MÖD 2011:38

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDENacka tingsrätts, miljödomstolen, dom 2010-09-22 i mål nr M 5228-09, se bilaga A

KLAGANDELänsstyrelsen i Stockholms länBox 22067104 22 Stockholm

MOTPARTER1. U.M.R.

2. I.S.

3. B.G.

SAKENStrandskyddsdispens för fritidshus

___________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens avgörande avseende punkterna 1 och 2 i domslutet och fastställer länsstyrelsens beslut.

_____________

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Stockholms län har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens avgörande avseende punkterna 1 och 2 i domslutet och fastställer länsstyrelsens beslut om avslag på dispensansökningarna.

I.S. och U.M.R. har bestritt ändring.

B.G. har endast bestritt ändring avseende tomtplats E.

UTREDNINGEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Mark- och miljööverdomstolen har den 14 april 2011 hållit syn på fastigheten X 1:7.

Parterna har i allt väsentligt åberopat samma omständigheter som vid miljödomstolen och därutöver anfört bl.a. följande.

Länsstyrelsen

Det råder oklarhet om var strandskyddslinjen går. Det är avståndet från den faktiska strandlinjen vid medelvattenstånd som gäller.

Länsstyrelsen har bedömt att tomtplatserna B och C ligger helt eller till större delen inom strandskyddsområdet. Länsstyrelsen ifrågasätter om avståndet 116-120 m från strandlinjen till tomtplats C, som miljödomstolen angett, stämmer med verkligheten. Även om själva byggnaden i sin helhet hamnar utanför strandskyddsområdet krävs dispens, om den mark som tas i anspråk som tomt, till viss del ligger inom strandskyddsområde.

Etablerande av två fritidshus på tomtplats B och C med tillhörande tomtplatser kommer att ta i anspråk mark väster om Kallsviken som idag är allemansrättsligt tillgänglig.

Länsstyrelsens bedömning avseende tomtplats E är att merparten av den föreslagna tomten E berörs av utökat strandskydd om 300 m från sjön Nissavik i väster. För att en väg ska vara avskiljande ska den vara större än den väg som går genom området. Den aktuella vägen ökar snarare tillgängligheten till området för allmänheten. Att fritidshuset uppförs i nära anslutning till den befintliga bebyggelsen öster om den planerade tomtplatsen är inte ett särskilt skäl för dispens. Det bebyggda området expanderar västerut in i strandskyddsområdet om fritidshuset på tomtplats E uppförs. Etablerandet av ett fritidshus med tillhörande tomtplats kommer att ta i anspråk mark öster om sjön Nissavik som idag är allemansrättslig tillgänglig.

B.G.

Hon är endast intresserad av tomtplats E och ifrågasätter varför det behöver vara 300 meter strandskydd från sjön Nissavik. Tomtplats E måste vara den bäst lämpade eftersom den inte påverkar strandskyddet för havet.

I.S. och U.M.R.

Avseende tomtplats B och C kommer ängen med sly mellan tomtplatserna och stranden att huggas ur och snarare öka allmänhetens tillträde till vattnet.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt i målet tillämpliga bestämmelser får strandskyddsdispens meddelas endast om det finns särskilda skäl. Det ska dock ske en proportionalitetsbedömning varvid en avvägning ska göras mellan det enskilda intresset att vidta en åtgärd och de allmänna intressen som strandskyddet ska tillvarata. Vid bedömningen av det allmänna intressets betydelse ska hänsyn också tas till andra skyddsbestämmelser för området.

Behovet av strandskyddsbestämmelsernas byggnadsförbud förstärks av att fastigheten X 1:7 är belägen inom ett område som är av riksintresse för sina samlade natur- och kulturvärden enligt 4 kap.1, 2 och 4 §§miljöbalken samt för friluftsliv, naturvård och kulturmiljö enligt 3 kap. 6 § miljöbalken.

Mark- och miljööverdomstolen har i målet att först bedöma om de föreslagna tomtplatserna B, C och E är belägna inom strandskyddat område. Vid bedömningen ska tomtplatsens läge beaktas och inte bara placeringen av byggnaden. Dispens krävs även om den mark som behöver tas i anspråk som tomt ligger inom strandskyddsområde. Om Mark- och miljööverdomstolen finner att de erforderliga tomtplatserna är belägna inom strandskyddsområde ska en bedömning göras om det finns särskilda skäl för att bevilja dispens från strandskyddet. Utgångspunkten för bedömningen är de utritade tomtplatsernas placering på kartan i miljödomstolens domsbilaga 2.

Tomtplats B och C

Mark- och miljööverdomstolen har vid synen och den efterföljande kartmätningen konstaterat att i vart fall delar av de föreslagna tomtplatserna B och C ligger inom strandskyddsområdet. De föreslagna tomtplatserna skulle därmed ta i anspråk och privatisera mark som idag är allemansrättsligt tillgänglig inom strandskyddsområdet. Mark- och miljööverdomstolen finner inga särskilda skäl att meddela dispens från strandskyddsbestämmelserna för tomtplats B och C. Länsstyrelsens bedömning är således riktig i denna del.

Tomtplats E

Mark- och miljööverdomstolen, som saknar laglig möjlighet att ändra de av länsstyrelsen fastslagna strandskyddslinjerna, konstaterar att strandskyddet till sjön Nissavik är 300 meter. Mark- och miljööverdomstolen har på kartan mätt upp avståndet mellan Nissavik och den befintliga byggnaden strax norr om tomtplats E och funnit att avståndet är ca 310 meter. Den största delen av den föreslagna tomtplatsen E och den planerade byggnaden ligger därför inom strandskyddsområdet.

Frågan är härefter om det finns särskilda skäl att meddela dispens från strandskyddsbestämmelserna för tomtplats E. Mark- och miljööverdomstolen gör i denna del följande bedömning.

Den befintliga bebyggelsen i söder på X 1:78 och det lilla fritidshuset på X 1:7 i norr har inte en sådan avhållande effekt att området redan i dag kan anses privatiserat. Mark- och miljööverdomstolen anser således att den föreslagna tomtplatsen och byggnaden skulle privatisera ett område som idag är allemansrättsligt tillgängligt. Dispens kan meddelas om en byggnad ska uppföras på en plats som är väl avskild från strandområdet genom exempelvis en större väg. Det ska i så fall framstå som klart att området som ligger avskilt från stranden ska ha förlorat sin betydelse för allmänhetens friluftsliv (jämför prop. 1997/98:45, Del 2 s. 89). Den väg som i detta fall angränsar till den föreslagna tomtplatsen kan inte anses ha en sådan avskiljande verkan att särskilt skäl för att bevilja dispens föreligger på den grunden. Inte heller andra särskilda skäl för att bevilja dispens föreligger.

-------------------

Mark- och miljööverdomstolen gör härefter en proportionalitetsbedömning, där det enskilda intresset att få företa byggföretagen vägs mot det allmänna intresset som strandskyddsbestämmelserna ska skydda. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att fastigheten X 1:7 är relativt stor och att fastighetsägarna således har möjlighet att förlägga byggnader och tomtplatser utanför strandskyddsområdet.

Sammanfattning

Mot bakgrund av vad som framkommit i målet finner Mark- och miljööverdomstolen att det saknas särskilda skäl för att meddela dispens från byggnadsförbudet beträffande de föreslagna tomtplatserna B, C och E. Länsstyrelsens överklagande ska således bifallas.

Mark- och miljööverdomstolens dom får enligt 5 kap. 5 § lag (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Henrik Löv och Peder Munck, referent, tekniska rådet Staffan Lagergren samt tf. hovrättsassessorn Malin Broman Lindfors. Enhälligt.

Föredragande har varit Carolina Andersson.

_____________________________________________

BILAGA A

NACKA TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE1. B.G.

2. U.M.R.

3. I.S.

MOTPARTLänsstyrelsen i Stockholms länBox 22067104 22 Stockholm

ÖVERKLAGAT BESLUTLänsstyrelsens i Stockholms län beslut den 15 september 2009 i ärende nr 5211-09-11300, domsbilaga 1

SAKENStrandskyddsdispens för fritidshus

_____________

DOMSLUT

1. Miljödomstolen upphäver länsstyrelsens beslut beträffande byggnadsplatserna B, C och E.

2. Miljödomstolen medger dispens från strandskyddsbestämmelserna för byggnadsplatserna B och E. Som tomtplats ska gälla den tomtmarkering som finns på bifogad karta (domsbilaga 2).

3. Miljödomstolen avslår överklagandet i övrigt.

_____________

YRKANDEN M.M.

B.G., U.M.R. och I.S. har överklagat länsstyrelsens beslut och i första hand yrkat att miljödomstolen ”beslutar tillstyrka att strandskyddsdispens ges för de sex tomterna samt tillstyrker avstyckning av tomterna”. De har i andra hand yrkat att ” miljödomstolen tillstyrker dispens för åtminstone tomterna märkta A och E”.

B.G., U.M.R. och I.S. har anfört i huvudsak följande till stöd för sin talan.

Samtliga av de föreslagna tomterna är anslutna till väg. De planerade tomterna ligger inom hemfridszon och är redan ianspråktagna eftersom de gränsar till befintlig sammanhållen bebyggelse, de skulle därmed inte alls eller endast obetydligt skada strandskyddsintressena.

Eftersom de planerade tomterna inte hindrar framkomligheten inkräktar de inte på det rörliga friluftslivet och eftersom det redan finns hus intill de föreslagna tomterna är allemansrätten i stor utsträckning redan utsläckt. De föreslagna tomterna innebär inte heller sådana ingrepp i naturen som skulle medföra menlig påverkan på flora och fauna. Allmänheten har redan idag tillgång till stränderna på fastigheten X 1:7. Fastigheten består huvudsakligen av stora sammanhängande orörda områden som sträcker sig till stränderna. De föreslagna tomterna kommer inte att förändra detta. Tomten A ligger intill en redan bebyggd tomt och kommer inte hindra tillgången till stranden för allmänheten. De övriga tomterna ligger inte vid stränder.

Fastigheten har en markyta på ca 60 ha och tomterna kommer endast att uppta 1,4 ha. Den begränsade byggnationen skulle medföra en positiv effekt på öns näringsliv genom att serviceunderlaget skulle öka.

Avsikten med de tilltänkta tomterna är att tillgodose deras barns behov och därigenom skapa förutsättningar för att fastigheten ska förbli levande. Eftersom det är en ö är det svårt att placera tomterna på något annat än det föreslagna sättet.

Länsstyrelsen har uppgett att den vidhåller dess tidigare bedömning.

UTREDNINGEN I MÅLET

Syn

Miljödomstolen har den 1 juli 2010 hållit syn på fastigheten XX 1:7.

Strandskyddets omfattning

Miljödomstolen har på grund av oklarheter rörande strandskyddets omfattning på fastigheten X 1:7 bett länsstyrelsen om ett förtydligande. Länsstyrelsens planavdelning har lämnat bland annat följande uppgifter, vilka utgår från mätningar i Lantmäteriets kartsystem AutoKa-Vy.

Den föreslagna byggnadsplatsen A

Enligt kartmätningar ligger byggnadsplatsen klart inom hundrametersgränsen för strandskyddet från viken under Storängen.

De föreslagna byggnadsplatserna B och C

Det råder 100 m strandskydd från Kallsviken. Enligt kartmätningarna är det 100 m från den inre strandlinjen till byggnadsplatsen B, och 116-120 m från den inre strandlinjen till byggnadsplatsen C.

Den föreslagna byggnadsplatsen E

Från vägen vid byggnadsplatsen är det 240 m till strandlinjen i viken söder om Storängen. Strandskyddsgränsen ligger 100 m från strandlinjen i samma vik. Avståndet från sjön Nissavik till byggnadsplatsen är 340 m. Det råder utökat strandskydd vid Nissavik, men strandskyddsgränsen kan aldrig ligga längre än 300 m från strandlinjen. Byggnadsplatsen E ligger alltså klart utanför strandskyddsområdet.

De föreslagna byggnadsplatserna F och G

Dessa byggnadsplatser ligger klart inom hundrametersgränsen för strandskyddet från viken under fastigheten X 1:48.

Länsstyrelsen har beträffande strandskyddets omfattning tillagt bl.a. följande. Uppgifterna ovan grundade sig på en till dispensbeslutet översiktlig svartvit karta. Enligt en uppförstorad färgkarta (instämplad i Värmdö kommun 2008-08-21), som visar de föreslagna tomternas läge och utbredning i förhållande till det gällande strandskyddet, berörs merparten av tomten E av det utökade strandskyddet som gäller inom 300 m från Nissavik. Även de båda tomterna B och C hamnar enligt länsstyrelsen inom det strandskydd som gäller inom 100 m från strandlinjen öster om dessa.

DOMSKÄL

Prövningens omfattning

Miljödomstolen har i detta mål enbart att pröva om strandskyddsdispens ska beviljas. Frågan om avstyckning av tomter omfattas inte av miljödomstolens prövning.

Av utredningen i målet framgår att det inom vissa områden på Svartsö, bl.a. det område som berör byggnadsplatsen E, råder utökat strandskydd upp till 300 m från stranden. I övrigt råder strandskydd inom 100 m från stranden, vilket alltså gäller för byggnadsplatserna A, B, C, F och G. Till grund för miljödomstolens bedömning finns i målet kartor från lantmäteriet där lantmäteriet lagt in gränser för strandskyddet inom de olika områdena. Det kan bl.a. konstateras att det inom områden där utökat strandskydd gäller förekommer att de på kartorna markerade strandskyddsgränserna går längre från aktuell strand än 300 m. Eftersom strandskydd aldrig kan gälla längre bort från stranden än 300 m torde lantmäteriets gränsmarkeringar inte kunna betraktas som absolut gällande gränser utan endast en ungefärlig redovisning av strandskyddat område. Detsamma gäller områden där strandskyddet är 100 m. Även där förekommer att de på kartan markerade strandskyddsgränserna går längre från stranden än 100 m.

Av såväl den till dispensbeslutet bilagda svartvita kartkopian som den uppförstorade färgkartan (instämplad i Värmdö kommun 2008-08-21) framgår att platsen för byggnaden i läge C ligger mer än 100 m från stranden i öster och alltså utanför strandskyddat område. Så länge en byggnad förläggs utanför strandskyddat område krävs ingen dispens från byggnadsförbudet.

Den svartvita kartan indikerar att även byggnadsplatsen B ligger mer än 100 m från stranden, men enligt den precisering av byggnadens läge som anges i den uppförstorade färgkartan ligger den snarare på gränsen till strandskyddat område. I stort sett motsvarande förhållande gäller för läget E.

Miljödomstolen har alltså enbart att pröva om dispens ska beviljas för de föreslagna byggnadsplatserna A, B, E, F och G, vilka enligt utredningen i målet ligger inom, eller på gränsen till, strandskyddat område.

Frågan om strandskyddsdispens avseende byggnadsplatsen E

Det kan noteras att den tänkta byggnaden kommer att ligga i nära anslutning till befintlig samlad bebyggelse såväl NO som SO om byggnadsplatsen. Utredningen visar att huset kommer att ligga ganska precis 300 m från den lilla insjön Nissavik, som det utökade strandskyddet är knutet till, dvs. på gränsen till strandskyddat område. Mellan platsen och Nissavik löper den genomfartsväg som förbinder de östra och västra delarna av Svartsö. Med de förhållanden som råder skulle, enligt miljödomstolen, en ny byggnad på platsen inte på något sätt påverka allmänhetens möjligheter att vistas och idka friluftsliv i och omkring Nissavik. Miljödomstolen kan inte heller se att den tänkta byggnaden i någon märkbar utsträckning skulle kunna skada livsmiljöerna för djur- och växtlivet. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de klagandes intresse av att få bygga huset finner miljödomstolen i detta fall att strandskyddsdispens ska meddelas. Överklagandet ska således bifallas i denna del.

Frågan om strandskyddsdispens avseende byggnadsplatsen B

Liksom när det gäller läget E kommer den tänkta byggnaden i läge B att ligga i nära anslutning till befintlig bebyggelse, som dessutom ligger mellan stranden och den tänkta byggnadsplatsen. Byggnadsplatsen B ligger också i direkt anslutning till C för vilken ingen dispens krävs enligt ovan. Den i målet aktuella färgkartan visar att huset kommer att ligga ca 100 m från stranden i öster, dvs. på gränsen till strandskyddat område. Allmänhetens tillgång till strandområdet nedanför den tänkta byggnaden och den befintliga bebyggelsen är god och bedöms enligt miljödomstolen inte påverkas annat än mycket marginellt av den ansökta byggnaden. Den tänkta byggnaden skulle inte heller försämra livsmiljöerna för djur- och växtlivet i någon märkbar utsträckning. Mot denna bakgrund och med beaktande av proportionalitetsprincipen finner miljödomstolen att strandskyddsdispens ska ges, dvs. överklagandet ska bifallas, även i denna del.

Frågan om strandskyddsdispens avseende byggnadsplatserna A, F och G

Länsstyrelsen har i dess beslut redovisat tillämpliga lagrum och gjort en välgrundad bedömning av sakomständigheterna. Miljödomstolen anser inte att det B.G., U.M.R. och I.S. anfört i överklagandet medför någon annan bedömning. Överklagandet ska därför avslås i dessa delar.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 3 (DV 427)

Överklagande ställt till Miljööverdomstolen, Svea hovrätt, ska ha kommit in till miljödomstolen, Nacka tingsrätt, senast den 13 oktober 2010. Prövningstillstånd krävs.

Anders EnrothJan-Olof Arvidsson

__________

I domstolens avgörande har rådmannen Anders Enroth, ordförande, och miljörådet Jan-Olof Arvidsson deltagit. Enhälligt.