Arvsskatt

Beskrivning saknas!

Rättsfall67

NJA 1981 s. 730: Arvsskattemål. Fråga om värdering av fast egendom i utlandet.
NJA 1999 s. 159: Förbudet enligt 15 kap. 6 § föräldrabalken för en förmyndare, god man eller förvaltare att för den enskildes räkning avstå från arv eller testamente har ansetts analogt tillämpligt på avstående från förvärv genom förmånstagarförordnande vid försäkring
NJA 1984 s. 654: Arvsskattemål. I en bouppteckning har upptagits två kapitalförsäkringar, vilka på grund av förmånstagarförordnande skulle tillfalla A. Efter besvär över skattläggningen har upplysts att vederbörande försäkringsgivare före bouppteckningens inregistrering efter överenskommelse med A utbetalat hälften av försäkringsbeloppen till den avlidnes barn såsom laglott. A har ansetts ha med bindande verkan avstått från de utbetalda beloppen och avståendet har beaktats i arvsskattehänseende.
NJA 1983 s. 628: Arvsskattemål. Äkta makar förordade i inbördes testamente att den av makarna som överlevde den andre skulle med äganderätt erhålla all boets egendom samt att, vid den efterlevandes död, vissa legat skulle utgå och återstoden fördelas mellan ett flertal universella testamentstagare. Bland legaten upptogs att välgörenhetsföreningen X skulle erhålla en viss fastighet. Denna ingick i mannens giftorättsgods. Sedan mannen avlidit, förordnade hustrun i nytt testamente att föreningen i stället för fastigheten skulle erhålla ett penningbelopp. Vid arvsskattens bestämmande efter hustruns död uppkommer fråga huruvida, på grund av förordnandet i det inbördes testamentet, fastigheten i sin helhet eller endast hälften därav skall anses ha tillfallit X som legat efter mannen.
NJA 1983 s. 269: Fråga i visst fall, om arvsskatt för förmånstagarförvärv fick uttagas på grundval av bouppteckningshandling, när förmånstagaren rätteligen skolat avge arvsskattedeklaration rörande förvärvet.
RH 1994:67: Fråga, vid arvsbeskattning, om ett tidigare testamente återkallats genom ett senare eller om testator med det senare testamentet endast avsett att göra vissa mindre tillägg och, i den mån oförenlighet förelåg, ändringar i förhållande till det tidigare testamentet. Även frågor om förhållandet mellan olika legat och beräkningen av dessa.
NJA 1984 s. 582: Arvsskattemål. P hade efter L:s frånfälle förklarat sig avstå från viss del av sin arvslott, i följd varav hennes barn skulle inträda i hennes rätt. Förklaringen om arvsavstående hade beaktats vid bestämmandet av arvsskatt efter L. Avståendet hade senare realiserats på så sätt att P till barnen utfärdat reverser, enligt vilka beloppen inte var förenade med ränta och förföll till betalning först vid P:s frånfälle. Sedan P avlidit, har vid skattläggningen efter henne anledning ansetts saknas till antagande att vid tillkomsten av förklaringen om arvsavstående något annat var avsett än att avståendet skulle genomföras på det sätt som senare kom till uttryck genom reverserna. Förklaringen om arvsavstående har i följd härav ansetts inte innebära något reellt avstående från P:s sida och reverserna har därför ansetts inte motsvara P åvilande skulder. - Godtagandet av förklaringen om arvsavstående vid skattläggningen efter L, vilket inneburit att skatt för vad som rätteligen tillfallit P uttagits med för lågt belopp, har ansetts inte vara bindande vid skattläggningen efter P.
NJA 1998 s. 598: Frågor om rätt till ersättning i arvsskattemål enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m m.
NJA 2001 s. 471: Preskriptionsfristen för rätt till återvinning av arvsskatt räknas från den dag då den för högt beräknade skattskyldigheten slutligen fastställdes.
NJA 2003 s. 71: Arvsskattemål. Fråga om ställningen på kapitalkontona skall beaktas vid värdering av handelsbolagsmans andel.
NJA 1994 s. 119: Arvsskattemål. Sedan en person som tecknat en pensionsförsäkring avlidit, har ett återbäringsbelopp tillfallit dödsboet. Återbäringen har ansetts böra tas upp som en fordran bland tillgångarna i bouppteckningen. Inkomstskatten på återbäringen har ansetts böra tas upp som en skuldpost.
NJA 2000 s. 124: Neurologiskt Handikappades Riksförbund har inte ansetts vara befriat från skattskyldighet enligt 3 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. - Även fråga om ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. (jfr NJA 1996 s. 509).
NJA 2001 s. 818: Fråga om tillämpning av 15 § 2 mom. andra stycket 4 alternativt tredje stycket lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt när en efterlevande make gjort ett partiellt arvsavstående till förmån för makarnas gemensamma barn.
NJA 1987 s. 777: Ränta enligt 52 § 1 mom 2 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt skall jämväl i de fall då överrätt prövar skattefrågan bestämmas för tiden till och med den månad då skatten fastställts av beskattningsmyndigheten.
NJA 1995 s. 567: Gåvoskattemål. Fråga om aktier, som inte var börsnoterade, varit föremål för marknadsmässig omsättning med sådana regelbundna noteringar om avslut som krävs för tillämpning av 23 § B 2 st lagen (1941:416) om arvskatt och gåvoskatt samt om fondkommissionärs noteringar om avslut kan läggas till grund för värderingen.
NJA 2001 s. 865: Ett före år 1988 mellan makar upprättat inbördes testamente med förbehåll för bröstarvinges laglott har vid bestämmande av arvsskatt tolkats så att bröstarvingarna inte erhållit rätt att vid den först avlidne makens frånfälle utfå laglott.
NJA 1989 s. 542: Hinder har inte ansetts föreligga för domstol att, vid bifall till dödsbos begäran om ändring av skattläggningen avseende viss lott, också vidta sådana ändringar av beskattningen av andra lotter som är en direkt konsekvens av den ändrade beskattningen av den förstnämnda lotten, varvid dock som allmänt villkor gäller att den totala arvsskatten inte får bli högre än den som fastställts genom det överklagade beslutet.
RH 1993:78: Stiftelse med ändamål att dela ut medel till föräldralösa barn och ungdomar har ansetts vara befriad från arvsskatt.
NJA 1986 s. 565: Vid avskaffandet av kvarlåtenskapsskatten år 1958 ändrades bl a 28 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt, varvid i övergångsbestämmelser föreskrevs att tidigare gällande tariff i 28 § skulle tillämpas vid beskattning av gåva, som fullbordats före ikraftträdandet d 1 jan 1959, när skattskyldigbet för gåvan inträdde efter ikraftträdandet. Övergångsbestämmelsen jämkades något vid ändringar, som gjordes i 28 § år 1970. 1980 beslöts ändringar i bl a tariffen i 28 § utan att någon föreskrift svarande mot 1970 års övergångsbestämmelse meddelades. - Gåvoskatt har bestämts enligt 28 § i dess före år 1959 gällande lydelse när gåvan fullbordats före år 1959 och skattskyldighet inträtt år 1982.
RH 1993:39: Stiftelsen Svenska Journalens Läkarmission och Hjälpverksamhet har ansetts vara sådan sammanslutning som enligt 3 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt är befriad från skattskyldighet.
NJA 1984 s. 474: Arvsskattemål. Kvarlåtenskapen efter avliden person skulle enligt testamente delas lika mellan sex angivna personer. Genom arvskifte erhöll tre av dessa vardera ett belopp som understeg en sjättedel av kvarlåtenskapen, medan återstoden delades lika mellan övriga testamentstagare. Hinder att beakta arvskifteshandlingen vid bestämmande av arvsskatten har ansetts inte föreligga. 16 § 1 st arvsskattelagen och 11 kap 7 § ÄB.
RH 1998:45: Fråga vid bestämmande av arvsskatt huruvida efterarvingars - barn till avlidna föräldrar - arvsavståenden skulle anses avse kvarlåtenskapen från båda föräldrarna eller bara från den sist avlidna. Hovrätten har tolkat avståendena så att de gjorts med hälften var från lotterna efter båda föräldrarna.
NJA 1995 s. 178: Ett köpekontrakt avseende en fastighet innehöll en bestämmelse att äganderätten skulle övergå till köparen först på tillträdesdagen. Innan köpet fullbordades träffade de tre köparna en inbördes överenskommelse om fördelning av köpeskillingen och uppdelning av fastigheten. Överenskommelsen har ansetts innefatta ett giltigt förfogande över den rätt till fastigheten som köparna erhållit genom köpekontraktet.
NJA 1995 s. 183: Arvsskattemål. Arvlåtare har genom köpekontrakt sålt en fastighet till pris överstigande taxeringsvärdet. Vid arvlåtarens död hade ännu inte tillträdesdagen infallit och köparen fullgjort sina åtaganden enligt köpekontraktet. Det har ansetts att vid arvsskattens bestämmande dels obetald köpeskilling och inte fastigheten skall tas upp som tillgång, trots att enligt köpekontraktet parterna var överens om att den skatterättsliga äganderätten till fastigheten skulle övergå på tillträdesdagen, dels avdrag skall göras för den realisationsvinstskatt som följde av fastighetsförsäljningen.
NJA 1985 s. 264: Gåvoskattemål. Arvsskatt har bestämts på grundval av bouppteckning genom ett schematiskt arvskifte. Vid det verkliga arvskiftet har dödsbodelägarna sig emellan fördelat kvarlåtenskapen i andra proportioner än dem som låg till grund fä arvsskattens bestämmande. Fråga om en sådan snedfördelning skall medföra skyldighet för mottagande arvinge att utge gåvoskatt för viss del av skifteslotten.
NJA 1994 s. 610: Gåvoskattemål. Vid beräkning av substansvärde på icke börsnoterade aktier i ett fåmansbolag, tillika förvaltningsbolag, har bolagets fastighet - när utredning om dennas verkliga värde vid gåvotillfället saknats och fastigheten heller inte varit åsatt taxeringsvärde - tagits upp till det särskilda värde som enligt 22 § 2 mom 3 och 4 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt efter ansökan åsatts av länsskattemyndigheten.
NJA 1983 s. 587: Arvsskattemål. Makar förordnade i inbördes testamente att den av dem som överlevde den andra skulle erhålla all den avlidnas kvarlåtenskap med fri dispositionsrätt under sin återstående livstid. Mannen förordnade härjämte att, därest i hans kvarlåtenskap skulle ingå aktier i visst bolag, hustrun skulle erhålla avkomsträtt till aktierna under sin livstid medan äganderätten skulle tillfalla hans arvingar. I dödsboet efter mannen utgjordes tillgångarna väsentligen av de nämnda aktierna och översteg värdet av dessa behållningen i boet. Makarnas barn framställde utan angivande av någon inskränkning anspråk på laglott och anspråken godkändes av modern. Under hänvisning till bröstarvinges rätt enligt 7 kap 5 § ÄB att utfå sin laglott i egendom, varöver han äger fritt förfoga, har - inom ramen för behållningen - den hustrun i testamentet tillagda avkomsträtten jämkats till att avse avkomsten av hälften av aktierna medan barnen påförts dels värdet av hälften av aktierna och dels värdet av hälften av dessa belastade med den nämnda avkomsträtten.
NJA 2001 s. 401: Vid en försäkringstagares död har utfallande belopp på en grupplivförsäkring avseende begravningshjälp utan förmånstagarförordnande ansetts ingå i försäkringstagarens skattepliktiga kvarlåtenskap.
NJA 1992 s. 758: Arvsskattemål. I ett testamente förordnades att huvuddelen av testators kvarlåtenskap skulle tillfalla ett kusinbarn eller, om kusinbarnet avlidit, dess arvingar. Fråga om uttrycket "arvingar" innefattat kusinbarnets make. 11 kap 1 § ÄB.
NJA 1984 s. 176: Arvsskattemål. I bouppteckning angavs felaktigt att viss egendom var den efterlevande makens enskilda. Den felaktiga uppgiften rättades sedermera genom en tilläggsbouppteckning. Den omständigheten att det med hänsyn till innehållet i ett vid den ursprungliga bouppteckningen fogat äktenskapsförord hade varit möjligt att uppmärksamma felaktigheten redan vid inregistreringen av denna bouppteckning har inte ansetts utgöra skäl att underlåta efterbeskattning på grundval av tilläggsbouppteckningen. 32 § d) lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
RH 1995:11: Kostnader för dödsbodelägares och andras resor till begravning har normalt inte ansetts som begravningskostnader och därmed inte heller avdragsgilla vid arvsbeskattningen efter den avlidne.
NJA 1986 s. 89: Arvsskattemål. Jämkning i testamente för utfående av laglott har påkallats först efter bouppteckningens registrering. Med hänsyn till att dödsbodelägarna haft särskild anledning att räkna med att hinna komplettera handlingarna före registreringen har laglottsanspråket beaktats efter fullföljd av talan mot TR:ns skattebeslut.
RH 2002:28: Makars gemensamma barn har vid den efterlevande makens död partiellt avstått från sitt arv. Vid fastställande av arvsskatten har den del av kvarlåtenskapen som omfattas av avståendet fördelats mellan arvslotterna från föräldrarna efter förhållandet mellan dessa lotter sedan hänsyn tagits till förekomsten av enskild egendom. Hänsyn har däremot inte tagits till vad i avståendeförklaringarna angetts om fördelningen av avståendena.
RH 1999:16: Tolkning av testamente.
NJA 1996 s. 475: Vid beräkning av arvsskatt har den s k lättnadsregeln (23 § F 3 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt) ansetts tillämplig på ett skogskonto utan hinder av att arvlåtaren sålt den skogsfastighet varifrån medlen på kontot härrörde.
NJA 1997 s. 22: I överklagande av TR:s beslut om arvsskatt har angetts att den till grund för beslutet liggande bouppteckningen felaktigt saknat uppgift om att behållningen utgjorts av andel i oskiftat dödsbo. Felet har ansetts vara sådant som enligt 20 kap 10 § ÄB skall föranleda förrättande av tilläggsbouppteckning. Överklagandet har därför avvisats.
NJA 1996 s. 791: Arvsskattemål. Makar förordnade i inbördes testamente att den efterlevande skulle med full äganderätt erhålla hela kvarlåtenskapen, dock utan inskränkning i bröstarvinges laglott. Vad testamentet innehöll i övrigt kunde ej tolkas så att därmed förordnats om sekundosuccession. Efter mannens död skedde bodelning och arvskifte, varvid bröstarvingarna (gemensamma barn) fick ut sina laglotter. Vid bestämmande av arvsskatt efter hustruns död har barnens arvslotter ansetts i sin helhet tillkomma dem efter henne.
NJA 2001 s. 554: En uppgift i en bouppteckning efter en efterlevande make har enligt grunderna för 15 § 2 mom. 3 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt föranlett att den andel i den sist avlidne makens bo som tillkommit den först avlidnes arvinge bestämts till annat än hälften.
NJA 1981 s. 701: I bouppteckning har bland tillgångarna till sitt nominella värde upptagits en fordran, för vilken säkerheten utgjordes av skuldebrev på vilka gäldenären tecknat medgivande till inteckning i en fastighet. Gäldenären var visserligen ägare till fastigheten men hade vid tiden för bouppteckningen ännu inte fått lagfart på sitt fång. Den omständigheten att kännedom om detta förhållande må ha vunnits först senare har i mål om återvinning av arvsskatt ej ansetts utgöra skäl för upprättande av tilläggsbouppteckning. 20 kap 10 § ÄB.
NJA 1995 s. 388: Sambos barn är vid tillämpningen av 28 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt inte att anse som styvbarn.
NJA 1984 s. 620: Arvsskattemål. Fordran enligt lönsparkonto har vid fastställande av arvsskatt uppskattats med tillämpning av 23 § C 1 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt till sitt kapitalbelopp jämte ränta på arvlåtarens dödsdag. Jfr 2 och 5 §§ lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer.
NJA 1981 s. 1201: Arvsskattemål. Sedan vid TR:n yrkats, att dödsbo skulle på vissa grunder befrias från skyldighet att utge tidigare fastställd men ej erlagd arvsskatt och TR:n ogillat yrkandet, har utmätning skett för uttagande av arvsskatt. Talan i HovR:n om återfående av den genom utmätning erlagda arvsskatten har ansetts skola upptagas till prövning. Enligt 33 § 3 mom lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt får domstol såsom beskattningsmyndighet meddela beslut om att dödsbo eller skattskyldig skall återfå erlagd skatt, när dödsboet avträtts till konkurs inom ett år från det beskattningsmyndigheten meddelade beslut i skatteärendet. Av grunderna för denna bestämmelse har ansetts följa att, när skatt bestämts men ännu inte erlagts, domstolen har att nedsätta den fastställda skatten så att skatt inte utgår.
NJA 1981 s. 300: Arvsskattemål. Någon tid efter det att bouppteckning registrerats och arvsskatt erlagts försäljs boet tillhörigt lösöre på auktion varvid det inbringar avsevärt högre belopp än det vartill egendomen upptagits i bouppteckningen. Prövning av huruvida vad sålunda förekommit borde föranleda uttagande av högre arvsskatt har ansetts böra ske genom besvär över arvsskattebeslutet och sålunda ej efter upprättande och inregistrering av tilläggsbouppteckning. Jfr 32 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
NJA 1994 s. 93: Arvsskattemål. Ett dödsbo överklagade TR:s beslut om arvsskatt och gjorde gällande, att vissa i bouppteckningen upptagna fordringar hade värderats felaktigt. Talan har ansetts inte innefatta något påstående om sådan felaktighet i bouppteckningen som avses i 20 kap 10 § ÄB.
NJA 1981 s. 1197: Arvsskattemål. Fråga i visst fall om avstående från rätt på grund av testamente skall beaktas vid bestämmande av arvsskatt.
NJA 1992 s. 753: Arvsskattemål. Reglerna i 3 kap ÄB om makes arvsrätt har ej ansetts äga tillämpning, om makarna på grund av hemskillnad levde åtskilda vid arvlåtarens död.
NJA 1981 s. 975: Arvsskattemål. Vid inregistrering av bouppteckning beslutade TR:n att beskattning av vissa äganderättsförvärv skulle, eftersom egendomen var belastad med livstids nyttjande- och avkomsträtt, uppskjutas enligt 6 § arvsskattelagen. Kammarkollegiet överklagade med yrkande att arvsskatt måtte uttas för äganderättsförvärven. HovR:n fastställde beslutet och kollegiet fullföljde talan i HD. Där upplystes att TR:n - sedan innehavaren av nyttjande- och avkomsträtten avlidit - genom lagakraftvunna beslut hade beskattat ifrågavarande förvärv på grundval av avgivna deklarationer. Eftersom arvsskatt sålunda uttagits för egendomen, har kollegiets besvärstalan ansetts inte kunna upptas till prövning.
RH 1999:137: Museiförening har inte ansetts bedriva verksamhet med sådant ändamål att den bör åtnjuta skattebefrielse enligt 3 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
NJA 1982 s. 121: Enskild person anförde besvär över TR:s skattebeslut och HovR:n ändrade beslutet i viss del till den klagandes förman. Kammarkollegiet, som ej överklagat TR:ns beslut, besvärade sig över HovR:ns beslut. Den av kollegiet i HD åberopade grunden för kollegiets besvär har ansetts ej äga sådant samhand med den av HovR:n angivna grunden för ändringen till den skattskyldiges förmån att skatten ens inom ramen för det av TR:n fastställda skattebeloppet kunnat bestämmas till högre belopp än det som fastställts av HovR:n. Kammarkollegiets talan har därför avvisats.
RH 2002:21: Arvsskattemål. Fråga om tillämpning av hälftendelningsprincipen vid fördelning av arv efter den sist avlidne maken.
NJA 1984 s. 472: Arvsskattemål. När det är oklart om ett vid arvsbeskattningen åberopat partiellt avstående från arv hänför sig till viss egendom eller viss andel av arvingens lott, bör den sistnämnda tolkningen ges företräde.
RÅ 2004 not 39: Registrering av tilläggsbouppteckning och återvinning av arvsskatt / Kammarrätt borde ha meddelat prövningstillstånd i mål då fråga var om / Registrering av tilläggsbouppteckning och återvinning av arvsskatt (ändringsskäl)
NJA 1987 s. 549: Arvsskattemål. Vid beräkning av behållningen i ett dödsbo får avdrag göras för kvarskatteavgift som kan väntas bli debiterad i anledning av kvarstående skatt för inkomståret före dödsfallet.
NJA 1991 s. 763: Ett partiellt arvsavstående av efterlevande make till förmån för makarnas gemensamma barn har ansetts inte i sig föranleda avsteg från hälftendelningsprincipen i 15 § 2 mom lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
NJA 1985 s. 489: Arvsskattemål. Sedan efterlevande make i barnlöst äktenskap avlidit, uppkommer vid arvsbeskattning i anledning därav fråga, huruvida den efterlevande skall anses ha vid den först avlidna makens död tillträtt hela kvarlåtenskapen på grund av giftorätt. Så har ej ansetts vara fallet och arvsskatten har bestämts efter fördelning av kvarlåtenskapen mellan bägge makarnas arvingar. Då talan - som i HovR:n förts i fråga om samtliga arvslotter - fullföljts i HD endast i fråga om de lotter som blivit föremål för beskattning i de två föregående instanserna, har beskattning av övriga lotter ansetts ej kunna ske i HD.
NJA 1986 s. 464: Arvsskattemål. Genom förordnande i testamente skulle medel tillfalla en fond, vars ändamål i och för sig var sådant som avses i 3 § arvsskattelagen. Enligt förordnandet skulle emellertid medlen i första hand användas för att tillgodose en angiven person, varvid viss ledamot av fondens styrelse skulle ha ensam beslutanderätt. Fråga, med hänsyn till vad som i målet upplysts angående sannolikheten för medlens användande i sistnämnda syfte, om skattefrihet för fonden.
NJA 2001 s. 56: Vid arvsbeskattning i anledning av efterlevande makes död har hälften av bobehållningen ansetts härröra från den först avlidne maken och tillfalla makarnas gemensamma barn som arv efter denne. Dessa förvärv har inte beskattats, eftersom barnen redan vid inregistreringen av bouppteckningen efter den först avlidne maken beskattats för arvet efter denne.
NJA 1983 s. 581: Fråga i mål rörande arvsskatt om undanröjande av TR:ns beslut och återförvisning till TR:n för erforderlig behandling av skatteärendet.
NJA 1984 s. 32: Arvsskattemål. Testamentsdonation av fastighet avsedd att användas som semesterhem för viss kategori personal hos en ideell förening har förklarats enligt 3 § arvsskattelagen fri från skatt när föreningens (Ersta diakonisällskap) huvudsakliga ändamål är sådana som avses i nämnda lagrum.
NJA 1984 s. 612: Arvsskattemål. Arvinge, som i samma handling avstått dels från 1/5 av arvet till förmån för sin icke arvsberättigade hustru, dels från 1/5 av arvet till förmån för vart och ett av sina tre barn, har inte ansetts genom avståendet till hustrun ha tillträtt och förfogat över arvet i övrigt. Avståendet till förmån för barnen har därför beaktats vid arvsskattens bestämmande.
NJA 2000 s. 217: Makars gemensamma barn har vid den efterlevande makens död partiellt avstått från sitt arv. Vid fastställande av arvsskatten har den del av kvarlåtenskapen som omfattas av avståendet fördelats mellan arvslotterna från föräldrarna efter förhållandet mellan dessa lotter.
RH 2000:54: Fråga om ordningsföljden för olika slag av grundavdrag (generellt grundavdrag och särskilt avdrag för underårig) vid tillämpningen av 28 § 2 och 4 st. lagen om arvsskatt och gåvoskatt. I ett fall då en bröstarvinge ärvt samma förälder vid två skilda tillfällen, första gången som underårig, har när grundavdrag beräknats för det senare arvet ansetts att i första hand det särskilda avdraget för underårig utnyttjats för det grundavdrag som bröstarvingen fått vid det tidigare tillfället.
RH 1993:91: Man och kvinna - som var kyrkobokförda på olika adresser - hade i över sex år gemensam permanentbostad och gemensamt hushåll. Deras vilja var uppenbarligen att de skulle vara att betrakta som sambor. Vid en helhetsbedömning befanns att de varit sambor i den mening som avses i 3 a § lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
NJA 1996 s. 490: Finskt krigsbarn har ansetts som fosterbarn vid bestämmandet av arvsskatt.
NJA 1986 s. 24: Arvsskattemål. Fråga i vad mån bankmedel skall få räknas in bland tillgångarna i en rörelse och därmed skall anses vara sådant rörelsekapital som får värderas med tillämpning av 23 § F 3 st arvsskattelagen.
NJA 1983 s. 515: Arvsskattemål. Barn som - jämte sin moder - bott hos en morbroder under förhållanden som anges i 28 § 3 st sista meningen lagen om arvsskatt och gåvoskatt har i arvsskattehänseende behandlats som morbroderns fosterbarn.
NJA 1997 s. 498: Sammanslutning vars huvudsakliga ändamål utgjorts av vård i form av psykoterapi och annan verksamhet till främjande av sådan vård har ansetts befriad från skattskyldighet enligt 3 § 1 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt när den tillhandahållna vården ansetts så kostnadskrävande att övervägande skäl talade för att i vart fall flertalet vårdsökande var att anse som sådana behövande som avses i lagrummet.

Om lagen.nu

Ansvarsfriskrivning

Kontaktinformation

Hostas av Lysator