NJA 1981 s. 253

Domskäl

TR:n (ordf t f lagmannen Garenborg) anförde i dom d 15 sept 1980:

Domskäl. Ansvarsfrågan

B.A. har - under påstående att S.C. frivilligt haft samlag med honom - i första hand förnekat att han begått den av åklagaren angivna gärningen. I andra hand har han, för den händelse det skulle anses styrkt att han begått gärningen, gjort gällande att denna ej bör anses utgöra svårare brott än våldförande. B.A., som väger 90 kg och är 183 cm lång, har vidare uppgivit: Under den nu aktuella tiden missbrukade han i hög grad alkohol. Hans avsikt var att "supa ihjäl sig". Lördagen d 23 aug 1980 söp han hela dagen. På morgonen började han att tillsammans med en kamrat dricka brännvin. De hade tre helflaskor. För egen del drack han tills han somnade. Han vaknade vid 2230-tiden och kände sig då "djävligt full". Av någon kamrat fick han låna två halvflaskor brännvin. På grund av alkoholförtäringen minns han ej helt vad som förekom under kvällen och natten. Troligen deltog han i något bråk vid en parkeringsplats och var dessutom i slagsmål med någon. Senare under natten kom han och några kamrater överens om att man skulle åka mot Strängnäs i hans bil för att fiska kräftor. Bilen fördes då av en yngling vid namn T.S., vilken han ej tidigare kände. Vidare medföljde i bilen - förutom han själv - två kamrater till honom vid namn M.P. och P.E. och dessutom S.C.. Denna kände han sedan tidigare, men något intimt förhållande hade icke förekommit emellan dem. Hur man från början satt i bilen minns han ej. Under vägen stannade man vid en Parkeringsplats för att undersöka en där uppställd Mercedesbil. Troligen var det i samband därmed som han och S.C. kom att sitta i baksätet, medan de andra satt i framsätet. Någon tanke på att han skulle ha samlag med S.C. hade han ej då. De skämtade och skrattade och söp som vanligt. P.E. föreslog att de skulle våldta S.C.. Både P.E. och M.P. sökte hetsa upp honom. Han började då - till en början mest på skoj - att rycka i S.C:s kläder och sa till henne, bl a, något om att han ville slicka hennes fitta. S.C. avböjde hans närmanden. Kamraterna fortsatte att heja på honom och uppmana honom att stå på sig och liknande. Detta hade till följd att han gick till överdrift mot S.C.. Han fattade tag i en tröja som hon bar på sig och slet sönder denna framtill. S.C. yttrade något i stil med att hon inte trodde att han var så "djävla grisig". Hon gjorde också motstånd och sökte stöta bort honom. Det är möjligt att S.C. också sökte ta sig ur bilen men att han förhindrade detta. I samband med att S.C. gjort motstånd gav han henne en örfil och frågade varför han ej dög. S.C. upphörde då med motståndet och hjälpte själv till att ta av de jeans och de trosor som hon hade på sig. Han knäppte upp sina egna byxor och lade sig över S.C., vilken låg på rygg i vänstra hörnet av baksätet. S.C. var varm och blöt i skrevet. Han fick därför den uppfattningen att hon var tänd på honom. Han sökte föra sin manslem in i hennes slida, men det gick dåligt. Manslemmen var ej tillräckligt styv. Han gav upp ganska snart. Under tiden satt hans kamrater i framsätet och tittade på och uppmuntrade honom med olika rop och tillmälen. Han satte sig upp till höger. I baksätet och sa till kamraterna att ingen fick röra S.C.. Denna sa att hon mådde illa och ville ut ur bilen för att kräkas. Så snart hon kom ut ur bilen, sprang hon från platsen. I bilen lämnade hon kvar jeansen och stövlarna. Ingen följde efter henne. Han lade byxorna och stövlarna på den parkeringsplats där bilen stått stilla under det han hållit på med S.C.. Därefter for de tillbaka till Eskilstuna, där han kort därpå greps av polis. - Vid ett tillfälle tidigare under natten bröt han av en antenn till en bilradio. I samband härmed fick han ett mindre sår på höger långfinger. Det blod som funnits på S.C:s tröja och jeansbyxor måste komma från den skadan.

På begäran av åklagaren har S.C. hörts i anledning av åtalet, varjämte T.S. hörts som vittne.

S.C., vilken är född d 1 jan 1961 och är ungefär 160 cm lång och väger cirka 50 kg, har berättat: Hon bor i Kungsör men har under de senaste åren i samband med helgerna uppehållit sig i Eskilstuna i s k raggarkretsar. I samband därmed har hon tillsammans med både manliga och kvinnliga kamrater åkt i olika bilar. Inte vid något tillfälle har det hänt att någon sökt tvinga henne till samlag. B.A. har hon känt sedan ungefär ett halvt år. Denne har alltid varit snäll och hon kunde aldrig tro att han skulle bära sig åt som han nu gjort. Under lördagen d 23 aug uppehöll hon sig tillsammans med kamrater i Eskilstuna. Under dagen och kvällen drack hon sammanlagt ungefär ett vanligt dricksglas brännvin. Sent på kvällen åkte hon tillsammans med sin pojkvän Harry i B.A:s bil, vilken fördes av T.S.. B.A. var då ej med i bilen. Harry föreslog att hon skulle följa med till hans bostad och sova där. Hon ville hem till Kungsör och erbjöd T.S. tjugo kronor om han skjutsade henne dit. T.S. förklarade att det fick B.A. bestämma. Harry steg ur bilen. I stället hämtade de B.A. samt M.P. och P.E.. De förklarade att man skulle åka och fiska kräftor. Hon antog, att T.S. därefter skulle skjutsa henne till Kungsör, varför hon följde med i bilen mot Strängnäs. Strax efter det att de lämnat Eskilstuna stannade de vid en parkeringsplats där en Mercedesbil var uppställd. När de for därifrån satt hon och B.A. i baksätet och de tre övriga i framsätet. B.A. var full och drack brännvin ur en flaska som han hade med sig. Han erbjöd också henne brännvin och hon tog en liten klunk. Även P.E. och M.P. var berusade. För egen del var hon lätt påverkad. T.S. var nykter. Under den fortsatta färden sa B.A. att han ville slicka henne och att han ville ligga med henne. Hon sa nej och sökte prata honom till rätta. Hon föreslog också att de i så fall skulle gå ur bilen. Hon räknade med att då kunna springa från platsen och att B.A. på grund av sin berusning icke skulle kunna hindra henne. Hon sa också att hon mådde illa och måste kräkas. Hon sökte öppna den vänstra framdörren men B.A. förhindrade detta. När han ryckte i hennes kläder sökte hon förhindra detta och stötte också bort honom. B.A. slet sönder en tröja, en s k top, som hon hade på sig. Han sökte också att ta av henne jeansbyxorna. Då hon höll emot, slet han av henne byxorna. I samband därmed gav han henne också ett slag i ansiktet. Hon vet ej om slaget utdelades med knuten eller öppen hand. Slaget var ej särskilt hårt, men hon blev jätterädd och fruktade att han skulle fortsätta att slå henne om hon inte gjorde som han sade. Hon hade endast en tanke i huvudet, att så snart det gick komma från bilen. Hon tog själv av sig sina trosor och stoppade dem i en ficka på den skinnjacka som hon hade på sig. Detta gjorde hon med tanke på att trosorna skulle vara hela då hon skulle springa från bilen. Hon skrek åt B.A. och bad honom sluta, men denne brydde sig inte om detta. Han tog av sig sina byxor till hälften och lade sig över henne. Han hade sin penis i hennes slida åtminstone ett litet tag. Om han hade sädesavgång vet hon ej. Hon tyckte det var otrevligt och kände ingen tillfredsställelse av samlaget. Efter en stund satte sig B.A. upp till höger i baksätet. Hon sa på nytt att hon mådde illa och måste ur bilen. Hon lyckades nu öppna vänstra framdörren och komma ur bilen. Hon sprang därefter barfota och iklädd endast skinnjackan och tröjan från platsen. Sedan hon satt på sig trosorna fortsatte hon över en åker till ett boningshus. Hon väckte de som bodde där och fick hjälp med att kalla på polis. - Ingen av de tre andra männen gjorde något för att hjälpa henne fastän hon bad dem om detta. I varje fall P.E. sa, att han tyckte att B.A. skulle fortsätta.

T.S:s uppgifter överensstämmer i huvudsakliga delar med S.C:s berättelse. Han har bl a uppgivit: Efter uppehållet vid Mercedesbilen sa B.A. till S.C. att han ville ligga med henne. Det ville hon ej. Det blev bråk mellan dem. De slogs och hade sig. Han hörde också vid ett tillfälle ett ljud som lät som en örfil. De "flaxade" slutligen så mycket att han ej tordes fortsätta körningen. Han stannade därför vid en parkeringsplats vid Barva Handel. Under uppehållet på parkeringsplatsen vände han sig om en gång. S.C. låg då på rygg i baksätet och B.A. låg ovanpå henne. B.A. gjorde samlagsrörelser. Det kändes även på rörelserna i bilen att samlag pågick. När B.A. avslutat samlaget och rest sig upp, sade S.C. att hon mådde illa. Hon lyckades öppna vänstra framdörren och sprang från platsen barfota och iklädd endast skinnjacka och en tröja. - Varken han eller de två andra i framsätet gjorde något för att hindra B.A.. Dennes två kamrater yttrade något i stil med att "stå på dej" och "fortsätt".

Genom S.C:s berättelse, vilken vinner stöd av T.S:s vittnesutsaga och övriga omständigheter i målet, finner TR:n styrkt att B.A. genom utövande av våld å S.C. tilltvingat sig samlag med henne. Vid bedömande av brottets svårhet bör beaktas, att S.C. redan från början gjort klart för B.A. att hon icke ville inlåta sig på ett intimare umgänge med honom samt att det tvång B.A. utövade också innefattade misshandel. Även om denna varit av jämförelsevis lindrig art, är dock gärningen med hänsyn särskilt till nyss angivna omständigheter att anse som våldtäkt.

Påföljdsfrågan

Den i målet verkställda utredningen rörande B.A:s personliga förhållanden utvisar visserligen att B.A. är i stort behov av hjälp och stöd för att komma tillrätta med sitt alkoholmissbruk. Även om en skyddstillsyn i detta fall kombineras med ett kortare fängelsestraff, kräver enligt TR:ns mening hänsynen till allmän laglydnad en ännu strängare påföljd för det brott som B.A. gjort sig skyldig till. B.A. bör därför ådömas ett långvarigt frihetsstraff.

Domslut TR:n dömde B.A. jämlikt 6 kap 1 § 1 st BrB för våldtäkt till fängelse 2 år.

TR:n förordnade att straffet till viss tid skulle anses verkställt i anstalt.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

HovR:n angav till vilken tid straffet skulle anses verkställt i anstalt.

Hovrättslagmannen Glück var av skiljaktig mening och yttrade: B.A. har uppgivit, att han, när han stått i begrepp att fullfölja sin avsikt att ha samlag med S.C., ej haft erektion, varför han försökt att med hjälp av ena handens fingrar föra in sin manslem i S.C:s slida, men att han lyckats dåligt med detta och efter en kort stund givit upp sina försök. Han har dock vidgått, att hans manslem varit i beröring med S.C:s könsdelar.

S.C. har - med viss tveksamhet - uppgivit att hon känt B.A:s manslem inne i sin slida. Hon har vidare uppgivit, att denna sexuella kontakt varit mycket kortvarig.

Vid övervägande av vad sålunda och i övrigt i denna del förekommit finner jag visserligen utrett att vid tillfället sådant könsligt umgänge ägt rum som krävs för att samlag skall anses ha förekommit i den mening som avses i 6 kap 1 § BrB. Det har dock ej styrkts, att vid tillfället kontrahenternas könsdelar varit i kontakt i vidare mån än som framgår av B.A:s uppgifter.

Med den begränsning som ligger i det nu sagda finner jag i likhet med TR:n och HovR:ns övriga ledamöter att B.A. medelst våld tilltvingat sig samlag med S.C..

Vid bedömande av brottets svårhet bör beaktas, att det våld å S.C:s person som B.A. utövat bestått endast i en - icke särskilt hård - örfil, att den könsliga beröringen enligt det förut anförda varit obetydlig och av kort varaktighet samt att S.C. ej åsamkats vare sig fysisk eller psykisk skada av det inträffade.

Under hänvisning till det sagda och med beaktande av omständigheterna i övrigt finner jag att den gärning vartill B.A. gjort sig skyldig ej kan anses utgöra svårare brott än våldförande.

För vad B.A. sålunda låtit komma sig till last bör han ådömas frihetsberövande påföljd.

På grund av det anförda dömer jag, med ändring av TR:ns dom, B.A. för våldförande enligt 6 kap 1 § 2 st BrB till fängelse 10 mån med avräkning för tid, varunder han varit berövad friheten, enligt vad HovR:ns majoritet bestämt.

Domskäl

Domskäl. Vid huvudförhandlingen i HD har S.C. och B.A. hörts på nytt. Härjämte har de i HovR:n hållna vittnesförhören med T.S. och M.P. förebragts, förhöret med T.S. genom uppspelning av fonogram och förhöret med M.P. genom uppläsning av fonogramutskrift.

S.C. har i HD berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad hon tidigare uppgivit i målet. I frågan om den närmare beskaffenheten av det könsliga umgänge som förekommit mellan B.A. och henne har hon emellertid sagt, att hon är säker på att hans manslem varit i beröring med hennes könsdelar men att hon inte kan med säkerhet ange om det var hans manslem eller något eller några av hans fingrar som var inne i hennes slida; "någonting var inne men jag vet inte vad".

Också B.A:s berättelse i HD överensstämmer på de flesta punkter med vad han tidigare uppgivit. Liksom tidigare har han sagt, att han försökte att med hjälp av ena handens fingrar föra in sin manslem i S.C:s slida men att han ej hade erektion och därför inte lyckades med detta samt att han efter en kort stund gav upp försöket. I HD har han emellertid tillagt, att han höll om manslemmen med ena handen på sådant sätt att manslemmen inte kom att beröra S.C:s könsorgan.

Vad B.A. uppgivt om att han, samtidigt som han försökte föra in sin manslem i S.C:s slida, med ena handen höll om manslemmen så att den inte kom i beröring med hennes könsorgan är redan i och för sig högst osannolikt. Helst som uppgiften strider mot inte bara vad S.C. i alla instanser berättat utan också vad B.A. tidigare vidgått förtjänar den inte beaktande. Vad som förekommit i målet måste därmed anses visa, att B.A. med våld tvingat S.C. till samlag i den i 6 kap 1 § BrB åsyftade meningen. B.A. har följaktligen gjort sig skyldig till brott som avses i denna paragraf.

Vid bedömande av frågan, huruvida brottet bör anses utgöra våldtäkt enligt 1 st i nämnda paragraf eller våldförande enligt paragrafens 2 st är att märka, att B.A:s uppgift om att han inte lyckats föra in sin manslem i S.C:s slida inte blivit vederlagd och att uppgiften inte heller är i och för sig så osannolik, att den kan lämnas utan avseende. Enligt vad både S.C. och B.A. uppgivit har det könsliga umgänget varit av kort varaktighet. Nu angivna förhållanden kan likväl inte anses utslagsgivande i frågan om gärningens bedömande som våldtäkt eller som våldförande. Varken de omständigheter under vilka S.C. kom att deltaga i bilfärden eller hennes beteende i övrigt kan ha i något skede givit B.A. uppfattningen, att hon var villig att inlåta sig på något intimare umgänge med honom. Hans närmanden har omedelbart föranlett att hon satt sig till motvärn. Hon har försökt att komma ut ur bilen men hindrats därifrån. B.A. har slitit sönder hennes tröja och misshandlat henne genom att ge henne en örfil. Hon har därvid blivit "livrädd" och givit upp sitt motstånd. Med hänsyn till vad sålunda anförts måste B.A:s gärning anses utgöra en så allvarlig kränkning av S.C:s integritet att brottet inte kan betecknas som mindre grovt utan är att bedöma som våldtäkt.

Skäl till ändring i påföljdsfrågan föreligger ej.

Domslut

Domslut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

HD angav till vilken tid straffet skulle anses verkställt i anstalt.