MÖD 2009:13

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2008-01-14 i mål nr M 2020-07, se bilaga A

KLAGANDE

Naturskyddsföreningen i Bohuslän

c/o B.L.

Ombud: J.T.

MOTPARTER

1. L.M.

Ombud: A.L.

2. Länsstyrelsen i Västra Götalands län

Vänersborg, 462 82 Vänersborg

SAKEN

Strandskyddsdispens för sjöbod m.m. på fastigheten Lyse-Berga 1:133 i Lysekils kommun

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen förklarar att strandskyddsdispens inte erfordras för de av L.M. sökta åtgärderna att i enlighet med domsbilaga 1 till miljödomstolens dom på den på fastigheten X-X 1:133 i Lysekils kommun belägna X uppföra en ca 7 meter lång brygga samt uppföra ett sjöbodliknande förråd, på villkor att bryggan anläggs utmed bergssidan och att förrådets byggnadsyta inte överstiger 12 m2.

Miljödomstolen upphäver med denna förklaring miljödomstolens dom och avslår L. M:s ansökan.

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturskyddsföreningen i Bohuslän har yrkat att Miljööverdomstolen ska upphäva miljödomstolens dom och avslå ansökan.

L.M. har bestritt ändring. Han har i första hand gjort gällande att undantag från dispensplikt föreligger enligt 7 kap. 17 § första stycket 1 miljöbalken och har i andra hand gjort gällande att det finns särskilda skäl att medge strandskyddsdispens för de sökta åtgärderna.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län har förklarat sig inte ha något att erinra mot att Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens avgörande i enlighet med klagandens yrkande och har vidhållit sitt tidigare ställningstagande att L.M. inte omfattas av undantagsreglerna i 7 kap. 17 § miljöbalken samt att det inte finns grund att medge dispens.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturskyddsföreningen har anfört: X är obebyggd och ligger inom ett område av riksintresse för det rörliga friluftslivet samt inom område för friluftsliv enligt översiktsplan. Det finns ett naturreservat i närheten. Någon bärkraftig djurhållning torde inte kunna förekomma på ön, som är en kal klippö där foder i stort sett saknas. Det är dessutom olämpligt att hålla baggar på ön, då dessa kan avhålla allmänheten från att landstiga. L.M. saknar numera tillstånd till musselodling. Det har inte visats att en brygga och en bod på X behövs för ostronskörd, då L.M. redan har egen brygga och byggnader 700-800 meter därifrån och säkerligen skulle kunna få tillgång till egen eller annans kompletterande anläggning på fastlandet. Ostronskörd är inte att anse som en areell näring och den ekonomiska omfattningen av L.M:s verksamhet är inte utredd. L.M. har anställning på annat håll och den inkomst han uppgivit att han uppbär av ostronförsäljning, 40 000 kr per år, är inte så stor att den kan utgöra grund för undantag från dispensregeln. Ön utnyttjas flitigt för rekreation; i närheten finns två campingplatser och många fritidsboende och livlig småbåtstrafik förekommer. Bryggan och byggnaden skulle verka avhållande för den som vill besöka ön. Risk finns dessutom att de skulle komma att utnyttjas för andra ändamål än de av L.M. angivna. Stor restriktivitet ska råda när det gäller att bedöma om särskilda skäl att medge strandskyddsdispens föreligger.

L.M. har åberopat samma omständigheter som vid miljödomstolen med följande tillägg och förtydliganden: Han är permanent bosatt på fastigheten X-X 1:133, där jordbruk har bedrivits sedan år 1760. Han har anställning vid kyrkogårdsförvaltningen i Lysekil men driver jordbruket på gården med grönsaksodling och djurhållning samt kompletterar sina inkomster bl.a. genom att sköta naturreservatet, hyra ut båtplatser och bedriva vattenbruk. Försäljning av ostron inbringar för närvarande mellan 30 000 och 40 000 kr per år, vilket utgör ca 30 procent av vad gården ger. Omsättningen uppgår till ca 80 000 kr och inkomsten av ostronskörden ökar. Ostronen - såväl svenska ostron som s.k. japanska jätteostron - växer på flera olika bankar inom fastigheten. I avbidan på leverans sumpas de efter skörd och sortering i särskilda kassar som hängs i bojar strax innanför Käringholmen. Det tilltänkta förrådet skulle användas för förvaring av kassar och andra redskap. Dessa behöver hållas inlåsta och det är inte lämpligt att förvara dem vid den befintliga bryggan på fastlandet, då lukten skulle vara störande för andra som vistas där. Bryggan behövs för säker tilläggning dels i samband med ostronskörden, dels i samband med den dagliga tillsyn som föreskrivs beträffande får. Det finns gott om bete och färskvatten för de 5 - 7 baggar som brukar hållas på ön. Bryggan skulle, som framgår av den till miljödomstolens dom fogade skissen, anläggas längs berget i ett kajliknande utförande.

Länsstyrelsen har anfört: Ostronskörd kan varken anses utgöra en del av brukandet av en jordbruksfastighet eller yrkesmässigt fiske. Det ifrågasätts inte att L.M. som småbrukare är beroende av flera parallella verksamheter, men varken fårskötseln eller ostronskörden har sådan omfattning att de uppfyller kraven för att undantagsregeln i 7 kap.17 §miljöbalken ska vara tillämplig. Mot bakgrund av att de tilltänkta anläggningarna kan antas avhålla allmänheten från att vistas i deras närhet och med beaktande av den risk som generellt sett finns att sjöbodar på sikt får ett annat användningssätt bör dispens inte beviljas.

L.M. har hörts upplysningsvis. Miljööverdomstolen har hållit syn kring X.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 7 kap. 16 § miljöbalken råder förbud mot att inom strandskyddsområde bl.a. uppföra byggnader och utföra andra anläggningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt eller som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- och växtarter. Av 17 § första stycket 1 samma kapitel följer att förbuden i 16 § inte gäller byggnader, anläggningar eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln och som inte tillgodoser bostadsändamål.

L.M. har i första hand gjort gällande att de tilltänkta åtgärderna omfattas av undantagsregeln i 7 kap. 17 § miljöbalken. Miljööverdomstolen prövar därför först denna fråga.

I praxis har trädgårdsskötsel ansetts utgöra jordbruk. Däremot har fiskodlingar, kräftodlingar och musselodlingar inte ansetts omfattas av undantagsregeln liksom inte heller anläggningar för förädlingsverksamhet, även om de skulle ha viss anknytning till någon av de i bestämmelsen angivna näringarna (Miljöbalken, En kommentar, Del 1 s. 7:49).

Den av L.M. bedrivna ostronskörden skiljer sig från de nämnda odlingsverksamheterna genom att de ostron han skördar förekommer naturligt i fastighetens vattenområde och genom att inga anläggningar eller särskilda anordningar fordras för att fastighetsägaren ska kunna tillgodogöra sig dem. Det ter sig därmed naturligt att betrakta ostronskörd som en sådan till fastigheten knuten näring som omfattas av undantagsregeln. Inte heller kan det förhållandet att ostronen - i likhet med fisk och andra skaldjur - förvaras sumpade under viss tid efter att de genom skörden flyttats från sitt naturliga uppväxtområde medföra att fråga ska anses vara om förädlingsverksamhet. Trots den restriktivitet som bör iakttas när det gäller att utvidga det område som omfattas av undantagsregeln finner Miljööverdomstolen, liksom miljödomstolen, att ostronverksamheten kan kategoriseras som en areell näring för vilken kravet på strandskyddsdispens inte gäller.

En verksamhet måste ha karaktär av näringsverksamhet - antingen som huvudnäring eller som bisyssla vilken i beaktansvärd mån bidrar till näringsidkarens försörjning - för att undantagsregeln ska anses tillämplig. Verksamheten måste också ha viss varaktighet. De av L.M. lämnade uppgifterna om omfattningen av ostronverksamheten och om storleken av inkomsterna därav har inte ifrågasatts. Inkomsten får anses utgöra ett tillskott av betydelse till hans försörjning och verksamheten har sådan varaktighet och omfattning att den får anses ingå i näringsverksamheten.

För att undantag ska göras från förbudet i 7 kap. 16 § miljöbalken krävs vidare att den tilltänkta anläggningen behövs för näringsverksamheten och att den behöver förläggas inom det strandskyddade området. L.M. har enligt Miljööverdomstolens mening genom sina uppgifter visat att en brygga och en förrådsbod behövs för ostronverksamheten och att de behöver anläggas på Käringholmen. Däremot har inte framkommit att boden, som främst ska användas för förvaring av ostronkassar, måste vara så stor som 25 kvadratmeter. Miljööverdomstolens uppfattning är att undantagsregeln kan anses tillämplig endast under förutsättning att förrådets byggnadsyta inte överstiger 12 kvadratmeter. Likaså är det av vikt att det intrång som bryggan kommer att utgöra på den eljest obebyggda ön minimeras genom att bryggan, i enlighet med ansökan, anläggs som en kaj med långsidan mot berget.

På de angivna villkoren får undantagsregeln i 7 kap. 17 § första stycket 1 miljöbalken anses tillämplig. Strandskyddsdispens fordras därmed inte och ska inte heller beviljas. I den utsträckning som L.M:s ansökan går utöver vad som enligt det nyss sagda faller in under undantagsregeln saknas särskilda skäl att medge strandskyddsdispens. Även i den delen ska ansökan avslås. Miljödomstolens dom ska därmed upphävas.

Domen får enligt 23 kap 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Lars Dirke, miljörådet Sven Bengtsson samt hovrättsråden Ulla Bergendal, referent, och Liselotte Rågmark. Enhälligt.

____________________________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

L.M.

MOTPART

Länsstyrelsen i Västra Götalands län

462 82 Vänersborg

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Västra Götalands läns beslut den 4 juli 2007 i ärende nr 521-91090-2006, bilaga 2

SAKEN

Strandskyddsdispens för sjöbod m.m. på fastigheten X-X 1:133 i Lysekils kommun

_____________

DOMSLUT

Med bifall till överklagandet lämnar miljödomstolen L.M. dispens från bestämmelserna om strandskydd för att på de platser på norra X som markerats på bilaga 1 till denna dom uppföra ett cirka 25 m2 stort sjöbodsliknande förråd och en cirka 7 meter lång brygga på fastigheten X-X 1:133 i Lysekils kommun. För detta ändamål får endast tas i anspråk de mark- och vattenområden som förrådet och bryggan upptar på fastigheten och anordningarna ska utföras i huvudsaklig överensstämmelse med den beskrivning som återfinns på bilaga 1.

Av 7 kap. 18 § 2 stycket miljöbalken framgår att ett beslut om dispens upphör att gälla om den åtgärd som avses med dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet vann laga kraft.

_____________

BAKGRUND

Länsstyrelsen i Västra Götalands län avslog den 4 april 2007 L.M:s ansökan om dispens från strandskyddsbestämmelserna för uppförande av förråd och brygga på X inom fastigheten X-X 1:133 i Lysekils kommun.

YRKANDEN M.M.

L.M. har yrkat att ansökt dispens skall beviljas samt anfört bl.a. följande. Anläggningen behövs för hans jordbruks behov och dess utveckling, varför undantagsreglerna för jordbruk bör vara tillämpliga. Han håller utegångsfår på ön och behöver därför en brygga för i- och urlastning av fåren och för att säkert kunna angöra båten vid tillsyn. Bryggan och förrådet behövs även för hantering av ostron. Det finns betydande ostronbankar vid X och intäkterna av ostronhanteringen uppgår till 20-30 000 kronor, vilket är mycket pengar för småskalig jordbruksverksamhet där varje krona kan vara en betydande inkomst. Ön är på 5 ha och har en omkrets på närmare 2 km, varför allmänheten inte kan anses bli utestängd på grund av anläggningen.

Länsstyrelsen har bestritt yrkandet och anfört bland annat följande. Ostronodling/- fiske räknas inte som yrkesfiske i den meningen att det är undantaget från strandskyddsbestämmelserna. Alltså krävs dispens och då har utkomstens storlek ingen betydelse. Åtgärder och anläggningar för djurhållning kan i vissa fall undantas från kravet på strandskyddsdispens, men då gäller att man kan visa att verksamheten under en längre tid gett en betydande inkomst. Det skall även vara nödvändigt för verksamheten att förlägga den planerade åtgärden eller anläggningen inom det strandskyddade området. Dessa förutsättningar bedöms inte vara uppfyllda, varför dispens krävs. Ön saknar idag bebyggelse och det är viktigt att värna om oexploaterade strandområden. Länsstyrelsen tror inte att en brygga och/eller ett förråd skulle stänga ute allmänheten från ön. Däremot skulle det på den aktuella delen av ön ge en avhållande effekt som står i direkt strid med strandskyddets syfte. Den avhållande effekten skulle dessutom förstärkas, när ostronverksamhet pågår vid anläggningarna. Länsstyrelsen är positiv till att landskapet hålls öppet med hjälp av betande djur, men det innebär inte att strandskyddsbestämmelserna kan frångås. I detta fall riskerar man att få en avhållande effekt på det rörliga friluftslivet, vilket strider mot strandskyddet.

Miljödomstolen har den 13 november 2007 hållit syn i målet.

DOMSKÄL

På fastigheten bedrivs en blandad verksamhet - hållande av får och nötboskap, ostronfiske och, vilket kunde iakttas vid miljödomstolens syn, musselodling - som kanske inte i varje enskild del kan anses utgöra sådan jordbruks- eller fiskeverksamhet som uppfyller miljöbalkens kriterier för undantag från strandskyddsbestämmelserna. Sett som en helhet och med beaktande av att en blandad verksamhet kan vara en förutsättning för en levande skärgård, gör miljödomstolen dock den bedömningen att verksamheten mycket väl skulle kunna kategoriseras som areell näring för vilken undantagsreglerna i 7 kap. 17 § miljöbalken är tillämpliga. Domstolen gör även bedömningen att en sjöbod med brygga skulle vara till nytta för såväl fårhållningen som ostron- och musselhanteringen. Vid sådant förhållande skulle det inte föreligga skäl att bevilja dispens, eftersom detta inte krävs enligt undantagsbestämmelserna.

Med tanke på länsstyrelsens ställningstagande beträffande den bedrivna verksamheten skulle emellertid tveksamhet kunna råda om det objektiva behovet av sjöboden och bryggan i verksamheten. Vid sådan tveksamhet finns möjlighet att söka dispens enligt 7 kap. 18 § miljöbalken, vilket L.M. också gjort. Med samma motivering som ovan samt med tillägget att aktuell anläggning inte kan anses avhålla allmänheten från att vistas i dess absoluta närhet, finner miljödomstolen skäl att meddela dispens från strandskyddsbestämmelserna för sjöboden och bryggan.

Överklagandet skall alltså bifallas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 3 (Formulär D)

Överklagande skall ges in till Vänersborgs tingsrätt, miljödomstolen, senast

den 4 februari 2008 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen. Prövningstillstånd krävs.

På miljödomstolens vägnar

Jonas Sandgren

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Jonas Sandgren och miljörådet Nils-Göran Nilsson. Föredragande har varit beredningsjuristen Charlotte Stenberg-Magnusson.