MÖD 2011:21

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2010-07-08 i mål nr M 3229-09,se bilaga

KLAGANDERedox Bilfarm AB, 556477-6861Knuts väg 14446 41 Skepplanda

MOTPARTLänsstyrelsen i Västra Götalands län462 82 Vänersborg

SAKENSäkerhetens storlek vid auktorisation av bilskrotare

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens dom och Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut (2009-10-14, dnr 205-45854-2009) på så sätt att begränsningen av antalet skrotbilar som får finnas på fastigheten upphävs och att den säkerhet som Redox Bilfarm AB ska ställa bestäms till 340 000 kr.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Redox Bilfarm AB (bolaget) har yrkat att Miljööverdomstolen ska upphäva begränsningen av antal skrotbilar och att säkerhetens belopp sätts ned.

Länsstyrelsen har medgett att säkerhetens storlek bestäms till 340 000 kr, under förutsättning att antalet obehandlade skrotbilar på bolagets anläggning inte överstiger 40 stycken.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget

Bolaget har fört sin talan på samma sätt som vid miljödomstolen, med följande tillägg och förtydliganden. Det är endast de skrotbilar som inte blivit behandlade enligt 26 § bilskrotningsförordningen och som står på en icke hårdgjord yta som ska inverka på säkerhetens storlek. Bolaget har en hårdgjord yta och har högst 10 stycken bilar som inte blivit behandlade enligt 26 § bilskrotningsförordningen.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen har uppgett bl.a. följande. Tillämpning av den schablonmodell som Miljööverdomstolen angivit (mål nr M 5215-09, M 7373-09 och M 869-10) leder till att bolaget ska ställa en säkerhet om 340 000 kr. Detta under förutsättning att antalet obehandlade skrotbilar på anläggningen uppgår till högst 40 stycken, vilket är vad bolaget uppgav i sin ansökan.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

De frågor som Miljööverdomstolen har att pröva är enligt vilka grunder säkerheten ska beräknas, hur stor säkerhet som ska ställas för bilskrotningsverksamheten samt om det finns grund för att med stöd av bilskrotningsförordningen (2007:186) begränsa antalet bilar.

Länsstyrelsen får enligt 35 § bilskrotningsförordningen besluta om att säkerhet ska ställas i den enskilda bilskrotningsverksamheten. Huvudsyftet med ställande av säkerhet enligt miljöbalken är att skydda samhället från risken att behöva svara för kostnaderna för en eventuell efterbehandling av verksamhetsområdet när verksamheten upphör. Säkerheten ska vara så stor att den täcker de kostnader som kan uppkomma på grund av en specifik verksamhet.

Miljööverdomstolen anser att en beräkningsmetod som endast utgår ifrån antalet bilar som finns i lager inte är tillräckligt nyanserad. Frågan om beräkningsgrunder för säkerheten har uppkommit i ett ärende om auktorisation och inte i ett mål rörande miljöfarlig verksamhet. Det saknas därför underlag för att göra en bedömning av eventuella föroreningar som uppkommit i förfluten tid inom verksamhetsområdet, vem som är ansvarig för dessa samt saneringskostnader. För det fall tillsynsmyndigheten anser att det finns skäl att anta att det på en fastighet finns markföroreningar som bör saneras bör tillsynsmyndigheten förelägga verksamhetsutövaren att vidta åtgärder enligt 10 kap.miljöbalken. Miljööverdomstolen anser att den säkerhet som kan bedömas, inom ramen för ett mål om auktorisation, endast kan täcka pågående och framtida bilskrotningsverksamhet som bedrivs i enlighet med bilskrotnings-förordningen. Behovet av efterbehandling kan dock i det enskilda fallet vara större än den ställda säkerheten. I ett sådant läge kan tillsynsmyndigheten agera med stöd av 10 kap.miljöbalken.

Miljööverdomstolen har i tidigare avgöranden bedömt att det inte är möjligt att ta fram en beräkningsmodell som med någon större exakthet motsvarar de faktiska kostnaderna (jfr Miljööverdomstolens mål nr M 7373-09, M 5215-09 och M 869-10).

Miljööverdomstolen anser att den schablonmetod som tillämpats i ovan angivna mål normalt bör tillämpas. För iordningställande av platsen bör, i de allra flesta fall, ett schablonbelopp om 100 000 kr vara skäligt. Likaså bör 200 000 kr ställas i säkerhet för en inledande markundersökning. Vid beräkning av kostnad för omhändertagande och borttransport av uppställda bilar bör man utgå ifrån en kostnad om 1 000 kr/bil som inte genomgått behandling enligt 26 § bilskrotningsförordningen.

Bolaget uppgav i sin ansökan att antalet obehandlade skrotbilar skulle uppgå till 40 stycken. Miljööverdomstolen utgår därför från denna uppgift vid beräkningen av storleken på säkerheten. Ovan angivna beräkningsmodell leder därmed till att 340 000 kr ska ställas i säkerhet. Några särskilda omständigheter som motiverar en större säkerhet än i normalfallet har inte framkommit.

Bilskrotningsförordningen ställer inget krav på begränsning av antalet skrotbilar om inte miljöskäl föranleder strängare krav (33 § bilskrotningsförordningen). Några sådana skäl har inte framkommit i målet. Därmed saknas det skäl att, såsom länsstyrelsen gjort, begränsa antalet bilar. Miljödomstolens dom och Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut (2009-10-14, dnr 205-45854-2009) ska därför ändras i enlighet med det ovan anförda.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Henrik Löv, miljörådet Anna-Lena Rosengardten, hovrättsrådet Henrik Runeson, referent, och tf. hovrättsassessorn Olof Danielsson. Enhälligt.

Föredragande har varit Petter Larsson Garcia.

________________________________________

BILAGA

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDERedox Bilfarm AB, 556477-6861Knuts väg 14446 41 Skepplanda

MOTPARTLänsstyrelsen i Västra Götalands län, Vänersborg462 82 Vänersborg

ÖVERKLAGAT BESLUTLänsstyrelsen i Västra Götalands län, Vänersborgs beslut 2009-10-14 i ärende nr 205-45854-2009, se bilaga 1

SAKENAuktorisation av bilskrotare; nu fråga om ställande av säkerhet

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandet.

_____________

BAKGRUND

Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutade den 14 oktober 2009 att med stöd av 6 § bilskrotningsförordningen (2007:186) meddela Redox Bilfarm AB auktorisation för bilskrotning inom fastigheten Skepplanda 8:6 i Ale kommun. Länsstyrelsen beslutade att det på fastigheten får finnas upp till 500 skrotbilar. Enligt 35 § bilskrotningsförordningen har bolaget ställt säkerhet till ett belopp av 500 000 kr. Auktorisationen gäller till och med 2014-10-14.

YRKANDEN M.M.

Redox Bilfarm AB (bolaget) har överklagat länsstyrelsens beslut i den del som rör säkerhetens belopp och yrkat att ställd säkerhet om 500 000 kr ska bedömas såsom tillräcklig för ett lager av upp till 1 000 skrotbilar.

Till stöd för sitt yrkande har bolaget anfört bl.a. följande. Bolaget har tidigare avsatt en säkerhet via bankgaranti på 500 000 kr enligt länsstyrelsens krav. Enligt länsstyrelsens nya sätt att hantera kraven i 35 § bilskrotningsförordningen anser länsstyrelsen att säkerheten ska uppgå till 1 000 000 kr i det nu aktuella fallet. Bolaget har sedan många år arbetat tillsammans med länsstyrelsen och de lokala myndigheterna för att utveckla verksamheten. Bolaget är miljö- och kvalitetscertifierat sedan många år enligt ISO 14000, kvalitet ISO 9000, arbetsmiljö och brandskydd, vilket bl.a. innebär att skriftliga rutiner och instruktioner tagits fram för verksamheten. Detta innebär ett fortlöpande arbete för att minimera riskerna för medarbetarna samt inom det område där verksamheten bedrivs. Samtliga bolagets medarbetare är utbildade för att klara de krav som finns idag på hanteringen, t.ex. behörighet att hantera tömning av kylanläggningar, heta arbeten samt truck- och traktorkörning.

Bolaget arbetar dagligen med att förebygga och minimera den externa miljöpåverkan. Risken för att något oförutsett ska inträffa finns alltid, men genom bolagets verksamhetssystem finns skriftliga rutiner och instruktioner över hur oförutsedda händelser som uppstår ska hanteras. Med hjälp av de insatser som löpande genomförs bedömer bolaget att riskerna är minimerade, vilket bolaget anser ska återspeglas i lägre säkerheter. Om något oförutsett ändå skulle inträffa beträffande ekonomin så att verksamheten helt plötsligt skulle avvecklas bedömer bolaget att inga större åtgärder erfordras för återställande. Bilarna inom området är redan dränerade och förberedda för att förvaras på området enligt gällande regler och förordningar.

Bolaget önskar även förtydliga sin och marknadens åsikt att en skrotbil övergår till att bli material så fort den blivit dränerad eller pressad. Den räknas då som en tillgång och kan inte bli föremål för säkerhetens storlek, då den enligt bolaget och branschen i övrigt är en handelsvara. Idag är verksamheten noggrant reglerad i bilskrotningsförordningen och höga krav ställs på återanvändning av delar och materialåtervinning, vilket innebär att bildemonterare idag jobbar med att ombesörja nödvändig tömning och demontering enligt 26 § bilskrotnings-förordningen så att de kan utfärda skrotningsintyg enligt 36 §, för att skrotbilen definitivt inte ska betraktas som farligt avfall längre. Att de är regelrätt tömda, demonterade och avregistrerade gör att de har övergått till att bli material och alltid betingar ett positivt värde som varierar med världsmarknadens pris på metallskrot. Genom att kräva mycket stora säkerheter grundade på antalet uppställda material för senare demontering av efterfrågade reservdelar motverkas på sikt åter-användningsmålet i bilskrotningsförordningen, som i sin tur kan ge en negativ miljöeffekt genom att användningen av begagnade bildelar minskar.

Länsstyrelsen har yrkat att överklagandet ska avslås och anfört bl.a. följande. Frågan om vad en ”skrotbil” per definition är och vad som räknas till detsamma har varit föremål för diskussion tidvis. Inför ett godkännande av auktorisation av bilskrotare ställer länsstyrelsen krav på säkerhet för fullgörande av åtgärder i samband med iordningställande av platsen i händelse av att verksamheten upphör. Det är en teoretisk beräkning utifrån riskbedömning och inte någon faktisk kostnad. Risken för eventuella kostsamma saneringar torde rimligen öka ju fler skrotbilar som finns på platsen. Likväl utgör skrotbilar, oavsett form och saneringsgrad, i viss mån en olägenhet i händelse av verksamhetens upphörande och är mindre bra ur miljösynpunkt. Nivån på beräkning av säkerheten varierar i de olika länen men flertalet län begär idag en säkerhet med 1 000 kr/bil, vilket även Västra Götalands län gör. Ansökningsblanketten ligger till grund för beslut om auktorisation. Här uppger sökanden bl.a. total lagringsvolym av skrotbilar på området specificerat genom obehandlade, sanerade, pressade skrotbilar. Kommunen svarar för tillsyn av anläggningen. Säkerheten är styrande för det i beslutet gällande antal bilar som får finnas i lager.

Redox Bilfarm AB har genom beslut 2004-07-09 (205-88937-2003), auktorisation för tiden fram till och med 2009-07-08, beviljats en total lagringsvolym av 500 skrotbilar och ställt en säkerhet om totalt 500 000 kr. Angiven total lagringsvolym vid denna ansökan visar dock på andra siffror, likväl i nu aktuellt ärende. Det framgår vidare genom dokumentation i ärendet att länsstyrelsen förelagt Redox Bilfarm AB att ställa säkerhet upp till angiven total lagringsvolym. Av handlingarna framgår vidare att frågan om vad som ska ingå i säkerheten (obehandlade, sanerade, pressade bilar) varit föremål för diskussion från klaganden även vid detta ärende.

DOMSKÄL

Enligt 35 § bilskrotningsförordningen (2007:186) får länsstyrelsen i det enskilda fallet besluta att en auktoriserad bilskrotare ska ställa säkerhet för fullgörandet av sådana åtgärder för att ställa i ordning platsen för bilskrotningen som i den händelse att verksamheten upphör kan åligga bilskrotaren enligt miljöbalken eller föreskrifter meddelade med stöd av balken. Det är således länsstyrelsen som beslutar om rimlig nivå på den säkerhet som begärs. Länsstyrelsens i Västra Götalands län begär en säkerhet med 1 000 kr/skrotbil och Redox Bilfarm AB har ställt säkerhet till ett belopp av 500 000 kr, vilket motsvarar begärd säkerhet för upp till 500 skrotbilar. Miljödomstolen delar länsstyrelsens uppfattning att risken för eventuella kostsamma saneringar i den händelse att verksamheten upphör torde öka ju fler skrotbilar som finns på platsen. Vad bolaget har anfört beträffande miljöcertifiering och riskminimerande arbete samt omständigheten att skrotbilarna enligt marknadens uppfattning betraktas som en ekonomisk tillgång i verksamheten efter att ha genomgått behandling i enlighet med 26 § bilskrotningsförordningen, föranleder inte någon annan bedömning.

Miljödomstolen har inte funnit några uppgifter som tyder på att en eventuell saneringskostnad skulle understiga det av länsstyrelsen schablonmässigt framräknade beloppet. Överklagandet ska därför avslås och länsstyrelsens beslut står därmed fast. (Jfr Miljööverdomstolens domar i M 7373-09 och M 5215-09).

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 427)

Överklagande senast den 29 juli 2010.

Gunnar Bergelin

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Gunnar Bergelin, ordförande, och miljörådet Nils-Göran Nilsson. Föredragande har varit domstolssekreteraren Linda Darestam.