NJA 1981 s. 562

Domskäl

TR:n (tf chefsrådmannen Boström samt rådmännen Hägglund och Fernström) anförde i dom d 17 mars 1978: Yrkanden m m. År 1974 bildades B.& L. Restaurant AB, senare benämnt GAD Restaurant AB (i fortsättningen kallat GAD), i avsikt att bedriva restaurantrörelse i Stockholm. Restauranten skulle ligga i lokaler vid Kungsgatan, vilka innehades med bostadsrätt. Mellan GAD och NK Inredning AB, senare benämnt NK Inredning-Juno AB (i fortsättningen kallat NK), träffades genom ett d 20 maj 1974 undertecknat ordererkännande avtal med innebörd att NK förband sig att såsom generalentreprenör leverera inredning och utrustning till restauranten ävensom att med avseende å denna ombesörja projektering, ombyggnad och installationer. I ordererkännandet hänvisas till tryckta försäljningsvillkor och det anges särskilt att sedvanligt äganderättsförbehåll gäller. De tryckta villkoren upptar en klausul, som lyder: "Godset förblir NK Inrednings egendom till dess full betalning erlagts. I händelse av återtagning äger NK Inredning avgöra vilka delar av en leverans som kvarstår obetalda." Arbetet med restauranten pågick sommaren och hösten 1974 och den invigdes i dec samma år. Beträffande mellanhavandet upprättade GAD och NK vidare d 25 febr 1975 ett avbetalningskontrakt, vari det totala avbetalningsbeloppet - kontant erlagda 517 650 kr avräknade - uppgår till 3 642 050 kr 8 öre, som skulle avbetalas på visst sätt med början d 1 april 1975. Ungefär hälften av beloppet utgjorde enligt vad som är ostridigt mellan parterna i målet ersättning för lösöre medan återstoden avsåg ersättning för projektering, montering och övrigt arbete med installationen. Det anges i kontraktet att försäljningen avser den i bilaga därtill förtecknade egendomen. Som säkerhet för fullgörande av GAD:s åligganden tecknades borgen av GAD:s styrelse, B.B., K.L. och O.Ö.. GAD ställde vidare säkerhet bestående i överhypotek i andelar nr 01, 02 och 03 i bostadsrättsföreningen Bocken 32, liksom företagsinteckning å 500 000 kr. Kontraktsvillkoren upptar bl a följande klausul: "Äganderätten till den försålda egendomen tillkommer således säljaren intill dess köparen till fullo erlagt hela köpeskillingen". När det gäller den aktuella restaurantrörelsen erhöll emellertid GAD ej utskänkningstillstånd och verksamheten gick dåligt. Den bedrevs under första halvåret 1975, men i juni samma år framstod det som uppenbart att bolaget var på obestånd. Med anledning därav övertogs rörelsen av El Pilar Restaurant AB (i fortsättningen kallat El Pilar). Detta skedde genom en avtalshandling d 13 nov 1975, som undertecknades av GAD, El Pilar och NK. Övertagandet avsåg samtliga i lokalerna befintliga inventarier såsom köksmaskiner, möbler, porslin, tavlor, kontorsmaskiner m m, liksom bostadsrätten till lokalerna. Avtalets § 2 lyder:

I köpet ingår även övertagande av kontrakt med NK Inredning AB och utgör betalningen för detta kontrakt med moms och ränta inräknat till och med den 1 februari 1981 ... Kr 3.255.997, vilket belopp av köparen skall betalas direkt till NK Inredning AB med 61 lika stora månatliga amorteringar å vardera 53.377:- vilka amorteringar förfaller till betalning den 1:a i varje månad med början den 1 februari 1976.

El Pilar skulle vidare enligt avtalet betala till GAD kontant 525 000 kr. I avtalet anmärktes att detta skulle gälla först efter det att NK överfört avtalet mellan NK och GAD på El Pilar och samtidigt friskrivit aktieägarna i GAD från av dem ingången borgen. Enligt en d 28 nov 1975 dagtecknad påskrift på det berörda kontraktet d 25 febr 1975, undertecknad av GAD, NK och El Pilar, transporterades GAD:s förpliktelser och rättigheter enligt kontraktet på El Pilar, varjämte B, L och Ö friskrevs från sina borgensåtaganden. I anslutning därtill angavs att åtagandena skulle ersättas av borgen av tre andra personer samt att ytterligare vissa säkerheter skulle lämnas.

GAD försattes d 20 maj 1976 i konkurs på grund av en d 13 april 1976 inkommen ansökan.

Konkursboet har i första hand yrkat att TR:n jämlikt 30 § konkurslagen måtte förordna om återgång av den rättshandling, varigenom GAD enligt § 2 i avtalet d 13 nov 1975 till NK överlåtit sin rätt till betalning för kontraktet med NK, vilket kontrakt GAD genom avtalet sålt till El Pilar.

I andra hand har konkursboet yrkat att rättshandlingen skall gå åter till den del den avser överlåtelse av rätt till betalning överstigande 430 000 kr eller det restvärde som den aktuella egendomen hade d 13 nov 1975.

NK har bestritt käromålet.

Konkursboet har som grund för sin talan anfört: NK har genom rättshandlingen d 13 nov 1975 på ett otillbörligt sätt gynnats framför andra borgenärer. De omständigheter, som gjorde rättshandlingen otillbörlig, var följande. I avtalet mellan GAD och NK intaget ägareförbehåll var ogiltigt eller i vart fall ogiltigt till den del det översteg restvärdet av den egendom vari NK hade ägareförbehåll eller 430 000 kr. Vid tidpunkten för rättshandlingen var GAD på obestånd. Trots detta överfördes genom rättshandlingen den mycket stora fordran, som GAD erhöll mot El Pilar, till NK. Rättshandlingen medförde vidare att GAD:s ställföreträdare och intressenter befriades från sitt borgensansvar. Därjämte påverkar rättshandlingen också i betydande omfattning negativt utdelningen i konkursen för övriga borgenärer. Det allmänna erhåller inte någon utdelning för sina mycket stora fordringar på GAD. Löneborgenärer går miste om utdelning i konkursen. Oprioriterade borgenärers utdelning uteblir eller påverkas. NK kände till GAD:s insolvens liksom de omständigheter vilka - enligt vad som sagts - gjorde rättshandlingen otillbörlig.

Till närmare utveckling av sina påståenden om ägareförbehållets ogiltighet har konkursboet vidare anfört: Ägareförbehållet har stiftats först efter det att NK avhänt sig besittningen till egendomen, nämligen genom en klausul som återfinns i ett avtal som slutits efter leveransen. Till ordererkännandet d 20 maj 1974 var ej, såsom den tryckta texten anger, bifogad någon specifikation över den egendom försäljningen avsåg. Först till kontraktet d 25 febr 1975, då arbetena var avslutade och lösöret levererat, får sådan specifikation anses föreligga. GAD har haft fri förfoganderätt till egendomen, vilket gör ägareförbehållet ogiltigt. GAD har sålunda haft rätt att ändra maskiner o d om så behövdes och GAD har ägt göra kompletteringsköp av bord, stolar, bestick och askkoppar från annan än NK. Möjligheter till en sammanblandning av egendom har följaktligen förelegat. Vidare har egendomen i restaurantrörelsen utgjorts av bord, stolar, porslin, bestick och liknande, vilket allt är att betrakta som förbrukningsmaterial. I sådan egendom kan ägareförbehåll ej stiftas. Viss inredning har därjämte varit fast monterad, såsom estrad, bardisk, maskiner, elledningar och snabbtelefon. Det är inte möjligt att under vissa förhållanden - sådana får anses ha varit för handen - stifta ägareförbehåll i tillbehör till fastighet eller i sak som infogats i lös egendom. Hela restaurantrörelsen måste nämligen ses som en enhet. Ett utnyttjande av ett ägareförbehåll under rådande förhållanden skulle innebära en katastrofal värdeförstöring. Även av denna anledning är ägareförbehållet ogiltigt.

NK har som grund för sitt bestridande anfört följande: Det är visserligen riktigt att NK kände till att GAD var på obestånd när i målet aktuell rättshandling företogs. Det bestrids emellertid att rättshandlingen är att anse som otillbörlig. Ägareförbehållet var giltigt. Den aktuella rättshandlingen och i anslutning därtill förekommande transaktioner är rättsligen att uppfatta som att NK i överensstämmelse med avbetalningslagens bestämmelser återtagit den till GAD sålda inredningen och sålt den vidare till El Pilar. Det låg ingenting otillbörligt i att NK på detta sätt utnyttjade sin rätt som avbetalningssäljare. Att borgensmännen befriades från sina åtaganden var en självklar följd av att avtalet mellan GAD och NK avvecklades och kan ej anses otillbörligt. Eftersom NK endast använt sig av sin rätt till återtagning av avbetalningsgods bestrids riktigheten av resonemanget att utdelningssituationen för övriga borgenärer påverkats negativt. Det är i och för sig riktigt att - om NK inte tillvaratagit denna sin rätt utan låtit betalningen gå till GAD - övriga borgenärer skulle ha kommit i ett bättre läge i konkursen. Ett sådant förfarande hade emellertid varit att likställa med en gåva från NK och till en sådan hade NK ingen skyldighet att medverka.

NK har till bemötande av påståendet om ägareförbehållets ogiltighet närmare anfört: Ägareförbehållet stiftades i och med ordererkännandet till vilket fanns fogat en preliminär förteckning över den egendom som skulle levereras, eller i vart fall i och med varje leverans med åtföljande faktura, vari angavs vad som levererats och hänvisades till avbetalningskontraktet. Genom nämnda förteckning och fakturor specificerades den egendom ägareförbehållet gällde. Förbehållet har därför stiftats i rätt tid och brott mot den s k specifikationsprincipen föreligger ej. Det vitsordas att avtalet inbegrep även porslin, bestick och liknande, men detta är inte att betrakta som förbrukningsmaterial, vari ägareförbehåll ej kan stiftas. NK bestrider att GAD ägde fri förfoganderätt till egendomen. Sådan rätt var inte avtalad eller i efterhand medgiven och har över huvud taget inte förelegat. Det vitsordas att en del av inredningen har klistrats eller monterats i väggar, tak eller golv, men detta påverkar inte individualiseringen, då GAD inte var ägare av fastigheten. NK bestrider vidare att en rörelse kan betraktas som egendom, varmed lös egendom kan förenas på sådant sätt att det medför ogiltighet av ägareförbehåll. NK gör gällande att restaurantrörelsen i allt väsentligt bestod av inredningen och därutöver av rätten till lokalen där den utövades. Återtagningsvärdet d 13 nov 1975 var 430 000 kr. För en solvent restauratör däremot hade inredningen - det var i huvudsak denna som utgjorde rörelsen - ett värde som motsvarade den återstående restskulden, 3 255 000 kr. Lokalerna hade ett värde av 675 000 kr.

NK har slutligen, till ytterligare utveckling av sitt bestridande av att den aktuella rättshandlingen varit återvinningsgrundande, anfört: Vad GAD avstått från är sin rätt som avbetalningsköpare i kontraktsförhållandet med NK och den rätten kan inte anses representera något värde. Om en avräkning enligt avbetalningslagens regler gjorts skulle den ha resulterat i ett minussaldo för GAD med 3 453 112 kr. GAD har således inte avstått från något som representerar ett värde för övriga borgenärer. Ett sådant avstående krävs för att en rättshandling skall vara återvinningsgrundande.

Konkursboet har genmält: Vad NK anfört om att den aktuella rättshandlingen skall ses som ett led i återtagande av avbetalningsgods från GAD jämte försäljning därav från NK till El Pilar kan inte medföra att konkursboet är betaget möjligheterna till återvinning såvitt nu är i fråga. Det kan inte vitsordas att till ordererkännandet d 20 maj 1974 fanns fogad en preliminär förteckning över den egendom som skulle levereras. Inte heller kan vitsordas att påstådda fakturor avseende levererat gods tillställts GAD i samband med leveranserna. Vid leveranserna har på sin höjd medföljt följesedlar. Först efter leveranserna har GAD tillställts åsyftade fakturor. Någon erinran görs visserligen inte mot den av NK gjorda beräkningen, som avräkningsmässigt föranleder ett minussaldo för GAD å 3 453 112 kr. Det vidhålls emellertid att GAD genom rättshandlingen skall anses ha avstått från värden som varit av betydelse för övriga borgenärer.

Domskäl. Ostridigt är att NK genom den aktuella rättshandlingen d 13 nov 1975 i och för sig tillförts ett förmögenhetsvärde, som inte kommit andra borgenärer till del. NK har vidare vitsordat att bolaget vid angiven tidpunkt kände till att GAD var på obestånd. NK har ej heller bestritt att bolaget kände till eller bort känna till de omständigheter, som i övrigt kan komma att vara av betydelse såvitt nu är i fråga. Föremål för tvist är huruvida NK gynnats på ett sätt, som kan anses otillbörligt i den mening som förutsätts i 30 § konkurslagen.

TR:n finner anledning att till en början uppta frågan om vad den i § 2 i avtalet d 13 nov 1975 angivna transaktionen mellan GAD och NK rättsligen innebär. Inledningsvis kan därvid konstateras att GAD genom det berörda avtalet till El Pilar säljer restaurantrörelsen med samtliga i rörelselokalerna befintliga inventarier såsom köksmaskiner, möbler, porslin, tavlor, kontorsmaskiner m m. Enligt ordalydelsen i nyssnämnda avtalsparagraf 2 - överenskommelsen utgör i den delen ett trepartsavtal - övertog El Pilar samtidigt GAD:s "kontrakt" med NK för en köpeskilling av - viss ränta inräknad - 3 255 997 kr. I stället för att köpeskillingen erlades till GAD överenskoms vidare i avtalsparagrafen att betalningen skulle erläggas "direkt" till NK. Mot bakgrund av innehållet i avtalet i övrigt saknas anledning till annan bedömning än att GAD med NK:s medgivande i enlighet med ordalydelsen i § 2 i avtalet sålt "kontraktet" med NK till El Pilar. Såvitt framkommit har därvid inte ens varit på tal avräkning, som förutsätts i avbetalningslagens bestämmelser om återtagning av avbetalningsgods. Restvärdet å den aktuella egendomen som enligt vad som gjorts gällande var föremål för ägareförbehåll - 430 000 kr - har överenskommits först i målet. När det gäller prövningen av frågan huruvida NK genom transaktionen gynnats på ett sätt, som är att anse som otillbörligt, måste emellertid rimligen hänsyn tas till om det till NK:s förmån gällt ett ägareförbehåll av visst innehåll. I den mån NK med anlitande av sådant ägareförbehåll på grundval av avbetalningslagens bestämmelser kunnat från GAD återta egendom, bör den aktuella rättshandlingen inte heller anses otillbörlig.

Vad därefter beträffar de omständigheter, som enligt vad konkursboet gjort gällande föranleder att rättshandlingen är att bedöma som otillbörlig, har konkursboet till en början åberopat att det i avtalet d 20 maj 1974 mellan GAD och NK intagna ägareförbehållet är ogiltigt. Till stöd för detta påstående har konkursboet hävdat bl a att NK avhänt sig besittningen till den med ägareförbehållet avsedda egendomen innan ägareförbehållet stiftats och att godset inte blivit i tillräcklig grad specificerat ens vid leveransen. Visserligen finns i ordererkännandet d 20 maj 1974 under rubriken "Allmänna försäljningsvillkor" ett till sin ordalydelse godtagbart ägareförbehåll. Emellertid är godset, som omfattas av ägareförbehållet, inte på något sätt angivet i ordererkännandet. Enligt vad NK gjort gällande åtföljdes emellertid ordererkännandet av en preliminär förteckning över den egendom, som skulle levereras. Mot konkursboets bestridande är dock inte ådagalagt att någon sådan förteckning varit bilagd ordererkännandet. Inte heller har NK mot konkursboets bestridande visat att fakturor, vari egendomen specificerats och hänvisning skett till avbetalningsavtalet, tillställts GAD förrän efter leveransen av godset. Även om det med hänsyn till den aktuella beställningens art och omfattning i och för sig inte kan uppställas särskilt hårda krav på individualisering av godset har NK följaktligen inte - såvitt visats - inom godtagbar tid fullgjort vad som ålegat bolaget för att ett giltigt ägareförbehåll skall anses föreligga. Ägareförbehållet är därför inte giltigt.

NK har vitsordat att rättshandlingen, varom tvist råder, är att anse såsom otillbörlig för den händelse påstått ägareförbehåll skulle bedömas vara ogiltigt och NK har under angiven förutsättning medgivit bifall till konkursboets förstahandsyrkande.

Domslut

Domslut. TR:n förordnar att den rättshandling, varigenom GAD enligt § 2 i avtalet d 13 nov 1975 till NK överlåtit sin rätt till betalning för det i målet aktuella kontraktet med NK, skall jämlikt 30 § konkurslagen gå åter.

Domskäl

Domskäl. I avtalen d 20 maj 1974 och d 25 febr 1975 - vilka varit grundläggande för rättsförhållandet mellan NK och GAD - har NK förbehållits äganderätten till den försålda egendomen till dess full betalning erlagts. Det har icke förelegat hinder att med giltig verkan träffa avtal om sådant förbehåll, och det har ej påståtts att till köpet knutet villkor varit av den art som avsågs i 8 § då gällande lag (1915:219) om avbetalningsköp.

NK har i HovR:n åberopat fakturor beträffande leveranserna samt vittnesförhör med ingenjören Sune R, offert- och inköpschef hos NK, beträffande de rutiner som gällt för beställning och fakturering av leveranser av ifrågavarande slag. Genom denna bevisning - av vilken bl a framgår att GAD i samband med varje enskild beställning tillställts faktura med de uppgifter som sedan legat till grund för debiteringen - är styrkt att egendomen före leveransen varit för giltigheten av äganderättsförbehållet i erforderlig mån specificerad.

Någon omständighet har icke visats föreligga enligt vilken äganderättsförbehållet efter leveranserna upphört att gälla till följd av det sätt på vilket egendomen anbragts i lokalen eller tillgodogjorts i rörelsen eller på annan av konkursboet härutinnan påstådd grund.

HovR:n finner sålunda icke visat annat än att NK haft vid tiden för GAD:s avtal med El Pilar giltigt förbehåll om äganderätt till den av NK levererade egendomen.

Då sålunda äganderättsförbehållet är giltigt, måste tydligen den del av avtalet d 13 nov 1975, varigenom egendomen överlåtits till El Pilar, ses i nära samband med den del av avtalet, som konkursboet i realiteten angriper, nämligen bestämmelsen att El Pilar skall erlägga betalningen till NK. Det är självfallet att NK ej skulle ha godtagit och uppenbarligen ej heller skulle ha varit skyldigt att godtaga att El Pilar erlade betalningen till GAD. Den del av avtalet som innehåller bestämmelsen om betalning till NK är sålunda en så avgörande del av den rättshandling, som utgöres av hela avtalet d 13 nov 1975, att den inte kan bringas att återgå utan att rättshandlingen i sin helhet återgår. Härom är dock i målet inte fråga.

Konkursboets talan skall därför ogillas.

Domslut

Domslut. Med upphävande av TR:ns domslut ogillar HovR:n käromålet.

Referenten, hovrättsrådet Björnberg, var skiljaktig beträffande motiveringen och anförde:Jag är ense med majoriteten i de delar som leder fram till konklusionen, att NK haft vid tiden för GAD:s avtal med El Pilar giltigt förbehåll om äganderätt till den levererade egendomen.

NK har bestritt - och omständigheter som föranleder till antagande om annat föreligger ej - att NK i samband med avtalet mellan GAD och El Pilar avstått från äganderättsförbehållet eller annan säkerhet enligt avtalet mellan GAD och NK, eller att GAD - såsom konkursboet gjort gällande - haft någon rätt till betalning för kontraktet med NK, vilken rätt GAD kunnat sälja till El Pilar.

Det är ostridigt mellan parterna att återtagningsvärdet av egendomen utgjorde 430 000 kr - vilket värde skolat gottskrivas GAD - och att vid avräkning för GAD uppkommit ett minussaldo å 3 453 112 kr, vilket belopp sålunda utgjorde NK:s fordran.

Det har stått GAD och NK fritt att träffa uppgörelse enligt reglerna i då gällande lag (1915:219) om avbetalningsköp utan medverkan av myndighet. Såvitt visats har NK vid uppgörelsen icke åtnjutit annat eller mera än vad NK enligt lag ägde rätt till. Icke heller har såvitt framkommit övriga borgenärers rätt på annat sätt satts åsido vid överenskommelsen.

Grund för ogiltigförklaring enligt 30 § konkurslagen föreligger vid sådant förhållande ej. Konkursboets talan skall därför ogillas.

Konkursboet sökte revision och yrkade i första hand att HD måtte förordna om återgång av den rättshandling, varigenom GAD enligt § 2 i avtalet d 13 nov 1975 till NK överlåtit sin rätt till betalning för kontraktet med NK. I andra hand yrkade konkursboet att HD måtte förordna att rättshandlingen skulle gå åter till den del den avsåg överlåtelse av rätt till betalning överstigande 430 000 kr.

NK bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Erlandsson, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: Domskäl. Konkursboet har som grund för förstahandsyrkandet anfört att äganderättsförbehållen är ogiltiga i sin helhet. Till närmare utveckling - - - se HD:s dom - - - rättshandlingen otillbörlig.

Lika med HovR:n finner HD att NK vid tiden för GAD:s avtal med El Pilar hade giltigt förbehåll om äganderätt till den av NK levererade egendomen.

Egendomens värde uppgick vid tidpunkten för avtalet till 430 000 kr. Emellertid skulle El Pilar enligt avtalet betala 3 255 997 kr direkt till NK. Detta belopp motsvarade NK:s hela fordran på GAD. Till den del beloppet översteg egendomens värde fick härigenom NK vid en tidpunkt då GAD var insolvent betalt för en oprioriterad fordran. NK har härigenom gynnats framför andra borgenärer på ett - med hänsyn till beloppets storlek - otillbörligt sätt. NK har känt till GAD:s insolvens och de omständigheter som gjort rättshandlingen otillbörlig.

På grund av vad sålunda anförts skall rättshandlingen till den del den avser överlåtelse av rätt till betalning överstigande 430 000 kr gå åter enligt 30 § konkurslagen.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom förordnar HD att den rättshandling, varigenom GAD enligt § 2 i avtalet d 13 nov 1975 till NK överlåtit sin rätt till betalning för kontraktet med NK, skall gå åter till den del den avser rätt till betalning överstigande 430 000 kr.

Domskäl

Domskäl. Konkursboet har som grund för förstahandsyrkandet anfört att äganderättsförbehållet är ogiltigt i sin helhet. Till närmare utveckling av påståendet härom har konkursboet anfört samma omständigheter som i denna del antecknats i TR:ns dom. I HD har konkursboet dock inte gjort gällande att den egendom som avsågs med äganderättsförbehållet inte specificerats på erforderligt sätt. Som grund för andrahandsyrkandet har konkursboet anfört i huvudsak följande. Vid tidpunkten för försäljningen av restaurangrörelsen var NK:s fordran på GAD 3 255 997 kr. NK hade emellertid endast säkerhet för sin fordran till ett belopp om 430 000 kr, motsvarande restvärdet på egendomen försåld med äganderättsförbehåll. Genom att NK vid försäljningen tillfördes 3 255 997 kr erhöll NK - såvitt avser skillnaden mellan 3 255 997 kr och 430 000 kr - betalning för en oprioriterad fordran. Konkursboets ekonomiska ställning försämrades med motsvarande belopp. Med hänsyn till att det var fråga om ett stort belopp, som tillföll NK som oprioriterad fordringsägare vid en tidpunkt, då NK insåg att GAD var på obestånd, och till att GAD:s styrelseledamöter befriades från borgensansvar gentemot NK var rättshandlingen otillbörlig. NK kände till eller borde ha känt till de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig.

I avtalet d 20 maj 1974, närmare utfört i avbetalningskontraktet d 25 febr 1975, har NK förbehållits äganderätten till den försålda egendomen till dess full betalning erlagts. I överensstämmelse med vad HovR:n funnit får anses styrkt att äganderättsförbehållet träffats före leveransen av egendomen. Det har ej visats att den överlåtna egendomen var av sådant slag eller överläts under sådana betingelser att äganderättsförbehållet ej skulle vara giltigt. Ej heller är visat att förbehållet efter leveransen upphört att gälla på grund av åtgärder från GAD:s eller dess rättsinnehavares sida.

De transaktioner som ägde rum genom avtalet d 13 nov 1975 och genom den överenskommelse mellan GAD, NK och El Pilar som ingicks d 28 nov samma år och enligt vilken El Pilar med NK:s medgivande övertog GAD:s rättigheter och skyldigheter enligt avbetalningskontraktet d 25 febr 1975 har, såvitt gäller rättsförhållandet mellan GAD och NK, reellt sett inneburit att GAD förfogat över den tillgång som restaurangrörelsen representerade - däri inbegripet de inventarier som omfattades av äganderättsförbehållet till förmån för NK - för att befria sig från sin skuld till NK enligt avbetalningskontraktet. Det måste antagas, att NK inte skulle ha medverkat till dessa transaktioner eller friskrivit GAD från bolagets betalningsansvar enligt avbetalningskontraktet om inte transaktionerna inneburit att NK erhållit valuta för sin fordran på GAD eller, med andra ord, om inte El Pilar varit solvent för de förpliktelser El Pilar iklädde sig gentemot NK. Under dessa förhållanden måste de mellan GAD och NK företagna rättshandlingar som de berörda transaktionerna innefattade anses ha inneburit att NK gynnades framför GAD:s övriga borgenärer.

Även efter avräkning av ett belopp motsvarande värdet av de inventarier som omfattades av äganderättsförbehållet till förmån för NK - vilket värde ostridigt uppgick till 430 000 kr - uppgår värdet av vad NK genom de aktuella transaktionerna tillgodofördes såsom valuta för sin fordran på GAD till ett högst betydande belopp. Genom transaktionerna försämrades GAD:s ekonomiska ställning i motsvarande mån. Redan med hänsyn till beloppets storlek måste det anses att NK genom transaktionerna gynnats framför övriga borgenärer på ett otillbörligt sätt. NK har uppenbarligen haft kännedom om de omständigheter som sålunda föranleder att förfarandet bedöms som otillbörligt.

Det faktiska och ekonomiska resultat som transaktionerna medförde för de berörda parterna hade lika väl kunnat uppnås genom att dels GAD överlåtit restaurangrörelsen till NK för en köpeskilling motsvarande det vederlag som GAD nu betingade sig i avtalet med El Pilar och på villkor att GAD befriades från sin återstående skuld enligt avbetalningskontraktet dels NK i anslutning därtill överlåtit rörelsen vidare till El Pilar på de villkor som kom att gälla för El Pilars förvärv av rörelsen enligt avtalet d 13 nov 1975 och det övertagna avbetalningskontraktet. Det är tydligt att i ett sådant fall förutsättningar för återvinning enligt 30 § konkurslagen skulle ha varit för handen med avseende på den rättshandling varigenom GAD överlåtit restaurangrörelsen till NK - utom till den del rättshandlingen avsett egendom som omfattades av äganderättsförbehållet eller såvitt vederlaget överstigit NK:s fordran - och att därvid NK enligt 39 § 3 st konkurslagen skulle ha blivit skyldigt att till konkursboet utge ett belopp motsvarande värdet av den överlåtna egendomen med nyss angivna undantag.

De berörda parterna har emellertid valt att för uppnående av det åsyftade ekonomiska resultatet gemensamt avtala om ett direkt övertagande från El Pilars sida av GAD:s rättigheter och skyldigheter enligt det ursprungliga avbetalningskontraktet mellan NK och GAD. De rättshandlingar varigenom GAD förfogade över restaurangrörelsen till förmån för NK i detta bolags egenskap av GAD:s borgenär har följaktligen formellt kommit att beröra också El Pilar i egenskap av tredje part. Den omständigheten att El Pilar inte intar ställning av part i förevarande mål bör likväl inte utgöra hinder mot att konkursboets återvinningstalan prövas i målet, i den mån så kan ske utan att avgörandet inverkar på El Pilars rättsställning.

Konkursboets yrkande i målet avser enligt ordalagen "återgång av den rättshandling varigenom GAD enligt § 2 i avtalet d 13 nov 1975 till NK överlåtit sin rätt till betalning för kontraktet med NK, vilket kontrakt GAD genom avtalet sålt till El Pilar". Formuleringen anknyter till innehållet i § 2 i avtalet, som dock knappast korrekt återspeglar de verkliga förhållandena. Vid den tid då avtalet ingicks representerade avbetalningskontraktet mellan NK och GAD inte som sådant något värde i GAD:s hand, eftersom NK då synes ha fullgjort samtliga sina åtaganden enligt kontraktet. Den överlåtelse från GAD till NK som konkursboets yrkande hänsyftar på får därför i själva verket anses avse de rättshandlingar mellan NK och GAD varigenom GAD förfogade över restaurangrörelsen i syfte att infria skulden till NK och som innefattas i avtalet d 13 nov 1975 och överenskommelsen d 28 nov samma år. Detta förfogande är med avseende på de ekonomiska verkningarna att i nu förevarande hänseende likställa med betalning. Så betraktade kan de här ifrågavarande rättshandlingarna mellan NK och GAD återgå utan att återgången inverkar på El Pilars rättsställning.

På grund av vad sålunda anförts och då NK vidgått att NK vid tiden för dessa rättshandlingar kände till att GAD var på obestånd finner HD att konkursboets återvinningstalan skall bifallas på det sättet att den rättshandling mellan NK och GAD som avtalet d 13 nov 1975 och överenskommelsen d 28 nov samma år innefattar och varigenom GAD med förfogande över restaurangrörelsen tillförde NK likvid för NK:s fordran mot GAD enligt avbetalningskontraktet d 25 febr 1975 förklaras skola återgå till den del likviden avser ett fordringsbelopp överstigande 430 000 kr.

Då konkursboets talan endast innefattar yrkande om en fastställelsedom har HD ej att pröva frågan hur återgången skall ske.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom förordnar HD, att den i avtalet d 13 nov 1975 och överenskommelsen d 28 nov samma år innefattade rättshandling mellan GAD och NK varigenom GAD tillförde NK likvid för NK:s fordran på GAD enligt avbetalningskontraktet d 25 febr 1975 skall gå åter till den del likviden avsåg ett fordringsbelopp överstigande 430 000 kr.

JustR Hessler var av skiljaktig mening och anförde: Domskäl. I avtalet d 20 maj 1974, närmare utfört i avbetalningskontraktet d 25 febr 1975, har NK förbehållits äganderätten till den försålda egendomen till dess full betalning erlagts. I överensstämmelse med vad HovR:n funnit får anses styrkt att ägarförbehållet träffats före leveransen av egendomen. Det har ej visats att den överlåtna egendomen var av sådant slag eller överläts under sådana betingelser att ägarförbehållet ej skulle vara giltigt. Ej heller är visat att förbehållet efter leveransen upphört att gälla på grund av åtgärder från GAD:s eller dess rättsinnehavares sida. Värdet av den egendom vari ägarförbehållet gäller har i målet ostridigt antagits uppgå till 430 000 kr.

Enligt avtalet d 13 nov 1975 överlät GAD till El Pilar hela restaurangrörelsen, inklusive inventarier och bostadsrätt. Vidare föreskrevs i avtalet att "i köpet" ingick även övertagande av kontrakt med NK och att betalningen för detta kontrakt utgjorde 3 255 997 kr.

Den egentliga innebörden av detta, av NK godkända avtal synes vara följande. Köpeskillingen för El Pilars förvärv av restaurangrörelsen från GAD skulle vara - förutom visst kontantbelopp - samma belopp som återstod oguldet enligt det avbetalningsköp med ägarförbehåll som träffats mellan NK och GAD d 20 maj 1974 och d 25 febr 1975 eller drygt 3,2 milj kr. Detta belopp skulle El Pilar betala på det sättet att El Pilar iklädde sig betalningsskyldighet till NK. GAD kan därmed anses ha använt sin köpeskillingsfordran mot El Pilar såsom betalning för sin skuld till NK enligt ägarförbehållsavtalet; detta får i nu förevarande sammanhang anses ha skett genom att GAD på anfört sätt överlåtit köpeskillingsfordringen till NK i betalningssyfte.

Den överlåtelse som skedde från GAD till El Pilar beträffande rörelsen måste sägas bestå av två delar. Den ena delen avser sådana av NK till GAD överlåtna inventarier i vilka ägarförbehåll till förmån för NK gällde. Värdet av dessa inventarier har i målet angivits till 430 000 kr. Den andra delen utgöres av rörelsen i övrigt. I brist på annan utredning får det anses att av den köpeskilling (frånsett kontantbeloppet) som överenskommits vid överlåtelsen från GAD till El Pilar, sålunda drygt 3,2 milj kr, 430 000 kr belöper på den med ägarförbehållet belastade egendomen och återstoden, dvs c:a 2,8 milj kr, på rörelsen i övrigt.

Vad angår den första delen av överlåtelsen från GAD till El Pilar, sålunda de med ägarförbehåll belastade inventarierna, innebar transaktionen icke någon minskning av GAD:s förmögenhet utan endast att GAD - med NK:s medgivande - satte El Pilar i sitt ställe som motpart till NK i ägarförbehållskontraktet.

Den andra delen av överlåtelsen från GAD till El Pilar får anses avse GAD fritt tillhörig, dvs av något ägarförbehåll eller annan säkerhetsrätt ej belastad egendom. Då GAD använt sin köpeskillingsfordran mot El Pilar i denna del så att GAD överlåtit den till NK såsom betalning för sin skuld enligt ägarförbehållsavtalet betyder det, att GAD använt - köpeskillingen för - GAD tillhörig fri egendom till att betala en i realiteten oprioriterad fordran; betalningen innebär, att NK för sin fordran fått en solvent gäldenär i stället för GAD själv, som var på obestånd.

En betalningsrättshandling av denna innebörd får anses på otillbörligt sätt gynna NK framför andra GAD:s borgenärer. NK har ägt kännedom om GAD:s obestånd och om de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig.

Konkursboets återvinningsyrkande bör därför på det sättet bifallas att betalningsrättshandlingen i nu ifrågavarande del, dvs såvitt överstiger ett belopp av 430 000 kr, förklaras skola återgå enligt 30 § konkurslagen. Innebörden härav är att NK har att i nämnd omfattning återföra GAD:s köpeskillingsfordran mot El Pilar till konkursboet. Kan ej detta ske, förklaras NK i stället vara pliktig att till konkursboet utge vad NK upphurit eller framdeles kan ha möjlighet att utfå av El Pilar såsom betalning i anledning av överlåtelseavtalet d 13 nov 1975, NK obetaget att i GAD:s konkurs göra gällande fordran motsvarande vad NK återburit till konkursboet.

Domslut. Den mellan GAD och NK träffade rättshandling varigenom NK till betalning av sin fordran mot GAD om 3 255 997 kr förvärvat fordran på motsvarande belopp mot El Pilar förklaras skola enligt 30 § konkurslagen återgå till ett belopp överstigande 430 000 kr. I följd härav förklaras NK vara pliktig att till konkursboet i nämnda omfattning återföra fordringen mot El Pilar eller, om det ej kan ske, att till konkursboet utge vad NK uppburit eller kan komma att ha möjlighet att uppbära såsom betalning från El Pilar av fordringen.