NJA 1981 s. 1197
Arvsskattemål. Fråga i visst fall om avstående från rätt på grund av testamente skall beaktas vid bestämmande av arvsskatt.
HovR:n
(Jfr 1966 s 424)
L.S. avled d 28 nov 1978 och efterlämnade som dödsbodelägare syskonen E.L., V.S., D.S., M.B., R.A. och E.S.. E.L., V.S. och D.S. var alla barnlösa M.B., R.A. och E.S. hade däremot egna barn.
Bouppteckning efter L.S. inregistrerades vid Kalmar TR d 13 mars 1979, varvid bobehållningen fastställdes till 182 545 kr. I ärendet företeddes inbördes testamente av d 18 maj 1964 mE.n L.S., E.L., V.S. och D.S., vilket föreskrev: "1. När någon av oss avlider, skall de efterlevande av oss med full äganderätt erhålla all den avlidnes kvarlåtenskap till lika fördelning mE.n dessa. 2. Efter allas vår död skall allt vad då i boet finnes med full äganderätt tillfalla våra syskonbarn att lika fördelas dem emE.n efter deras antal. Skulle något av syskonbarnen vid sagda tidpunkt icke vara i livet, skall deras eventuE. bröstarvingar inträda i syskonbarnets ställe. 3. Vår svåger T.B. skall efter allas vår död vara berättigad att för det taxeringsvärde, som är gällande det år arvfallet inträffar, övertaga vår fastighet å (Fastighetsadress, uteslutet här). R.A., E.S. och M.B. hade skriftligen godkänt testamentet; den sistnämnda dock enbart avseende punkterna 2-3 i testamentet. På testamentet hade E.L., V.S. och D.S. tecknat följande förklaring: "I förhållandet till vår syster M.B. avstår vi från att åberopa förestående testamente till vår förmån. På grund härav skall M.B. vara berättigad till arv efter L.S.."
TR:n (tingsnotarien Magnusson), som fann avståendena förenade med villkor, fördelade kvarlåtenskapen i enlighet med testamentet utan beaktande av testamentsavståendena.
Dödsboet anförde besvär i Göta HovR och yrkade att testamentsavståendena skulle beaktas vid skattläggningen.
Dödsboet anförde: När E.L., V.S. och D.S. förklarade sig avstå från att åberopa testamentet gentemot det syskon som inte hade godkänt detta, dvs M.B., hade de två andra syskonen, R.A. och E.S., redan godkänt testamentet utan inskränkningar. I det läget innebar avståendet att systern M.B. skulle få del av boets behållning på samma sätt som de tre testamentstagarna. Det måste uppfattas som om de tre systrarna avstått från att åberopa testamentet villkorslöst. Om testamentet över huvud taget inte existerat, kunde självfallet R.A. och E.S. helt ha avstått från sitt arv efter brodern. I så fall hade hela behållningen i boet delats lika mE.n de fyra kvarvarande syskonen.
Kammarkollegiet tillstyrkte bifall till besvären.
Kollegiet anförde: Sedan R.A. och E.S. villkorslöst godkänt testamentet hade ingendera av dem rätt till arv efter L.S., utan de arvingar som stod kvar var testamentstagarna och M.B.. I den mån testamentstagarna avstod kunde detta inte vara till båtnad för någon annan än de övriga kvarlevande testatorerna och M.B., och då alla testamentstagarna avstått har detta inte kunnat vara till båtnad för annan än M.B.. Den omständigheten att avståendet sägs vara gjort "i förhållandet till M.B." saknar vid sådant förhållande betydelse, eftersom ett blankt avstående skulle ha haft samma verkan. - Med hänsyn till de omfattande rättsverkningarna av arvinges godkännande av testamente måste kollegiet inta den ståndpunkten att ett godkännande av testamente är ett materiellt förfogande som innebär att arvingen, sedan testamentstagaren tagit emot godkännandet, förlorat sin arvsrätt samt att godkännandets rättsverkan därför ej kan omintetgöras genom att arvingen frånfaller godkännandet eller att testamentstagaren avstår från att göra testamentet gällande.
HovR:n (hovrättsråden Smedberg, referent, och Ström, hovrättsassessorn Backlund och adj led Träff) anförde i beslut d 7 maj 1980:
Domskäl
Skäl. De i målet åberopade testamentsavståendena till förmån för M.B. ändrar den fördelningsordning, som föreskrivits i testamentet. Testamentstagarna har därmed disponerat över delar av sina testamentslotter på sätt som förutsätter tillträde till resp lott, varför villkorslösa avståenden ej är för handen. Testamentsavståendena kan därför inte beaktas vid skattläggningen.
Slut. HovR:n lämnar besvären utan bifall.
Dödsboet anförde besvär och yrkade att HD måtte med ändring av HovR:ns beslut fastställa, att behållningen i boet skulle fördelas lika på fyra lotter, och bestämma arvsskatten i enlighet därmed.
Kammarkollegiet tillstyrkte bifall till besvären.
Kollegiet anförde till komplettering av sin förklaring i HovR:n: Testatorernas syskons barn är enligt testamentet sekundosuccessorer, och vid sådant förhållande kunde det göras gällande att syskonbarnen hade bättre rätt än M.B. och att ett blankt avstående därför skulle ha varit till förmån inte för M.B. utan för syskonbarnen. Med anledning därav framhålles att ett villkor för sekundosuccessorernas rätt enligt testamentet är att samtliga testatorer dött och att detta villkor ännu inte inträffat. I praxis har som bekant ansetts att ett förmånstagarförordnande gällande maka eller, om maka ej funnes arvingarna inte medförde någon rätt för arvingarna så länge maka fanns (jfr NjA 1956 s 648). Med den sålunda antagna grundsatsen för tolkning av förmånstagarförordnande har syskonbarnen ingen rätt, och det är inte lätt att se något skäl till att testamente, det är ett förmånstagarförordnande med avseende på kvarlåtenskapen, på denna punkt skall tolkas efter en annan grundsats än den som gäller vid tolkning av förmånstagarförordnande med avseende på försäkring.
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Öhrström, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. I förarbeten till arvs- och gåvoskattelagen uttalas, att med ett villkorslöst avstående från arv eller testamente även måste jämställas det fall att förbehåll visserligen gjorts men detta inte innehåller annat än avsägelse till förmån för de i alla händelser till arvet närmast berättigade.
E.S. och R.A. var, sedan de d 18 resp 21 jan 1979 godkänt testamentet, därigenom uteslutna från rätten till arv efter L.S.. Den av testamentstagarna d 30 jan 1979 gemensamt gjorda avsägelsen med villkoret att denna avsåg endast M.B. innefattar vid sagda förhållande inte annat än av testamentstagarna gjorda partiE. avståenden till förmån för den då enda återstående närmast berättigade till arv efter L.S.. Testamentstagarnas avståenden kan på grund härav inte anses förutsätta att de förfogat över dem tillkommande lotter, varför vid bestämmandet av arvsskatt M.B. skall anses ha bekommit sin lott genom arv efter L.S.. Behållningen i boet skall därvid fördelas å M.B., D.S., E.L. och V.S. i fyra lika stora delar var och en om (avrundat) 45 636 kr, varå arvsskatt skall utgå med (4 x 8 832) tillhopa 35 328 kr.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD arvsskatten till 35 328 kr.
HD (JustR:n Hult, Ulveson, Erik Nyman, Knutsson, referent, och Vängby) fattade följande slutliga beslut:
Skäl. Sedan testamentet godkänts av R.A. och E.S. har E., V. och D.S. förklarat sig i förhållande till M.B. avstå från att åberopa testamentet. Av vad dödsboet har anfört i målet framgår att syftet med avståendet har varit att kvarlåtenskapen efter L.S. skulle fördelas lika mE.n M.B. och de tre testamentstagarna.
För att hänsyn vid bestämmande av arvsskatt skall kunna tas till ett avstående från rätt på grund av testamente krävs i princip att avståendet har skett utan förbehåll. Härmed jämställs emellertid det fallet att avståendet har skett utan förbehåll. Härmed jämställs emellertid det fallet att ett förbehåll visserligen har gjorts men att detta inte innebär att kvarlåtenskapen skall fördelas på annat sätt än vad som skulle ha blivit följden av ett avstående utan förbehåll. (Jfr NJA 1966 s 424.) Avgörande för om dödsboets besvär i målet skall vinna bifall blir därför om kvarlåtenskapen efter L.S. skulle ha fördelats lika mE.n E.L., V.S., D.S. och M.B., ifall de tre testamentstagarna sedan R.A. och E.S. godkänt testamentet - hade avstått från sin rätt enligt detta utan förbehåll. Ett jakande svar på denna fråga förutsätter dels att avståendet medför att kvarlåtenskapen skall fördelas enligt arvsregler dels att R.A:s och E.S:s godkännande av testamentet föranleder att någon arvsrätt inte tillkommer vare sig dem eller deras bröstarvingar.
Beträffande frågan huruvida dessa förutsättningar föreligger är följande att märka. Såväl R.A. som E.S. har egna barn. Dessa är enligt punkten 2 i testamentet sekundosuccessorer. Åtminstone när, såsom i detta fall, samtliga de som enligt testamentet i första hand är berättigade till kvarlåtenskapen har avstått från sin rätt synes goda skäl tala för den tolkningen av testamentet att egendomen skall tillfalla sekundosuccessorerna framför testators arvingar. Vidare är det ingalunda givet att R.A. och E.S. genom att godkänna testamentet kan anses också ha avstått från sin rätt till arv, för den händelse testamentstagarna skulle avstå från sin rätt på grund av testamentet. Och även om godkännandet ges den innebörden, torde följden därav inte bli att den avlidnes övriga syskon inträder i R.A:s och E.S:s rätt. Denna torde i stället övergå på de senares bröstarvingar, vilka såvitt känt inte har företagit sig något som kan uppfattas såsom ett avstående från rätten till arv efter L.S..
Med hänsyn till det anförda kan det inte antas att ett förbehållslöst avstående från rätten enligt testamentet från E., V. och D.S:s sida skulle ha lett till den fördelning av kvarlåtenskapen som de har åsyftat. Deras avståenden får därför, såsom HovR:n funnit, anses innebära att de disponerat över delar av sina testamentslotter på sätt som förutsätter tillträde till lotterna. Härav följer att avståendena inte kan beaktas vid skattläggningen.
Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.