NJA 1981 s. 388
Fråga om prövningstillstånd i HovR. I skadeståndsmål uppkommer fråga om vårdansvaret vid reparationsavtal för gods som överlämnats i uppdragstagarens besittning. Det har ansetts vara av vikt för rättstillämpningen att denna fråga prövas av högre rätt. 22 § 1 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
A.J. var anställd som bilförsäljare hos L.P., enligt uppgift innehavare av firma Biltomten. I dec 1977 köpte studeranden A.M. genom A.J. en begagnad Renault 4L av 1967 års modell för 1 150 kr. Efter köpet åtog sig A.J. personligen att utföra vissa reparationer på bilen, och för att kunna göra detta hämtade han bilen hos A.M. och ställde upp den vid Biltomtens område. A.J. lämnade därefter sin anställning hos Biltomten. Bilen visade sig sedan ha blivit skrotad.
Göteborgs TR
A.M. yrkade efter stämning å A.J. vid Göteborgs TR att A.J. måtte åläggas att betala ersättning för bilen med 1 894 kr. Som grund för sitt yrkande anförde A.M., att A.J. tagit hand om bilen för att laga den och att A.J., eftersom han inte kunde återställa bilen, var skyldig att betala ersättning för den. Bilens värde motsvarade det belopp som yrkades.
A.J. bestred yrkandet och anförde, att bilen blivit skrotad utan hans förvållande och att han därför inte kunde göras ersättningsskyldig.
Målet handlades i den för rättegången i tvistemål om mindre värden stadgade ordningen.
Domskäl
TR:n (rådmannen Adrian) anförde i dom d 11 okt 1978:
Domskäl. A.J. har uppgett: Sedan han lämnat sin anställning återvände han för att utföra reparationen på bilen. Då fanns inte bilen där. Senare fick han veta att den skrotats.
På A.J:s begäran har från bilregistret inhämtats att bilen efter köpet registrerades på A.M., att den registrerades på L.P. d 19 juni 1978 och att den skrotades d 27 juni samma år.
TR:ns bedömning:
A.J. kan göras ersättningsskyldig gentemot A.M. för att bilen blivit skrotad bara om A.J. medvetet medverkat till skrotningen eller varit vårdslös när han har haft hand om bilen.
Utredningen ger inget belägg för att så varit fallet, och A.J. kan alltså inte åläggas att betala ersättning till A.M..
Domslut
Domslut. A.M:s talan lämnas utan bifall.
HovR:n för Västra Sverige
A.M. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige. Han anförde, att A.J. varit oaktsam och att det ålåg A.J. att visa att han inte varit vållande.
HovR:n (tf hovrättslagmannen Malmström och hovrättsrådet Jagander) fann i beslut d 19 dec 1978 ej skäl att meddela prövningstillstånd.
A.M. anförde besvär och yrkade, att HD med ändring av HovR:ns beslut måtte meddela prövningstillstånd i anledning av hans till HovR:n fullföljda talan.
A.J. lät sig ej avhöra.
Föredraganden, RevSekr Öhrström, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut:
Skäl. A.M:s skadeståndsyrkande avser ersättning för förlust av en bil vilken förkommit, sedan A.J. omhändertagit den för reparation. I anledning av A.M:s yrkande uppkommer fråga om vårdansvaret vid reparationsavtal för gods som överlämnats i uppdragstagarens besittning. Frågan är inte reglerad i lag och stadgad praxis förekommer endast beträffande rena förvaringsavtal, medan det i doktrinen (se t ex Bengtsson, Särskilda avtalstyper I, 1971 s 138-140) antagits att samma bedömningsgrunder skall tillämpas som vid förvaring. I avvaktan på eventuell lagreglering (jfr SOU 1979: 36 med förslag till konsumenttjänstlag s 377-380) får det då anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att målet prövas av högre rätt. Tillstånd till prövning i HovR:n bör därför meddelas enligt 22 § 1 lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i HovR:n, i följd varav det ankommer på HovR:n att upptaga målet till fortsatt behandling.
HD (JustR:n Gyllensvärd, Fredlund, Ulveson, Welamson, referent, och Jermsten) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.