MÖD 2011:40

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDENacka tingsrätts, miljödomstolen, dom 2010-12-17 i mål nr M 4325-10, se bilaga A

KLAGANDELänsstyrelsen i Stockholms länAvdelningen för planfrågorBox 22067104 22 Stockholm

MOTPART1. C.O.

2. E.O.

Ombud för 1 och 2: J-O.K.

SAKENStrandskyddsdispens

___________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och fastställer Länsstyrelsens i Stockholms län beslut 2010-06-30 (dnr 526-10-4231) att inte bevilja dispens från strandskyddsbestämmelserna.

___________________

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva miljödomstolens avgörande och fastställa länsstyrelsens beslut om upphävande av Norrtälje kommuns beslut att medge dispens från strandskyddsbestämmelserna på fastigheten XX 1:8.

C. och E.O. har bestritt ändring.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Parterna har i Mark- och miljööverdomstolen åberopat i huvudsak samma omständigheter som vid underinstanserna. Parterna har här uppgett att de är ense om att vägen är klassad som övrig länsväg. Länsstyrelsen har till sina yttranden bifogat beskrivning av riksintresseområdet Utålskedjan, Trafikverkets mätvärden för bl.a. årsmedeldygnstrafik på aktuell väg 1157 från 2003 och tjänsteanteckning från telefonsamtal med utredare vid Trafikverket.

I Mark- och miljööverdomstolen har bygg- och miljönämnden i Norrtälje kommun yttrat sig och uppgett att den vidhåller tidigare ställningstagande att medge strandskyddsdispens.

Mark- och miljööverdomstolen, som hållit syn på fastigheten, hänvisar inledningsvis till den redovisning av tillämpliga bestämmelser som framgår av underinstansernas avgöranden.

Av de uppgifter som framförts i målet går inte att dra några säkra slutsatser över aktuellt trafikflöde, fördelningen mellan olika fordonstyper eller medelhastighet på väg 1157. Vid synen konstaterade Mark- och miljööverdomstolen att vägsträckan, som har en skyltad hastighet av 70 km/h, vid de planerade byggplatserna är en förhållandevis smal asfalterad väg utan markerad mittlinje där viss vaksamhet krävs vid möte. Vid en samlad bedömning delar Mark- och miljööverdomstolen länsstyrelsens bedömning att dels vägen inte har en sådan väl avskiljande verkan som avses i 7 kap. 18 c § första stycket 2 miljöbalken, dels befintlig bebyggelse inte är att betrakta som avskiljande exploatering. Redan på grund härav står det klart att strandskyddsdispens inte kan beviljas på den grunden att de planerade byggplatserna är väl avskiljda från området närmast stranden genom vägen tillsammans med befintlig bebyggelse. Därtill framgår av beskrivningen över riksintresseområdet Utålskedjan att området inte kan anses sakna betydelse för växt- och djurliv eller allmänhetens friluftsliv. Några andra särskilda skäl för att bevilja dispens föreligger inte.

Vid den proportionalitetsbedömning som ska göras enligt 7 kap. 25 § miljöbalken konstaterar Mark- och miljööverdomstolen att fastigheten XX 1:8 är mycket stor och att fastighetsägarna således har möjlighet att förlägga byggnader och tomtplatser utanför strandskyddsområdet. Överklagandet ska av anförda skäl bifallas och miljödomstolens dom ska upphävas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Per-Anders Broqvist, hovrättsråden Roger Wikström och Peder Munck, referent, skiljaktig, samt tekniska rådet Jan Gustafsson.

Föredragande har varit Christoffer Sheats.

Skiljaktig mening; se nästa sida.

SKILJAKTIG MENING I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Hovrättsrådet Peder Munck är skiljaktig beträffande utgången i målet och anför.

De fyra föreslagna tomtplatserna är belägna ca 250 m från sjön Långtögen. Tomterna utgörs av ett ojämnt, delvis sankt skogshygge. Terrängförhållandena är sådana att man inte ens kan ana sjön när man befinner sig på tomtområdet. En bebyggelse på tomterna skulle, bl.a. på grund av den avskiljande länsvägen och terrängförhållandena inte hindra tillträde till stranden eller på något sätt avhålla allmänheten från att vistas där. Tomtområdet som sådant kan inte rimligen ha något intresse ur strandskyddssynpunkt vare sig naturmässigt eller allemansrättsligt. Kommunen har heller inte motsatt sig den mycket begränsade exploatering det här är fråga om. Oavsett om den väg som går mellan tomtplatserna och sjön kan anses tillräckligt avskiljande för att i sig utgöra skäl för dispens enligt 7 kap. 18 c § första st. 2 miljöbalken, bör den intresseavvägning som i slutändan ska göras enligt 25 § i samma kapitel leda till att dispens beviljas.

Jag är således beredd att fastställa miljödomstolens domslut.

_____________________________________

BILAGA A

NACKA TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE1. C.O.

2. E.O.

Ombud för 1 och 2: J-O.K.

MOTPARTBygg- och miljönämnden i Norrtälje kommunBox 808761 28 Norrtälje

ÖVERKLAGAT BESLUTLänsstyrelsen i Stockholms läns beslut den 30 juni 2010 i ärende nr 526-10-4231, bilaga 1

SAKENStrandskyddsdispens

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen upphäver det överklagade beslutet och fastställer Bygg- och miljönämnden i Norrtälje kommuns beslut den 11 mars 2010 med dnr 09-2215.

_____________

YRKANDEN M.M.

C.O. och E.O. har överklagat länsstyrelsens beslut och yrkat att sökt dispens ska beviljas.

Som stöd för sin talan har de i huvudsak anfört följande.

Det område som föreslås avstyckas till fyra villatomter ligger i anslutning till befintlig bebyggelse. Området karaktäriseras av en mindre byliknande etablering som skett under lång tid.

I 7 kap. 18 c § andra punkten miljöbalken (MB) anges att som särskilda skäl får beaktas att ett område genom en väg, järnväg, bebyggelse, verksamhet eller annan exploatering är väl avskilt från området närmast strandlinjen. Väg 1157 är enligt uppgift från Vägverket klassad som övrig länsväg. Trafikflödet är det högsta för övriga länsvägar. Det är endast 25 % av övriga länsvägar i hela riket som innehåller ett så högt trafikflöde. Enligt Vägverkets analysmodell uppgår trafiken under juni, juli och augusti till 70 % övervärde, vilket motsvarar cirka 900 fordon per dygn. Detta sker under den tid då området används som mest av allmänheten. Trafikmätningen skedde 2003. Vid en jämförelse med anslutande vägars trafikökning sedan 2003 kan trafikflödet för dygnsmedeltal uppskattas ha ökat med cirka 200 fordon. Vägen är till stor del belastad med tung trafik som grus-, gods- och timmertransporter. Vägen är även trafikerad av linjetrafik med bussar.

Av de nio fastigheter som finns i anslutning till de föreslagna tomterna är två tomter strandtomter med del i Långtögens vattenområde. De är belägna så att det inte finns tillträde till sjön från den sida där de nya tomterna är föreslagna utan att beträda dessa fastigheter. De föreslagna tomterna påverkar därför inte allmänhetens tillträde till stranden. Enligt anvisningarna för bedömning av avskiljande bebyggelse i Naturvårdsverkets handbok 2009:4 kan dispens medges då ny tomt inte hindrar tillträde till stranden.

Tomterna är belägna mellan en befintlig fastighet i väster och länsvägen i öster. I norr gränsar tomterna till en åker och i söder till en tillfartsväg till åkrar västerut samt en bebyggd fastighet. Området kan beskrivas som en åkerholme avgränsad från fria strövområden och bevuxen av slyskog med några större träd framför allt på den intilliggande fastigheten XX 1:3.

Området är klart avskilt från den närliggande nyckelbiotopen. Nyckelbiotopen ligger cirka 30 meter sydväst om det aktuella området och gränsar till XX 1:4. Av länsstyrelsens inventering framgår att området intill tomterna är låga lövträd, naken jord och rotvältor. Mellan nyckelbiotopen och tomterna ligger en väg till åkermarken väster om området.

De områden som enligt länsstyrelsens egen inventering är skyddsvärda ligger inom cirka 100 meter från respektive sjö och bäck. Det kan därför inte uteslutas att gränserna till det strandskyddade område ändras vid omprövningen som ska göras senast 2014.

Den östra stranden till sjön är fri från bebyggelse och det får därför anses att allmänhetens intresse därigenom är tillgodosett. Området är av mycket liten betydelse för allmänhetens friluftsliv. Det är ogenomträngligt på grund av den täta slyvegetation som finns och i övrigt är det åkermark som inte får beträdas under växtsäsongen.

Kommunen har beviljat dispens i enlighet med de anvisningar som finns och gjort en avvägning mellan den enskildes och det allmännas intresse. Åtgärden är lämpad för utvecklingen av landsbygden och kulturmiljövårdens tillvaratagande.

Bebyggelsen är inte att betrakta som ny sammanhållande bebyggelse utan en mindre komplettering som inte behöver planläggas enligt 5 kap.plan- och bygglagen (1987:10) eftersom behov av att anlägga nya vägar och gemensamt avlopp saknas. Byggnationen lokaliseras i anslutning till befintlig bebyggelse och utgör en naturlig komplettering av bebyggelseområdet. Lokaliseringen bedöms inte försvåra en eventuell framtida planläggning och åtgärden förändrar inte heller nämnvärt livsbetingelserna för djur och växter på platsen.

Bygg- och miljönämnden i Norrtälje kommun har i yttrande uppgett att den vidhåller sitt tidigare ställningstagande i ärendet.

DOMSKÄL

Miljödomstolen har hållit syn på platsen.

Frågan i målet är om området är väl avskilt från strandlinjen på sådant sätt att särskilt skäl för dispens föreligger.

Av Naturvårdsverkets och Boverkets handbok 2009:4, Strandskydd - en vägledning för planering och prövning, framgår bland annat följande. Avskiljande exploateringar är sådant som tydligt hindrar allmänheten att röra sig från den aktuella platsen till stranden. Som exempel anges bland annat större vägar och bebyggelse.

Den tänkta platsen för bebyggelse är belägen cirka 250 meter från sjön i anslutning till befintlig bebyggelse. På området mellan den tänkta platsen för bebyggelse och vattnet finns flera byggnader och en väg. Vägen är asfalterad och trafikeras bland annat av bussar i linjetrafik. Enligt miljödomstolens mening är vägen tillsammans med de byggnader som är belägna närmare sjön Långtögen att anse som sådan avskiljande exploatering som avskiljer platsen väl från strandlinjen.

Enligt miljödomstolens mening är inte området av sådan betydelse för växt- och djurliv eller allmänhetens tillgång till strandområdet att dispens inte ska medges.

Miljödomstolen finner vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet att det finns särskilda skäl att meddela dispens från strandskyddsreglerna.

Miljödomstolen upphäver därför det överklagade beslutet och fastställer Bygg- och miljönämnden i Norrtälje kommuns beslut.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, bilaga 2

Överklagande ska inges till Nacka tingsrätt, miljödomstolen senast den 7 januari 2011 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen. Prövningstillstånd krävs.

Denny HeineforsStaffan Ljung

_____________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Denny Heinefors och miljörådet Staffan Ljung. Föredragande har varit beredningsjuristen Linn Åkesson.