NJA 1981 s. 318

Allmän åklagare yrkade vid Göteborgs TR ansvar å chauffören K.K., född 1953, jämlikt 9 kap 6 § 2 st BrB för grovt häleri enligt följande påstående: K.K. har under tiden maj 1978-d 2 april 1979 i Göteborg från olika personer förvärvat bildäck, bandspelare, verktygslådor m m till ett bruttovärde av minst 100 000 kr. K.K., som kände till att godset åtkommits genom brott, har sedan sålt det vidare till andra. K.K. har genom sitt agerande gjort sig vinning av andras brott och jämväl försvårat godsets återställande. Med hänsyn till omfattningen av den brottsliga verksamheten och de värden som därigenom varit i omlopp bedömes brottet som grovt.

I samma mål yrkade åklagaren ansvar dels å L.A. och U.L. för grov stöld under påstående att de d 15 febr-d 26 mars 1979 i bl a Göteborg i 62 fall gemensamt och i samråd stulit egendom, företrädesvis däck, bilradioapparater m m till ett sammanlagt värde av minst 75 000 kr, dels å J.P. för grovt häleri under påstående att denne i Göteborg vid ett flertal tillfällen hösten 1978-våren 1979 av K.K. köpt 25-30 bilradiobandspelare och 25-30 däck och fälgar med insikt om att godset åtkommits genom brott. TR:n (ordf rådmannen Täcklind) meddelade dom d 23 nov 1979. Under rubriken Domskäl antecknade TR:n att L.A. och U.L. erkänt vad åklagaren lagt dem till last utom på en punkt, att J.P. erkänt häleri avseende köp av högst 14 bandspelare och 17 däck samt att K.K. erkänt vad åklagaren lagt honom till last men gjort gällande, att han ej mottagit stöldgods från L.A. och U.L. efter d 21 mars 1979 och ej heller det gods beträffande vilket L.A. och U.L. bestritt ansvar. TR:n anförde vidare bl a:

L.A. har berättat: Han och U.L. är goda vänner. I febr 1979 blev de på grund av arbetsbrist uppsagda från sina anställningar. L.A. fick ett halvtidsarbete bestående i godsdistribution per bil medan U.L. blev helt utan arbete. För att hjälpa upp ekonomin började de bryta sig in i bilar och däri stjäla bandspelare och reservhjul. De specialiserade sig på Volvobilar i 240-serien av 1975-1978 års modell. Sedan de utsett en lämplig Volvobil att göra inbrott i, brukade L.A. först öppna en dörr i bilen med hjälp av en skruvmejsel och en polygriptång. U.L. monterade sedan loss bilens bandspelare. Tillgreppet tog inte mer än någon minut. De hjälptes åt att med händerna eller med hjälp av tången öppna bilens baklucka, där de tog bilens reservdäck. Brotten förövades huvudsakligen på parkeringsdäck i Göteborgs utkanter. L.A. och K.K. kände varandra ytligt sedan 1976. L.A. hade vid ett tillfälle före febr 1979 sålt bilbandspelare till K.K.. Det var därför naturligt för L.A. att kontakta K.K. och fråga om denne ville köpa bandspelare och däck. K.K. var intresserad härav.

I fortsättningen ringde L.A. till K.K. då L.A. och U.L. hade stöldgods att sälja. De träffades i ett garage i Majorna, där L.A. och U.L. hade varorna i en bil. K.K. betalade 50 kr för ett vanligt däck och 100 kr för ett däck med aluminiumfälg. Ordinarie priser härpå är omkring 300 resp 600 kr. För en mindre bandspelare betalade K.K. 200 kr och för en större 250 kr. Apparaterna var värda 1 200 resp 1 900 kr. L.A. och U.L. sålde cirka 25 bandspelare och 20 däck till K.K.. De fick sammanlagt 2 000 kr av K.K. och hade dessutom en fordran på lika mycket. Varje gång L.A. och U.L. levererade till K.K. beställde denne nya varor. Sista gången de lämnade stöldgods till honom var fredagen d 23 mars 1979. Det var nog däck i huvudsak, som överlämnades då. Troligen fanns gods med som tillgripits samma dag. K.K. ville då ha tre eller fyra stora bandspelare till följande måndag. L.A. är helt säker på att den sista leveransen var fredagen d 23 mars eftersom han och U.L. blev bekymrade över hur de skulle hinna få tag på bandspelarna redan till måndagen därpå.

U.L. har lämnat en berättelse som överensstämmer med vad L.A. uppgivit. Därutöver har U.L. uppgivit: De pengar de fick av K.K. lämnades i små poster under hand. U.L. har därför svårt att ange vilka belopp de fått av K.K.. - U.L. är säker på att fredagen d 23 mars 1979 var den dag, då han och L.A. sist levererade stöldgods till K.K..

K.K. har berättat: Han känner L.A. sedan flera år. I maj 1978 träffades de. L.A. frågade då om K.K. ville köpa bilbandspelare. K.K. sade att han inte var intresserad men lämnade sitt telefonnummer. På sommaren 1978 gick han på AMU-Center, där även J.P. fanns. K.K. nämnde för denne om erbjudandet om bandspelare. J.P. sade sig vara intresserad härav. Efter någon tid ringde L.A. till K.K. angående bandspelare. K.K. tog kontakt med J.P.. K.K. sade att han hade två kamrater, som kunde skaffa däck och bilbandspelare. J.P. beställde två apparater. L.A. levererade därefter dessa till K.K., som i sin tur sålde dem vidare till J.P.. Också i slutet av 1978 köpte K.K. bilbandspelare av L.A.. K.K. sålde dem vidare till J.P.. I början av 1979 hade L.A. och K.K. ånyo kontakt. L.A. hade många bandspelare, men K.K. ville bara ha Volvoapparater eftersom det bara var dessa J.P. var intresserad av att köpa. Under febr och mars 1979 köpte K.K. vid flera tillfällen bandspelare och däck av L.A. och U.L.. Ibland var det K.K. som tog kontakt med L.A. och beställde gods. Det pris K.K. fick betala L.A. och U.L. är det de uppgivit. Sammanlagt köpte K.K. ca 20-25 bandspelare och 20-25 däck av L.A. och U.L.. Godset sålde han i huvudsak vidare till J.P.. Denne köpte av K.K. minst 20 bandspelare och minst 20 däck. När L.A. ringde och sade att han ville leverera brukade K.K. ringa J.P.. K.K. körde sedan godset direkt till J.P:s garage. Ibland ringde J.P. till K.K. och beställde däck och bandspelare. K.K. anser att värdet av de nya däcken var 380 kr styck, eller, med aluminiumfälg, ca 600 kr. 4-5 stycken av däcken han sålde till J.P. var begagnade, resten var nya. Bandspelarna var nya och värda ca 600 kr. K.K. sålde till J.P. för i stort sett samma pris som han själv hade givit. Ibland lade han på något på priset, ibland hjälpte J.P. honom i gengäld med bilreparationer. Sista gången K.K. köpte stöldgods av L.A. och U.L. var onsdagen d 21 mars 1979. Han vet numera bestämt att det var en onsdag, eftersom han samma dag hämtade sin fästmö på hennes arbetsplats. Även andra personer levererade stöldgods till K.K., som även hade andra kunder än J.P..

J.P. har berättat: Under mitten av 1978 gick K.K. och J.P. på AMU- Center. J.P. talade om att han sysslade med bilreparationer för kamrater. Då han vid ett tillfälle hjälpt K.K. med en reparation av dennes bil fick J.P. i stället för betalning av denne köpa nästan nya däck för 80 kr styck. J.P. antog att han fick däcken så billigt eftersom han utan ersättning lagade K.K:s bil. K.K. ringde sedan till J.P. och frågade om denne ville köpa däck och bilbandspelare. J.P. var intresserad härav och köpte sedan sammanlagt 14 bandspelare och 17 däck av K.K.. J.P. frågade inte varifrån dessa kom. K.K. sade att han lätt godset från kompisar. Bandspelarna var inte nya utan hade trasiga kablar. J.P. förstod inte först, men väl senare, att varorna var stulna. Han sålde sedan bandspelarna och däcken till olika personer i samband med att de lämnade sina bilar till honom för reparation.

TR:n fann ej styrkt att L.A., U.L. och K.K. förövat brott avseende den egendom beträffande vilken de bestritt ansvar.

I fråga om åtalet mot K.K. anförde TR:n vidare: TR:n finner att L.A:s och U.L:s uppgifter beträffande den tidpunkt, då K.K. sist fick leverans av stöldgods från dem, förtjänar tilltro framför K.K:s. Det får därför hållas för visst att K.K. mottagit stöldgods av dem sista gången d 23 mars 1979. På grund härav och genom K.K:s erkännande av åtalet i övrigt, vilket erkännande vinner stöd av övrig utredning, finner TR:n åtalet mot K.K. styrkt. Gärningarna är att bedöma på sätt åklagaren påstått.

Göteborgs TR har d 8 sept 1975 dömt K.K. för medhjälp till grov stöld till skyddstillsyn.

Nu ifrågavarande brott har K.K. delvis begått under den med skyddstillsynen förenade prövotiden. Han har emellertid häktats och delgivits stämningsansökan i detta mål först sedan prövotiden utgått.

Vid sådan allvarlig och omfattande förnyad brottslighet, som den L.A., U.L. och K.K. nu befunnits skyldiga till, kan av hänsyn till allmän laglydnad endast i undantagsfall annan påföljd än sådan som innebär frihetsstraff väljas.

Av i målet avgivet läkarintyg enligt 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål framgår att K.K. är mycket omogen med bristande verklighetsuppfattning och dålig omdömesförmåga, att han sedan flera år lider av nervösa besvär, att han har stark ångestberedskap och är sårbar i samband med yttre påfrestningar, att han under häktningstiden reagerat med ytterligt svåra ångest- och orossymtom, att recidivrisken torde vara ytterligt ringa, att hans psykiska sårbarhet och bristande mognad mycket starkt talar emot fängelsestraff samt att skyddstillsyn ur psykiatrisk synpunkt vore att föredra.

Av vad sålunda och i övrigt framkommit om K.K:s personliga förhållanden finner TR:n framgå att K.K. är i behov av en övervakares stöd och hjälp samt att skyddstillsyn därför vore den ur individualpreventiv synpunkt lämpligaste påföljden för honom.

Riskerna för att ett fängelsestraff skulle äventyra K.K:s återanpassning och psykiska hälsa framträder med sådan styrka att tillräckliga skäl måste anses föreligga att trots den i målet aktuella allvarliga brottsligheten ej ådöma K.K. frihetsstraff. De allmänpreventiva synpunkterna kan därvid anses tillgodosedda dels genom att K.K. under 24 dagar varit berövad friheten som anhållen och häktad samt därefter ålagd reseförbud med anmälningsskyldighet under mer än tre månader och dels genom att K.K. jämte skyddstillsynen ålägges ett kraftigt bötesstraff. TR:n finner därför att K.K. skall dömas särskilt till skyddstillsyn jämte böter. I sitt domslut dömde TR:n K.K. jämlikt 9 kap 6 § 2 st och 34 kap 1 § 2 BrB för häleri till skyddstillsyn jämte 100 dagsböter å 45 kr.

Vidare ålades K.K. att, delvis solidariskt med andra, utge skadestånd till målsägande med sammanlagt 17 681 kr, varjämte förordnades att ett tidigare meddelat beslut om kvarstad å K.K. tillhörig egendom skulle bestå till ett belopp av 22 181 kr.

Åklagaren fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige med yrkande att K.K. dömdes till fängelse, i andra hand till skyddstillsyn i förening med fängelse.

K.K. bestred ändring. HovR:n (hovrättsrådet Melin, adj led Andrén, referent, och nämndemannen Sven Uddegren) meddelade dom d 5 mars 1980. I sina domskäl antecknade HovR:n att såsom vittne beträffande K.K:s personliga förhållanden på åklagarens begäran hörts biträdande överläkaren S.Z.. HovR:n anförde vidare att K.K., som TR:n funnit hade gjort sig skyldig till häleri, som utgör grovt brott. Härefter fortsatte HovR:n:

K.K:s förfarande har lett till att stulen egendom till stort värde kommit ut i den allmänna handeln och har, särskilt till följd därav, varit av allvarlig art. Påföljd som ej innebär frihetsberövande kan, såsom TR:n anfört, komma i fråga bara i undantagsfall. Vad som har kommit fram i HovR:n om K.K:s personliga förhållanden utgör inte tillräckliga skäl att välja annan påföljd än fängelse.

Målet avgjordes efter huvudförhandling i HD (JustR:n Bernhard, Westerlind, Hessler Nordenson och Knutsson, referent), som beslöt följande dom: