MÖD 2010:34

Tillstånd till vindkraftverk ----- Länsstyrelsen gav tillstånd till uppförande och drift av två vindkraftverk

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2009-07-31 i mål M 1269-09, se bilaga A

KLAGANDE1. A.B.

2. U.B.

3. A.B.

4. K.B.

5. C.B.

6. V.B.

7. R.B.

8. B.C

9. C.C.

10. A.D.

11. S.D.

12. P.E.

13. C.E.

14. T.E.

15. I.E.

16. K-G.E.

17. T.F.

18. J.G.

19. E.G.

20. P-O.G.

21. L.H.

22. B.H.S.

23. H.H.

24. A-B.H.

25. U.H.

26. A-M.J.

27. A.J.

28. C.J.

29. C.J.

30. C.J.

31. C.J.

32. E.J.

33. H.J.

34. M.J.

35. S.J.

36. S.J.

37. Å.J.

38. J.J.

39. O.J.

40. G.K.

41. A.L.

42. V.L.

43. B.L.

44. V.L.

45. A-L.L.

46. P-Å.L.

47. P.M.

48. S.M.

49. M.N.C.

50. U.S.

51. D.S.

52. F.S.

53. I.S.

54. K.S.

55. J.S.

56. U-B.S.

57. Y.S.

58. K.S.

59. A.W.

60. T.W.

61. A.W.

62. U.W.

63. C.Y.

MOTPARTER1. Eolus Vind Aktiebolag, 556389-3956Box 26447 21 Vårgårda

2. Länsstyrelsen i Västra Götalands län542 85 Mariestad

SAKENTillstånd att uppföra och driva två vindkraftverk med en navhöjd av högst 110 meter per verk på fastigheten Åsen 5:1 i Hjo kommun

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med upphävande av miljödomstolens dom och Länsstyrelsens i Västra Götaland beslut den 6 mars 2009 i ärende nr 551-64949-2008 avslår Miljööverdomstolen ansökan.

___________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Klagandena (A.B. m.fl.) har yrkat att Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut att meddela tillstånd till de två vindkraftverken på fastigheten Åsen 5:1 i Hjo kommun.

Eolus Vind AB har bestritt ändring.

Miljö- och bygglovsnämnden har bestritt ändring under förutsättning att gällande säkerhetsavstånd följs till detaljplanelagt industriområde.

Länsstyrelsen har bestritt ändring.

Hjo kommun har, som det får uppfattas, genom kommunstyrelsen motsatt sig etableringen av vindkraftverken.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har utvecklat sin talan i Miljööverdomstolen i allt väsentligt på följande sätt.

A.B. m.fl.

Länsstyrelsens beslut och miljödomstolens dom tar inte hänsyn till Hjo kommuns vindkraftsplan och översiktsplan. Detta strider mot lagstiftningens intentioner och etablerad praxis. Regeringen anser att kommunala översiktsplaner ska vara ”ett viktigt vägledande material” och ”ges stor betydelse” (prop. 2008/09:146). Vindkraftplanen är ett aktuellt och väl genomarbetat dokument som har antagits enhälligt av kommunfullmäktige den 18 december 2006. I vindkraftplanen ligger den tilltänkta platsen inom ett område som är betecknat som ”restriktivt område” och bedömts vara en olämplig plats för vindkraft där det behövs synnerliga skäl för att godkänna undantag. Placeringen står även i strid med riksintressen och lokala turist- och fritidsintressen. Vidare skulle etableringen innebära störningar i form av buller, reflexer och intensivt blinkande sken och således påtaglig skada på kulturmiljön och innebära en påfrestning på närboendes hälsa. Det är inte heller utrett hur det högintensiva skenet påverkar det närliggande naturreservatet Hjoåns dalgång. Miljökonsekvensbeskrivningen innehåller därutöver felaktiga uppgifter om bl.a. verkens totalhöjd som har ändrats från 150 till 160 meter och innebär väsentligt ändrad påverkan beträffande signalljus vilket inte har utretts. Även själva buller- och skuggberäkningarna kan ifrågasättas vad det gäller bl.a. ingångsvärden. Beskrivningen av platsen för etableringen är därtill felaktig. Det rör sig inte om ett hårt bullerstört och exploaterat område mellan en väldigt trafikerad riksväg och ett bullrande industriområde. Länsväg 195 är inte extremt trafikerad och industriområdet är litet och omfattar i huvudsak handel och småindustrier. Industriområdet håller på att expandera mot det ena planerade verket varför placeringen inkräktar på expansionsutrymmet. Bullervillkoren är felaktigt formulerade mot bakgrund av ny praxis från Miljööverdomstolen (se mål nr M 1303-07), fågelfaunan har inte kartlagts och riskavståndet på 500 meter underskrids till några bostäder och till friluftsområdet Sanna. Risk finns även för ekonomisk skada avseende närliggande fastigheter. Det finns andra i vindkraftsplanen utpekade platser inom kommunen som är bättre lämpade för vindkraft men dessa har inte nämnts som alternativa lokaliseringar.

Eolus Vind AB

Länsstyrelsen har gjort en riktig bedömning av omfattningen av tillståndet och miljödomstolen har på korrekta och väl grundade skäl fastslagit länsstyrelsens beslut. Den aktuella högspänningsledning som omtalas är sedan flera år tillbaka nedgrävd. Tyvärr har den olyckligtvis inte tagits bort från Lantmäteriets fastighetskarta. Marken för den aktuella vindkraftetableringen är idag privat mark som ingår i markägarens företag. Detta tycks negligeras i yttranden från de klagande och kommunstyrelsen.

Man tycks vilja göra gällande att en eventuell framtida företagsexpandering automatiskt väger tyngre än ett idag befintligt företagande. Vindkraftens etablering borde inte stoppa möjligheterna till en eventuell framtida expansion av industriområdet. I fråga om bullerberäkningarnas riktighet kan konstateras att verksamhetsutövaren alltid är skyldig att följa tillståndets villkor.

Länsstyrelsen

Kommunen har inte i någon instans motsatt sig eller överklagat etableringen av vindkraftverken. Kommunen har inte heller redovisat några konkreta planer för det aktuella områdets användning under överskådlig tid. Länsstyrelsen delar inte klagandenas synpunkt att angränsande industriområde endast inrymmer handel och småindustrier. Två verkstadsindustrier bedriver tillståndspliktig ytbehandlingsverksamhet i området. Länsstyrelsen delar därför miljödomstolens skäl att vindkraftverk är synnerligen väl lämpade att uppföras i anslutning till industriområden. Det finns inga bindande regler för riskavstånd mellan bostäder eller friluftsområden och vindkraftverk varför länsstyrelsen inte delar klagandenas synpunkt att riskavstånd på 500 meter underskrids. Länsstyrelsen anser inte heller att tornhöjden på verken ändrats från 150 till 160 meter eftersom samråd, ansökan och tillståndsprövning skett utifrån navhöjden maximalt 110 meter. Platsen bedöms inte vara ett område där särskild hänsyn till fågellivet är aktuell. Någon kartläggning av fågelfaunan är inte ett obligatoriskt krav som alltid ska ingå i en ansökan. Den allmänna beskrivningen som har redovisats bedöms vara fullt tillräcklig. Intrånget i kulturmiljön och naturmiljön är inte större än att det får godtas. Området berörs inte av några naturreservat eller Natura 2000 områden.

Miljö- och bygglovsnämnden

I den antagna vindkraftsplanen (en fördjupning av översiktsplanen) är platsen för vindkraftverket angivet som restriktivt område. Vindkraftsplanen antogs av kommunfullmäktige i september 2006 och är tänkt att utgöra ett underlag för bedömning av lokalisering av vindkraftverk för kommunen och länsstyrelsen. En översiktsplan har inte samma ställning som ett juridiskt bindande dokument vilket innebär att man inte kan tillstyrka eller avstyrka en verksamhet bara för att det följer eller bryter mot avsikten i översiktsplanen.

Elsäkerhetsverket

Verket har fått i uppdrag att yttra sig över avståndet mellan vindkraftverk och i detta fall luftledningar för starkström som enligt karta finns i omedelbar närhet till de planerade verken. Elsäkerhetsverket rekommenderar att minsta horisontella avstånd mellan vindkraftverk och högspänningsledning är minst vindkraftverkets totala höjd. Om starkströmsledning består av isolerad kabel som är nedgrävd i marken så krävs endast normala avstånd mellan kabeln och de anläggningsdelar som tillhör vindkraftverket. Avstånden varierar med några decimeter upp till några meter beroende på om kabeln ingår i en låg- eller högspänningsledning och spänningens storlek vid högspänning.

Energimyndigheten

Energimyndigheten anser att överklagandena ska avslås. Kommunens översiktsplan är vägledande för mark- och vattenanvändningen i kommunen och ska tillmätas en stor betydelse i dessa avseenden. I fråga om lokaliseringen av vindbruk är dock de faktiska förhållandena i det enskilda fallet avgörande. Platsen i fråga får anses lämplig för den sökta etableringen då den är påverkad av mänsklig aktivitet genom industriell verksamhet och väg. Samråd, ansökan och prövning har skett utifrån en navhöjd om maximalt 110 meter varför någon ändring inte har skett. Utredningen avseende ljud- och skuggeffekter med efterföljande villkor överensstämmer med befintliga riktlinjer och har hanterats enligt den praxis som råder i branschen. Reglering av hinderbelysning ska anses ingå i de allmänna villkoren för vindkraftverken. Det existerar inte några bindande regler för riskavstånd till vindkraftverk, prövning sker utifrån förhållandena i det enskilda fallet. Kommunal översiktsplanering är en viktig grund för god lokalisering av vindbruk. Vid den individuella prövningen är det dock förutsättningarna på den aktuella platsen som ska bedömas. Grundläggande för lokalisering ska enligt myndighetens mening vara förekomsten av den resurs som ska utnyttjas, dvs. medelvinden. Den genomsnittliga medelvinden är mycket god på platsen. Platsen är vidare påverkad av mänsklig verksamhet och etableringen av två enstaka vindkraftverk kan inte anses hindra framtida utveckling av industriområdet. Mot bakgrund av detta och då kommunen inte har redovisat några planer för områdets användning och inte heller motsatt sig etableringen av vindbruk finner Energimyndigheten att etableringen är förenlig med kommunens vindkraftsplan. Eventuell påverkan på natur- och kulturmiljö är godtagbar.

Hjo kommun

Kommunstyrelsen håller med de klagande om att placeringen är olämplig och att Hjo kommuns vindkraftplan som är att betrakta som en fördjupning av översiktsplanen bör följas. Boverket anser att en stor vikt ska tillmätas översiktsplaner även om de inte är juridiskt bindande. En annan synpunkt är att byggnationen står i konflikt med framtida utbyggnad av kommunens industriområde. De klagande har rätt i att avståndet mellan de planerade verken och den mark som kommunen avsatt för utbyggnaden av det Norra Industriområdet är litet. Denna olägenhet har blivit alltmer uppenbar i och med upprättandet av kommunens nya översiktsplan. Kommunstyrelsen håller därför med de klagande om att placeringen är olämplig med hänsyn till kommunens behov av att i framtiden kunna tillhandahålla lämplig industrimark. I Hjo kommun finns bara ett större tätortsnära industriområde, skulle vindkraft etableras i området innebär det att näringslivets framtida expansion försvåras betydligt. Hjo kommun är generellt sett positiv till vindkraft, samtidigt måste utbyggnaden ske enligt kommunens övergripande planer. Kommunfullmäktige har i sin vindkraftsplan tydligt visat att området är att betrakta som restriktivt. Kommunstyrelsen anser därför att tillstånd inte skulle ha getts.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Kommunens inställning i målet i Miljööverdomstolen måste uppfattas så att kommunen motsätter sig att tillstånd lämnas till den sökta vindkraftsetableringen. I vart fall innebär dess nuvarande ståndpunkt att kommunen inte har samtyckt till etableringen. Fråga uppkommer därmed om tillämpning av bestämmelsen i 16 kap. 4 § första stycket miljöbalken i dess lydelse efter den 1 augusti 2009.

Den angivna bestämmelsen infördes genom lagen (2009:652) om ändring i miljöbalken. Någon övergångsbestämmelse infördes inte. Däremot finns övergångsbestämmelser till den samtidigt införda lagen (2009:651) om ändring i plan- och bygglagen (1987:10). Enligt dessa gäller äldre bestämmelser vid prövning av överklagade beslut som har meddelats före den 1 augusti 2009. Avsaknaden av övergångsbestämmelse får anses innebära att den nya bestämmelsen i 16 kap. 4 § första stycket miljöbalken ska tillämpas enligt sin ordalydelse redan från ikraftträdandet, även om ansökningsförfarandet har inletts dessförinnan. Det kan i sammanhanget framhållas att frågan om behovet av övergångsbestämmelser var föremål för särskilda överväganden under lagstiftningsarbetet (prop. 2008/09:146 och bet. 2008/09:MJU27) och att övergångsbestämmelser till de nya reglerna i plan- och bygglagen infördes efter påpekande av Lagrådet.

Av 16 kap. 4 § första stycket miljöbalken följer att tillstånd till en anläggning för vindkraft får ges endast om den kommun där anläggningen avses att uppföras har tillstyrkt det. Eftersom Hjo kommun inte har tillstyrkt den aktuella etableringen ska ansökan redan av detta skäl avslås. Miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut ska därför upphävas.

Miljööverdomstolens dom får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Lars Dirke, miljörådet Lars Hydén (skiljaktig) samt hovrättsråden Roger Wikström, referent, (skiljaktig) och Ulla Bergendal.

Föredragande har varit Karin Hultman.

Skiljaktig mening, se nästa sida.

Skiljaktig mening i Miljööverdomstolen

Hovrättsrådet Roger Wikström och miljörådet Lars Hydén är skiljaktiga och anför:

Som majoriteten har angett var vid införandet av bestämmelsen i 16 kap. 4 § första stycket miljöbalken frågan om behovet av övergångsbestämmelser föremål för särskilda överväganden. Det anges i prop. 2008/09:146, Prövning av vindkraft, s. 47, under rubriken Ikraftträdande och övergångsbestämmelser att ändringarna träder i kraft den 1 augusti 2009. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före den 1 augusti 2009. Övergångsbestämmelse om detta meddelades till ändringarna i plan- och bygglagen men inte till ändringarna i miljöbalken.

Det generella uttalandet i propositionen att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för överklagande av beslut som har meddelats före den 1 augusti 2009 har alltså inte följts genom införande av någon övergångsbestämmelse avseende ändringarna i miljöbalken. Eftersom förslagen i propositionen får ses som en helhet som anges vara förslag till ändringar som syftar till att underlätta utbyggnaden av vindkraft samtidigt som kraven på en rättssäker och omsorgsfull prövning inte minskar (a. prop. s. 1), är det enligt vår mening inkonsekvent att den nya bestämmelsen i 16 kap. 4 § första stycket miljöbalken om kommunens veto ska tillämpas direkt på överklagade beslut som har meddelats före ikraftträdandet samtidigt som de äldre bestämmelserna i plan- och bygglagen ska fortsätta att gälla för sådana äldre beslut. Därför anser vi att det får ses som ett förbiseende att en uttrycklig övergångsbestämmelse inte infördes till bestämmelsen i 16 kap. 4 § första stycket miljöbalken. Bestämmelsen är inte heller en processuell bestämmelse, vilka brukar tillämpas från ikraftträdandet om annat inte har föreskrivits. Därför menar vi att bestämmelsen i 16 kap. 4 § första stycket miljöbalken inte ska tillämpas vid prövning av överklagade beslut som har meddelats före den 1 augusti 2009.

Miljööverdomstolen borde därför, enligt vår mening, ha fortsatt prövningen av överklagandet trots att kommunen i Miljööverdomstolen inte har tillstyrkt ansökan.

______________________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

1. B.A.

2. E.A.

3. I.L.A.

4. M.A.

5. M.A.

6. S.A.

7. T.A.

8. D.A.

9. E.A.

10. L.A.

11. M.A.

12. R.A.

13. T.B.

14. A.B.

15. A.B.

16. K.B.

17. U.B.

18. L-L.B.

19. L.B.

20. S.B.K.

21. C.B.

22. V.B.

23. M.B.

24. B.C.

25. C.C.

26. C.C.

27. K.D.

28. A.D.

29. S.D.

30. P.E.

31. J. E.

32. C.E.

33. T.E.

34. I.E.

35. K-G.E.

36. T.F.

37. T.F.

38. A.F.

39. J.F.

40. J.G.

41. E.G.

42. P-O. G.

43. L.H.

44. B.H.S.

45. M.H.

46. H.H.

47. P.H.

48. Hjobygdens Naturskyddsförening

c/o U.K.

49. A.H.

50. A.H.

51. A-B.H.

52. U.H.

53. A.J.

54. A-M.J.

55. A.J.

56. B.J.

57. C.J.

58. C.J.

59. C.J.

60. C.J.

61. C. J.

62. E.J.

63. H.J.

64. H.J.

65. K.J.

66. K.J.

67. L.J.

68. M.J.

69. P-I.A.J.

70. S.J.

71. S.J.

72. S.J.

73. C.J.

74. Å.J.

75. J.J.

76. O.J.

77. G.K.

78. S.K.

79. A.L.

80. V.L.

81. D.L.

82. L.L.

83. M.L.

84. V.L.

85. A-L.L.

86. P.-Å.

87.N.M.

88. L.M.

89. T.M.

90. T.M.

91. P.M.

92. S.M.

93. M.N.

94. J.O.M.

95. A.R.

96. P.R.

97. P.R.

98. U.S.

99. Skaraborgs Naturskyddsförening c/o G.E.

100. M.S.

101. P-Å.S.

102. B.S.

103. D.S.

104. F.S.

105. I.S.

106. K.S.

107. J.S.

108. U-B.S.

109. Y.S.F.

110. C.S.

111. K.S.

112. B.S.

113. A.W.

114. T.W.

115. U.W.

116. C.Y.

MOTPARTER1. Eolus Vind Aktiebolag, 556389-3956 Box 26, 447 21 Vårgårda

2. Länsstyrelsen i Västra Götalands län 542 85 Mariestad

ÖVERKLAGAT BESLUTMiljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Västra Götalands läns beslut den 6 mars 2009 i ärende nr 551-64949-2008, se bilaga 1

SAKENTillstånd att uppföra och driva två vindkraftverk med en navhöjd av högst 110 meter per verk på fastigheten Åsen 5:1 i Hjo kommun

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandena.

_____________

BAKGRUND

Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Västra Götalands län lämnade den 6 mars 2009 Eolus Vind AB tillstånd att på fastigheten Åsen 5:1 i Hjo kommun uppföra och driva två vindkraftverk med en navhöjd av högst 110 meter per verk. Ett antal villkor beslutades för verksamheten, varav följande gäller för buller och skuggor.

2. Buller från vindkraftverken får inte under någon del av dygnet överskrida ekvivalent ljudnivå 40 dB(A) vid bostäder. Om denna nivå överskrids, ska verksamhetsutövaren vidta åtgärder så att nivån innehålls.

3. Den faktiska skuggtiden över bostad och tillhörande störningskänslig del av tomt får inte överstiga åtta timmar per kalenderår och 30 minuter per enskilt dygn.

YRKANDEN M.M.

B.A. och medparter med undantag för Hjobygdens Naturskydds-förening och Skaraborgs Naturskyddsförening, i fortsättningen klagandena, har yrkat att miljöprövningsdelegationens tillstånd ska upphävas. De har anfört bland annat följande till stöd för överklagandet.

Tillståndet strider mot den av kommunen antagna vindkraftsplanen, där den tänkta platsen på Åsen 5:1 helt och hållet ligger inom ett område som är betecknat ”restriktivt område” och dessutom för nära detaljplanelagt område. Just Åsen 5:1 har dessutom i planprocessen klassificerats som en olämplig plats för vindkraftverk. Det betyder inte att det är ett ovillkorligt förbud, men det krävs synnerliga skäl för att godkänna undantag. Några sådana har inte redovisats i tillståndsbeslutet. Place-ringen bryter mot riksintressen och lokala turist- och fritidsintressen. Hela Hjo stad som turistort påverkas, likaså riksintresset för kulturmiljövården. Störningar i form av buller, reflexer och intensivt blinkande sken innebär påtaglig skada på kulturmiljön och en påfrestning för närboende människors hälsa. Risken finns också för ekonomisk skada för närliggande fastigheter. Miljökonsekvensbeskrivningen är delvis felaktig och saknar väsentliga uppgifter. Den ändrade totalhöjden, från maximalt 150 meter till 160 meter, innebär väsentligt ändrat signalljus och effekterna av detta är inte utredda. Likaså saknas ett villkor för ljusföroreningen. Bullervillkoret är felaktigt utformat enligt ny praxis från Miljööverdomstolen (mål M 1303-07). Även själva buller-/skuggberäkningarna kan ifrågasättas vad gäller ingångsvärden och hur bostadshusen placerats på kartan. Fågelfaunan har inte kartlagts. Riskavståndet för vindkraftverk, 500 meter, underskrids till några bostäder och till frilufts-området Sanna. Beskrivningen av etableringsplatsen är felaktig. Det är inte ett hårt bullerstört och exploaterat område mellan en väldigt trafikerad riksväg och ett bullrande industriområde. Länsväg 195 är inte extremt trafikerad, framförallt inte nattetid och under helger. Industriområdet är mycket litet och det handlar huvudsakligen om handel och småindustrier. Industriområdet håller dessutom på att expanderas i riktning mot verk 2 och verket inkräktar därför på expansionsutrymmet. Det finns andra, i vindkraftsplanen utpekade, platser inom kommunen som är bättre lämpade för vindkraftverk. Dessa har dock inte nämnts som alternativa lokaliseringar.

Hjobygdens Naturskyddsförening och Skaraborgs Naturskyddsförening har också yrkat att miljöprövningsdelegationens tillstånd ska upphävas. Hjobygdens Naturskyddsförening har till stöd för överklagandet anfört att det inte utretts hur ett hög-intensivt vitt blinkande sken, som krävs för vindkraftverk högre än 150 meter, påverkar människor eller djur i t.ex. det närliggande naturreservatet Hjoåns Dalgång samt framhållit att kommunens vindkraftsplan ska följas och att vindkraftverken ska placeras på en lämpligare plats. Skaraborgs Naturskyddsförening har anslutit sig till Hjobygdens Naturskyddsförenings skäl.

Eolus Vind AB har bestritt bifall till överklagandena och bland annat framhållit att översiktsplaner och vindbruksplaner endast är rådgivande, att uppgifterna om maximal navhöjd och vingdiameter i miljökonsekvensbeskrivningen är korrekt angivna samt att aktuellt område redan är under kraftig påverkan av mänsklig aktivitet.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län har bestritt bifall till överklagandena och bland annat, utöver vad länsstyrelsen framfört i yttrande till miljöprövningsdelegationen, anfört följande. Länsstyrelsen har funnit att den planerade verksamheten inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Kravet i 6 kap. 7 § miljöbalken att alltid redovisa alternativa platser och utformningar bedöms vara tillämplig på verksamheter som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. I avvaktan på praxis anser länsstyrelsen att formuleringen av bullervillkoret är tillräckligt tydligt och att efterlevnaden kan hanteras inom ramen för tillsynen. Tillsynsmyndigheten kan, om det finns anledning att tro att bullernivån överskrids, besluta om mätning eller beräkning och dessutom, om villkoret överskrids, tillse att tillståndshavaren vidtar de åtgärder som behövs. Länsstyrelsen har dock inget att erinra mot att miljödomstolen kompletterar det aktuella bullervillkoret med avseende på vilket sätt efterlevnad och kontroll ska ske.

Miljödomstolen har den 14 juli 2009 hållit syn i målet. Miljö- och bygglovsnämnden i Hjo kommun företräddes vid synen av såväl ordföranden som en av dess ledamöter. Ordföranden uppgav att han fann det olyckligt att bygglov beviljats för verken, eftersom de hindrar en framtida utbyggnad av industriområdet och dess-utom ger upphov till visst buller. Nämndledamoten anförde att nämnden anser att området redan är så påverkat av vägen och industriområdet att en placering av vindkraftverken på platsen är lämplig.

DOMSKÄL

Översiktsplaner och fördjupningar av dessa är endast vägledande och således inte bindande vid myndigheternas prövning. I lokaliseringsfrågan är de faktiska för-hållandena i varje enskilt fall avgörande.

Fastigheten Åsen 5:1 är belägen inom ett område som i ”Vindkraftsplan Hjo kommun” betecknas som restriktivt område för etablering av vindkraft. Området utgörs av hela kuststräckan och del av inlandet inom Hjo kommun och benämns Guldkroksbygden. Dessutom finns ett mindre restriktivt område vid Yremossen och Grevbäck. I planen anges att en sammanvägning av riksintressen, de geografiska bestämmelserna enligt 4 kap. 2 § miljöbalken, naturvård och kulturmiljö, övriga naturintressen, landskapsbilden (Guldkroksbygden), rekreationsområden (söder om Mullsjön-Långeruder), tysta områden (Yremosse) och rundradiosändare (Grevbäck) ger anledning till en restriktiv hållning vid etablering av vindkraft. Vindkraftverk bör enligt vindkraftplanen lokaliseras till i planen utpekade prioriterade eller viktiga områden. I planen uttalas även att varje ansökan om etablering av verk ska prövas individuellt oavsett inom vilket delområde det är tänkt att placeras.

Fastigheten Åsen 5:1 och dess närområde omfattas endast av de geografiska be-stämmelserna i 4 kap. 2 § miljöbalken (Vättern med öar och strandområden: riksintresse för turism och friluftsliv), men detta riksintresse får ge vika eftersom området även anses vara av betydelse för tätortsutveckling.

I målet har framkommit att det detaljplanelagda industriområdet, som gränsar till Åsen 5:1, är föremål för expansionsplaner. Miljödomstolen finner inte att en etablering av de två ansökta vindkraftverken skulle kunna förhindra den planerade expansionen. Härtill kommer att även vindkraftverk är industriell verksamhet och därför rent allmänt torde vara synnerligen väl lämpade att uppföras i anslutning till industriområden. Miljö- och bygglovsnämnden har dessutom bedömt att aktuell etablering är acceptabel. Mot bakgrund härav och eftersom kommunen för just detta område inte framfört några särskilda skäl för restriktivitet förutom vad som anförts om möjligheter till industriexpansion, finner miljödomstolen att en etablering av de två ansökta vindkraftverken inte är oförenlig med kommunens vindkraftplan.

I fråga om vindkraftverkens störande effekt på landskapsbilden är det självklart att omgivningen inte lämnas opåverkad, eftersom ett vindkraftverk är ett tydligt landmärke. I industriområdet finns en större silo och värmeverkets skorsten. Dessa an-läggningar påverkar landskapsbilden i detta område utanför Hjo tätort. Även om vindkraftverken kommer att utgöra ett än mer dominerande inslag i landskaps- bilden, finner miljödomstolen att lokaliseringen är acceptabel.

Tillståndet är förenat med villkor om begränsningsvärden för buller och skuggor som är desamma som brukar föreskrivas, oavsett verkens storlek. I avvaktan på fastställd praxis finner miljödomstolen inte skäl att nu närmare reglera tillsynen av verksamheten. Om villkoren överträds, kan tillsynsmyndigheten ingripa genom att förelägga om åtgärder eller ytterst genom att förbjuda verksamheten.

Vindkraftverk kan enligt tillståndet få en totalhöjd överstigande 150 meter och måste då förses med blinkande högintensivt ljus. Eolus Vind AB har under hand-läggningen av ansökan dels anfört att man ska undvika högintensivt sken om det finns anledning att misstänka att det skulle kunna störa grannarna, dels hänvisat till reglerna för avskärmning av ljuset när det finns samlad bostadsbebyggelse inom en radie av 5 km från vindkraftverken. Miljödomstolen finner därför att regleringen av eventuell högintensiv belysning får anses ingå i det allmänna villkoret (nr 1).

Det som anförts om försämrat fastighetsvärde utgör inte skäl att förbjuda vindkraftverken.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (Dv 427)

Överklagande senast den 21 augusti 2009

På miljödomstolens vägnar

Jonas Sandgren

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Jonas Sandgren, ordförande, och miljörådet Nils-Göran Nilsson. Föredragande har varit beredningsjuristen Charlotte Stenberg-Magnusson.