NJA 1981 s. 829

Fråga, vid återvinning enligt 37 § konkurslagen, om jämkning enligt 40 § samma lag.

TR:n

(Jfr 1980 s 530 och denna årgång s 534)

Aktiebolaget I Schain försattes d 29 nov 1978 i konkurs vid Kristianstads TR efter egen ansökan samma dag.

I konkursen bevakade Linkopia ek förening fordringar om tillhopa 1 414 448 kr 23 öre och yrkade i samband därmed förmånsrätt enligt företagsinteckning om 900 000 kr inom 1 300 000 kr.

Förvaltaren bestred förmånsrätt för bevakningen, under åberopande av att säkerheten överlämnats senare än 3 månader före dagen då konkursansökan ingavs till TR:n. Ej heller var säkerheten betingad vid skuldens tillkomst eller överlämnad utan dröjsmål efter skuldens tillkomst.

Sedan tvistefrågan hänskjutits till rätten, medgav förvaltaren förmånsrätt för ett belopp om 295 304 kr, utgörande värdet av leveranser till bolaget efter d 13 sept 1978. Nämnda datum avsåg en tid om två veckor och sex dagar före den dag företagsinteckning meddelades i bolaget.

Föreningen yrkade, i första hand, att TR:n måtte förklara att förmånsrätt skulle gälla oinskränkt med företagsinteckningens hela belopp eller, i andra hand, för värdet å de varor som levererats efter d 26 juni 1978, dock högst för ett belopp om 501 436 kr 50 öre. Föreningen yrkade vidare att TR:n - för det fall att förvaltarens återvinningsinvändning helt eller delvis vann bifall - måtte med stöd av 40 § konkurslagen jämka återbäringsskyldigheten för säkerheten till noll. Förvaltaren bestred föreningens yrkanden.

Föreningen anförde: Linkopia ek för är en sammanslutning av detaljister i hemelektronikbranschen. En av föreningens uppgifter är att hjälpa medlemmarna att finansiera sin verksamhet. I mitten av juni 1978 uppgick föreningens fordran hos bolaget till omkring 1 500 000 kr. Fordringen betraktades som för stor, varför föreningen i brev till bolaget d 16 juni 1978 ställde vissa villkor för fortsatt kredit. Bl a betingade föreningen sig säkerhet i form av företagsinteckning. Denna skulle gälla som säkerhet för såväl gamla som i framtiden uppkommande fordringar hos bolaget. Bolagets ställföreträdare, Å.C., godkände d 26 juni 1978 villkoren. Sedan föreningen från kronofogdemyndigheten erhållit begärt driftsbevis för bolaget, översändes handlingarna d 3 juli 1978 till PK- banken i Linköping med begäran att banken skulle ombesörja de åtgärder som var erforderliga för uttagande av företagsinteckning i bolaget. En förutsättning härför var att man kunde uppvisa ett registreringsbevis som var mindre än ett år gammalt. PK-banken infordrade omedelbart registreringsbevis för bolaget men p g a patent- & registreringsverkets långa expeditionstider tog det mycket lång tid att få fram ett registreringsbevis. Det registreringsbevis som banken sedermera erhöll var daterat d 18 sept 1978. Företagsinteckning beviljades d 4 okt 1978. Föreningen måste anses ha handlat enligt god ordning och uppfyllt rimliga krav, varför säkerheten måste anses ha överlämnats utan dröjsmål. - Skäl att jämka återbetalningsskyldigheten av säkerheten torde föreligga bl a på grund av att ifrågavarande transaktion ej är av sådan illojal karaktär som reglerna om återvinning i konkurs avser att motverka. Uttagande av företagsinteckning i bolaget måste anses som en normal transaktion och som ett led i föreningens finansieringsverksamhet. Föreningen hade vid tidpunkten för C:s godkännande av åtgärden möjlighet att indriva sin fordran på annat sätt. Föreningen blev sedermera den pådrivande kraften bakom bolagets konkurs. Ytterligare skäl att medge jämkning torde ligga i det förhållandet att förmånsborgenär med sämre rätt än föreningen endast är statsverket. Med hänsyn till att det är den inom patent- & registreringsverket rådande långa handläggningsrutinen som förorsakat att företagsinteckning icke kunnat uttagas tidigare framstår det som obilligt om statsverket skulle få större utdelning i konkursen än som eljest skulle bli fallet. Värdet å de varor som levererats efter d 26 juni 1978 respektive d 13 sept 1978 uppgår till 501 436 kr 50 öre respektive 295 304 kr.

Förvaltaren vitsordade de faktiska omständigheterna men invände att följderna av dröjsmålet med registreringsbeviset hade kunnat undvikas genom att banken inom den lagstadgade tiden hos TR:n ansökt om företagsinteckning. Förvaltaren framhöll vidare följande: Värdet å de varor som levererades efter d 26 juni 1978 uppgår till omkring 450 000 kr. Efter d 30 juni 1978 har bolagets skuld till föreningen inte ökat. Den har tvärtom minskat, eftersom skulden per d 28 juni 1978 uppgick till 1 507 457 kr 93 öre. Medgivandet av förmånsrätt för tiden efter d 13 sept 1978 förklaras av att bolaget då tillförts en prestation från föreningen.

Domskäl

TR:n (rådmannen Iversen) anförde i beslut d 29 maj 1979:

Skäl. För att återvinning av säkerhet som gäldenär överlämnat skall kunna ske förutsättes enligt 37 § 1 st konkurslagen att säkerheten antingen ej betingats vid skuldens tillkomst eller betingats vid skuldens tillkomst men inte överlämnats utan dröjsmål efter skuldens tillkomst. Enligt samma lagrums 3 st skall, när säkerheten förutsätter inskrivning, dröjsmål anses föreligga om ansökan gjorts senare än på den inskrivningsdag som inträffar näst efter två veckor från skuldens tillkomst.

Säkerhet i form av företagsinteckning förutsätter att inskrivning sker.

Vad föreningen anfört om omständigheterna kring anskaffandet av registreringsbevis är ej av beskaffenhet att medföra att ansökan om inskrivning av säkerheten kan anses ha skett tidigare än vid inskrivningsdagen d 4 okt 1978.

På grund av det anförda finner TR:n att förutsättning för återvinning av ifrågavarande säkerhet föreligger i vad den - som förvaltaren gjort gällande - avser fordringar som uppstått före d 13 sept 1978 eller två veckor och sex dagar före den dag företagsinteckningen meddelades. De fordringar som uppkommit efter nämnda dag uppgår ostridigt till 295 304 kr.

Omständigheter som skulle kunna anses utgöra synnerliga skäl för en jämkning av återbäringsskyldigheten har inte framkommit.

TR:ns beslut. TR:n förordnar - med bifall till förvaltarens återvinningsinvändning - att den av föreningen gjorda bevakningen i konkursen intill ett belopp om endast 295 304 kr skall gälla med den förmånsrätt som företagsinteckningen d 4 okt 1978 å 900 000 kr kan berättiga till.

Föreningen anförde besvär i HovR:n över Skåne ock Blekinge och yrkade att HovR:n måtte helt bifalla föreningens vid TR:n förda talan om förmånsrätt.

HovR:n (hovrättslagmannen Hellners, hovrättsråden Nelander och Cronsioe, referent, samt adj led Ulf Andersson) yttrade i beslut d 27 sept 1979: Eftersom någon säkerhet inte var betingad vid tillkomsten av bolagets skuld till föreningen före d 26 juni 1978, kan föreningens yrkande om förmånsrätt såvitt gäller denna del av fordringen inte bifallas.

Beträffande den del av bolagets skuld till föreningen som uppkommit under tiden därefter fram to m d 13 sept 1978 har visserligen säkerhet i form av företagsinteckning varit betingad vid skuldens tillkomst. Säkerheten har emellertid inte överlämnats utan dröjsmål därefter. Föreningens yrkande om förmånsrätt kan därför inte heller bifallas såvitt avser nu berörd del av fordringen.

Liksom TR:n anser HovR:n att synnerliga skäl inte finnas förjämkning av föreningens återbäringsskyldighet.

HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Föreningen anförde besvär och yrkade, att förmånsrätt för bevakade fordringar skulle gälla i första hand för företagsinteckningens hela belopp och i andra hand för värdet av de varor, som levererats efter d 26 juni 1978, intill ett belopp om 501 436 kr 50 öre. Föreningen yrkade vidare att, därest återbäringsskyldighet skulle anses föreligga, HD med stöd av 40 § konkurslagen jämkade återbäringsskyldigheten helt.

Konkursboet bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Cederberg, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela beslut enligt följande: Skäl. På de av HovR:n anförda skälen är villkoren för återvinning enligt 37 § konkurslagen av ifrågavarande företagsinteckning uppfyllda, såvitt den utgör säkerhet för ett fordringsbelopp om (900 000 - 295 304=) 604 696 kr. Detta innebär alltså att Linkopias härstädes framställda yrkande om förmånsrätt skall ogillas, såvida inte synnerliga skäl att jämka föreningens återbäringsskyldighet föreligger.

Av förarbetena (se NJA II 1976 s 207 f) framgår att frågan om jämkning bör prövas med hänsyn till samtliga omständigheter, bl a den angripna rättshandlingens mer eller mindre otillbörliga karaktär. Det framhålles också att stor hänsyn måste tas till återvinningssvarandens goda tro samt att transaktionens karaktär och förhållandet mellan gäldenären och återvinningssvaranden kan vara av betydelse.

Till stöd för sitt yrkande omjämkning har Linkopia bl a gjort gällande att den angripna rättshandlingen inte kunde anses otillbörlig, att Linkopia hela tiden handlat i god tro och att orsaken till dröjsmålet med inteckningsansökningen främst legat i patent- och registreringsverkets långa expeditionstider.

Vad till en början angår nyssnämnda dröjsmål har detta enligt Linkopia berott på att man lätt vänta på vissa handlingar, som varit nödvändiga för att företagsinteckning skulle kunna meddelas. Detta förhållande borde emellertid inte ha hindrat Linkopia från att inom den i 37 § 3 st konkurslagen stadgade fristen hos vederbörande inskrivningsmyndighet inge ansökan om företagsinteckning. Det är nämligen tidpunkten för denna åtgärd, som är avgörande för frågan om dröjsmål skall anses föreligga enligt nämnda lagrum. Såsom HD redan uttalat i ett tidigare avgjort mål angående återvinning av säkerhet (se NJA 1980 s 530) måste försiktighet iakttagas när det gäller att överse med sådant överskridande av tiden för ansökan om inteckning, som avses i 37 § 3 st konkurslagen, för att inte lagrummet skall bli satt ur spel.

När det gäller förhållandet mellan konkursbolaget och Linkopia förtjänar följande att anmärkas. Såvitt framgår av handlingarna har konkursbolaget drivit en detaljiströrelse i foto- och radio/TV branschen. Linkopia å sin sida är en ekonomisk förening i nämnda bransch och åtminstone fram till konkursutbrottet var bolaget medlem i föreningen. Ändamålet med Linkopis verksamhet är enligt registreringsbeviset att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att bl a bedriva inköps-, försäljnings- och finansieringsverksamhet, dock inte bankrörelse eller sådan verksamhet, som avses i 1963 års lag om kreditaktiebolag. Konkursbolagets varuinköp skedde såvitt framgår av handlingarna huvudsakligen genom Linkopia. När föreningen brevledes i juni 1978 av Schainbolaget begärde säkerheter bl a i form av företagsinteckning i bolagets rörelse, uppgick Linkopis fordran för varuleveranser till drygt 1,5 milj kr, varav knappt 300 000 kr låg på växel. I brevet konstaterade Linkopia att Schainbolaget inte skötte betalningarna och att bolagets varulager var för stort i förhållande till dess försäljning. Linkopia framhöll vidare att - även om föreningens fordran var "riskabelt stor" - man ändå var beredd att ge bolaget en chans att reda upp situationen. Linkopia uppställde som villkor härför - förutom en ny växel på 1,5 milj kr samt säkerheter - inköpsbegränsningar enligt uppgjord plan för att minska Schainbolagets lager, begränsningar i rörelsens avbetalningsförsäljning samt en förbättrad rapportering avseende lagerhållningen. Villkoren godkändes omgående och förbehållslöst av Schainbolaget. Enligt obestridd uppgift från Linkopia var föreningen slutligen den pådrivande faktorn bakom bolagets konkurs d 29 nov 1978.

Av handlingarna framgår slutligen att Linkopis bevakade fordran å 1 414 448 kr 23 öre är den i särklass största i konkursen. Det kan också nämnas att tillgångar och skulder i konkursen enligt bouppteckningen uppskattats till nära 1,3 milj respektive drygt 2,5 milj kr samt att såsom prioriterade skulder upptagits dels hyresfordran å 530 kr, dels SE-bankens fordran å 409 952 kr 67 öre på grund av företagsinteckning, dels statens fordran å 100 000 kr för socialförsäkringsavgifter och dels löner m m å sammanlagt 279 488 kr. Oprioriterade leverantörsskulder, vari Linkopis fordran inbegripits, har upptagits till sammanlagt 1 675 000 kr.

Det ligger naturligtvis nära till hands att säga att Linkopia i juni 1978 haft skälig anledning misstänka att Schainbolaget var på obestånd och att föreningen därför borde ha sett till att det ofördröjligen försattes i konkurs. Att Linkopia varit medveten om bolagets ekonomiska svårigheter är för övrigt uppenbart. Å andra sidan framstår det som förståeligt för att inte säga försvarbart att en ekonomisk förening som Linkopia med uteslutande ändamål att tillvarataga sina medlemmars intressen in i det sista söker hjälpa en av sina medlemmar ur en brydsam ekonomisk situation. De av Linkopia föreslagna åtgärderna synes också ha varit genomtänkta och realistiska. Mot den bakgrunden framstår Linkopis handlingssätt, vari åtgärden att kräva säkerheter utgjort ett led i ett ekonomiskt saneringsprogram, varken som illojalt eller onormalt i något avseende. Det enda klart onormala med förevarande transaktion har varit dröjsmålet med inteckningsansökningen och det är också det dröjsmålet som kan ha länt övriga borgenärer till nackdel.

Det nu anförda innebär, att det får anses föreligga synnerliga skäl för jämkning av Linkopias skyldighet att återbära återstående del av säkerheten. Vid en bedömning av omständigheterna i förevarande fall är det skäligt att återbäringsskyldigheten jämkas till att avse säkerhet för ett fordringsbelopp om 300 000 kr. Linkopis i konkursen bevakade fordran skall följaktligen åtnjuta förmånsrätt enligt företagsinteckningen intill ett sammanlagt belopp om (900 000 - 300 000 =) 600 000 kr.

Slut. Med ändring av HovR:ns beslut förklarar HD att den av Linkopia bevakade fordringen är intill ett belopp av 600 000 kr förenad med den förmånsrätt, som företagsinteckningen d 4 okt 1978 å 900 000 kr kan berättiga till.

HD (JustR:n Westerlind, Mannerfelt, Welamson, referent, Erik Nyman och Bengtsson) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Enligt 37 § 1 st konkurslagen skall säkerhet som gäldenären överlämnat senare än 3 månader före fristdagen gå åter, om den ej var betingad vid skuldens tillkomst eller ej överlämnats utan dröjsmål efter skuldens tillkomst. Stadgandet avser dels det fall att gäldenären ställt säkerhet för skuld vid vars tillkomst någon säkerhet inte betingats dels det fall att säkerhet visserligen betingats vid skuldens tillkomst men överlämnats först senare. I det förra fallet är en under den kritiska tiden överlämnad säkerhet utan vidare återvinningsbar. I det senare fallet kan säkerheten återvinnas om den inte överlämnats utan dröjsmål. När säkerheten förutsätter inskrivning skall enligt 37 § 3 st konkurslagen sådant dröjsmål som sägas i paragrafens 1 st anses föreligga, om ansökan gjorts senare än på den inskrivningsdag som inträffar näst efter två veckor från skuldenas tillkomst.

Den i målet omtvistade säkerheten i form av företagsinteckning har överlämnats senare än 3 månader före fristdagen, som i förevarande fall utgörs av dagen för konkursansökningen. Inteckningen har sökts senare än på den inskrivningsdag som inträffade näst efter två veckor från tillkomsten av de fordringar för vilka utdelning med förmånsrätt ej medgivits. Säkerheten skall därför beträffande dessa fordringar gå åter, oavsett om vid deras tillkomst säkerhet betingats eller inte.

Av föreningens brev av d 16 juni 1978 framgår bl a att bolaget då var i dröjsmål med betalningar avseende mer än en halv miljon kr samt att föreningen bedömde bolagets situation som mycket besvärlig och sin egen fordran som riskabelt stor.

Det av föreningen bevakade fordringsbeloppet är ca 125 000 kr mindre än den fordran på bolaget som föreningen hade när säkerhet begärdes i det nyss nämnda brevet. Eftersom i bevakningen ingår ett mot värdet av leveranser efter d 13 sept 1978 svarande belopp av avsevärd storlek - 295 304 kr - för vilket belopp förmånsrätt medgivits, och leveranser även under tiden från d 26 juni till d 13 sept ägt rum, kan antas att föreningen under nämnda tid erhållit betalningar från bolaget vilka med högst betydande belopp överstiger värdet av leveranserna under samma period.

Vid nu angivna förhållanden saknas anledning att genom jämkning enligt 40 § konkurslagen tillerkänna föreningen förmånsrätt på grund av företagsinteckningen i vidare mån än för det belopp om 295 304 kr beträffande vilket säkerheten inte skall återgå.

Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.