NJA 1981 s. 989
Fråga om åläggande enligt 22 § införsellagen (1968:621) i visst fall då gäldenären var anställd i ett aktiebolag vari han ägde alla aktier och ensam utgjorde styrelse.
HD
Kronofogdemyndigheten i Karlstads distrikt ålade genom beslut d 3 juli 1979 enligt 22 § införsellagen S.A.K Gräv AB- firman sedermera ändrad till Kils Markplanering AB - att till kronofogdemyndigheten varje månad utge 1 371 kr. Kronofogdemyndigheten fann att S.K., som var underhållsskyldig och var anställd i bolaget, arbetat mot uppenbart för låg lön. Efter beslut om införsel i S.K:s lön hade S.K. anpassat sitt löneuttag från bolaget till att motsvara det för honom fastställda förbehållsbeloppet. S.K. ägde samtliga aktier i bolaget. Kronofogdemyndigheten utgick från att normal lön inte understigit 5 000 kr per månad. Förbehållsbeloppet för S.K. fastställdes till 3 225 kr.
Bolaget anförde besvär hos LSt:n i Värmlands län och yrkade att kronofogdemyndighetens beslut undanröjdes. Till stöd för sitt yrkande anförde bolaget: S.K. är ende anställde i bolaget. Branschen kännetecknas av stora säsongvariationer. Det finns ständig risk för maskinhaveri med stora reparationskostnader som följd. Bolaget måste därför ha en sund ekonomi, vilket inte blir följden om aktieägaren gottskrivs högre lön än som skett. Tidigare omnämnd bruttolön om 5 000 kr avsåg även bilförmånsvärde. Den av aktieägaren uttagna lönen har räckt till för dennes behov.
LSt:n (1:e länsassessorn Hermansson) yttrade i beslut d 22 okt 1979: Enligt 22 § införsellagen gäller följande. Arbetar gäldenären i annans förvärvsverksamhet utan lön eller mot uppenbart för låg ersättning och kan till följd därav fordran på underhållsbidrag ej uttagas genom införsel, får utmätningsmannen ålägga arbetsgivaren att, för tid efter det beslut därom meddelats och till dess annat förordnas, till honom utge så mycket som kan uttagas genom införsel om skälig lön utgått för arbetet.
S.K., vilken är underhållsskyldig, äger samtliga aktier i bolaget och har själv kunnat påverka storleken av löneuttagen. Den lön han betingat sig för sitt arbete har inte motsvarat normal lön inom ifrågavarande bransch utan har understigit den lön som utgår enligt kollektivavtal.
Av de av bolaget åberopade räkenskapshandlingarna framgår bl a följande. Bolagets egna kapital, dvs det belopp varmed tillgångarnas värde överstiger skuldernas, uppgick vid ingången av år 1978 till 85 377 kr. Vid utgången av år 1978 uppgick det egna kapitalet till 108 527 kr. Skillnaden, 23 150 kr, motsvarar bolagets bokföringsmässiga vinst för räkenskapsåret 1978. Under första tertialet 1979 har ökningen av det egna kapitalet fortsatt, och uppgick d 30 april till 126 569 kr.
LSt:n finner att S.K. arbetat i bolaget mot uppenbart för låg ersättning. Fordran på underhållsbidrag har därigenom inte kunnat uttagas genom införsel. Den lön bolaget utgett till S.K. jämte nu aktuellt införselbelopp kan inte anses överstiga normal lön inom denna bransch.
LSt:n lämnar därför besvären utan bifall.
Bolaget anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade upphävande av kronofogdemyndighetens beslut.
Värmlands läns allmänna försäkringskassa bestred ändring
och yrkade att införselbeloppet jämkades uppåt.
HovR:n (hovrättslagmannen Malmström, hovrättsrådet Baagoee, referent, och hovrättsassessorn Ann-Christine Persson) anförde i utslag d 13 mars 1980:
Skäl. Bolaget har i HovR:n ingivit en specificerad förteckning över bolagets beräknade inkomster och utgifter för år 1979 samt anfört bl a: Säsongvariationerna i bolagets verksamhet är stora, då grävmaskinen ej kan användas för markarbeten under vintern. Snöröjning kan utföras men inkomsten härav är osäker. Det gynnsamma resultatet för år 1978 berodde på ett tillfälligt, statligt investeringsbidrag på 21 840 kr. - Bolaget beräknar med stöd av den åberopade förteckningen att löneutrymmet år 1979 blir högst 34 416 kr. - En hos bolaget år 1978 företagen skatterevision utvisade att räkenskaperna var i god ordning.
Försäkringskassan har lämnat obestritt vad bolaget anfört samt upplyst bl a att S.K:s sjukpenninggrundande inkomst fr o m d 27 maj 1979 är 49 000 kr.
I kronofogdesekreterare L.A:s utredning har Redovisningskonsult i Kil AB yttrat sig över bolagets resultat år 1978 och därvid uttalat bl a: I stort sett går bolaget bra. Vinsten 1978 var ovanligt stor, den brukar vara noll i så små bolag. Avskrivningarna på maskinerna-inventarierna är höga, men ej på ett olagligt sätt. Denna post är den enda som S.K. kan reglera vinsten med. Bolaget tål större uttag men det låga löneuttaget kan vara motiverat för att säkra oväntade utgifter och minskade arbetsuppdrag för vintertiden.
I förarbetena till 22 § införsellagen liksom till motsvarande bestämmelse i förslaget till utsökningsbalk har understrukits att stadgandet inte medger ingripande annat än i uppenbara fall. Den omständigheten att ersättningen till gäldenären understiger marknadsmässig lön är inte tillräcklig för ett ingripande. Vidare skall hänsyn tas till sådana förhållanden som att arbetsgivarens ekonomi inte tillåter att han anlitar arbetskraft med sedvanliga lönekrav.
Den i målet förebringade utredningen om bolagets ekonomiska ställning och utsikter ger inte otvetydigt vid handen att S.K. arbetat i bolaget mot uppenbart för låg ersättning. Det överklagade beslutet skall därför upphävas.
Försäkringskassans yrkande om jämkning har framställts först i HovR:n och kan därför inte prövas.
HovR:ns avgörande.
Med avvisning av försäkringskassans yrkande om jämkning
upphäver HovR:n det överklagade beslutet.
Adj led Göran Persson var skiljaktig och anförde: Som majoriteten konstaterat skall bestämmelserna i 22 § införsellagen tillämpas restriktivt och endast utnyttjas i uppenbara fall. I förevarande fall är emellertid följande att beakta. S.K., som är ende anställde i bolaget, är såvitt framgår fullt frisk och hans arbetskapacitet är uppenbarligen god och har medfört att bolagets resultat ständigt förbättrats och i detta sammanhang icke obetydliga vinster har kunnat läggas till bolagets egna kapital eller fonderas. Trots detta har S.K:s lön minskat och uppgår numera till drygt 3 000 kr i mån. S.K. synes därför under hand ha anpassat sitt löneuttag till vad som motsvarar för honom fastställt förbehållsbelopp. Med hänsyn härtill och även med beaktande av barnens behov av underhållsbidrag finner jag att den lön S.K. erhåller från bolaget uppenbarligen understiger vad som med hänsyn till omständigheterna får anses skäligt med i vart fall så stort belopp som är i fråga i målet. På grund härav lämnar jag besvären utan bifall.
I fråga om försäkringskassans yrkande är jag ense med majoriteten.
Försäkringskassan anförde besvär och yrkade att HD, med ändring av HovR:ns utslag, fastställde LSt:ns beslut.
Bolaget bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, Revsekr Junestad, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Försäkringskassan har i HD bl a anfört följande. Det kan inte vara rimligt att upprätthålla det beviskrav som HovR:n uppställt för att det skall kunna anses att S.K. arbetat i sitt bolag mot uppenbart för låg ersättning. Hänsyn bör tas till att införselborgenären i praktiken har små möjligheter att förebringa bevisning angående arbetsgivarens ekonomi, eftersom bevismaterialet behärskas av denne och tillgängligt för sökanden endast är de offentliga redovisningshandlingarna. Dessa kan nämligen inte utan vidare antas ge en fullt rättvisande bild av rörelsens förmåga att betala ut löner. I fall där det såsom i förevarande mål föreligger en stark ekonomisk intressegemenskap mellan den underhållsskyldige och arbetsgivaren måste bedömningen ske med utgångspunkt från andra omständigheter, som kan utgöra indicier på bolagets ekonomiska resurser. Med hänsyn till bolagets utveckling fr o m 1976 och S.K:s, strax före kronofogdens beslut om åläggande enligt 22 § införsellagen, till kronofogden respektive försäkringskassan lämnade uppgifter om månadslön och sjukpenninggrundande årsinkomst, måste antas att de av S.K. företagna begränsningarna av löneuttaget inte varit betingade av bolagets ekonomiska ställning och utsikter, utan fastmer av hans bristande vilja att göra rätt för sig gentemot barnen och det allmänna.
S.K. har i förklaring bl a angivit att bolagets bokföring ostridigt varit helt i sin ordning och att inga onormala bokföringstransaktioner eller nedskrivningar skett. Enligt S.K. har det inom grävmaskinsbranschen under större delen av 1970-talet förekommit överetablering och vikande lönsamhet, varför det på intet sätt är ägnat att förvåna, att bolaget inte lämnat större överskott än han uppgivit.
Den restriktivitet vid tillämpningen av 22 § införsellagen som anbefalls I lagens förarbeten har bibehållits i motiven till motsvarande stadganden (7 kap 18 § jfrd med 15 kap 19 §) i utsökningsbalken (1981:774), vilken träder i kraft d 1 jan 1982.
Mot bakgrund härav och på de skäl HovR:n i övrigt anfört finner HD ej visat att S.K. arbetat i bolaget mot uppenbart för låg ersättning.
Slut. HD fastställer det avgörande HovR:ns utslag innehåller.
HD (JustR:n Westerlind, Hessler och Sven Nyman) beslöt följande utslag:
Domskäl
Skäl. Kils Markplanering AB har ett aktiekapital på 50 000 kr. Samtliga aktier ägs av S.K. som också är bolagets styrelse och ende anställde. För sitt arbete som grävmaskinist hos bolaget tar S.K. ut en lön som ungefärligen motsvarar för honom enligt införsellagen fastställt förbehållsbelopp om 3 225 kr per månad.
Frågan i målet är om S.K. arbetar mot uppenbart för låg ersättning i den mening som avses i 22 § införsellagen. I förarbetena till bestämmelsen (NJA II 1968 s 524 ff) har uttalats, att den skall tillämpas endast i uppenbara fall och att vid den bedömning som kommer i fråga bör beaktas sådana faktorer som arbetets beskaffenhet och omfattning samt arbetsgivarens villkor och arbetstagarens förmåga.
Den lön som S.K. tar ut understiger avsevärt en normal grävmaskinistlön. Som skäl härtill har endast åberopats att bolaget ej förmår betala högre lön.
Av den utredning som förebragts i målet angående bolagets ekonomiska villkor framgår bl a följande. Balansräkningarna för åren 1977 och 1978 - sistnämnda år är det senaste för vilket fullständiga redovisningshandlingar företetts - visade en omslutning av 254 768 kr respektive 226 371 kr. Avskrivningar på maskiner och inventarier har skett med 25,5 procent och uppgick till 24 500 kr år 1977 och till 51 000 kr år 1978. Det egna kapitalet var vid utgången av år 1977 85 376 kr och vid motsvarande tidpunkt år 1978 108 527 kr. Rörelseresultatet uppgick före avskrivningar till 57 234 kr år 1977 och till 69 652 kr år 1978. Det redovisade årsresultatet efter avskrivningar och skatt m m var 18 429 kr år 1977 och 23 150 kr år 1978; i sistnämnda resultat ingick dock ett statligt investeringsbidrag på 21 840 kr.
Som ovan nämnts har fullständiga redovisningshandlingar för bolaget avseende tiden efter år 1978 inte företetts. Vad i övrigt förekommit rörande bolagets ekonomiska förhållanden ger emellertid inte anledning till antagande att bolagets ekonomi väsentligt försämrats under denna tid.
Utredningen rörande bolagets ekonomi får anses ge vid handen att bolaget främst på grund av stora avskrivningar är förhållandevis väl konsoliderat. Avskrivningarna torde till stor del ha möjliggjorts genom att S.K. funnit det med sina ekonomiska intressen bäst förenligt att starkt begränsa sitt löneuttag ur bolaget, vilket såsom förut anmärkts är ett av honom ägt enmansföretag. Vid beaktande av å ena sidan de underhållsberättigades krav och å andra sidan vad som framkommit rörande bolagets betalningsförmåga får antas att denna är sådan att den lön som S.K. tar ut uppenbart understiger vad som är skäligt med i vart fall så stort belopp som är i fråga i målet. Försäkringskassans talan skall därför bifallas.
Slut. Med ändring av HovR:ns utslag fastställer HD det slut vartill LSt:n kommit.
Referenten, JustR Rydin, med vilken JustR Brundin instämde, var av skiljaktig mening och anförde: Det huvudsakliga syftet med regleringen i 22 § införsellagen (1968:621) är att man skall kunna komma åt fall då en gäldenär genom illojala åtgärder försöker dra undan sina inkomster från exekution. I förarbetena till bestämmelsen har understrukits att den skall tillämpas med varsamhet och endast i uppenbara fall. Att ersättningen till gäldenären understiger marknadsmässig lön skall inte vara tillräckligt för ett ingripande. Hänsyn skall också tas till arbetsgivarens förhållanden. Dennes ekonomi kan vara sådan att han inte kan anlita arbetskraft med sedvanliga lönekrav. (Se NJA II 1968 s 524 ff. Jfr beträffande motsvarande reglering i utsökningsbalken prop 1980/81:8 s 554 f, 1132 f och 1219 f.)
De angivna riktlinjerna för tillämpningen av paragrafen gäller i princip även när, som i detta mål, gäldenären är anställd i ett aktiebolag vari han äger alla aktier. I sådant fall måste emellertid beaktas att gäldenären i stor utsträckning har möjlighet att inrätta sin och bolagets ekonomi så att hans lön blir oåtkomlig för verkställighet. Han kan sålunda avstå från lön och i stället tillgodose sig t ex i form av bolagsvinst. Huruvida det från exekutionsrättslig synpunkt kan godtas att gäldenären ur det egna företaget tar ut en lön, som ligger under det normala, får bedömas efter omständigheterna i det särskilda fallet.
Vad angår föreliggande mål har, såvitt handlingarna utvisar, bolagets bokföring varit i sin ordning och några otillåtna bokföringsåtgärder har inte förekommit. Vid en av kronofogdemyndigheten gjord utredning beträffande S.K:s levnadsförhållanden har inte framkommit något som vid prövning av den nu aktuella frågan ter sig graverande. Det är upplyst att hans hustru har en inkomst på omkring 35 000 kr om året.
S.K:s lön från bolaget uppgick år 1978 enligt lämnad kontrolluppgift till 43 600 kr, vartill kom bilförmån till ett värde av 6 000 kr. Som framgår av HovR:ns utslag uttalade Redovisningskonsult i Kil AB efter genomgång av bolagets resultat för samma år bl a att bolaget i och för sig tålde större uttag men att S.K:s låga löneuttag kunde vara motiverat för att säkra oväntade utgifter och minskade arbetsuppdrag för vintertiden. Slutsatsen var att, om S.K. endast haft den inkomst som bokföringen visade, man inte kunde påstå att han arbetade mot uppenbart för låg ersättning. S.K:s månadslön överstiger numera inte det fastställda förbehållsbeloppet 3 255 kr, motsvarande ett årligt belopp av 38 700 kr.
I HD har inte förebragts någon ytterligare utredning om bolagets ekonomiska situation. S.K. har oemotsagt uppgett att ett mycket stort antal grävmaskinsföretag under senare år tvingats till konkurs på grund av överetablering och vikande lönsamhet inom branschen.
Den omständigheten att S.K:s lön från bolaget inte överstiger förbehållsbeloppet ger visserligen det intrycket att lönen blivit bestämd endast i syfte att verkställighet skall undgås. Av vad som upplysts om bolagets ekonomiska förhållanden och utsikter får emellertid anses framgå att något mera betydande löneutrymme inte föreligger i bolaget och att återhållsamhet i löneuttaget kan motiveras av osäkerheten inom företagets verksamhetsområde. Det är inte möjligt att på grundval av företedda årsredovisningar för 1977 och 1978 göra någon säkrare bedömning av hur stort belopp S.K. nu - i slutet av år 1981 - skäligen bör kunna ta ut i lön ur bolaget. Utredningen i målet ger i vart fall inte klart vid handen att han arbetar i bolaget mot uppenbart för låg ersättning.
På grund av det anförda finner jag, i likhet med HovR:n, att åläggande för bolaget enligt 22 § införsellagen inte kan utfärdas. Jag fastställer därför HovR:ns avgörande varigenom LSt:ns beslut upphävts.