NJA 1981 s. 601

(Företagsnamn, uteslutet här) Arbetarskydd & Arbetsmiljö AB försattes d 17 maj 1978 i konkurs vid Sölvesborgs TR efter en d 27 april 1978 inkommen ansökan. Till förvaltare i konkursen utsågs advokaten G:R..

I konkursen bevakade G.A. en fordran å sammanlagt 30 495 kr enligt två fakturor, varav den ena å 20 495 kr, betecknad nr 609 och dagtecknad d 26 jan 1978, avsåg konsultarvode 1977 enligt överenskommelse jämte visst tillägg och den andra å 10 000 kr, betecknad nr 640 och dagtecknad d 16 maj 1978, avsåg konsultarvode för nov och dec 1976. G.A. yrkade vidare förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen för hela fordringen.

Förvaltaren bestred G.A:s yrkande om förmånsrätt, enär G.A. ej var att anse som arbetstagare, samt anförde vidare: G.A. har utfört arbete såsom konsult. Hans fordran grundar sig således icke på lön eller annan ersättning på grund av anställning.

Förvaltaren gjorde vidare gällande, att G.A:s fordran för nov och dec 1976 förfallit till betalning ett år innan konkursansökningen gjordes och att fordringen även på denna grund ej hade förmånsrätt i konkursen.

Sedan den tvistiga frågan hänskjutits till rättens prövning anförde TR:n (lagmannen Klementsson) i beslut d 15 sept 1978: G.A. har uppgivit: Han hade tidigare ett optikerföretag, E.A Kameraverkstad. I slutet av 1975 började ett samarbete mellan honom och direktören L.S. såsom ställföreträdare för (Företagsnamn, uteslutet här) att diskuteras. Mindre arbeten för (Företagsnamn, uteslutet här)s räkning utfördes till en början av G.A. men uppdragen blev med tiden alltmer omfattande, varför överenskoms att G.A. permanent skulle knytas till (Företagsnamn, uteslutet här)företaget mot fast månadsarvode, till en början 3 000 kr per månad. Den 25 jan 1976 utbetalades för första gången det överenskomna arvodet. Då uppdragen så småningom fick karaktär av heltidssysselsättning, vilket av samma anledning föranledde G.A. att lägga ner verksamheten i sin egen firma, höjdes arvodet till 5 000 kr per månad. Fr o m maj 1976 ägnade han sig helt åt (Företagsnamn, uteslutet här). Sociala avgifter och skatter betalades av honom själv. G.A. kom att fungera som teknisk chef hos (Företagsnamn, uteslutet här). Han har själv bestämt och beordrat alla tekniska provningar, som måste göras, och i övrigt på eget ansvar byggt upp och svarat för den tekniska delen av arbetarskyddet inom företaget. Resor, hotellrum och brevpapper har betalats av (Företagsnamn, uteslutet här). Under 1976 och även till en viss del under 1977 hade han smärre inkomster från sin egen firma. Han hade under denna tid emellertid en form av arbetsplikt hos (Företagsnamn, uteslutet här). Då L.S. i dec 1976 anmodades betala den av G.A. redan intjänade lönen för nov och dec 1976, uppgav han, att företaget råkat i betalningssvårigheter. Av denna anledning medgavs L.S. anstånd med betalning. G.A:s anställning upphörde i och med utgången av okt 1977.

Till bemötande av förvaltarens anmärkning, att viss del av fordringen förfallit till betalning redan i nov och dec 1976, har G.A. vidare andragit: Han ansökte d 4 april 1978 med åberopande av faktura nr 609 hos TR:n om föreläggande för (Företagsnamn, uteslutet här) att till honom utge 20 495 kr. Sedan detta mål, vilket sedermera på grund av (Företagsnamn, uteslutet här)s konkurs återkallats, såsom tvistigt hänskjutits till rättegång, ingav (Företagsnamn, uteslutet här) några uppställningar över till G.A. under tiden jan 1976-okt 1977 utbetalade arvodesbelopp. Av dessa framgår, att G.A. under denna tid erhållit sammanlagt 70 365 kr. Då han enligt föreliggande avtal mellan honom och L.S. för ifrågavarande tid var berättigad till en lön om sammanlagt 102 000 kr, har han alltså en återstående lönefordran å 31 635 kr, som mer än väl täcker det bevakade beloppet och som med en fast månadslön om 5 000 kr räknat bakåt fr o m okt 1977 även faller inom ettårsfristen.

Vid ett samlat bedömande av vad sålunda och i övrigt förekommit i målet i denna del finner TR:n, att G.A. ej varit i sådan grad knuten till (Företagsnamn, uteslutet här), att han kan anses ha utfört sitt arbete som arbetstagare hos (Företagsnamn, uteslutet här). Hans fordran är därför inte förenad med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen.

Med bifall till förvaltarens anmärkning förklarar TR:n G.A. ej äga för sin fordran åtnjuta förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen.

G.A. anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan om förmånsrätt.

HovR:n (hovrättsråden Göransson och A, hovrättsassessorn Lars Eric Håkansson och adj led Bergholtz, referent) fastställde i beslut d 26 juni 1979 TR:ns beslut.

G.A. anförde besvär och yrkade bifall till sin talan om förmånsrätt.

Konkursboet bestred ändring.

Vidare invände konkursboet att det belopp för vilket förmånsrätt fastställdes skulle minskas med 40 %, motsvarande vad G.A. haft att erlägga i sociala avgifter.

Målet avgjordes efter föredragning och sedan parterna hörts muntligen i HD.

Föredraganden, RevSekr Inger, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut:

Skäl. G.A. har, hörd inför HD, berättat bl a följande: Efter genomgången realskola arbetade han inom optik- och kamerabranschen. Han blev anställd hos sin fader i dennes kameraverkstad och tog efter en tid över rörelsen. (Företagsnamn, uteslutet här), som sysslade med inköp och försäljning av arbetarskyddsutrustning, ville ha hans hjälp i tekniska frågor, såsom provning och kontroll av skyddsglasögon och andra produkter. G.A. kom att arbeta på heltid för (Företagsnamn, uteslutet här). Detta medförde att kameraverkstaden, där hans fader var ensam anställd, förde en tynande tillvaro. Det avtalade arvodet från (Företagsnamn, uteslutet här), först 3 000 kr och sedan 5 000 kr per månad, skulle betalas månatligen. Det var (Företagsnamn, uteslutet här)s förslag att G.A. själv skulle erlägga skatter och sociala avgifter. Han kom att engagera sig helhjärtat för (Företagsnamn, uteslutet här) och nöjde sig med en relativt låg ersättning för sitt arbete för att inte företagets ekonomi skulle belastas för mycket. Enligt G.A. hade företaget goda framtidsutsikter. Han räknade med att detta förhållande även skulle komma honom till godo. Till en början utförde han en del arbete i Göteborg där han var bosatt. Fr o m 1976 blev arbetet dock så omfattande att han fick ett eget tjänsterum i (Företagsnamn, uteslutet här)s lokaler i Sölvesborg. I den mån han inte var ute på resor för (Företagsnamn, uteslutet här) stod han som regel till företagets förfogande under normal kontorstid. Bl a hade han att ta ställning till förfrågningar som kom in fortlöpande.

Vad G.A. sålunda uppgivit har lämnats obestritt av konkursboet.

Av utredningen framgår att G.A. personligen utfört arbete för (Företagsnamn, uteslutet här) mot en ersättning, som bestämts till ett visst belopp per månad. Därutöver har företaget till honom utbetalat ersättning för resekostnad och andra utlägg. G.A:s åtagande gentemot (Företagsnamn, uteslutet här) får anses ha haft karaktär av heltidssysselsättning, som inneburit att han ställt sin arbetskraft till förfogande för efter hand uppkommande uppgifter. Även med beaktande av att G.A. själv erlagt preliminär skatt och sociala avgifter leder ett samlat bedömande av omständigheterna till att G.A. i förmånsrättslagens mening har varit att anse som arbetstagare i förhållande till (Företagsnamn, uteslutet här).

Beträffande det belopp för vilket förmånsrätt skall fastställas har, såsom förvaltaren anfört i anmärkningsskriften, G.A:s fordran på lön med 10 000 kr för nov och dec 1976 förfallit till betalning tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes. G.A. är sålunda inte berättigad till yrkad förmånsrätt för denna lönefordran.

Konkursboets invändning att G.A:s fordran till den del - 40 % - som den motsvarar sociala avgifter inte skall vara förenad med förmånsrätt har framställts först efter anmärkningstidens utgång. Vid detta förhållande kan invändningen inte komma under bedömande.

På grund av det anförda skall G.A. tillerkännas yrkad förmånsrätt för ett belopp om 20 495 kr.

Beslut. Med ändring av HovR:ns beslut förklarar HD att den av G.A. i konkurs en bevakade fordringen är intill ett belopp av 20 495 kr förenad med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen.

HD (JustR:n Bernhard, Höglund, Nordenson, Knutsson, referent, och Heuman) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.