas.

Härefter ska prövas B. och S. B. yrkande om att verksamheten ska förbjudas. Om miljödomstolen finner att det inte behövs, får det i stället meddelas föreläggande om försiktighetsmått eller beslutas att anmälan inte föranleder någon åtgärd.

Det har inte tidigare bedrivits sådan verksamhet som nu är i fråga på fastigheten Önnerup 8:18. Verksamheten är därför att anse som en nyetablering. Avståndet mellan närmast befintliga bostad och verksamhetsområdet är c:a 50 meter. Av handlingarna framgår att Naturvårdsverkets allmänna råd 1995:5 ”En bättre plats för arbete” anger som riktvärde ett skyddsavstånd mellan verksamhet med skrothantering och bostäder om 500 meter. Miljödomstolen har i det återgivna beslutet den 23 september 2005 anfört att den av bolaget anmälda platsen för verksamheten är så belägen att risken för störningar för de närboende är uppenbar och anmärkt att bolaget inte redovisat några alternativa platser för verksamheten. Miljödomstolen tillade att det saknades en tillfredsställande lokaliseringsutredning och att nämnden därför inte kunnat göra den bedömning av tillåtligheten av den miljöfarliga verksamheten som fordras i varje anmälningsärende av denna typ. Miljödomstolen yttrade vidare att som ett led i den fortsatta utredningen kan en sammanhållen miljökonsekvensbeskrivning behöva utföras.

Bolaget har den 31 oktober 2006 lämnat en miljökonsekvensbeskrivning till Miljö- och byggnadsnämnden i vilken ingår en bullerutredning. Bolaget kompletterade efter föreläggande från nämnden utredningen. Miljödomstolen instämmer som redan anförts i nämndens bedömning att den lämnade utredningen rörande lokaliseringen är bristfällig. Det finns således alltjämt inte någon egentlig lokaliseringsutredning med en inventering av alternativa platser för etableringen av verksamheten. Det får således nu göras en lokaliseringsprövning utifrån de handlingar som finns i målet. Vid en sådan prövning kan även trafikstörningar från verksamheten ha betydelse, även om trafiksäkerhetsfrågor i anknytning till en miljöfarlig verksamhet inte ingår i prövningen. På den av bolaget valda platsen är såsom miljödomstolen anförde i sitt tidigare beslut risken för störningar för de närboende uppenbar. Som anförts ovan kan lokaliseringsbedömningen påverkas av de krav som ställs på försiktighetsmått som ska vidtas och dessa leda till att platsen blir att anse som lämplig genom att olägenheterna minimeras. Miljödomstolen har dock inte någon annan åsikt än nämnden, nämligen att utredningen även rörande de allmänna hänsynsreglerna är bristfällig. Miljödomstolen anser därför att de försiktighetsmått som enligt utredningen är möjliga att vidta innebär en osäkerhet i fråga om verksamheten på fastigheten Önnerup 8:18 kan bedrivas med acceptabla olägenheter för närboende, eftersom redan risken för olägenheter ska beaktas vid tillåtlighetsbedömningen (se prop. 1997/98 del 1 s. 327). Det nu anförda leder miljödomstolen till slutsatsen att det av den befintliga anmälan - trots de möjligheter till komplettering som lämnats bolaget - inte framgår annat än att det skulle vara möjligt att utan orimliga merkostnader finna en lämplig plats för denna typ av verksamhet på ett större avstånd från bostadsbebyggelse än som nu är fallet. Därmed uppfyller inte bolaget bestämmelserna om val av plats i 2 kap. 6 § första stycket miljöbalken. Som en följd härav finner miljödomstolen att verksamheten på fastigheten

Önnerup 8:18 ska förbjudas (se 26 kap. 9 § miljöbalken och 27 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd). Förbudet att bedriva verksamheten bör med hänsyn till nödvändig avvecklingstid gälla från och med den 16 december 2008 och förenas med ett vite. Vitesbeloppet kan bestämmas till samma beloopp som nämnden bestämt i det av miljödomstolen upphävda föreläggandet eller till 500.000 kr. De av nämnden beslutade vitesföreläggandena rörande de tider inom vilka verksamheten får bedrivas resp. bullernivå vid fastighetsgräns till bostäder ska med hänsyn till vad som ovan anförts om försiktighetsmått fortsatt gälla till och med den 15 december 2008 med de av nämnden fastställda vitesbeloppen.

I likhet med vad nämnden tidigare beslutat ska även miljödomstolens avgörande gälla omedelbart, även om det överklagas.

Miljödomstolen vill avslutningsvis upplysa om att den som bedriver eller avser att bedriva miljöfarlig verksamhet får enligt 9 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken ansöka om tillstånd till verksamheten enligt miljöbalken, även om det inte krävs tillstånd.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2

Överklagande senast den 7 april 2008

Håkan Nordling Bertil Varenius

I avgörandet har deltagit lagmannen Håkan Nordling, ordförande, och miljörådet Bertil Varenius