NJA 1981 s. 913

Domskäl

Skäl. Vid Stockholms TR anhängiggjordes år 1976 ett mål mellan M.A och H.A. angående äktenskapsskillnad. M.A yrkade i målet bl a att hälften av H.A:s egendom i USA skulle sätts under vård och förvaltning enligt 11 kap 9 § GB. TR:n meddelade interimistiskt beslut i enlighet med yrkandet d 28 mars 1977 beträffande hälften av H.A:s tillgångar hos aktiemäklarfirman M.L., P., F. & S., Inc., New York, USA, kontonummer (kontonummer, uteslutet här). H.A. anförde besvär mot beslutet. Svea HovR lämnade besvären utan bifall.

Genom interimistiskt beslut d 4 okt 1977 förordnade härefter Circuit Court of Cook County, Illinois, på talan av M.A att H.A. inte skulle äga förfoga över de medel som för hans räkning fanns innestående på det angivna kontot hos den nämnda mäklarfirman. H.A., som tidigare beviljats allmän rättshjälp i äktenskapsskillnadsmålet men fråntagits denna förmån sedan det upplysts att han ägde tillgångar i USA, ansökte d 19 sept 1978 ånyo om allmän rättshjälp med H. såsom biträde. H.A. uppgav därvid att de på det nämnda kontot innestående medlen, år 1977 omkring 860 000 kr, utgjorde hela hans förmögenhet i USA och att denna blockerats genom den amerikanska domstolens beslut. Rättshjälpsnämnden i Stockholm biföll genom beslut d 1 nov 1978 ansökningen och eftergav H.A:s kostnadsbidrag.

Den 11 jan 1980 ingav H.A. till Svea HovR ansökan enligt 3 kap 8 § lagen (1904:26) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap med yrkande att en d 2 dec 1979 av "the Rabbinical District Court of Haifa" meddelad dom, enligt vilken äktenskapet mellan honom och M.A var ogiltigt, skulle förklaras gälla här i riket. I anledning av nämnda ansökan förordnade TR:n d 11 febr 1980 på hemställan av H.A. att äktenskapsskillnadsmålet skulle vila. TR:n fann samtidigt ej skäl att häva sitt d 28 mars 1977 meddelade interimistiska beslut.

H.A. anhöll i anslutning till sin i HovR:n gjorda ansökan att den rättshjälp som beviljats honom i äktenskapsskillnadsmålet skulle förklaras omfatta även målet i HovR:n alternativt att han måtte beviljas allmän rättshjälp i detta.

H.A. har i HD lämnat bl a följande uppgifter: Hans tillgångar i USA var redan före TR:ns interimistiska beslut låsta genom ett beslut d 23 febr 1977 av Cook County Circuit Court i Chicago.

M.A har tillgodofört sig ekonomiska dispositioner på grund av innehav av ett parti juveler som också är föremål för tvist mellan H.A. och M.A både i fråga om vem som är ägare och i frågan om giftorätt finns i dessa tillgångar eller ej. Han har under mer än fyra år varit betagen möjligheten att förfoga över sina kapitaltillgångar och avkastningen av dessa. Han uppbär socialhjälp för sin egen och familjens försörjning på grund av att de saknar medel.

Domstolsverket har anfört bl a: H.A. har i HovR:n i första hand yrkat att den av rättshjälpsnämnden d 1 nov 1978 beviljade rättshjälpen i angelägenhet rörande äktenskapsskillnad skulle omfatta även det vid HovR:n anhängiggjorda målet. HovR:n har i sitt beslut inte gått in på denna fråga. Beslutet torde dock vara att tolka så, att HovR:n ansett det vara fråga om två skilda rättsliga angelägenheter i rättshjälpslagens mening och att den tidigare beviljade rättshjälpen därför inte kunde utvidgas. Domstolsverket delar den bedömning HovR:n gjort. Allmän rättshjälp beviljas för viss rättslig angelägenhet. Allmän rättshjälp beviljad för äktenskapsskillnad vid svensk domstol kan inte anses även inrymma särskild talan vid Svea HovR om erkännande av utländskt beslut om upplösning av äktenskap. H.A:s framställning till HovR:n skall därför behandlas som en ny, särskild ansökan.

Vidare har domstolsverket yttrat: Om den omständigheten att H.A. inte äger disponera över sina tillgångar bedöms sakna relevans från rättshjälpssynpunkt, är det helt uppenbart att han på grund av sitt förmögenhetsinnehav inte kan beviljas allmän rättshjälp. Frågan är därför vilken betydelse ur rättshjälpssynpunkt det har att H.A. enligt vad som upplysts i målet inte kan disponera över sina tillgångar. H.A. är uppenbarligen i behov av biträde i angelägenheten. Enligt domstolsverkets uppfattning bör utgångspunkten för den nu aktuella frågans bedömning vara den rättssökandes faktiska betalningsförmåga då ansökan om allmän rättshjälp görs (jfr prop 1972:4 s 250). H.A. har visserligen en stor förmögenhet men kan sedan ungefär fyra år tillbaka inte disponera över någon del av denna. Det kan komma att dröja lång tid innan han åter får tillgång till egendomen och det är vidare osäkert hur mycket han då kommer att förfoga över. Av handlingarna framgår vidare att i makarnas bo ingår ett parti juveler i Tyskland, vars inköpsvärde angivits till drygt 600 000 svenska kr. Ägande- och förfoganderätten över dessa tillgångar är dock oklar. H.A. har inte heller tagit upp juvelerna som tillgång i sin ansökan om allmän rättshjälp. Enligt intyg d 25 febr 1981 från Stockholms socialförvaltning har han och hans familj i drygt ett års tid uppburit socialhjälp, då de ej haft egna medel till sitt uppehälle. Han synes inte ha möjlighet att för närvarande själv bekosta en advokat. Han synes dessutom ha små möjligheter att ta upp lån för detta ändamål.

Avslutningsvis tillstyrker domstolsverket att H.A. beviljas allmän rättshjälp.

H.A:s ansökan hos Svea HovR om godkännande av utländsk dom är i förhållande till äktenskapsskillnadsmålet i rättshjälpshänseende att bedöma såsom en fristående angelägenhet. Frågan om allmän rättshjälp i denna skall därför prövas för sig.

Såvitt utredningen i målet ger vid handen, kan H.A. inte disponera över några tillgångar. På grund härav och då han även i övrigt synes sakna inkomster, bör ansökningen bifallas.

Slut. Med ändring av HovR:ns beslut beviljar HD H.A. allmän rättshjälp.

H.A. skall inte erlägga någon rättshjälpsavgift.

Till biträde förordnas advokaten L.H..