MÖD 2012:30

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2011-09-06 i målnr P 3104-11, se bilaga A

KLAGANDE1. K-E.N.2. M.N.

MOTPARTER1. R.B.

2. Byggnadsnämnden i Göteborgs kommunBox 2554403 17 Göteborg

SAKENBygglov för tillbyggnad av enbostadshus på fastigheten X 61:3 i Göteborgs kommun

___________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen upphäver mark- och miljödomstolens dom, Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut den 4 augusti 2011, dnr 403-21179-2011E, och Byggnadsnämndens i Göteborgs kommun beslut den 21 juni 2011, § 212.

___________________

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

K-E. och M.N. har i första hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva ifrågavarande bygglov och i andra hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska besluta om en begränsning av byggytan till 150 kvm.

R.B. och Byggnadsnämnden i Göteborgs kommun har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

K-E. och M.N. har till stöd för sin talan sammanfattningsvis anfört följande. Åtgärden strider mot gällande detaljplan. Enligt detaljplanen tillåts endast enfamiljsboende och endast en lägenhet per fastighet. Maximal byggyta på mark är 150 kvm. Flygelbyggnaden är 8,5 meter lång och 7 - 7,5 meter hög och får en mycket negativ inverkan på deras boende.

R.B. har i huvudsak anfört följande. Enligt samtliga tidigare instansers prövning utgör den överskridna byggytan och den förhöjda takkupan sådana mindre avvikelser från detaljplanen som kan godtas. I övrigt är åtgärderna i enlighet med detaljplanens bestämmelser.

Byggnadsnämnden i Göteborgs kommun har bl.a. yttrat följande. Fastställda ritningar visar att tillbyggnaden har en byggnadshöjd om ca 4,2 meter och den är definitionsmässigt i en våning. Föreslagen takkupa på den befintliga byggnadens norra sida avviker från planens bestämmelser genom att den har en byggnadshöjd på 5,6 meter samt att antalet våningar blir två. Nämnden har utgått från de beräkningsmetoder som finns beskrivna i 9 § plan- och byggförordningen (1987:383), ÄPBF, samt i Boverkets allmänna råd (1995:3, ändrad genom 2004:2).

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Fastigheten X 61:3 omfattas av detaljplan. Förutsättningar för att meddela bygglov inom planlagda områden anges i 8 kap. 11 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10), ÄPBL. Enligt bestämmelsen ska ansökningar om bygglov bifallas bl.a. om åtgärden inte strider mot detaljplanen och uppfyller kraven i 3 kap. 1, 2 och 10-18 §§ ÄPBL. Enligt 8 kap. 11 § sjätte stycket ÄPBL får bygglov lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från detaljplanen, om avvikelserna är förenliga med syftet med planen.

Fråga i målet är om ansökt åtgärd strider mot gällande detaljplans bestämmelser om byggnads höjd, antal våningar, bebyggelsens omfattning (areal) och antal lägenheter samt om eventuell avvikelse är att anse som en sådan mindre avvikelse som kan godtas med stöd av 8 kap. 11 § sjätte stycket ÄPBL. Fråga i målet är även om åtgärden innebär betydande olägenheter för omgivningen och således inte kan anses uppfylla kravet i 3 kap. 2 § ÄPBL.

Beträffande frågan om ansökt åtgärd innebär att byggnaden överstiger tillåten byggnadshöjd gör Mark- och miljööverdomstolen följande bedömning. Enligt gällande planbestämmelser får på aktuell fastighet byggnad uppföras till högst 4,5 meter; dock får byggnad uppföras till större höjd där byggnadsnämnden prövar detta lämpligt med hänsyn till att befintlig byggnad uppförts till större höjd.

Vid beräkning av byggnadshöjd och antal våningar ska bestämmelserna i 9 § ÄPBF tillämpas om inte annat särskilt anges. Enligt vad som framgår i nu aktuellt mål finns inga sådana särskilda angivelser. Enligt 9 § andra stycket ÄPBF ska byggnadshöjden beräknas från markens medelnivå invid byggnaden om byggnaden ligger sex meter eller mer från allmän plats. Enligt tredje stycket samma paragraf ska byggnadshöjden räknas till skärningen mellan fasadplanet och ett plan som med 45 graders lutning inåt byggnaden berör byggnadens tak.

I Boverkets Allmänna råd 1995:3, ändrad genom 2004:2, Boken om lov, tillsyn och kontroll, bilaga 3, nedan kallad Boverkets råd, anges på s. 191 ff. bl.a. följande. Vid beräkning av byggnadshöjden utgår man ifrån en fasad som fastslås vara beräkningsgrundande. I första hand bör detta vara ena långsidan. Vid lika fasadlängder får, med hänsyn till omgivningen, avgöras vilken fasad som ska vara beräkningsgrundande. I de fall byggnaden avviker från den traditionella grundtypen får, med hänsyn till omständigheterna, bedömas vilken eller vilka väggytor som ska vara beräkningsgrundande. Normalt bör en fasad parallell med gatans längdriktning vara beräkningsgrundande.

För att kunna beräkna byggnadens höjd måste således först fastslås vilken av byggnadens fasader som ska vara beräkningsgrundande. I förevarande fall ska en tillbyggnad uppföras i vinkel mot befintlig byggnad som har sin södra fasad vänd mot och parallell med närliggande vägs längdriktning. Byggnadens norra fasad vetter mot andra trädgårdar i området. Byggnadens östra fasad blir efter tillbyggnaden längst och kan till viss del ses från närliggande väg och omgivningarna i övrigt. Mark- och miljööverdomstolen anser vid en samlad bedömning att byggnadens södra långsida ska fastslås vara beräkningsgrundande fasad med särskild hänsyn tagen till att den vetter mot den närliggande vägen och i övrigt är väl synlig i omgivningen. I Boverkets råd anges att med fasadplan avses det plan som representerar största delen av en väggs fasadliv. Fasadplanet placeras därför i det som utgör största delen av den södra fasadens vägg.

Med utgångspunkt i valt fasadplan, markens medelnivå invid byggnaden och ett plan som med 45 graders lutning inåt byggnaden berör byggnadens tak vid tillbyggnadens nock i fasadplanet blir byggnadshöjden 7,1 meter. Mark- och miljööverdomstolen noterar att även om byggnadens längsta fasad, dvs. östfasaden, hade valts som beräkningsgrundande skulle byggnadshöjden beräknas vara 7,1 meter.

Den beräknade byggnadshöjden avviker därmed med 2,6 (7,1 - 4,5) meter från tillåten höjd på byggnaden enligt detaljplanens bestämmelse. Denna avvikelse kan inte anses vara en sådan mindre avvikelse som kan godtas i enlighet med 8 kap. 11 § sjätte stycket ÄPBL.

Eftersom bygglov för ifrågavarande åtgärd redan med beaktande av byggnadens höjd inte kan medges enligt den nu gällande detaljplanen prövar Mark- och miljööverdomstolen inte om åtgärden medför några andra avvikelser från planen eller om åtgärden innebär en betydande olägenhet för omgivningen och således inte kan anses uppfylla kravet i 3 kap. 2 § ÄPBL.

Med bifall till klagandenas förstahandsyrkande ska bygglovet på grund av det ovan anförda upphävas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättsråden Ulla Bergendal och Roger Wikström, referent, samt tekniska rådet Maria Lotz. Domen är enhällig.

Föredragande har varit Linn Gloppestad

________________________________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE1. K-E.N.2. M.N.

MOTPARTER1. R.B.2. Byggnadsnämnden i Göteborgs kommun

ÖVERKLAGAT BESLUTLänsstyrelsens i Västra Götalands län beslut den 4 augusti 2011 i ärende nr 403-21179-2011E, se bilaga 1

SAKENBygglov för tillbyggnad av enbostadshus på fastigheten X 61:3 i Göteborgs kommun

_____________

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

_____________

BAKGRUND

Byggnadsnämnden i Göteborgs kommun (nämnden) beviljade i beslut den 21 juni 2011 bygglov för tillbyggnad av enbostadshus på fastigheten X 61:3 i Göteborgs kommun.

Nämndens beslut överklagades av M.N. och K-E.N. till Länsstyrelsen i Västra Götalands län (länsstyrelsen), som avslog överklagandet. Eftersom länsstyrelsen tog upp överklagandet till slutlig prövning medförde ett av M.N. och K-E.N. framställt yrkande om inhibition ingen ytterligare åtgärd från länsstyrelsens sida.

YRKANDEN M.M.

M.N. och K-E.N. har yrkat att mark- och miljödomstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut, ska upphäva det beviljade bygglovet. Om domstolen skulle finna att sökt åtgärd är förenlig med detaljplanens bestämmelser vad gäller lägenhetsantal och tvåfamiljsboende har de, såsom deras talan får förstås, yrkat att sökt åtgärd ska omarbetas så att byggytan på mark begränsas till 150 m2. M.N. och K-E.N. har vidare yrkat att mark- och miljödomstolen ska inhibera nämndens beslut.

M.N. och K-E.N. har som grund för sin talan anfört att ansökt åtgärd inte följer detaljplanens bestämmelser vad avser enfamiljsboende, antal lägenheter per fastighet samt maximalt tillåten byggyta på mark om 150 m2. De har till stöd härför, utöver vad som framgår av det överklagade beslutet, angett i huvudsak följande. Sökt tillbyggnad innebär att nuvarande enfamiljshus innehållande en lägenhet i strid mot detaljplanen förändras till ett bostadshus med två kompletta lägenheter. Dessa lägenheter ska bebos av två familjer. Bygglovsritningarna visar klart att man inrättar två kompletta lägenheter. Om det ”för syns skull” redovisas en öppning mellan lägenheterna är det endast på grund av att man vet att detta är nödvändigt för att få bygglov för tillbyggnaden. De har i skrivelser till underinstanserna påtalat den mycket negativa inverkan som sökt tillbyggnad medför för deras boendemiljö. En bidragande orsak till denna inverkan är det förhållandet att den maximalt tillåtna byggnadsytan om 150 m2 överskrids. I länsstyrelsens beslut hänvisas till att storleken på en byggnad på en grannfastighet är över 200 m2. Såvitt avser den fastigheten är det dock fråga om ett enplanshus med vidbyggt garage, carport och förråd, vars totala yta på mark uppgår till ca 200 m2. Den fastigheten omfattas inte av aktuell detaljplan och är inte heller berörd av en tillbyggnad i öster på ett avstånd om ca 25 m, vilket ska jämföras med det avstånd om 9 m som de får i västerläge till tillbyggnaden. Övriga berörda fastigheter inom deras detaljplaneområde har byggnader som ligger inom 150 m2, inklusive deras egen byggnadsyta som är exakt 150 m2. Om byggnadsytan på aktuell byggnad begränsas till 150 m2 innebär det klara fördelar för dem genom att deras uteplats i väster blir något mindre förbyggd och solen blir kvar ett par timmar längre, att deras vardagsrum inte förmörkas lika mycket och genom att deras utsikt från såväl botten- som ovanplan med balkong inte blir lika mycket förbyggd. Syftet med deras överklagan är att försöka mildra den mycket negativa inverkan som sökt tillbyggnad medför för deras boendemiljö.

DOMSKÄL

Mark- och miljödomstolen kan endast pröva de frågor som omfattas av det ursprungligen överklagade beslutet, dvs. nämndens beslut den 21 juni 2011 att bevilja bygglov för aktuell byggnation. Domstolens prövning kan således endast omfatta nämnda beslut samt därtill hörande ritningar och andra bygglovshandlingar. Eventuella justeringar som därefter sker eller diskussioner kring alternativa åtgärder och utförande avseende byggnationen kan därmed inte bli föremål för mark- och miljödomstolens prövning i detta mål. I enlighet härmed kan inte heller frågan om beviljat bygglov efterlevs eller inte prövas i målet.

Som länsstyrelsen angett i det överklagade beslutet är den tidigare gällande plan- och bygglagen (1987:10; PBL) tillämplig lag i målet. Enligt 8 kap. 11 § denna lag ska ansökningar om bygglov för åtgärder inom detaljplan bifallas bl.a. om åtgärden inte strider mot detaljplanen och åtgärden uppfyller kraven i 3 kap. 1, 2 och

10-18 §§ PBL. Bygglov får lämnas för åtgärder som innebär mindre avvikelser från detaljplanen, om avvikelserna är förenliga med syftet med planen.

Den i målet aktuella bygglovsansökan avser tillbyggnad av enbostadshus. Det av nämnden beviljade bygglovet och de därtill hörande ritningarna innefattar vidare endast en lägenhet i bostadshuset. I dessa avseenden är därmed, vilket också länsstyrelsen konstaterat, sökt åtgärd i överensstämmelse med för området gällande detaljplan.

Vad gäller M.N:s och K-E.N:s överklagande i övrigt delar mark- och miljödomstolen i allt väsentligt länsstyrelsens uppfattning och vad som anförts i målet föranleder inte domstolen att göra någon annan bedömning. I fråga om största tillåtna byggnadsyta har domstolen särskilt beaktat att den för området gällande detaljplanens bestämmelse i bl.a. detta avseende är tämligen flexibel.

På grund av det angivna och då det inte heller i övrigt framkommit någon omständighet som enligt PBL utgör hinder mot att meddela sökt bygglov ska överklagandet avslås.

Eftersom mark- och miljödomstolen har tagit upp överklagandet till slutlig prövning föranleder yrkandet om inhibition ingen ytterligare åtgärd.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 427)

Överklagande senast den 27 september 2011.

Bodil SvenssonHans Ringstedt

_____________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Bodil Svensson, ordförande, och tekniska rådet Hans Ringstedt. Föredragande har varit tingsnotarien Anna Fahleryd.