NJA 1981 s. 1010
Enbart det förhållandet att någon på allmän plats och i andras åsyn dricker sprit har ej ansetts utgöra förargelseväckande beteende.
Sundsvalls TR
Allmän åklagare yrkade vid Sundsvalls TR ansvar å diversearbetaren A.E., född 1949, jämlikt 16 kap 16 § BrB för förargelseväckande beteende enligt följande: A.E. har d 10 juni 1980 på en parksoffa i Esplanaden, Sundsvall, offentligen suttit och druckit ur en medhavd spritflaska Explorer, vilket varit ägnat att väcka förargelse hos allmänheten.
TR:n (ordf tingsfiskalen Renfors), som företog målet till avgörande utan hinder av att A.E. uteblivit från huvudförhandlingen, anförde i dom d 29 aug 1980:
Domskäl. Enligt primärrapport, upprättad d 10 juni 1980, har A.E. erkänt gärningen.
På åklagarens begäran har vittnesförhör ägt rum med polisassistenten G.I., född 1945. Denne har i huvudsak uppgivit: Han befann sig tillsammans med en kollega på Esplanaden, mellan Storgatan och Sjögatan. Klockan var mellan 16 och 17 och det var mycket folk i centrum. Han iakttog en man, A.E., som satt på en parkbänk i närheten. Medan han iakttog denne, tog denne fram en flaska starksprit och halsade ur denna. Han och kollegan ansåg att mannens beteende väckte förargelse, varför de ingrep mot denne. Mannen var märkbart spritpåverkad vid tillfället. De konstaterade att det var starksprit i flaskan genom att lukta i denna. Efter vad han kan erinra sig var det inga personer som reagerade över mannens beteende.
Vad som kan uppfattas väcka allmän förargelse växlar med tidsförhållandena. Det är idag en inte ovanlig företeelse att alkoholförtäring öppet äger rum i centrala delar av tätorter. Ehuru denna utveckling torde ses med mindre gillande av övervägande delen av allmänheten, måste antagas att i vart fall blotta förtäringen av alkohol, utan inslag av i övrigt störande beteende från A.E., inte varit ägnat att väcka allmän förargelse. Åtalet skall därför ogillas.
Domslut
Domslut. Åtalet ogillas.
HovR:n för Nedre Norrland
Åklagaren fullföljde talan i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade bifall till åtalet.
A.E. lät sig ej avhöra.
HovR:n (hovrättsrådet Sterner, referent, samt hovrättsassessorerna Arwidi och Barnekow) anförde i dom d 4 febr 1981:
Domskäl
Domskäl. Genom det vid TR:n avgivna vittnesmålet är styrkt att A.E., som vid tillfället var märkbart spritpåverkad, uppträtt på sätt som åklagaren påstått.
Vid bedömningen av om denna gärning är straffbar såsom förargelseväckande beteende beaktar HovR:n följande:
I förarbetena till den lagstiftning varigenom straffet för fylleri avskaffades uppmärksammades att risk förelåg för att vissa utslag av berusning kunde vara att anse som förargelseväckande beteende men att det ej borde komma i fråga att den vägen bestraffa vad som var att uppfatta endast som ett normalt beteende av en berusad person. Det erinrades i detta sammanhang om att det i praxis syntes ha utbildat sig den ordningen att en fyllerist, som uppträdde allmänt förargelseväckande t ex genom att skräna, antas ta förbipasserande eller lägga sig på gångbanan, i allmänhet endast blev åtalad för fylleri, oaktat hans uppträdande även kunde uppfylla rekvisiten för förargelseväckande beteende (prop 1975/76:113 s 43).
Angående gränsdragningen mellan det straffbara området och sådant beteende, som fortsättningsvis ej skulle föranleda beivrande för förargelseväckande beteende, uttalade departements chefen i specialmotiveringen (prop s 121):
Det har förutsatts att bestämmelsen om förargelseväckande beteende med nutida synsätt inte kan ges den innebörden att den offentliga berusningen som sådan skulle anses falla under lagrummet, liksom inte heller sådana inslag i en berusad persons beteende som typiskt sett har omedelbart samband med berusningen och som visserligen medför att hans tillstånd kan konstateras av utomstående men ändå inte tar sig några mera uppseendeväckande eller störande uttryck. En riktpunkt vid tillämpningen bör vara att bestämmelsen om förargelseväckande beteende anses tillämplig i sådana fall då hittills 16 kap 15 och 16 §§ har brukat åberopas i konkurrens.
Dessa motivuttalanden måste anses vägledande. A.E:s åtalade beteende kan ej anses vara något som tagit sig några mera uppseendeväckande eller störande uttryck" utan framstår som en handling, som visserligen ej begås av alla berusade personer men ändå faller inom ramen för vad som därvidlag framstår som normalt beteende. Med hänsyn härtill och då gärningen ej är straffbelagd enligt gällande lokala ordningsstadga skall åtalet ogillas.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.
Hovrättspresidenten Skarvall var skiljaktig och anförde: Utredningen ger vid handen att A.E. d 10 juni 1980 sittande på en parksoffa på Esplanaden i centrala Sundsvall förtärt brännvin genom att halsa ur en brännvinsflaska.
Vid avkriminaliseringen av fylleri gjordes uttalanden av innebörd att för fyllerister typiska beteenden icke borde beivras såsom förargelseväckande beteende. Oavsett den betydelse som skall tillmätas sådana uttalanden om det för förargelseväckande beteende straffbara området efter upphävande av straffbestämmelsen för fylleri är det rimligt att utgå från att det i målet rör sig om ett förfarande som ansetts ligga vid sidan om det för en fyllerist typiska beteende som icke borde beivras som förargelseväckande beteende.
Även om under senare år en allt större tolerans visats mot sprit- och drogmissbrukares ordningsstörande uppträdande, torde dock alltjämt ett beteende som det påtalade - oavsett om det gäller en nykter eller berusad person - väcka förargelse hos de flesta människor som iakttar beteendet, särskilt på en av gående så starkt trafikerad plats som den ifrågavarande.
Med ändring av TR:ns dom dömer jag därför A.E. enligt 16 kap 16 § BrB för förargelseväckande beteende att böta 100 kr.
HD
Riksåklagaren sökte revision och yrkade att HD med ändring av HovR:ns dom måtte bifalla åtalet. Han anförde:
Av utredningen framgår att A.E., vid en tidpunkt då många människor befann sig i Sundsvalls centrum, sittande på en parksoffa på Esplanaden i centrala staden förtärt brännvin genom att halsa ur en brännvinsflaska.
Sedan straffet för fylleri avskaffats kan det självfallet inte komma i fråga att som förargelseväckande beteende bestraffa vad som är att uppfatta endast som ett normalt beteende av en berusad person. I förevarande fall har A.E:s förfarande visserligen inte tagit sig något mera uppseendeväckande eller störande uttryck. Jag gör likväl gällande att hans beteende, som kunnat iakttas av ett flertal personer på väg till och från stadens centrum, varit sådant att gärningen måste anses vara av förargelseväckande karaktär.
A.E. lät sig ej avhöra.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Frideen, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela dom enligt följande: Domskäl. Av utredningen framgår att A.E., sittande på en parkbänk i centrala Sundsvall, där han kunde iakttas av åtskilliga människor, förtärt starksprit genom att halsa ur en medhavd spritflaska.
I förarbetena till den lagstiftning varigenom straffet för fylleri avskaffades uttalade departementschefen (prop 1975/76:113) vad gäller avgränsningen mellan uppträdanden som efter fylleriets avkriminalisering blir straffria och förargelseväckande beteende att någon skarp gräns inte kan dras redan med hänsyn till att uppfattningen om vad som är förargelseväckande växlar med tids- och samhällsförhållandena. Departementschefen anförde bl a (s 80): "Med nuvarande synsätt torde brottsbeskrivningen i bestämmelsen om förargelseväckande beteende dock aldrig kunna ges den innebörden att berusningen som sådan skulle anses falla under lagrummet. Detsamma måste också gälla sådana inslag i en berusad persons uppträdande som typiskt sett har ett omedelbart samband med berusningen och som visserligen medför att hans tillstånd kan konstateras av utomstående men ändå inte tar sig några mera uppseendeväckande eller störande uttryck."
Av utredningen i målet framgår att A.E. var spritpåverkad. Ett beteende som A.E:s kan emellertid inte sägas typiskt sett vara något utslag av berusning. På grund härav och då ett sådant beteende på en plats som den angivna torde vara ägnat att väcka förargelse hos flertalet människor som iakttar det skall A.E. fällas till ansvar för förargelseväckande beteende.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom dömer HD A.E. jämlikt 16 kap 16 § BrB för förargelseväckande beteende till böter 100 kr.
HD (JustR:n Gyllensvärd, Höglund, Mannerfelt, referent, Jermsten och Gregow) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Åtalet mot A.E. avser ej annat än att han offentligen druckit sprit direkt ur flaskan på en parksoffa i Sundsvalls centrum. Av utredningen framgår att det vid tillfället var mycket folk i närheten.
Uppfattningen om vad som är förargelseväckande beteende växlar med tidsförhållandena. När det gäller spritförtäring på allmän plats har frågan, om beteendet skall anses förargelseväckande, fått viss belysning i lagstiftningssammanhang. Med införandet år 1956 av allmänna ordningsstadgan (1956:617) följde sålunda ett särskilt, straffsanktionerat förbud mot förtäring av rusdrycker vid offentlig tillställning, som äger rum inomhus eller utomhus inom inhägnat område (16 § 2 st och 29 § 3 st). Motsvarande förbud infördes däremot inte mot rusdrycksförtäring i övrigt på allmän plats. Meningen var att i detta senare hänseende varje kommun skulle - med stöd av 7 § - själv få bestämma efter vad som kunde anses erforderligt genom föreskrift i lokal ordningsstadga. Den omständigheten att särskilda bestämmelser sålunda infördes i allmänna ordningsstadgan visar, att vid den tiden offentlig rusdycksförtäring inte ansågs utan vidare straffbar såsom förargelseväckande beteende.
Anledning saknas till antagande att någon förskjutning av betydelse numera inträtt i det synsätt i förevarande hänseende som får anses ha varit förhärskande vid tiden för allmänna ordningsstadgans tillkomst. I sammanhanget kan nämnas, att man i samband med fylleristraffets avskaffande år 1976 inte avsåg att åstadkomma någon ändring i fråga om tillämpningsområdet för bestämmelsen i 16 kap 16 § BrB om förargelseväckande beteende.
Det anförda ger vid handen, att det för att offentlig spritförtäring skall betraktas som förargelseväckande beteende krävs att något förargelseväckande moment tillkommer utöver själva förtäringen. Så kan vara fallet exempelvis om den drickande samtidigt skränar, antastar förbipasserande eller lägger sig på gångbanan (jfr NJA II 1976 s 528). Detsamma kan också gälla om själva förtäringen sker på ett särskilt utmanande sätt. Vidare kan utan att något särskilt handlingsmoment tillkommer omständigheterna i övrigt vara sådana att förtäringen måste anses ägnad att väcka förargelse, t ex om förtäringen sker i närheten av en begravningsceremoni.
I förevarande mål har inte framkommit annan särskild omständighet utöver själva förtäringen än att mycket folk passerat den aktuella platsen. Lokal föreskrift med förbud mot offentlig spritförtäring gällde inte för platsen. Vid dessa förhållanden kan på grund av vad här förut anförts åtalet ej vinna bifall.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.