MÖD 2010:22

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDENacka tingsrätts, miljödomstolen, dom 2009-06-16 i mål nr M 2050-08, se bilaga

KLAGANDESwerock AB, 556081-3031Styvinge Bergtäkt585 97 Linköping

Ombud: Advokaten R.S.

MOTPARTLänsstyrelsen i Södermanlands län611 86 Nyköping

SAKENTäktverksamhet

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens dom på så sätt att Swerock AB får tillstånd att bedriva täktverksamhet på fastigheten Sävstaholm 7:2 i Vingåkers kommun fram till den 31 december 2019 med ett uttag av totalt 1 000 000 ton naturgrus och ett årligt uttag av högst 100 000 ton naturgrus.

____________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Swerock AB (bolaget) har yrkat att Miljööverdomstolen ska bifalla bolagets talan vid miljödomstolen och i andra hand att Miljööverdomstolen ska lämna bolaget tillstånd att till och med den 31 december 2019 bedriva täktverksamheten med ett totalt uttag av 1 100 000 ton naturgrus.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har medgett att bolaget ges tillstånd för ett totalt uttag om 450 000 ton naturgrus till och med den 31 december 2014, men i övrigt bestritt bolagets yrkanden.

Det har upplysts att det vid grustäkten belägna företaget, som tillverkar golvavjämningsmassor, namnändrat från Maxit AB till Weber och ingår i den franska koncernen SaintGobain.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget har till stöd för sin talan anfört bl.a. följande.

Webers behov av den utbrutna specialsanden

Miljödomstolen har gjort en felaktig bedömning av dels behovet av den specialsand som bryts i den ansökta verksamheten och möjligheten för Weber att använda alternativt ballastmaterial i sin produktion av golvavjämningsmassor, dels risken för att verksamheten kan påverka kommunens vattentäkt, möjligheten för framtida infiltration av grundvatten i området och de framtida uttagen av grundvatten för att täcka närområdets dricksvattenbehov.

Det naturgrusmaterial (specialsand) som bryts i täkten levereras uteslutande till Webers anläggning och kan inte ersättas av material från någon annan täkt i närområdet. Skälen för detta är bl.a. att Sävstaholmstäktens specialsand är unik och medför ett resurs- och miljöeffektivt utnyttjande av naturgrus, men även att tiden för att forska fram en realistisk ersättning som ballast i golvavjämningsmassor bedöms överstiga tio år. Det finns ännu inte några pengar avsatta från regeringen för forskning på framtagande av alternativt ballastmaterial för tillverkning av golvavjämningsmassor. Vidare måste en lågvärdeprodukt som golvavjämningsmassor minimera transportkostnaderna av specialsand för att vara långsiktigt lönsam och konkurrenskraftig.

Utöver det faktum att den specialsand som bryts i Sävstaholmstäkten inte kan ersättas av annat material står det dock klart att det inte är praktiskt, ekonomiskt eller miljömässigt möjligt att köra material från andra täkter till Webers fabrik i Vingåker. Miljödomstolens dom innebär att Weber omgående måste börja avveckla sin verksamhet i området.

Täktens betydelse för framtida dricksvattenförsörjning

Täktområdet är beläget inom den yttre skyddszonen för grundvattentäkten.

Brytningen i täktområdet har pågått under 50 års tid. Under denna tid har verksamheten bedrivits utan att det har skett någon påverkan på grundvattnet i området och/ eller vattentäkten. Att den redovisade relationen mellan brytningen av specialsanden i täkten och vattentäkten inte är förändrad styrks av kontinuerliga kontroller av grundvattennivån i täktområdet; dessa kontroller sker i tre observationsbrunnar. Detta styrks ytterligare av Vingåkers kommuns provtagningar avseende vattnets kvalitet och kvantitet som sker i fem observationsrör i täktens absoluta närhet. Utöver detta finns fem uttagsbrunnar i närheten av Tisnaren, nedströms täktområdet, där prover tas rörande kvaliteten och där grundvattnets nivå kontinuerligt mäts.

Vidare framgår av Vattenmyndighetens utredning "Preliminär kartläggning och analys i Norra Östersjöns vattendistrikt Januari 2008" (s. 40) att det inte föreligger någon risk för brist på tillgång till grundvattentäkter inom Södermanlands län. "När det gäller kvantitativ status bedöms samtliga grundvattenförekomster i dagsläget uppnå god status till 2015, utifrån den bedömning som SGU gjort för kvantitativ status i dagsläget".

Eftersom bolaget genom ingivna utredningar, PM upprättad den 28 september 2009 av docenten P-O. J. och biträdande professorn L. R. samt yttrande från professor emeritus G. K, dagtecknat den 16 oktober 2008, påvisar att den framtida möjligheten till infiltration inte påverkas negativt av den ansökta verksamheten är en intresseavvägning mellan fortsatt uttag av specialsand och den framtida möjligheten till infiltration obehövlig.

Om en sådan intresseavvägning ändå anses nödvändig är det enligt bolagets mening uppenbart att behovet av specialsand ska ges företräde enligt med vad som redovisats ovan angående behovet av denna specialsand. Täkttillstånd ska således medges åtminstone enligt bolagets andrahandsyrkande.

Mot bakgrund av det anförda måste det anses klargjort att det inte finns några risker för att den ansökta verksamheten medför en negativ påverkan på framtida möjligheter att utnyttja området för infiltration av grundvatten. Därmed påverkas inte det allmänna intresset av grundvattenresurser och en avvägning mellan specialsanden och framtida möjligheter att utnyttja området för infiltration av grundvatten blir således obehövlig.

Frågan om tillämplig lag

Ändrade regler för tillståndsprövning av naturgrustäkter trädde i kraft den 1 augusti 2009. Övergångsbestämmelserna är otydliga och vid en första granskning förefaller de nya bestämmelserna vara tillämpliga i förevarande ärende. Bolaget är dock av uppfattningen att de äldre bestämmelserna om tillstånd att bedriva täktverksamhet ska tillämpas vid överprövning av redan meddelade täkttillstånd. Dessa bestämmelser måste under alla förhållanden anses vara av stor vikt som tolkningsverktyg av gällande praxis eftersom departementschefen uttryckligen anger att de speglar praxis.

Länsstyrelsen har sammanfattningsvis anfört bl.a. följande.

På sikt är det inte hållbart att fortsätta bryta naturgrus i geologiska formationer som är av stor vikt för den framtida vattenförsörjningen. Brytning av naturgrus i en sådan formation är varken förenligt med miljömål eller miljökvalitetsnormer för vatten. Det långsiktiga vattenintresset bör ges företräde framför det mer kortsiktiga intresset av att utvinna naturgrus. Viktiga vattenresurser, såsom Slätmon, kommer troligtvis att skyddas senast år 2015. Länsstyrelsen anser dock att bolaget i detta fall har presenterat nya fakta i överklagandet som visar att det idag inte är tekniskt möjligt att ersätta naturgruset vid spackeltillverkning med t.ex. bergkross eller att det är ekonomiskt rimligt för det av täkten beroende företaget Weber att omlokaliseras eller försörjas från andra täkter. Bolaget får också anses ha visat att ett begränsat uttag, under en övergångsperiod, kan göras inom området trots att naturgrusförekomsten är betydelsefull för den nuvarande och den framtida dricksvattenförsörjningen, såvida långtgående krav på försiktighetsmått ställs.

Vid en bedömning enligt 9 kap. 6 b § miljöbalken anser länsstyrelsen därför att bolaget kan medges uttag av 450 000 ton naturgrus till och med den 31 december 2014. Även om domstolen skulle komma fram till att reglerna i 9 kap. 6 b § inte är tillämpliga i ärendet finns det enligt tidigare lagstiftning och praxis starka skäl för att begränsa tillståndet i såväl tid som volym.

För att på sikt minska risken för konflikter mellan uttag av naturgrus och dricksvattenförsörjning är det angeläget att arbetet med att finna ersättningsmaterial drivs på. Tillståndsgivning till uttag av naturgrus i uppåt två decennier får anses motverka incitament för att påskynda forskningen om ersättningsmaterial till naturgrus och bör därför inte medges.

Det överlämnas till domstolen att bedöma om frågan om fortsatt täktverksamhet på grund av allmänna intressen av synnerlig vikt bör överlämnas till regeringens bedömning.

SGU har anfört bl.a. följande.

Förutsättningar och behov av specialsand

SGU anser att bolaget i det nu överlämnade underlaget inte redovisar insatser för att hitta ersättningsmaterial i form av krossberg, något som SGU tidigare har efterlyst. Långa täkttillstånd för naturgrus hämmar takten i utveckling av ersättningsmaterial. Tiden för detta bör kunna reduceras förutsatt att fokus inom forskning och utveckling läggs på omställningen. Verksamhetsutövaren bör under omställningstiden söka efter möjliga ersättningsmaterial i närheten av Webers anläggning. En samlad bedömning från branschen är att det kommer att ta upp till tio år att ta fram lämplig teknik för urval och behandling av bergmaterial som ersättningsmaterial för natursand vid framställning av betong, ett användningsområde som sannolikt kräver liknande materialegenskaper som avjämningssand.

Påverkan på naturlig och konstgjord grundvattenbildning

SGU bedömer att utifrån den givna hydrogeologiska informationen är de resultat som utredningen kommer fram till rimliga. Borttagandet av en betydande del av den omättade zonen innebär dock, även om en säkerhetsmarginal kvarstår, ett totalt sett försämrat skydd för grundvattnet. De resultat som framtagits har gett ökad kunskap om grundvattenförhållandena.

Dricksvattentäkten Slätmon

SGU:s tidigare bedömning kvarstår, att Slätmon är en avlagring med ett stort värde för dricksvattenförsörjningen. I SGU:s yttrande 01-1121/2008 angavs att kommunen har inlett arbete med att modernisera och revidera skyddsområdet från 1973. Enligt de till SGU då insända handlingarna ligger det aktuella materialtäktområdet inom föreslagen sekundär skyddszon. Arbetet med framtagande av skyddsområde har tills nyligen varit vilande, och inga förändringar föreligger vad gäller förslaget att materialtäktområdet ligger inom sekundär skyddszon. I sammanhanget konstaterar SGU att det i Natur-vårdsverkets allmänna råd om vattenskyddsområden (NFS 2003:16) anges att materialtäkt bör vara förbjuden inom såväl primär som sekundär skyddszon till en grundvattentäkt.

Naturvårdsverket, som ansett att en fortsatt utbrytning av material i täkten inte kan anses vara förenlig med 9 kap. 6 b § 2 miljöbalken, har pekat på att osäkerheten i kunskapsunderlaget gör att det är tveksamt om sökanden gjort en riktig bedömning av verksamhetens möjliga påverkan för den framtida dricksvattenförsörjningen.

Bygg- och miljönämnden i Vingåkers kommun har hänvisat till sitt tidigare yttrande över tillståndsansökan.

Kommunstyrelsen i Vingåkers kommun, som tillstyrkt ansökan, har pekat på de allvarliga konsekvenser som en nedläggning av fabriken skulle få ur sysselsättningssynpunkt.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget har åberopat en promemoria om påverkan på naturlig och konstgjord grund-vattenbildning från grustäktsverksamheten på fastigheten Sävstaholm 7:2, Vingåkers kommun, upprättad den 28 september 2009 och redovisad vid den muntliga förhandlingen av docenten Per-Olof Johansson och biträdande professorn Lars Rosén.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

De nya bestämmelserna om naturgrustäkter trädde i kraft den 1 augusti 2009. I övergångsbestämmelserna anges att äldre bestämmelser gäller för täkter av naturgrus eller torv som den 1 augusti 2009 omfattas av ett tillstånd eller en anmälan enligt 9 kap.miljöbalken eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 9 kap. Det innebär, vilket även anges i förarbetena (prop. 2008/09:144 s. 22), att de nya bestämmelserna ska tillämpas i övriga fall även om en ansökan getts in till prövningsmyndigheten före ikraftträdandet, vilket skett i detta fall. Eftersom sökanden inte hade något gällande täkttillstånd den 1 augusti 2009 har Miljööverdomstolen att vid prövningen tillämpa de nya bestämmelserna.

I 9 kap. 6 b § 1 föreskrivs att en täkt av naturgrus inte får komma till stånd om det med hänsyn till det avsedda användningsområdet är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt att använda ett annat material. I propositionen (s. 26) anges att vid den prövningen bör man beakta dels om det är möjligt att använda ett annat material, t.ex. bör krossat berg i ökad utsträckning kunna ersätta naturgrus som ballast i betong, dels om tillgången på naturgrus från redan öppnade naturgrustäkter i närheten kan tillgodose behovet. Vidare anges (s. 17) att oavsett om det är fråga om att nyetablera täkt ur en naturgrusföre-komst eller förlänga drifttillståndet för en redan etablerad täkt bör naturgrus användas endast för ändamål där det inte är möjligt att ersätta materialet med något annat.

En central fråga i målet är alltså om det är möjligt att ersätta det material som finns i grustäkten med annat material eller med specialsand från andra täkter i Sverige.

Genom bolagets redovisning av det stora behov av specialsand som finns för framställning av golvavjämningsmassor och svårigheten för Weberfabriken att driva en lönsam verksamhet om tillstånd inte ges för grustäkten vid Sävstaholm - uppgifter som inte ifrågasatts av länsstyrelsen eller SGU - är det klarlagt att Weberfabrikens behov av finsand i sin verksamhet inte kan tillgodoses på annat sätt än genom utvinning i Sävstaholmstäkten. Det är också klarlagt att något substitut inte finns för specialsanden för närvarande. Bolaget har dock tillsammans med SGU tagit initiativ till ett forskningsprojekt om ersättningsmaterial. Projektet kommer enligt uppgift att starta under hösten 2010. Inte ens med en offensiv satsning på forskning skulle det enligt bolagets och SGU:s bedömning finnas ersättningsmaterial redan 2014 och kommer inte att fin-nas på i vart fall tio års sikt. Länsstyrelsen har inte heller ifrågasatt dessa uppgifter. Det får därför anses utrett att specialsanden inte kan ersättas med annat material och att det inte skulle vara ekonomiskt hållbart att frakta finsand till fabriken i Vingåker från andra delar av Sverige för tillverkning av golvavjämningsmassor.

Den andra centrala frågan i målet är om fortsatt grustäktsverksamhet kan komma att ha någon påverkan på kommunens dricksvattenförsörjning.

Från länsstyrelsens sida har hävdats att det finns en risk för att fortsatt grustäktsverksamhet ska hota den framtida dricksvattenförsörjningen och att tillståndet därför bör begränsas i tiden till 2015 och avse en volym om 450 000 ton naturgrus.

I den promemoria som bolaget gett in till Miljööverdomstolen beskrivs konsekvenserna av en fortsatt utvinning av specialsand med avseende på förutsättningarna för framtida användning av området för dricksvattenförsörjning. Av utredningen framgår beträffande vattenkvaliteten att den totala täktytan på Slätmon (inkl. sökt tillstånd), som utgör endast ca 15 procent av tillrinningsområdet, är så obetydlig att någon märkbar förändring av grundvattnets kvalitet inte kan förväntas nedströms täktområdet. Slutsatsen grundas på att minst en meter omättad zon ovan högsta grundvattenyta läm-nas inom täktområdet och att successiv efterbehandling sker med återföring av överskottsmaterialet och det avbanade markskiktet samt en effektiv vegetationsetablering.

När det gäller risk för påverkan på grundvattenbildningens kvantitet visar utredningen att en viss ökning av grundvattenbildningen inom täktområdet kommer att ske men att den efter efterbehandlingen - beroende på hur den genomförs - kommer att återgå till det normala för området.

När det slutligen gäller frågan om möjligheterna att använda området för konstgjord grundvattenbildning framgår av utredningen att med de för närvarande begränsade uttagsmängderna bör den relativa lokala höjningen av grundvattennivån som kan förväntas under infiltrationsområdet inte förorsaka några problem. Det framgår vidare att provpumpningar i de befintliga kommunala brunnarna visat att det är möjligt att ta ut minst fyra gånger så mycket vatten som i dag.

Utredningen i Miljööverdomstolen har inte ifrågasatts av länsstyrelsen eller av SGU. Från företrädare för det av kommunerna i Flen, Katrineholm och Vingåker ägda Sörmlands Vatten och Avfall AB har inte framförts någon oro för att vattenförsörjningen i Vingåkers och Katrineholms kommuner inte skulle kunna tryggas för framtiden även med en fortsatt täktverksamhet.

Enligt Miljööverdomstolens bedömning har bolaget visat, med de försiktighetsmått som föreskrivits, att fortsatt täktverksamhet i det område som ansökan avser kan bedrivas utan risk för påverkan på grundvattenförsörjningen. Det är dock klart att Slätmon är av stort värde för dricksvattenförsörjningen. Frågan om grundvattenförekomster kan ges status som riksintressen bereds enligt uppgift för närvarande inom regeringskansliet. En sådan förklaring skulle enligt SGU kunna avse avlagringen Slätmon. Med hänsyn till att det är viktigt att skydda vattenförsörjningen och med beaktande av att ersättningsmaterial för finsand kan finnas framtaget inom tio år bör tillståndet begränsas i tiden till den 31 december 2019 och avse ett uttag per år om högst 100 000 ton och totalt 1 000 000 ton naturgrus.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Henrik Löv, miljörådet Sven Bengtsson samt hovrättsråden Rose Thorsén, referent, och Peder Munck. Enhälligt.

Föredragande har varit Sofia Bruu.

___________________________________

BILAGA

NACKA TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDESwerock ABStyvinge Bergtäkt585 97 Linköping

Ombud: Advokaten E.N.

MOTPARTLänsstyrelsen i Södermanlands län611 86 Nyköping

ÖVERKLAGAT BESLUTLänsstyrelsens i Södermanlands län, Miljöprövningsdelegationen, beslut den 19 mars 2008, dnr 551-12805-2001, se domsbilaga 1

SAKENTäktverksamhet

_____________

DOMSLUT

Med ändring av länsstyrelsens beslut den 19 mars 2008, lämnar miljödomstolen Swerock tillstånd att på fastigheten Sävstaholm 7:2 i Vingåkers kommun bedriva täktverksamhet med ett totalt uttag av totalt 275 000 ton naturgrus. Tillståndet gäller till och med den 31 december 2010.

_____________

YRKANDEN M.M.

Swerock AB (bolaget) har yrkat att miljödomstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut den 19 mars 2008 (Beslutet), meddelar Swerock tillstånd enligt miljöbalken att på fastigheten Sävstaholm 7:2 (Fastigheten) i Vingåkers kommun bedriva täktverksamhet med ett totalt uttag av 1 500 000 ton sand. Vidare har bolaget yrkat, med ändring av Beslutet, att tillståndet att bedriva täktverksamhet på Fastigheten skall gälla till och med den 31 december 2028. Som grund härför har bolaget anfört följande. Grund för överklagandet är att Beslutets begränsning av dels det ansökta uttaget av sand, dels tiden för tillståndets giltighet, baseras på felaktiga grunder. I enlighet med vad som har anförts i bolagets ansökan om tillstånd att bedriva täktverksamhet står det således klart att det föreligger ett stort behov av det utbrutna sandmaterialet. Vidare föreligger det inte några motstående intressen mellan att ta ut de ansökta mängderna sand under ansökt tid, samt Vingåkers kommuns råvattentäkt som är belägen i det ansökta täktområdets närhet.

Bolaget har utvecklat sin talan och härvid anfört i huvudsak följande. Täktverksamheten försörjer maxit AB:s fabriksanläggning i Lyttersta med det sandmaterial som bolaget behöver för vidareförädling. Allt sandmaterial som bryts inom Fastigheten, utöver de cirka 10 procent av det utbrutna materialet som läggs tillbaka i täkten för efterbehandling, har således ett speciellt användningsområde som avjämningsmaterial (golvspackel m.m.). maxit AB har löpande gjort försök att ersätta sandmaterialet från takten med material som har brutits på annan plats. De försök som har genomförts visar att möjligheterna att ersätta specialsanden från bolagets täktverksamhet är begränsade då det saknas en enskild täkt inom Sverige som kan leverera den önskade sandfraktionen. Även om Swerocks täktverksamhet inte ges fortsatt tillstånd kommer maxit AB fortsätta att bedriva verksamhet i Lyttersta. Konsekvensen blir då att betydande volymer måste köpas in från täkter i Sverige och utomlands för att kunna skapa den erforderliga sandfraktionen. Om sandmaterialet skulle behöva anskaffas från andra täkter kommer detta enligt Maxit AB dels att leda till sämre och dyrare produkter dels att leda till ökad miljöbelastning till följd av sandtransporter på f.n. cirka 100 000 årston. Det anförda skall jämföras med att sandmaterialet idag transporteras från bolagets täktverksamhet på Fastigheten till den angränsande fastighet där maxit AB:s huvudfabrik i Sverige är belägen. Sammanfattningsvis är maxit AB:s verksamhet anpassad till den specialsand som bolaget bryter på Fastigheten och det skulle medföra en omfattande påverkan på maxit AB:s verksamhet om täktverksamheten inom Fastigheten inte skulle kunna bedrivas annat än i den begränsade omfattning som framgår av Beslutet.

Vad gäller relationen mellan täktverksamheten och vattentäkten skall det inledningsvis förtydligas att bolaget bedriver täktverksamhet genom att bryta och kontinuerligt efterbehandla täktområdet. Till efterbehandlingen används cirka 10 procent av det utbrutna materialet samt tidigare avbanat humuslager/lager med organiskt material. Till följd av nämnda brytningsteknik står aldrig mer än 1 - 2 hektar av täktområdet öppet. Vidare står det genom de undersökningar som har genomförts i samband med ansökan dels klart att brytningen inte påverkar grundvattenmagasinet dels klart att brytningstekniken medför att det utbrutna området vid behov kan användas för framtida infiltration. Bolaget anser således att täktverksamheten kan bedrivas parallellt med vattentäkten. Det anförda styrks även av den utredning som Tyréns AB har gjort på uppdrag av Vingåkers kommun, dagtecknad den 11 maj 2007. Bedrivs täktverksamheten i enlighet med de schaktdjup som anges i ansökan, vilka överensstämmer med skyddsföreskrifterna, kan brytningen således inte anses medföra någon negativ påverkan på grundvattenmagasinet. Vidare avser de utpekade riskerna ”infartsområdet”. Mot bakgrund härav vill bolaget förtydliga att infartsvägen utgör en del av maxit AB:s verksamhetsområde, inte en del av täktens verksamhetsområde då transporterna mellan täkten och maxit AB:s verksamhet sker internt inom området. maxit AB arbetar löpande med att vidta erforderliga förbättringar av verksamheten och därmed av infartsområdet i syfte att minimera miljöbelastningen, t.ex. genom kontrollsystem, riskanalyser samt användning av alternativa drivmedel och smörj oljor. Vidare skall det förtydligas att det inte har förekommit några olyckor inom infartsområdet och att maxit AB har en lång historik av aktivt arbete med miljö- och kontrollfrågor. Till stöd härför kan det nämnas att bolaget har varit ISO 9001 certifierade sedan år 1995 och ISO 14 0001 certifierade sedan år 1998.

När det gäller frågan om avsaknad av reservvattentäkt skall det framhållas att Vingåkers kommun är positivt inställd till ansökt täktverksamhet, vilket framgår av skrivelse dagtecknad den 17 april 2008. I skrivelsen anger Vingåkers kommun att kommunen under år 2009 avser teckna avtal med Katrineholms kommun om tillgång och leverans av reservvatten med minst 2 000 kubikmeter per dygn. Katrineholms kommun är positiv till att ingå nämnda avtal då Katrineholms kommun har tagit hänsyn till Vingåkers kommuns behov av reservvatten vid dimensioneringen av den nya vattenförsörjningsanläggningen. Vidare har Vingåkers kommun för avsikt att under år 2010 anlägga tre stycken tryckstegringsstationer i Viala, Sköldnäs och Kjesätter för att kunna hantera reservvattnet från Katrineholms kommun. Mot bakgrund av det anförda anser Vingåkers kommun att det år 2010 kommer att föreligga reservvattenförsörjning med full kapacitet för dem som idag är anslutna till Lyttersta vattentäkt i anknytning till Slätmons grundvattenmagasin. Mot bakgrund härav måste grunden för länsstyrelsens tidsmässiga begränsning av Beslutet, till den 1 oktober 2009, ifrågasättas. Innan detta datum ser reservvattenförsörjningen inte bättre ut än idag, d.v.s. att det finns möjlighet att ersätta ca 60-70% av nuvarande uttag i Lyttersta. Efter detta datum kommer det dock att finnas en alternativ reservvattenförsörjning med full kapacitet.

Oberoende av föreskrivna skyddsåtgärder, vilka innebär att det föreligger en ytterst begränsad risk för förorening inom täktområdet, har bolaget gjort vidare undersökningar beträffande vad det skulle innebära om det uppstod ett eventuellt spill inom området. I enlighet härmed står det klart att petroleumprodukter har lägre infiltrationshastighet än vatten och att sand i sig suger upp och kvarhåller petroleumprodukter till dess mättnadsgrad. Vidare bryts petroleumprodukter som förorenar jordlager och grundvatten ner i olika steg och av olika processer (Natural Attenuation of Fuels and Chlorinated Solvent m the Subsurface, Todd H. Wedemeier m fl, John Wiley & Sonns, Inc., 1999). Spridningen av föroreningen och dess nedbrytningsprodukter går således mycket långsamt och betydligt långsammare än den tid som det tar för rent vatten att sprida sig. Avståndet mellan vattentäkten och brytfronten där den huvudsakliga verksamheten pågår i täktområdet är f. n. ca 1 000 meter och avståndet ökar allt eftersom brytningen fortskrider. Även om ett utsläpp av petroleum inom täktområdet mot förmodan skulle ske och sedan inte tas om hand så är det ytterst osannolikt, med stöd av vad som anges ovan och vad som redovisats i ansökan, att någon förorening skulle kunna nå grundvattenuttaget och förorena detsamma.

Oberoende av det anförda anser länsstyrelsen att det långsiktiga vattenintresset ska ges företräde framför det mera kortsiktiga intresset av att utvinna naturgrus eller sand. Länsstyrelsen hänvisar härvid till avgörandet i ärendet avseende Nybrogrus, Mål nr MÖD 2006:29. I nämnda mål konstaterade Miljööverdomstolen att uttaget av naturgrus kunde medföra en inskränkning av ett framtida uttag av vatten samt att framtida uttag av vatten inte får inskränkas till följd av uttag av naturgrus. Länsstyrelsens tolkning av domen är korrekt såtillvida att det står klart att vid en konflikt mellan vattenintresse och grus- eller sandintresse så skall vattenintresset skyddas. Domen kan dock inte anses vara tillämplig i förevarande fall eftersom Swerock har visat att det inte föreligger några motstående intressen mellan grundvattenreserven och täktverksamheten i området. Utöver förutsättningarna för att göra en avvägning mellan vattenintresset och grus- eller sandintresset så skiljer sig Nybrogrusmålet även i andra relevanta delar från den verksamhet som avses i Ansökan. Vad gäller de kommunala planerna så pekar dessa inte ut Fastigheten som särskilt skyddsvärd, på det sätt som var fallet i Nybrogrusmålet. Vidare har Ansökan tillstyrkts av såväl Bygg- och miljönämnden som Tekniska servicenämnden i Vingåkers kommun, till skillnad mot Nybrogrusmålet där kommunen var motståndare till den ansökta täktverksamheten. Slutligen är det av stor vikt att den sand som bryts på Fastigheten är specialsand som är särskilt lämplig för den verksamhet som bedrivs av maxit AB. I enlighet med vad som angivits ovan finns det inte någon tillgång till specialsanden inom någon annan enskild täkt i Sverige. Vidare har maxit AB för avsikt att fortsätta bedriva sin fabriksverksamhet och det föreligger således ett dokumenterat långsiktigt behov av det sandmaterial som bolaget bryter på Fastigheten. Det anförda skall jämföras med att Miljööverdomstolen konstaterade att det inte förelåg något långsiktigt behov av det naturgrus för användning i betong som avsågs i Nybrogrus ansökan om tillstånd att bedriva täktverksamhet i Mål nr MÖD 2006:29.

Länsstyrelsen har bestritt bifall till överklagandet och anfört i huvudsak följande. Länsstyrelsen delar miljöprövningsdelegationens (MPD) bedömning att det långsiktiga vattenintresset bör ges företräde framför det mer kortsiktiga intresset av att utvinna naturgrus. Länsstyrelsen anser inte att några nya fakta har framkommit som ändrar denna bedömning. Förutom frågor om miljöaspekter rymmer målet även arbetsmarknadsfrågor. Miljödomstolen har - till skillnad från MPD - möjlighet att med stöd av 21 kap. 7 § miljöbalken med eget yttrande överlämna målet till regeringen om målet rör även ett annat allmänt intresse av synnerlig vikt än sådant som avses i 1 kap. 1 § miljöbalken. Länsstyrelsen noterar att bolaget i ansökningshandlingarna har uppgett att maxit AB hotas av nedläggning om täkttillstånd inte beviljas och att 35 arbetstillfällen därmed skulle gå förlorade. I överklagandet anges dock att maxit AB kommer att fortsätta verksamheten på samma plats även om täktverksamheten inte ges fortsatt tillstånd efter oktober 2009. Mot bakgrund av dessa konstateranden överlämnar länsstyrelsen till miljödomstolen att bedöma hur arbetsmarknadsfrågorna skall beaktas i ärendet. Behovet av sandmaterialet från täkten har styrkts i ansökan. Frågeställningen vid tillståndsprövningen har varit om behovet av materialet kan anses vara större än den skada på vattenintresset som verksamheten innebär, vilket MPD inte har ansett. I överklagandet anges att maxit AB kommer att fortsätta verksamheten på samma plats även om täktverksamheten inte ges fortsatt tillstånd efter oktober 2009. Fabriken är alltså inte så beroende av täkten som tidigare har uppgivits, utan kan försörjas av material från andra håll. Länsstyrelsen noterar vidare att det på marknaden finns flera liknande produkter som de maxit AB tillverkar. De företag som tillverkar dessa produkter försörjs av andra täkter än sandtäkten i Sävstaholm. Det finns även alternativa metoder för att åstadkomma plana golv. Länsstyrelsen anser, liksom MPD, att det finns en viss risk för att verksamheten kan ha negativ påverkan på grundvattnet, t.ex. genom föroreningsspridning vid eventuell olycka eller spill - framförallt om detta sker i närheten av det mer sårbara området vid infarten till täktområdet. Detta område, där transporter mellan brytzonen och den närliggande fabriken äger rum, är beläget mycket nära vattentäkten. En pågående förorening kan vid transport i marken vara svår att upptäcka och den kan bli märkbar först efter lång tid. En vattentäkt som förorenas kan bli oanvändbar för kortare eller längre tid eller till och med för all framtid. Länsstyrelsen ställer sig frågande till bolagets uppgift att endast 1-2 hektar av täktområdet står öppet. En kontroll i kartmaterial visar att det snarare är ca 8-9 hektar som har avbanats och därmed saknar vegetationsskydd. Länsstyrelsen ser positivt på att frågan om reservvattentäkt enligt planerna kommer att vara löst år 2010. Det avgörande i detta ärende är dock risken för påverkan på det framtida vattenintresset. I överklagandet anförs att det inte finns någon motsättning mellan naturgrustäkten och vattenintresset vid Sävstaholm. Enligt Länsstyrelsens uppfattning finns ett sådant samband. Utbrytning och borttransport av isälvssand omöjliggör framtida nyttjande av området för infiltration. Metoden att tillverka grundvatten genom konstgjord infiltration grundar sig på att ytvatten kan pumpas upp till bassänger ovanpå t.ex. en sandavlagring och infiltreras, d.v.s. sakta rinna genom marken, och bilda grundvatten. Grundvattnet har genom vattnets transport genom markprofilen ett naturligt skydd mot föroreningar. Avgörande är i hög grad den omättade zonens tjocklek. Även om en mindre mängd material återförs vid efterbehandlingen innebär verksamheten att den omättade zonens mäktighet minskar kraftigt - och därmed också möjligheten att genom konstgjord infiltration tillverka rent dricksvatten. Länsstyrelsen anser inte att det är rimligt att riskera möjligheterna till framtida infiltration på ett av de få områdena i Sverige som har konstaterats vara av nationell betydelse för vattenförsörjningen. Tillgången på ett bra vatten för vattenförsörjning är viktigt för samhället. Höga krav måste ställas på varsamt nyttjande och skydd mot sådana verksamheter och åtgärder som kan påverka vattnets kvalitet och kvantitet negativt.

SGU har avstyrkt bifall till överklagandet och anfört i huvudsak följande. Med hänsyn tagen till att Slätmon är en viktig grundvattenförekomst där högt befolkningstryck råder och få andra grundvattenförekomster finns i närområdet skulle en negativ påverkan på grundvattenförekomsten kunna få stora konsekvenser för nuvarande och kommande vattenförsörjning i regionen. SGU bedömer att Slätmon är en avlagring med stort värde för dricksvattenförsörjningen. Av detta följer att, enligt miljömålet Grundvatten av god kvalitet, Slätmon senast år 2010 skall ha ett långsiktigt skydd mot exploatering som begränsar användningen av vattnet samt, enligt Miljömålsrådets andra fördjupade utvärdering, inga fortsatta eller nya tillstånd bör ges till uttag av naturgrus.

Bygg- och miljönämnden i Vingåkers kommun har i yttrande tillstyrkt ett bifall till överklagandet och anfört i huvudsak följande. Bygg- och miljönämnden anser att det är möjligt att samordna grustäkten och vattentäkten under förutsättning av att långtgående villkor och skyddsföreskrifter för grustäkten upprättas och efterlevs. Trafiken kan även regleras genom t ex transportband istället för dumper. Annat fordonsbränsle än diesel bör utredas. Slutligen anges att ny tillfartsväg till maxit AB anordnas. Tekniska servicenämnden har, under förutsättning att villkor för täktverksamheten upprättas och följs, inget att erinra mot täkttillstånd. Skyddsföreskrifter avseende schaktdjup, cisterner, maskiner mm ska efterlevas. Inom det sårbara infartsområdet bör åtgärder genomföras, t ex tätning av trafikerade ytor och uppställningsplatser samt uppsamling och bortledning av dagvatten från dessa ytor. Den befintliga vägen till området på den del som löper parallellt med och intill gränsen för den primära vattentäktzonen stängs för tung trafik. Tankning av grävmaskin i grustäkten ska ske på icke genomsläppligt underlag. Bolaget har enligt miljöprövningsdelegationen inget att erinra mot kommunens yttranden. Kommunens grundvattentäkt ligger i anslutning till täkten och den försörjer ca 70 % av kommunens invånare med vatten. Förslag till nya skyddsföreskrifter för vattentäkten har utarbetats och är under fastställelse. De nya skyddsföreskrifterna kommer att ytterligare stärka skyddet för området. Nämnden är naturligtvis angelägen om att värna om naturresurserna i kommunen och att de ska utnyttjas på ett långsiktigt hållbart sätt. Den pågående brytningen påverkar i sig inte vattenresursen då naturgrusformationen redan är ianspråktagen. Dessutom är den naturtyp som finns på deltaformationen vanligt förekommande i Vingåker, t.ex. på Fagermon.

Bolaget

Bolaget har vidhållit sin inställning och åberopat utlåtande av professor emeritus G. K. till styrkande av vad som anförts i ansökan och i överklagandet rörande täktens påverkan på grundvattnet. Bolaget har utöver vad som tidigare anförts särskilt betonat följande. Det står klart att ett nyttjade av alternativa material kommer att leda till sämre och dyrare produkter samt en större miljöbelastning än idag, till följd av ökade transporter om det överhuvudtaget är möjligt att finna likvärdigt material. Det står således klart att den negativa påverkan är betydande och kan komma att föranleda en nedläggning av fabriken. Det föreligger inte några ”liknande produkter” eller enkla ”alternativa metoder” som kan tas fram eller användas av maxit AB. Hade detta varit möjligt skulle maxit AB:s tillverkning inte ha koncentrerats till en leverantör av sandfraktionen då detta medför en sårbarhet för bolagets tillverkningsprocess. Länsstyrelsens påstående att den ansökta täktverksamheten är belägen mycket nära grundvattentäkten är svårt att bemöta då det inte står klart vad som avses med ”mycket nära”. Oberoende härav vill bolaget poängtera att de aktuella transporterna sker på ca 500 meters avstånd från grundvattentäkten. Avståndet måste anses vara betydande mot bakgrund av att den potentiella föroreningsrisken inom täktverksamheten och transportema utgörs av oljeläckage, vilket upptäcks omedelbart när det sker och således inte medför ”en pågående förorening som är svår att upptäcka”. Bolagets uppgift att endast 1-2 hektar av täktområdet står öppet är korrekt mot bakgrund av att bolaget kontinuerligt bryter 1-2 hektar och sedan efterbehandlar området. Uppgiften avser således omfattningen på det område där brytningen pågår, inte det område som har avbanats. Anledningen till att bolaget lämnade nämnda uppgifter i överklagandet är att risken för påverkan på grundvattentäkten är störst inom det område där brytning pågar.

Reservvattentäkten och risken för påverkan på det framtida vattenintresset kan inte frikopplas från varandra på det sätt som länsstyrelsen förefaller göra i sitt yttrande. Reservvattentäkten har stor påverkan på risken för det framtida vattenintresset eftersom avvägningen av grundvattentäktens betydelse är beroende av möjliga reservvattentäkter. Denna uppfattning om sambandet mellan reservvattentäkten och risken för påverkan på vattenintresset får stöd i länsstyrelsens tillståndsbeslut dagtecknat den 19 mars 2008 där länsstyrelsens miljöprövningsdelegation angav att en allvarlig miljöpåverkan på vattentäkten skulle kunna få omfattande konsekvenser för vattenförsörjningen eftersom Vingåkers kommun saknade reservvattentäkt. Bland annat mot bakgrund härav begränsades det meddelade täkttillståndet till den 1 oktober 2009. Vidare skall det poängteras att ”risken för påverkan på det framtida vattenintresset” måste bedömas mot bakgrund av befintligt underlag i ärendet, inte mot bakgrund av de generella bedömningar som har gjorts i samband med framtagande av miljöbalkens miljökvalitetsmål och Naturvårdsverkets/SGU:s riktlinjer. Miljökvalitetsmålens och riktlinjernas uttalade syfte är att ligga till grund för de bedömningar som görs i det enskilda ärendet med hänsyn till ärendets särskilda förutsättningar. I föreliggande ärende kan det ifrågasättas om länsstyrelsen yttrar sig över verksamheten på fastigheten Sävstaholm 7:2 eller om länsstyrelsen yttrar sig generellt över relationen mellan grundvattentakter och grustäkter. Det anförda poängteras även i yttrande från SGU avseende ett annat pågående täktärende inom Södermanlands Län. I detta yttrande anger SGU att delmålet för naturgrus i miljökvalitetsmålet ”God bebyggd miljö” innebär att naturgrus endast får nyttjas när ersättningsmaterial inte är aktuellt, vilket är fallet med de sandfraktioner som har en kornstorlek på <2 mm. Brytningen av naturgrus inom bolagets täkt på fastigheten Sävstaholm 7:2 innefattar sandfraktioner med en kornstorlek på omkring 1 mm. Det kan således konstateras att materialet i den ansökta täkten är i överensstämmelse med den sammanfattande bedömningen i SGU:s yttrande, vilken var att täktverksamhet vid en grundvattentäkt som är av betydelse för regionen på sikt bör avvecklas men att den hastighet med vilken avvecklingen genomförs bör styras av industrins möjlighet att hitta andra källor till det erforderliga materialet. SGU:s yttrande avseende den nu ansökta täkten är förvånande eftersom det överhuvudtaget inte bemöter de särskilda argument för fortsatt täktverksamhet på fastigheten Sävstaholm 7:2 som bolaget framför i överklagandet. Istället har SGU yttrat sig utifrån gällande miljömål och det förslag till delmål som de själva har tagit fram och som framförs genom miljömålsrådets andra fördjupade utvärdering. I utvärderingen föreslås att inga fortsatta eller nya tillstånd bör ges till uttag av naturgrus alldeles oavsett om uttaget medför någon negativ påverkan eller inte. SGU har således ansett sig förhindrade och bundna till sitt eget förslag till miljömål på sådant sätt att de inte kan göra någon bedömning utifrån faktaunderlaget i det enskilda fallet, oberoende av att förslaget till delmål inte har antagits.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen ifrågasätter inte maxit AB:s branschkunskaper. Den kommentar angående alternativa produkter som hänvisas till i yttrandet avser samhällets behov av produkter för bygg och anläggning, inte maxit AB:s behov för sin verksamhet. Länsstyrelsen vill återigen påpeka att det huvudsakliga skälet till att MPD:s beslut bör stå fast är att den geologiska formationen Slätmon är av nationell betydelse för framtida dricksvattenförsörjning. Det är olämpligt att placera en materialtäkt inom ett vattenskyddsområde för en befintlig grundvattentäkt, men det avgörande i detta fall är det framtida intresset, varför länsstyrelsen inte går in djupare på dagens grundvattentäkt. Det är riktigt att SGU i rapporten ”Identifiering av geologiska formationer av nationell betydelse för vattenförsörjning” (Rapporter och meddelanden 115, SGU 2004) skriver att underlagsmaterialet till rapporten har vissa brister. SGU har också tidigare sagt att rapporten inte kan ligga till grund för bedömningen av enskilda ärenden. SGU:s underlagsmaterial har dock uppdaterats sedan år 2004, då rapporten publicerades. I detta fall har SGU gått in djupare och speciellt kontrollerat avlagringen Slätmon, inom vilken naturgrustäkten Sävstaholm 7:2 är belägen. SGU skriver i sitt yttrande den 2 juli 2008 följande: ”SGU bedömer att Slätmon är en avlagring med stort värde för dricksvattenförsörjningen. Av detta följer att, enligt miljömålet Grundvatten av god kvalitet, Slätmon senast år 2010 skall ha ett långsiktigt skydd mot exploatering som begränsar användningen av vattnet samt, enligt Miljömålsrådets andra fördjupade utvärdering, inga fortsatta eller nya tillstånd bör ges till uttag av naturgrus”. Länsstyrelsen har den 12 november 2008 haft muntlig kontakt med SGU angående ovan nämnda rapport. En företrädare för SGU bekräftade då att man har gjort en förnyad bedömning av avlagringen samt att naturgrustäktens verksamhetsområde ingår i en geologisk formation som är av stor betydelse för den framtida vattenförsörjningen och att formationen ska skyddas i sin helhet. Grundvattenförekomstens värde är dock inte beroende av om kommunen har löst reservvattenfrågan eller ej, eftersom sammankoppling av olika kommuners vattenledningsnät inte innebär att antalet dricksvattenförekomster i området ökar. Länsstyrelsen anser att SGU:s yttrande tydligt visar det som länsstyrelsen pekat på, nämligen behovet av att skydda området för att trygga framtida dricksvattenförsörjning.

Bolaget

Bolaget har åter yttrat sig och i huvudsak anfört följande.

Enligt 9 kap. 6a § miljöbalken skall behovet av det material som kan utvinnas vägas mot de skador på djur- och växtlivet och på miljön i övrigt som en ansökt täkt kan befaras orsaka. Regleringen innebär att, oberoende av den praxis som har vuxit fram avseende prioritering av vattenskyddsområde framför brytning av grusmaterial, så kan täktverksamhet tillåtas inom vattenskyddsområde om det står klart att det föreligger ett långtgående behov av ett unikt material (specialsand) samt om brytningen inte orsakar några långtgående skador. Avvägningen avser ju fortfarande behovet av materialet i relation till skador på djur- och växtliv och miljön i övrigt. Det finns idag få täkter i Sverige som kan leverera den kornfraktion som finns i den ansökta täkten, vilken behövs för att möjliggöra golvavjämningsmassor av den kvalitet som tillverkas vid maxit AB i Vingåker. Enligt uppgift från maxit AB är det således av kostnadsskäl inte möjligt att ersätta det utbrutna grusmaterialet med annat material eftersom maxit AB:s fabrik och täktverksamheten är samlokaliserade. Det står även klart att det definitivt inte går att ersätta det utbrutna materialet med krossat bergmaterial. Länsstyrelsen anser att SGU:s yttrande av den 2 juli 2008 tydligt visar det som länsstyrelsen pekat på, d.v.s. behovet av att skydda området för att trygga framtida dricksvattenförsörjning. Länsstyrelsen påpekar även återigen att det huvudsakliga skälet till att MPD:s beslut bör stå fast är att den geologiska formationen Slätmon är av nationell betydelse för framtida dricksvattenförsörjning. På sidan 40 i Vattenmyndighetens utredning ”Preliminär kartläggning och analys i Norra Östersjöns vattendistrikt Januari 2008”, framgår det att det inte föreligger någon risk för brist på tillgång till grundvattentäkter inom Södermanlands län: ”När det gäller kvantitativ status bedöms samtliga grundvattenförekomster i dagsläget uppnå god status till 2015, utifrån den bedömning som SGU gjort för kvantitativ status i dagsläget.” Mot bakgrund av det anförda måste MPD:s grund för att avslå Swerocks ansökan om tillstånd att bedriva täktverksamhet, d.v.s. att täktverksamheten medför en risk för att ett stort antal människor får sina levnadsförhållande väsentligt försämrade, återigen ifrågasättas. Vidare visar det att MPD:s och länsstyrelsens farhågor avseende täktverksamhetens risk för påverkan på vattentäkten måste anses vara ytterst överdrivna avseende detta enskilda ärende. Swerock bedriver forskning för att på sikt kunna avsluta sina naturgrustäkter. Sådan forskning bedrivs också av Swerocks konkurrenter på marknaden och inom ramen för det s.k. MinBas 2-programmet. Forskningsprogrammet avser möjligheten att ersätta grusmaterial i betongmaterial med bergkross. Förhoppningen är att i ett eventuellt nästa steg, det s.k. MinBas 3, kunna inrikta forskningen på att ersätta specialsandprodukter med bergkross. Möjligheten att ersätta grusmaterial med bergmaterial som insatsvara i betongrelaterade produkter beräknas finnas på marknaden om ca 5 -10 år. Det är först därefter, i MinBas 3, som det kan bli aktuellt att finna material som är alternativa till den specialsand som föreliggande ansökan om tillstånd att bedriva täktverksamhet avser. Maxit AB:s föreliggande behov av grusmaterial kommer således inte under överskådlig framtid att kunna ersättas med bergmaterial.

SGU

I nytt yttrande den 13 mars 2009 har SGU anfört följande. SGU anser att bolaget visat att det finns behov, vilket även MPD framhåller i skäl för beslutet. Vad SGU vet finns idag inget ersättningsmaterial för naturgrus för användning som golvavjämningsmassor. SGU vill dock framhålla att maxit AB:s argument för att användningsområdet golvavjämningsmassor inte kan tillgodoses av ett ersättningsmaterial till naturgrus är att ”Krossade produkter kan inte användas p.g.a. sin kantiga kornform vilket skapar både en dålig självutjämning och en mer energikrävande pumpning vid applicering”. Argumentet som anförs är av allmän karaktär och hänvisar inte till egna undersökningar men är allmänt vedertaget från branschhåll. Forskningsförsök beträffande framställning av kantnötta bergmaterial för användning som finandel till betong har gjorts av B Lagerblad 2005 (Krossat berg som ballast i betong. MinBaSprojekt nr 2.2 Framtida betong, delprojekt 2.23 Utnyttjande av alternativa typer av ballast i betong. CBI). En viss krossning av bergmaterial bedrivs idag för vidare framställning av ett med natursand reologiskt likvärdigt material (Grus, sand och krossberg, produktion och tillgångar 2007. SGU. Publ. 2008:3). Det bör dock betonas att det inte finns någon publicerad forskning, enligt SGU:s kännedom, som avser ersättningsmaterial till golvavjämningssand.

SGU anser att redogörelsen för verksamhetens innebörd, hittillsvarande dokumentation av verksamhetens påverkan, konsulters yttranden och bolagets vilja att vidta långtgående förebyggande åtgärder pekar på att en begränsad fortsättning av verksamheten med största sannolikhet inte skulle påverka möjligheterna till ett fortsatt grundvattenuttag vid den närliggande grundvattentäkten. SGU ansluter sig dock till MPD:s bedömning att det finns en viss risk på sikt att täktverksamheten kan påverka vattentäktens kvalitet. SGU anser principiellt att, om det finns ett samhällsbehov och tekniskt behov, det är bättre att fortsätta med en begränsad täktverksamhet i anslutning till befintlig täkt än att öppna nya täkter i förekomster som ännu inte är exploaterade. För att långsiktigt minska risken för konflikter mellan nyttjandet av sand- och grusavlagringar för naturgrusutvinning för samhällets behov och nyttjandet för dricksvattenförsörjning ser SGU det som angeläget att branschen driver på arbetet med att finna ersättningsmaterial för sina produkter. SGU anser därför att det långsiktigt skulle gagna uppfyllelsen av såväl målen för grundvatten som naturgrusmålet om Swerock AB erhåller ett tidsbegränsat brytningstillstånd för att ge maxit AB möjlighet att finna ersättningsmaterial vars brytning inte påverkar utnyttjandet av grundvatten. SGU ser det vidare som mycket angeläget att branschorganisationen fortsatt aktivt verkar för forskning och utveckling avseende ersättningsmaterial som råvara för produkter som idag fordrar specialsand och bl.a. genom ett inrättat samverkansorgan verkar för att organisationens medlemmar följer pågående forskning och implementerar forskningsrön inom sin verksamhet.

Länsstyrelsen

SGU tillstyrker nu att bolaget ges ett tidsbegränsat tillstånd för att ge maxit AB möjlighet att finna ersättningsmaterial som inte påverkar utnyttjandet av grundvatten. SGU hänvisar i yttrandet främst till maxit AB:s behov av materialet samt svårigheter för branschen att ersätta sandmaterial med krossmaterial. Att det finns ett behov av materialet har aldrig ifrågasatts. Länsstyrelsen har inte heller tagit ställning till om det idag går att ersätta naturgrus med krossmaterial vid tillverkning av golvavjämningsmassor. I stället har länsstyrelsen påpekat att det finns andra sandtäkter än den i Sävstaholm som försörjer företag med råvara till framställning av golvavjämningsmassor, vilket också bekräftas av bolaget. SGU:s första yttrande är, vilket SGU själva konstaterar, i linje med strategin för en långsiktigt hållbar vattenförsörjning. Länsstyrelsen ställer sig frågande till hur det skulle gagna målen för grundvatten respektive naturgrus om bolaget ges tillstånd till fortsatt brytning av naturgrus i ett område av nationell betydelse för grundvattenförsörjningen. Om miljödomstolen ändå avser att rätta sig efter SGU:s senaste yttrande och ge bolaget ett tidsbegränsat brytningstillstånd bör tillståndet starkt begränsas i såväl tid som mängd.

Miljödomstolen har hållit syn. Vid denna har upplysts att nuvarande verksamhet bedrivs med stöd av ett muntligt medgivande från länsstyrelsen att fortsätta bedriva verksamheten i enlighet med det tillstånd som löpte ut år 2001 i avvaktan på att nytt tillstånd meddelats.

DOMSKÄL

Miljödomstolen har vid syn kunnat konstatera att grustäkten i Lyttersta är välskött och att verksamheten är förenad med högt ställda krav på skyddsåtgärder. Risken för omedelbar påverkan på vattentäkten i form av föroreningar m.m. till följd av pågående brytningsverksamhet bedöms därför som liten. Frågan i målet är emellertid vilken påverkan en fortsatt brytning av material i täkten har på det framtida vattenförsörjningsintresset och hur tungt intresset av att kunna utnyttja materialet i täkten för produktion i maxit AB:s verksamhet väger i förhållande till behovet av att bevara täkten för framtida vattenförsörjning.

Bolaget har anfört att fortsatt brytning ur täkten inte har någon betydelse för framtida infiltrationsmöjligheter eftersom täkten återställs undan för undan. En återställning kan emellertid aldrig ersätta det material som tagits bort. Miljödomstolen anser därför att en fortsatt utbrytning av material i täkten kommer att få betydelse för framtida möjligheter att utnyttja området för infiltration varför en intresseavvägning mellan ovan nämnda intressen är av avgörande betydelse i målet.

Det är ostridigt i målet att det i nuläget saknas ersättningsmaterial för naturgrus för produktion av den typ av produkter som maxit AB tillverkar samt att det kan dröja ytterligare många år innan möjlighet finns att framställa sådant. Det torde dock vara möjligt att anskaffa naturgrus av erforderlig kvalitet från andra leverantörer. Miljödomstolen delar länsstyrelsens bedömning att det framtida vattenintresset i ett långsiktigt perspektiv överväger intresset av att kunna utvinna material från täkten för maxit AB:s produktion. Tillstånd till fortsatt brytning bör därför endast medges i mycket begränsad omfattning. Härvid ska särskilt beaktas att bolaget redan hunnit bryta ca 100 000 ton grus per år sedan år 2001 då ansökan om fortsatt täkttillstånd gavs in och ett provisoriskt muntligt tillstånd lämnades. Bolaget kommer således under tiden fram till den 1 oktober 2009 att ha hunnit bryta ca 800 000 ton grus av yrkade 1 500 000 ton. Mot bakgrund av det anförda bör brytningsverksamheten i täkten upphöra snarast möjligt. Med hänsyn till maxit AB:s beroende av materialet i täkten och den avvecklingstid/omställning av produktionen som behövs till följd av att täktverksamheten upphör, bör dock tillstånd medges under ytterligare en kort tid utöver vad länsstyrelsen har medgivit. Tillståndet ska därför gälla till och med utgången av år 2010. Under denna tid beräknas ytterligare 125 000 ton grus komma att brytas utöver den mängd som länsstyrelsen redan har lämnat tillstånd till. Länsstyrelsens beslut ska därför ändras på så sätt att totalt 275 000 ton grus får brytas i täkten till och med den 31 december 2010.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 427)

Överklagande, ställt till Miljööverdomstolen, Svea hovrätt, ska ha kommit in till miljödomstolen, Nacka tingsrätt, senast den 7 juli 2009. Prövningstillstånd krävs.

Anders EnrothStaffan Lagergren

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Anders Enroth, ordförande, och miljörådet Staffan Lagergren samt de sakkunniga ledamöterna Agneta Melin och Gunnar Zettersten. Föredragande har varit beredningsjuristen Monika Gerdhem.