NJA 1981 s. 327

Fråga om utvisning på grund av brott. Tillika spörsmål om tillämpning av 34 kap 6 § 1 st BrB.

Malmö TR

Allmän åklagare yrkade vid Malmö TR ansvar å tjeckoslovakiske medborgaren J.S., född 1947, för stöld enligt följande: J.S. har d 20 dec 1979 på varuhuset Tempo vid Värnhem i Malmö från E.G. olovligen tagit och tillägnat sig en handväska som hon förvarat i sin kundvagn. Väskan har bl a innehållit 800 kr jämte en sparbanksbok och identitetshandlingar.

Åklagaren yrkade att J.S. skulle förvisas ur riket.

Domskäl

TR:n (ordf hovrättsassessorn Linde-Malmberg) anförde i dom d 10 juni 1980:

Domskäl. J.S. har erkänt gärningen. Erkännandet stöds av omständigheterna i målet. TR:n godtar åklagarens brottsrubricering.

J.S. förekommer under ett avsnitt i kriminalregistret. Sålunda dömdes han av Malmö TR d 29 aug 1979 för stöld och häleri till skyddstillsyn.

J.S. har bestritt förvisningsyrkandet.

Av utredningen angående J.S:s personliga förhållanden framgår bl a följande: Han kom till Sverige illegalt 1977 tillsammans med sin hustru och tre av deras barn. De har ytterligare tre barn som är kvar i Tjeckoslovakien. Makarna separerade sommaren 1979.

TR:n har inhämtat yttrande från skyddskonsulenten i Lunds distrikt.

I yttrandet, som fogats som bilaga till TR:ns dom, anfördes: J.S. dömdes d 29 aug 1979 för stöld och häleri till skyddstillsyn. I början av prövotiden bodde J.S. hos sin hustru R.L. i Eslöv. Han var vid den tiden arbetslös och levde på socialhjälp. I slutet på okt flyttade han till Malmö för att påbörja en AMS-kurs för invandrare på AMU-center där. Han deltog i undervisningen vid två tillfällen och blev till sist avförd p g a frånvaro. Under tiden nov 1979-febr 1980 levde J.S. på socialhjälp. I mars i år flyttade han tillbaka till Eslöv, där han erhöll anställning hos Felix AB, samt tjänstebostad genom arbetsgivaren. Efter någon vecka i arbete sjukskrev han sig och i slutet på maj blev han avskedad p g a ogiltig frånvaro.

Under samtal med undertecknad och övervakaren d 2 juni 1980 förklarade J.S. att han tänker återvända till sin hustru och barn i Eslöv. Att han inte gjorde det tidigare beror på hustruns ovilja att återupptaga samlevnaden med honom. Att han misslyckades hos Felix beror på att han inte kunde klara av skiftarbete. Han har sökt efter arbete på slakteriet i Eslöv, och väntar nu på svar. J.S. förklarade vidare att han tidigare (i Tjeckoslovakien) aldrig varit inblandad i något kriminellt. Han vill inte föra ett zigenarliv i Sverige, utan vill anpassa sig till de svenska förhållandena. De svårigheter han nu har beror dels på psykiska sviter efter hans boxningskarriär och dels på anpassningssvårigheter som zigenarna har.

Undertecknad anser att fortsatt skyddstillsyn är den lämpligaste påföljden för det nu ifrågavarande brottet.

TR:n anförde vidare:

J.S. har vid huvudförhandlingen uppgivit att han numera sammanbor med hustrun och att han har uppehållstillstånd till juli 1980.

Lika med skyddskonsulenten anser TR:n fortsatt skyddstillsyn vara lämpligaste påföljden. J.S. bör därjämte ådömas ett kortare fängelsestraff.

Enär det på grund av brottets beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras att J.S. kommer att här i riket fortsätta brottslig verksamhet finner TR:n att J.S. bör förvisas ur riket under begränsad tid.

Domslut

Domslut. TR:n fann jämlikt 8 kap 1 § BrB J.S. skyldig till stöld. TR:n förordnade med tillämpning av 34 kap 1 § 1 BrB att den J.S. tidigare ådömda skyddstillsynen skulle avse även det nya brottet och dömde honom till fängelse 1 mån.

J.S. förvisades ur riket med förbud att återvända hit före d 1 juli 1985.

HovR:n över Skåne och Blekinge

J.S. fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge. Han yrkade, att HovR:n måtte upphäva det särskilda fängelsestraffet och ogilla yrkandet om förvisning.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Hellners, hovrättsrådet Nelander och adj led Lejman, referent, samt nämndemännen Nilsson och Florén) anförde i dom d 2 sept 1980:

Domskäl

Domskäl. Som TR:n funnit har J.S. gjort sig skyldig till stöld.

I HovR:n har angående J.S:s levnadsförhållanden upplysts bl a att han under sommaren 1980 återanställts hos Felix AB för en tid av 4 mån, att han åter flyttat samman med sin familj och att han håller god kontakt med sin övervakare.

Liksom TR:n anser HovR:n att J.S. bör ådömas ett kort fängelsestraff för brottet.

HovR:n finner att vad i målet förekommit angående frågan om utvisning av J.S. inte föranleder till annan bedömning än den TR:n gjort.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom, därvid HovR:n dels åberopar även 34 kap 6 § 1 st BrB, dels förklarar att vad i domen sägs om förvisning i stället skall avse utvisning enligt 40 § utlänningslagen (1980:376).

J.S. sökte revision och yrkade upphävande av det särskilda fängelsestraffet och av förordnandet om utvisning.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling i HD (JustR:n Gyllensvärd, Ulveson, Welamson, Sven Nyman, referent, och Bengtsson), som beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. Såsom domstolarna funnit har J.S. gjort sig skyldig till stöld. Brottet får anses vara av relativt allvarlig beskaffenhet. Det har dessutom begåtts under prövotiden för den skyddstillsyn som ådömdes J.S. d 29 aug 1979, och det är av samma typ som ett av de brott som avses med skyddstillsynsdomen. Domstolarna har emellertid ansett den lämpligaste påföljden för J.S. vara fortsatt skyddstillsyn förenad med ett kortare frihetsstraff därjämte har J.S. utvisats. Riksåklagaren har förklarat sig dela domstolarnas uppfattning.

Med hänsyn till att verkställighet av svensk dom på skyddstillsyn inte torde kunna ske i J.S:s hemland Tjeckoslovakien finns det anledning att före valet av påföljd för det nya brottet ta ställning till frågan, om J.S. skall utvisas.

Enligt den nya utlänningslag som trätt i kraft d 1 juli 1980 får utlänning utvisas på grund av brott endast om det med hänsyn till gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att fortsätta med brottslig verksamhet här i riket eller om brottet är sådant att han inte bör få stanna kvar. Hänsyn skall tas till hans levnads- och familjeförhållanden samt till hur länge han har vistats i Sverige. Vidare gäller bl a att utvisning av en icke-nordisk medborgare, som när åtalet väcktes varit bosatt här minst 3 år, får ske endast om synnerliga skäl föreligger därtill.

I HD har beträffande J.S:s förhållanden upplysts i huvudsak följande. J.S. är av zigensk börd och gift med R.L. enligt zigensk sed. Han kom till Sverige från Tjeckoslovakien d 10 okt 1977 tillsammans med hustrun och makarnas tre barn. I Tjeckoslovakien kvarlämnades tre barn till hustrun. Anledningen till flyttningen var att släktingar till hustrun tidigare bosatt sig i Sverige. J.S. försörjde sig i Tjeckoslovakien som varvsarbetare. I Sverige har han endast haft ett par kortvariga anställningar som fabriksarbetare. Hans arbetstillstånd gick ut under sommaren 1980, och han får inte nytt tillstånd så länge utvisningsfrågan är under prövning. Familjen lever på socialhjälp. Förhållandet mellan J.S. och hustrun har tidvis varit spänt och J.S. har vid ett par tillfällen nödgats lämna familjens hem i Eslöv. Den brottslighet för vilken J.S. lagförts har begåtts under tider då han levt skild från familjen. Sedan sommaren 1980 bor han tillsammans med sin familj. J.S:s tre barn - 14, 9 och 6 år gamla - är enligt uppgift i yttrande d 13 jan 1981 från skyddskonsulenten i Lunds distrikt mycket fästade vid sin far. J.S:s anknytning till Tjeckoslovakien är numera svag och han vill inte återvända dit av fruktan att bli straffad för att ha lämnat landet illegalt.

Den brottslighet som nu är föremål för bedömning är inte sådan att den i och för sig föranleder utvisning. Risken för att J.S. fortsätter med brottslig verksamhet kan bedömas som förhållandevis ringa, åtminstone om han får fortsätta att leva tillsammans med familjen. J.S., som synes ha relativt stora anpassningsproblem, förefaller vara starkt beroende av sin familj. Det kan antas att hustrun, med hänsyn till den släktanknytning hon har till Sverige och till vad som upplysts om makarnas förhållanden, skulle komma att kvarstanna i Sverige med barnen även om J.S. utvisas. Det är sannolikt att detta skulle medföra menliga följder för J.S. och kanske även för barnen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och med beaktande även att J.S. vistats i landet omkring två och ett halvt år, när åtalet väcktes, bör han inte utvisas.

J.S. har kort tid efter skyddstillsynsdomen återfallit i brott av samma slag som avses med denna. Detta förhållande kunde utgöra skäl att döma honom särskilt för det nya brottet till ett relativt långt fängelsestraff eller att, med undanröjande av skyddstillsynen, döma honom såväl för de brott som avses med denna som för det nya brottet till ett ännu längre fängelsestraff.

J.S. får emellertid anses vara i stort behov av övervakning och med hänsyn därtill är, såsom domstolarna också funnit, fortsatt skyddstillsyn den för honom lämpligaste påföljden. Hänsynen till allmän laglydnad får dock anses göra sig så starkt gällande att skyddstillsynen, med stöd av vad som sägs i 34 kap 6 § 1 st BrB, bör förenas med frihetsberövande. Frihetsstraffet bör, oaktat J.S. undgår utvisning, kunna stanna vid det av domstolarna bestämda, fängelse 1 mån.

Domslut

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns domslut att förordnandet om utvisning upphävs.