NJA 1981 s. 528
Ett i laga form under äktenskapet upprättat äktenskapsförord, innefattande gåva mellan makarna, har ansetts bli gällande i förhållande till tredje man från den tidpunkt då det ingavs till rätten, oavsett om kungörande i tidning sker eller ej. 8 kap 11 och 12 §§ GB.
HD
Kronofogdemyndigheten i Varbergs distrikt utmätte genom ett flertal beslut under tiden d 1 dec 1978-d 30 jan 1980 fastigheten (Fastighetsadress, uteslutet här) i Kungsbacka kommun för uttagande av utmätningssökandenas fordringar mot B.A., som erhållit lagfart på fastigheten d 7 mars 1973.
Över utmätningarna anförde B.A:s hustru J.A. besvär hos LSt:n i Hallands län med yrkande att utmätningarna måtte undanröjas.
LSt:n förordnade genom beslut i de olika besvärsmålen att vidare exekutiva åtgärder i målen skulle inställas tills vidare i avvaktan på LSt:ns slutliga prövning av besvären.
J.A. gjorde gällande att hon var ägare till fastigheten och åberopade till stöd härför följande: Hon har genom äktenskapsförord förvärvat fastigheten från B.A.. Äktenskapsförordet har registrerats vid Varbergs TR d 4 okt 1976 men ej kungjorts i vederbörlig ordning enligt 8 kap 11 § 2 st GB. Ansökan om lagfart för J.A. ingavs till inskrivningsmyndigheten d 7 okt 1977 men återsändes på begäran av ingivaren d 25 okt 1977. Oavsett att lagfart inte meddelats för J.A. och att äktenskapsförordet inte kungjorts i vederbörlig ordning har J.A. genom det vid Varbergs TR registrerade äktenskapsförordet erhållit fastigheten genom ett civilrättsligt giltigt fång.
Kronofogdemyndigbeten anförde i yttrande till LSt:n: Kronofogdemyndigheten har d 20 mars 1979 avgett följande yttrande. B.A. är ensam lagfaren ägare till fastigheten. Äktenskapsförordet innefattar gåva från B.A. till J.A. av del av fastigheten. I enlighet med 8 kap 11 § 2 st GB skall kungörelse i anledning av gåvan ske. Regelmässigt framgår av TR:ns protokoll att kungörelse skett. Av bilagd protokollskopia framgår emellertid ej att kungörelse utfärdats. I första hand hävdas att gåvan därför ej är gällande mot B.A:s borgenärer. Riksskatteverkets publikation "Rättsinformation Serie C" nr 36/76 åberopas. I andra hand hävdas att överlåtelsen gjorts för skens skull. Till stöd härför anförs följande. För att en gåva mellan makar skall vara giltig krävs i princip äktenskapsförord. Detta av hänsyn till borgenärerna. Genom publicerandet ges dessa tillfälle att ingripa. Mot ett i och för sig giltigt förord kan borgenärerna ingripa på olika sätt. Vid gåva utan förord har make bevisbördan för att för transaktionen ej krävdes äktenskapsförord. De möjligheter lagstiftaren lämnat måste ses mot bakgrund av att en gäldenär kan lämna egendom till sin make utan att någon ändring sker beträffande egendomens faktiska nyttjande. De anvisade sätten att angripa ett äktenskapsförord är emellertid ej alltid så lätt framkomliga. I vart fall krävs alltid domstolsförfarande. Gemensamt för de påtalade sätten är att fordran måste finnas som hänför sig till tiden före gåvan. 1 prop 1971:20 s 162 har risken för skenöverlåtelse av fastighet påtalats. Det är kronofogdemyndighetens uppfattning att beviskravet för att skenöverlåtelse föreligger ej kan ställas alltför högt. De fakta i målet som stöder myndighetens uppfattning är att en inte obetydlig del av B.A:s skuld uppkommit innan gåvohandlingen upprättades. I tiden innan ligger också ett flertal krav som utsänts till B.A. från kronofogdemyndigheten. B.A. måste alltså varit väl medveten om sin skatteskuld. Vidare har, enligt uppgift från lokal skattemyndighet, fastigheten upptagits i B.A:s deklaration för inkomståret 1977. Ej heller har, enligt LSt:n, gåvoskattedeklaration ingivits. Om J.A. begärt och lätt s k förvärvstillstånd hade hon troligen lätt gåvan lagfaren. Det torde således ej krävas svenskt medborgarskap för detta. Med det ovan relaterade har kronofogdemyndigheten sökt påvisa att gåvan ej varit seriös utan att den endast skett för skens skull i syfte att undandraga egendomen från utmätning. Besvären avstyrks.
LSt:n (1:e länsassessorn Persson) yttrade i beslut d 15 febr 1980: LSt:n gör följande bedömning. B.A. är ensam lagfaren ägare till fastigheten. Äktenskapsförordet innefattar gåva från B.A. till J.A.. Utan vederbörligt kungörande får B.A:s borgenärer inte tillfälle att ingripa. Gåvan är därför ej gällande mot dessa. På grund härav lämnar LSt:n besvären utan bifall.
LSt:ns förordnanden i målen om inhibition av vidare exekutiva åtgärder skall inte längre gälla.
J.A. anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade bifall till sina i LSt:n anförda besvär.
De av utmätningssökandena - bl a staten genom riksskatteverket - som lät sig avhöra bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Öhrbom, hovrättsrådet Thorleif samt adj led Tommy Persson, referent, och Bengtsson) anförde i utslag d 13 juni 1980:
Skäl. J.A. har i HovR:n ytterligare uppgivit bl a att kungörelse av äktenskapsförordet skett under tiden d 28-d 31 mars 1980 samt gjort gällande att äktenskapsförordet genom kungörandet skall ha verkan gentemot B.A:s borgenärer från d 30 sept 1976, då förordet ingavs till TR:n för registrering.
Riksskatteverket har anfört i huvudsak: Uteblivet kungörande av äktenskapsförord får till följd att förordet inte blir gällande mot givarens borgenärer. Enligt verkets mening skulle en sådan retroaktiv verkan av kungörandet som J.A. gör gällande strida mot lagstiftarens intentioner. Införandet av ett särskilt kungörelseförfarande beträffande gåvoäktenskapsförord motiverades av lagberedningen (NJA II 1921 s 138) med att det var av största vikt för borgenärerna att snart erhålla kännedom om sådana gåvor makarna emellan vilka kräver äktenskapsförords form, eftersom sådana rättshandlingar omedelbart medför en minskning av givarens tillgångar. Ett kungörande avsevärd tid efter registrering och uppgift till äktenskapsregistret kan inte få inverka på det borgenärsskydd som föreligger intill dess kungörande ägt rum. Det nu verkställda kungörelseförfarandet kan därför inte föranleda att dessförinnan i laga ordning gjorda utmätningar hävs.
HovR:n finner att äktenskapsförordet innefattar gåva från B.A. till J.A. av fastigheten (Fastighetsadress, uteslutet här) i Kungsbacka kommun. Vid registrering av sådant äktenskapsförord ankommer det på rätten att om ingivandet införa kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och orts tidning. Publiceringen sker för att givarens borgenärer skall få kännedom om gåvan. Det är av stor betydelse för borgenärerna att kungörandet sker i anslutning till registreringen. Enär kungörelsen av äktenskapsförordet utfärdats först efter verkställd utmätning hos givaren och drygt tre år efter registreringen kan gåvan inte göras gällande mot givarens borgenärer. Besvären kan därför inte vinna bifall.
HovR:n lämnade besvären utan bifall.
J.A. anförde besvär och yrkade att utmätningarna måtte undanröjas.
De av utmätningssökandena som lät sig avhöra med angivande av ståndpunkt i utmätningsfrågan bestred ändring.
Det upplystes att vissa angivna utmätningar gått åter.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Heino, anförde i betänkande: jag hemställer att HD meddelar följande utslag. Skäl. Gåva mellan makar skall - utom i vissa fall - ske i äktenskapsförordets form. Givarens borgenärer bereds härigenom ett visst - om än bräckligt - skydd genom kravet på att äktenskapsförord skall inges till och registreras vid domstol med den publicitet detta medför. Till ytterligare skydd för borgenärerna föreskrivs i 8 kap 11 § 2 st GB att rätten skall dels ofördröjligen sända en bestyrkt avskrift av förordet till äktenskapsregistret dels ock, då fråga är om gåvoförord, låta införa kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning om ingivandet av förordet.
I förevarande fall har kungörelse ej skett - uppenbarligen på grund av misstag från TR:ns sida - förrän långt efter registreringen av förordet och efter de i målet aktuella utmätningarna. Den bristande kungörelsen medför inte att förordet ej skulle vara gällande mellan makarna. Vad gäller frågan om förordets giltighet gentemot B.A:s borgenärer är främst att beakta följande. Skyldigheten att kungöra gåvoförord åvilar rätten, ej givaren eller gåvotagaren. De rättsliga konsekvenserna av bristande kungörelse framgår varken av lagtexten eller dess förarbeten. Under sådana förhållanden ligger närmast till hands att göra den bedömningen att den, som gjort vad som åvilar honom, skall erhålla det skydd han skulle lätt om fel inte förekommit vid rättens handläggning. Beaktas bör vidare att fel som det förevarande i en del fall skulle kunna tänkas bli upptäckt först efter mycket lång tid. Att i sådana fall inte tillerkänna ett - på grund av misstag från rättens sida - ej kungjort gåvoförord verkan mot givarens borgenärer skulle uppenbarligen kunna få mycket stötande konsekvenser. På grund av det sagda bör ännu bestående utmätningar undanröjas.
Slut. Ännu bestående utmätningar undanröjs.
HD (JustR:n Hult, Brundin, referent, Palm, Ehrner och Rydin) beslöt följande utslag:
Domskäl
Skäl. Äktenskapsförordet, vilket såsom HovR:n funnit innefattade gåva från B.A. till J.A. av fastigheten (Fastighetsadress, uteslutet här), ingavs till TR:n d 30 sept 1976. Det intogs i TR:ns protokoll och sändes till äktenskapsregistret. Kungörelse i tidning om ingivandet utfärdades därvid ej. Ännu vid tiden för de utmätningar av fastigheten som nu är i fråga hade något kungörande i tidning angående ingivandet inte skett.
I fråga om registrering av äktenskapsförord ges regler i 8 kap GB. Sålunda stadgas i 11 § 1 st att äktenskapsförord skall inges till rätten. I anslutning härtill föreskrivs vilken rätt som är behörig. Enligt bestämmelse i §:ns 2 st skall rätten intaga förordet i protokoll och ofördröjligen sända bestyrkt avskrift därav till äktenskapsregistret med uppgift om dagen, då förordet ingavs till rätten. Av bestämmelse I samma stycke följer att rätten, i fall då förordet innefattar gåva också skall låta införa kungörelse om ingivandet i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. I 12 § föreskrivs i den inledande bestämmelsen att äktenskapsförord, i fall då det är slutet mellan trolovade, är gällande från äktenskapets ingående, om det inges till rätten inom en månad sedan äktenskapet ingicks. Därefter stadgas, att förord eljest ej är gällande förrän det ingetts till rätten.
I målet är fråga om den närmare innebörden av de återgivna lagreglerna och därvid i första hand, om ett rörande gåva mellan makar i laga form upprättat äktenskapsförord, som makarna gett in till rätten i enlighet med vad som sägs i 11 §, blivit med stöd av 12 § gällande mot tredje man ehuru föreskrivet kungörande angående ingivandet ej har skett.
Förevarande regler i GB har - frånsett vissa jämkningar som här saknar intresse - ej ändrats sedan balken infördes år 1921. Enligt tidigare gällande lag på detta område kunde äktenskapsförord slutas endast mellan trolovade, således ej under äktenskapet. I lagregleringen ingick föreskrift om att äktenskapsförord skulle inges till rätten och införas i dess protokoll; någon åtgärd därutöver krävdes ej i lagen. Om det ej var med "förord så förfaret", var det "kraftlöst" (8 kap 1 § äldre GB).
Föreskrifterna om registrering i särskilt register och om kungörande i tidning infördes i lagstiftningen genom det nuvarande stadgandet i 8 kap 11 § GB. Under förarbetena till balken (NJA II 1921 s 137 ff) anfördes som motiv härför att det, eftersom förords ingivande till rätten och intagande i dess protokoll utgjorde den enda form av publicitet som lagen dittills påbjöd, var illa sörjt för att förordet kom till tredje mans kännedom. För beredande av "lättad möjlighet att taga kännedom" om äktenskapsförords tillvaro och innehåll föreslogs att förordet också skulle antecknas i ett för hela riket gemensamt äktenskapsregister. Nu omnämnda publiceringsåtgärder ansågs vara till fyllest med hänsyn till makarnas borgenärer i fråga om äktenskapsförord, som inte utgör benefik rättshandling mellan trolovade eller makar. Av så mycket större vikt sades det däremot vara för borgenärerna att snart erhålla kännedom om de benefika rättshandlingarna, eftersom dessa medförde en omedelbar minskning av givarens tillgångar. Med hänsyn härtill antogs stadgandet om den ytterligare publiceringsåtgärden i form av kungörande i tidning beträffande förord av benefik innebörd.
Stadgandet i 8 kap 12 § GB kommenterades i lagmotiven (NJA II 1921 s 139 ff) med utgångspunkt i konstaterandet att äktenskapsförord enligt dittills gällande rätt hade verkan - både mellan makarna och i förhållande till tredje man - från tidpunkten för vigseln, under förutsättning att det inom viss kortare tid ingavs till rätten. Det som därefter anfördes i motiven tog sikte på att ingivandet till rätten alltjämt skulle vara bestämmande för inträdet av rättsverkningarna. Detta gällde också i fråga om äktenskapsförord ingångna under äktenskapet.
Vill makar upprätta äktenskapsförord har de att ombesörja dels att därvid iakttas i 8 kap 10 § GB givna formföreskrifter dels att förordet inges till rätten. Med dessa åtgärder har makarna fullgjort vad på dem ankommer för att ett mellan dem och i förhållande till tredje man gällande äktenskapsförord skall ha kommit till stånd. Såväl ordalydelsen av 8 kap 12 § som motivuttalandena till detta stadgande ger stöd åt den tolkningen, att förordets giltighet i angivna hänseenden inträder i och med förordets ingivande till rätten. I fråga om äktenskapsförord som innefattar gåva måste lagstiftaren visserligen antas ha förutsatt, att den i 8 kap i 1 § föreskrivna, på rätten ankommande uppgiften att i tidning kungöra ingivandet regelmässigt skulle komma att fullgöras. I lagtexten har emellertid inte förordets giltighet gjorts beroende av att föreskriven kungörelse utfärdats, och tillräckligt stöd för att tolkningsvis tillägga lagtexten en sådan innebörd synes inte heller kunna hämtas i motiven till 8 kap. Beaktas bör i sammanhanget att i 8 kap 5 § infördes regler, enligt vilka en borgenärs intresse kunde tillgodoses även om det blivit eftersatt till följd av gåva som skett genom giltigt äktenskapsförord. Med hjälp av dessa regler kan betalningsansvar - utan annan begränsning än som följer av reglerna om fordringspreskription - göras gällande mot gåvotagaren med avseende på gäld för vilken givaren häftade "då gåvan enligt 12 § blev gällande".
Det här förut anförda leder fram till antagandet, att enligt grunderna för lagstiftningen ett i laga form under äktenskap upprättat äktenskapsförord, innefattande gåva mellan makarna, blir gällande i förhållande till tredje man från den tidpunkt då det ingavs till rätten, oavsett om kungörande i tidning enligt 11 § sker eller ej.
Det äktenskapsförord som åberopas i målet är på grund av det anförda gällande mot innehavarna av utmätningsfordringarna. Utmätningarna skall alltså undanröjas.
Slut. HD undanröjer ifrågavarande utmätningar.