MÖD 2011:49

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVäxjö tingsrätts, miljödomstolen, slutliga beslut 2010-03-03 i mål nrM 1909-09, se bilaga A

KLAGANDE1. KammarkollegietBox 2218103 15 Stockholm

2. Länsstyrelsen i Kronobergs län351 86 Växjö

3. Tingsryds kommunBox 88362 22 Tingsryd

MOTPARTE.ON Vattenkraft Sverige ABBox 850851 24 Sundsvall

Ombud: advokaten O.B.

SAKENFramställning om fortsatt handläggning av målet om tillstånd till Granö kraftverk i Mörrumsån, Tingsryds kommun, Kronobergs län

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen undanröjer miljödomstolens avvisningsbeslut och återförvisar målet dit för fortsatt handläggning.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kammarkollegiet, länsstyrelsen och Tingsryds kommun har yrkat att miljödomstolens beslut ska undanröjas och att målet återförvisas till miljödomstolen för fortsatt handläggning.

Bolaget har bestritt bifall till yrkandet.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har utvecklat sin talan i huvudsak enligt följande.

Kammarkollegiet

Miljödomstolen synes mena att det p.g.a. att det i det åberopade villkoret inte är tillräckligt tydligt fastslaget vilka åtgärder som ska vidtas, utan att detta ska prövas då angivna förutsättningar är för handen, inte är fråga om ett latent villkor. Det framgår inte varför domstolen kommit till denna slutsats om hur latenta villkor ska vara utformade. Det finns inte stöd i lagstiftning, doktrin eller praxis för att latenta villkor i äldre domar måste vara utformade på visst sätt för att äga giltighet. Det latenta villkor som finns i domen som gäller för Granö kraftverk kan ligga till grund för en sådan framställan som den som nu gjorts vid miljödomstolen.

Tolkningen av villkoret måste göras utifrån den lagstiftning som gällde vid tidpunkten för tillståndsdomarna. Vid den tidpunkten fanns inte det omprövningsinstitut som gäller enligt miljöbalken idag. Vattenöverdomstolen och Högsta domstolen kan därmed knappast ha sett framför sig en omprövning i enlighet med vare sig vattenlagen (1983:291) eller miljöbalken (1998:808). Domstolarna har således haft något annat i åtanke med det villkor som Vattenöverdomstolen med ändring av vattendomstolens dom föreskrev och som Högsta domstolen senare fastställde.

Den ändring av fiskefrämjande åtgärder som kunde åstadkommas enligt

2 kap. 8 § 2 stycket äldre vattenlagen (1918:523) kan inte ha avsetts eftersom det av villkoret i domen framgår att verksamhetsutövaren när vissa förutsättningar är för handen ska kunna åläggas att vidta ytterligare åtgärder eller avgifter för att kompensera skadan. Åtgärder enligt bestämmelsen gav endast möjlighet att ålägga verksamhetsutövaren sådana förpliktelser som inte innebar väsentlig kostnad eller förpliktelse utöver vad som blivit honom ålagt. Det villkor som Vattenöverdomstolen och senare Högsta domstolen lagt fast för Granöverksamheten ger emellertid möjlighet att ålägga verksamhetsutövaren mer långtgående åtgärder.

Nedströms Granö kraftverk finns Fridafors övre och nedre kraftverk. Där finns latenta villkor om fiskvägar som för närvarande handläggs av miljödomstolen i Växjö. Vattenöverdomstolen och Högsta domstolen var medvetna om dessa latenta villkor när de meddelade domen om Granö. Domstolarna förutsåg att lax och havslaxöring skulle kunna ges möjlighet att i en framtid vandra upp till Granö kraftverk. Därför försågs även Granö med ett latent villkor. Att villkoret inte formulerades som ett krav på just laxtrappa torde bero på att det var främst lekområdena nedströms Granö som var möjliga att återskapa genom reglerad minimitappning. Den fisk som kommer att vandra förbi Fridafors kommer också att vara beroende av dessa lekområden. Själva konstruktionen av villkoret kan således förklaras med det sammanhang det beslutats i. Även detta talar för att det är fråga om ett latent villkor utformat för sitt sammanhang.

Slutligen kan konstateras att villkoret också måste tolkas utifrån vad Vattenöverdomstolen har haft att pröva. Vattenöverdomstolen prövade yrkanden av Kammarkollegiet där förstahandsyrkandet var att verksamheten inte skulle tillåtas. Andrahandsyrkandena avsåg olika försiktighetsmått för fisken. Bl.a. yrkades att en minimitappning om en tredjedel av den i varje tidsmoment framrinnande vattenmängden skulle släppas vid Granö samt utsättning av smolt. Vattenöverdomstolen hade att ta ställning till dessa yrkanden, d.v.s. hela målet var uppe för prövning och Vattenöverdomstolen hade att besluta på lämpligt sätt om avslag eller meddelande av ytterligare villkor.

Av domskälen framgår att verksamhetsutövaren har att kompensera för sådana skadeverkningar på de naturliga betingelserna som orsakas av kraftverket. Vid tidpunkten för kraftverkets byggande orsakades inga sådana mot bakgrund av bl.a. förhållandena nedströms. Men mot bakgrund av att förhållandena nedströms skulle kunna förändras förutsåg domstolen att Granö då skulle förorsaka skada på de naturliga betingelserna. Därför beslutades om ett villkor att verksamhetsutövaren, i en framtid när lax och havslaxöring i inte ringa omfattning vandrar upp till Granö, skulle kunna förpliktas att vidta kompenserande åtgärder.

I domslut beslutas om tillstånd, villkor eller i vissa fall avslag. Kammarkollegiet tolkar Vattenöverdomstolens domslut som ett villkor av latent typ, och kan inte se vad domslutet annars skulle vara. De försiktighetsåtgärder som torde komma i fråga mot bakgrund av villkoret är den typ av åtgärder som kollegiet redan på femtiotalet framställde yrkanden om, d.v.s. i huvudsak minimitappning för att behålla/återskapa lekområden.

Bolaget

Bolaget bestrider att Vattenöverdomstolens förklaring utgör något villkor överhuvudtaget och likaså att förklaringen är att anse som ett beslut om uppskov med avgörandet av någon i målet anhängig fråga. Ett villkor för ett tillstånd måste avse någon konkret åtgärd, exempelvis att bygga en fiskväg eller betala en på visst sätt bestämd avgift, och måste dessutom vara grundat på en materiell skälighetsprövning. Att det enbart anges att det ska finnas möjlighet att under vissa omständigheter påkalla en materiell prövning är inte att anse som ett villkor. Ett uppskovsbeslut måste vara klart uttryckt och måste - eftersom den slutliga prövningen av det ifrågavarande målet skedde 1957 - vara grundat på 11 kap. 66 § 2 mom äldre vattenlagen. Vattenöverdomstolens förklaring är inte något beslut om uppskov. Frågan om nya för-pliktelser avseende fiske kan alltså inte väckas i något alltjämt pågående mål.

Det är riktigt som Kammarkollegiet anger att det i äldre vattenlagen inte fanns några bestämmelser som automatiskt öppnade vägen för krav på nya förpliktelser till skydd för det allmänna fiskeintresset utöver vad som intagits i en tillståndsdom. Omprövning kunde endast ske inom ramen för bestämmelserna om nyprövning i 4 kap. 5 - 8 §§ äldre vattenlagen. Om prövningsmyndigheten ville hålla öppet för att framställa nya krav fick det alltså lov att ske genom ett särskilt uttalande såsom det som Vattenöverdomstolen gjort i domen den 17 juni 1957. Men uttalandet innebär inte annat än att det öppnar en möjlighet att väcka en särskild talan. Det innefattade däremot ingen materiell prövning.

Genom nya vattenlagen (1983:291) reparerades bristen på generella bestämmelser om att påkalla omprövning och att därvid framställa nya åtgärdskrav. Bestämmelserna återfanns i 15 kap.vattenlagen. I 19 § i övergångsbestämmelserna till lagen angavs att ett tillstånd enligt äldre vattenlagen skulle med avseende på vad som föreskrevs i 15 kap. ses som ett tillstånd enligt den nya lagen. Därmed har Vattenöverdomstolens förklaring i 1957 års dom om möjlighet till ny prövning ersatts av reglerna i 15 kap.vattenlagen, vilka i sin tur ersatts av reglerna i 24 kap.miljöbalken.

Det är endast i fall där en vattendomstol genom materiell skälighetsprövning ålagt en tillståndshavare att - vid inträffande av vissa omständigheter såsom undanröjande av vandringshinder nedströms - anlägga fiskväg och släppa till vatten härför som åläggandet har karaktären av ett villkor. Detta är exempelvis fallet beträffande Fridaforsverken, där det redan i tillståndsdomen bestämts att fiskväg skall byggas och vatten avstås för fiskvägen. Ett annat exempel är Rickleån, där det beträffande Sågforsen och Bruksforsen hade tillämpats ett uppskovsförfarande.

Bolaget hävdar inte att det saknas formell möjlighet att framställa krav på förpliktelser till skydd för lax och havslaxöring som framdeles kan komma att vandra upp till Granö kraftverk. Kraven måste emellertid till följd av övergångsbestämmelserna till vattenlagen (1983:291) och miljöbalken framställas i den ordning som gäller enligt 24 kap.5 och 7 §§miljöbalken, vari både Kammarkollegiet och länsstyrelsen har givits talerätt. Vid sådan prövning skall de särskilda ersättningsregler tillämpas som finns i 31 kap.22 och 23 §§miljöbalken. Miljödomstolens avvisningsbeslut är alltså välgrundat och bör stå fast.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Vattenöverdomstolens förklaring i domslutet i 1957 års dom att därest framdeles lax och havslaxöring i ej ringa omfattning bereds möjlighet att vandra upp till Granö kraftverk, ägaren av kraftverket ska, efter därom vid vattendomstolen förd talan, kunna åläggas att genom ytterligare åtgärder eller avgifter kompensera den skada på de ursprungliga naturliga betingelserna för dessa fiskslag, som kraftverket orsakar vid då inträdda förhållanden, var föranledd av att fiskens vandring upp till Granö hindrades av de nedströms belägna kraftstationerna vid Fridafors. Vattenöverdomstolen slår i domslutet fast att en förutsättning för tillåtligheten av Granö kraftverk är att fiskebefrämjande åtgärder vidtas för det fall kraftverket i framtiden skulle komma att utgöra ett vandringshinder av någon betydelse eller på annat sätt skada fisket. Detta klara förbehåll, som också fastställdes av Högsta domstolen, måste enligt Miljööverdomstolen närmast vara att se som ett s.k. latent villkor även om de fiskebefrämjande åtgärder som skulle kunna bli aktuella inte preciserades närmare. Kammarkollegiet och övriga tillsynsmyndigheter ska i en sådan situation inte behöva använda sig av reglerna om omprövning för att uppnå något som redan har beslutats i samband med att tillstånd gavs till kraftverket.

Möjligheten att i en tillståndsdom föreskriva latenta villkor får i allmänhet anses vara till fördel för sökanden som kan erhålla tillstånd till den ansökta verksamheten utan att direkt eller ens säkert behöva uppfylla alla de villkor tillståndsmyndigheten i sig finner påkallade.

Miljödomstolen torde i ett fall som det förevarande ändå ha att ta hänsyn till bestämmelsen i 24 kap. 5 § sista st. miljöbalken.

Miljööverdomstolen finner sålunda att miljödomstolens avvisningsbeslut ska undanröjas och målet återförvisas till miljödomstolen för prövning av Kammarkollegiets m.fl. talan om fiskebefrämjande åtgärder i det ursprungliga ansökningsmålet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2011-03-01

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Henrik Runeson och Peder Munck, referent, miljörådet Bengt Jonsson och tf. hovrättsassessorn Olof Danielsson. Enhälligt.

___________________________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, SLUTLIGA BESLUT

SÖKANDE1. Kammarkollegiet, Box 2218, 103 15 Stockholm2. Länsstyrelsen i Kronobergs län, 351 86 Växjö3. Tingsryds kommun, Box 88, 362 22 Tingsryd

MOTPARTE.ON Vattenkraft Sverige Aktiebolag, Box 850, 851 24 SundsvallOmbud: advokaten OB

SAKENFramställning om fortsatt handläggning av mål rörande Granö kraftverk i Mörrumsån, Tingsryds kommun, Kronobergs län

_____________

BESLUT

Miljödomstolen avvisar framställningen om fortsatt handläggning av målet om tillstånd till Granö kraftverk.

_____________

BAKGRUND

Genom deldom den 26 maj 1956, mål AD 42/1949, lämnade dåvarande Söderbygdens vattendomstol likaså dåvarande Sydsvenska kraftaktiebolaget (numera E.ON) tillstånd bl a att uppföra en vattenkraftanläggning vid Granö i Mörrumsån och att utföra rensningar dels i Hönshyltefjordens utlopp, dels i åfåran nedom avloppstunnelns mynning. Sedan domen överklagats till Vattenöverdomstolen meddelade denna dom den 17 juni 1957. Vattenöver-domstolen gjorde inte någon annan ändring i vattendomstolens domslut än att förklara att, därest framdeles lax eller havslaxöring i ej ringa omfattning bereddes möjlighet att vandra upp till Granö kraftverk, skulle kraftverksägaren, efter därom vid vattendomstolen förd talan, kunna åläggas att genom ytterligare åtgärder eller avgifter kompensera den skada på de ursprungliga naturliga betingelserna för nämnda fiskslag, som kraftverket orsakade vid då inträdda förhållanden. Vattenöverdomstolens dom överklagades till Högsta domstolen, som i dom den 30 december 1959 uttalade bl a att, för det fall möjlighet framdeles bereddes lax och havslaxöring att i ej ringa omfattning vandra upp till Granö kraftverk kulle det av Vattenöverdomstolen uppställda förbehållet gälla.

YRKANDEN M.M.

Sökandena har yrkat att målet, i vilket tillstånd till uppförande och drift av Granö kraftverk meddelats, ska tas upp till fortsatt handläggning och att verksamhetsutövaren därvid ska förpliktas att för all framtid, genom den s k naturfåran eller genom annat utskov till förmån för vandrande fisk, kontinuerligt tappa en sådan volym att skadorna på de naturliga betingelserna för lax och havsöring kompenseras eller den mindre volym som sjön Åsnens reglering medger, och att genomföra biotopförbättrande åtgärder på sådant sätt att den tappade vattenmängden är till nytta för vandringsfisken.

Vidare har sökandena yrkat att domstolen ska fastställa att tillsynsmyndigheten och Fiskeriverket i samråd med E.ON beslutar om hur den yrkade tappningen ska fördelas mellan utskoven.

Slutligen har sökandena yrkat att domstolen ska överlåta åt tillsynsmyndigheten efter samråd med Fiskeriverket och E.ON att besluta vilka biotopförbättrande åtgärder som ska utföras.

Som grund för framställningen har sökandena åberopat att det är fråga om uppfyllande av det latenta villkor som gäller för Granö kraftverk.

E.ON har bestritt att det föreligger laga grund för att påkalla fortsatt handläggning av det slutligt avgjorda målet AD 42/1949 och i anledning härav yrkat att sökandenas talan ska avvisas.

Sökandena har motsatt sig bolagets yrkande om avvisning.

PARTERNAS ARGUMENTATION I FRÅGAN OM AVVISNING, M.M.

I ett föreläggande den 24 juni 2009 ställt till Kammarkollegiet anförde miljödomstolen bl a: ”Det framgår inte klart på vilken rättslig grund den ingivna framställningen stöds. Är det fråga om en egentlig omprövning enligt 24 kap 5 § miljöbalken eller upptagande av en uppskjuten fråga eller om uppfyllande av ett s k latent villkor?”

Med anledning av den av domstolen ställda frågan anförde Kammarkollegiet i skrivelse den 19 augusti 2009 bl a följande. ”Som svar på domstolens andra fråga vill Kammarkollegiet lämna beskedet att grunden för talan är det latenta villkor som gäller för Granö kraftverk. Framställan avser alltså inte en omprövning enligt 24 kap 5 § utan det är fråga om en framställan om uppfyllande av ett s k latent villkor. Kammarkollegiet ser detta mål som parallellt med och likartat målen M 1109-08 och M 1110-08 om uppfyllande av latenta villkor angående fiskvägar vid Fridafors övre kraftverk samt nedre kraftverk” (dessa ligger närmast nedströms Granö kraftverk; anm här).

Till närmare utveckling av yrkandet om avvisning har E.ON anfört i huvudsak följande. Förutsättningar för en fortsatt handläggning av ett sedan länge genom lagakraftvunna domar avgjort mål föreligger endast om det i målet förordnats om uppskov med avgörandet av den fråga som man avser att väcka. Något sådant beslut föreligger inte.

Kammarkollegiets påstående om förekomsten av ett latent villkor torde grundas på uttalandet av Vattenöverdomstolen i domen den 17 juni 1957, nämligen att "Vattenöverdomstolen gör ej annan ändring i vattendomstolens domslut än att Vattenöverdomstolen förklarar att därest framdeles lax och havslaxöring i ej ringa omfattning beredes möjlighet att vandra upp till Granö kraftverk, ägaren av kraftverket skall efter därom vid Vattendomstolen förd talan, kunna åläggas att genom ytterligare åtgärder eller avgifter kompensera den skada på de ursprungliga naturliga betingelserna för dessa fiskslag, som kraftverket orsakar vid då inträdda förhållanden". Detta uttalande har av Högsta domstolen i domen den 30 december 1959 benämnts "förbehåll", vilket domstolen förklarat skulle gälla.

Nämnda uttalande, alternativt förbehåll, är inte något latent villkor utan enbart en hänvisning till möjligheten för Kammarkollegiet att i mån av befogenhet kunna väcka talan om andra förpliktelser än de slutligt dömda.

Kollegiet har hänvisat till målen M 1109-08 och M 1110-08 vid miljödomstolen rörande kraftverken i Fridafors, där latenta villkor anges föreligga. Beträffande dessa kraftverk har kraftverksägarens skyldigheter avgjorts genom följande domslut. "Anläggningarnas ägare är pliktig att, därest Vattendomstolen framdeles efter framställning av Kungl. Lantbruksstyrelsen finner skäligt därom förordna, utan ersättning vid anläggningen anordna laxtrappa och till densamma framsläppa erforderligt vatten".

Detta är något helt annat än Vattenöverdomstolens och Högsta domstolens allmänna uttalanden i Granömålet om att det framdeles kan finnas skäl att väcka talan om något annat än det som slutligt bestämts i lagakraftägande dom.

Det finns också skäl att hänvisa till Umeå tingsrätts, vattendomstolen, dom den 14 januari 1998, som fastställts av Miljööverdomstolen i dom den 20 december 2000, där skillnaden mellan ett slutligt avgjort mål och ett föreliggande uppskovsbeslut noga beaktats. I vattendomstolens dom konstaterades, att det beträffande två av aktuella tre kraftverk (Sågforsen och Bruksforsen) fanns en latent skyldighet att inrätta fiskvägar medan någon sådan skyldighet inte förelåg beträffande ovanförliggande Fredriksfors kraftverk. Kammarkollegiet inrättade också sin talan därefter, varför kollegiets yrkande beträffande Fredriksforsanläggningen grundandes på stadgandet om omprövning enligt dåvarande 15 kap 3 § vattenlagen, medan kollegiet för yrkandet om fiskvägar i Sågforsen och Bruksforsen åberopade beslut i tidigare mål om dessa anläggningar om uppskov med avgörandet av dessa frågor.

I förenämnda dom klargjordes också att laga förutsättningar förelåg för omprövning enligt 15 kapvattenlagen med avseende på ett tillstånd som år 1946 meddelats med stöd av 1918 års vattenlag (ÄVL). Eftersom även tillståndet till Granö kraftverk är meddelat enligt ÄVL finns även här formella förutsättningar för omprövning, vilken dock enligt övergångsbestämmelserna till miljöbalken ska ske med tillämpning av 24 kap 5 § samma balk.

Om Kammarkollegiet (alternativt länsstyrelsen) vill driva frågan om ökad tappning vid Granö kraftverk och biotopvårdande åtgärder på sträckan från dammen till kraftverksutloppet kan så ske endast med åberopande av 24 kap 5 § miljöbalken. Någon möjlighet att föra fram dessa anspråk genom att väcka liv i ett sedan länge genom lagakraftägande dom avgjort mål föreligger inte.

Till närmare stöd för bestridandet av yrkandet om avvisning har sökandena sammanfattningsvis anfört: Det latenta villkor som finns i den dom son gäller för Granö kraftverk kan givetvis ligga till grund för en sådan framställan som den nu ingivna. Påståendet från E.ON:s sida att villkoret inte skulle vara relevant i nu aktuellt avseende saknar grund. Utformningen av villkoret såväl som den av E. ON poängterade formuleringen ”förbehåll” från Högsta domstolens sida talar också för att villkoret ska innebära att målet, när förutsättningarna för det är uppfyllda, ska återupptas genom att talan om det väcks hos domstolen.

Domstolen har precis som framgår av villkoret avsett att frågan om ytterligare åtgärder för att kompensera skadorna på de ursprungliga betingelserna ska kunna väckas när lax och havsöring kan beredas möjlighet att vandra upp till Granö kraftverk. I och med att målen om fiskvägar vid kraftverken i Fridafors nu behandlas kommer vandringsfisken att beredas möjlighet att vandra upp till Granö. Förutsättningarna i det latenta villkoret uppfylls därmed vilket också är bakgrunden till myndigheternas framställan.

Sökandena konstaterar vidare att E.ON hänvisat till underrättsdomen i Rickleåärendet och inte till den lagakraftvunna domen och skälen från Miljööverdomstolen. Sökandena har hänvisat till Miljööverdomstolens avgörande för att visa på möjligheten att åberopa latenta villkor där så skett. Att Miljööverdomstolen prövade möjligheten att i och för sig uppväcka latenta villkor har betydelse för det nu aktuella målet, eftersom Miljööverdomstolens dom är ett lagakraftvunnet överrättsavgörande.

Genom formuleringen av det latenta villkoret avseende Granö kan frågan om villkorets uppfyllande väckas i samband med att lax nu ska beredas möjlighet att vandra upp till Granö kraftverk. Frågan vilka ytterligare åtgärder för att kompensera skadan av Granö på de naturliga betingelserna för lax och öring har inte avgjorts tidigare i målet, eftersom förutsättningarna för att väcka talan kopplat till villkoret tidigare inte varit uppfyllda. I samband med att de mål som nu bereds avseende kraftverken i Fridafors kommer de att bli det.

E.ON har i genmäle anfört bl a följande. Påståendet att Miljööverdomstolen i domen den 20 december 2000 skulle ha prövat möjligheterna att väcka liv i ett avdömt mål på grund av ett förbehåll av samma slag som det som föreligger i Granömålet är inte sant. Varken Miljööverdomstolen eller vattendomstolen har i Rickleåmålen prövat om ett förbehåll om möjlighet att väcka talan om ytterligare skyddsåtgärder gör det möjligt att med frångående av gällande regler om omprövning väcka liv i ett avdömt mål. I Rickleåmålen var det ostridigt mellan parterna dels att det beträffande Sågforsen och Bruksforsen förelåg formella beslut om uppskov, varför frågan om skyddsåtgärder kunde behandlas i pågående mål, dels att det beträffande Fredriksfors inte förelåg motsvarande uppskovsbeslut vilket Kammarkollegiet anammade genom att grunda sin talan på vattenlagens regler om omprövning. Miljööverdomstolen hade - lika lite som vattendomstolen - anledning att pröva frågan om förutsättningarna för att väcka liv i ett avgjort mål med åsidosättande av gällande regler för omprövning. Miljööverdomstolens dom den 20 december 2000 utgör därför inget stöd för framställningen i Granöärendet.

E.ON har åberopat Umeå tingsrätts, vattendomstolen, dom den 14 januari 1998 i målen A 39/1945, VA 2/76 och VA 31/95 samt Miljööverdomstolens dom den 20 december 2000 i målet M 5-99.

SKÄL

Sökandena har hänvisat till målen om fiskebefrämjande åtgärder vid kraftverken i Fridafors. I dessa mål är det redan genom vattendomstolens domar avgjort att kraftverksägaren, efter ansökan därom av vederbörande fiskerimyndighet, är skyldig att anordna fiskväg och till denna släppa erforderligt vatten, om domstolen finner skäligt att förordna därom. Sålunda är det genom domarna fastslaget vilka åtgärder kraftverksägaren har att vidta och det enda som domstolen har att pröva är om det är skäligt att åtgärderna utförs. Här är det alltså fråga om latenta villkor.

Beträffande Granö kraftverk förhåller det sig annorlunda. Här är det genom domstolarnas avgöranden inte fastslaget vilka åtgärder som ska vidtas utan detta ska i stället kunna prövas då angivna förutsättningar är för handen. För Granö är det alltså inte fråga om något latent villkor. I stället är genom Vattenöverdomstolens och Högsta domstolens domar målet slutligt avgjort.

Sökandena har grundat sin framställning endast på den omständigheten att det även beträffande Granö kraftverk föreligger ett latent villkor som skulle göra det möjligt att ta upp det gamla målet till fortsatt handläggning. Emellertid är så inte fallet och då det inte heller i övrigt föreligger någon möjlighet att återuppta handläggningen av det slutligt avgjorda målet ska sökandenas framställning - i enlighet med E.ON:s yrkande - avvisas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (Dv 428)

Överklagande senast den 24 mars 2010

Nils-Erik AnderssonC-G Göransson

_______________

I avgörandet har deltagit lagmannen Nils-Erik Andersson och miljörådet C-G Göransson.