NJA 1982 s. 12
Fråga huruvida bilförare i viss situation var skyldig att svänga in på en till höger om vägen befintlig busshållplats för att bereda en bakifrån annalkande bil utrymme för omkörning.
Den 10 jan 1978 vid 23-tiden inträffade å väg 970 mellan Kungsbacka och Lindome en sammanstötning mellan en av T.M. i nordlig riktning förd personbil och en av K.Ö. i samma riktning förd personbil.
Varbergs TR
Efter stämning å K.Ö. vid Varbergs TR yrkade T.M., att TR:n måtte fastställa att K.Ö. ensam, i andra hand till två tredjedelar varit vållande till sammanstötningen.
K.Ö. bestred käromålet.
T.M. anförde till utveckling av sin talan: Väg 970 (Kungsbackavägen) löper på platsen i huvudsakligen nord-sydlig riktning och är huvudled. Högsta tillåtna hastighet är 90 km i timmen. Till väg 970 strax norr om Annebergs station ansluter väg 982 (Annebergsvägen) österifrån. Stopplikt råder för trafikanter som ämnar färdas in på Kungsbackavägen. Sikten från anslutningen söderut mot Kungsbacka är begränsad på grund av backkrön å Kungsbackavägen. Omkring 150 m söder om anslutningen är utefter Kungsbackavägen uppsatt vägskylt som varnar för anslutningen. Mittför anslutningen och längs en sträcka av omkring 100 m norrut avdelas Kungsbackavägen av en refug. Omedelbart norr om anslutningen och utefter en sträcka av omkring 100 m finns öster om Kungsbackavägen en avfart för bussar. Kungsbackavägens bredd mellan refug och busshållplats är omkring 4 m. Vid tillfället rådde barmark och uppehållsväder. Väglaget var isigt. - T.M. hade tillsammans med sin väninna A.J. varit i Anneberg under kvällen d 10 jan 1978. Med A.J.som passagerare till höger i framsätet förde T.M. sin bil mot Annebergsvägens anslutning till Kungsbackavägen. Det rådde blixthalka. Hennes bil var försedd med dubbade vinterdäck. Hon körde väldigt försiktigt. Hon stannade bilen vid stopptecknet. Bilen stod därvid i huvudsak vinkelrätt mot Kungsbackavägen. Hon ämnade köra Kungsbackavägen norrut. Hon tittade såväl norrut som söderut utefter Kungsbackavägen. Hon såg ej någon bil eller belysning från någon bil. Efter detta konstaterande körde hon väldigt försiktigt ut på Kungsbackavägen. I vart fall omedelbart efter utfarten tittade hon i backspegeln. Någon bil syntes inte. Då hon fört bilen omkring 50 m och höll på att växla upp till treans växel på hennes fyrväxlade bil uppmärksammade hon en ljussignal från en bakomvarande bil. Vid detta tillfälle förde hon sin bil närmare refugen än busshållplatsen. Anledningen till att hon inte körde bilen inne på busshållplatsen var att hon utgick från att det var mer halt där. Strax efter det hon uppmärksammat ljussignalen påkördes högra bakre delen av hennes bil av den av K.Ö. förda bilen. Hennes bil kastades upp på refugen och blev stående där med fronten i riktning mot Kungsbacka. K.Ö:s bil fortsatte framåt och stannade ungefär där refugen upphörde. Hon kunde köra sin bil från platsen. Uppkomna skador utom bakljusbelysningen är fortfarande ej åtgärdade. K.Ö. tog på sig skulden för olyckan. Därför tillkallades inte polis. När K.Ö. blinkade med ljussignalen var hans bil söder om anslutningsvägen. Hon är nästan säker på att K.Ö. ej hållit en hastighet understigande 100 km i timmen. - T.M. gör gällande att K.Ö. hållit för hög hastighet med hänsyn till väglag, mörker, varningsskylt och siktförhållanden och att han därför vållat trafikolyckan.
K.Ö. vitsordade vad T.M. uppgivit om förhållandena på platsen samt anförde: Han var vid tillfället på väg från Kungsbacka mot Göteborg och förde bilen med helljus. Det rådde vid tillfället halt väglag. Hans bil var försedd med så gott som nya sommardäck. Omkring 200 m från Annebergsvägens anslutning till Kungsbackavägen iakttog han den av T.M. förda bilen. Denna befann sig då omkring 20 m från stopptecknet. K.Ö. blinkade därvid med ljussignalen. T.M:s bil fördes sedan rakt ut på Kungsbackavägen. K.Ö:s bil befann sig då omkring 75 m från anslutningen. Bilen kan ha stannats före utfarten. T.M. förde bilen mitt i vägen. K.Ö. höll en hastighet av omkring 60 km i timmen. Han försökte pumpbromsa men kunde på grund av halkan inte stanna bilen. K.Ö. försökte då styra åt höger mot busshållplatsen men lyckades inte undgå att med vänstra främre delen av sin bil påköra högra bakre delen av T.M:s bil. Hans bil fick skador å vänster framskärm. Vid kollisionsögonblicket var hastigheten å hans bil ej över 20 km i timmen. Kollisionen inträffade omkring 50 m från anslutningsvägen. Han kunde köra sin bil från platsen. Det är riktigt att han åtog sig skulden för trafikolyckan. Vid närmare eftertanke har han ändrat uppfattning. - Han gör gällande att T.M. varit ouppmärksam och att hon ensam vållat olyckan.
Domskäl
TR:n (rådmannen Norr) anförde i dom d 28 dec 1979 efter redovisning av parternas ståndpunkter:
Domskäl. I målet har på T.M:s begäran vittnesförhör hållits med A.J., vilken berättat: Hon var passagerare i T.M:s bil och satt till höger i framsätet. T.M. stannade bilen vid stopptecknet. A.J.tittade åt Kungsbackahållet. Hon såg ingen bil eller några ljuskäglor. Hon förmodar att även T.M. tittade söderut mot Kungsbacka. Då T.M. fört bilen 75-80 m från stopptecknet märkte A.J .en ljussignal. Sedan small det. Den påkörande bilen, förd av K.Ö., kan inte ha förts med lägre hastighet än 100 km i timmen. Hastigheten å T.M:s bil var 35-40 km i timmen. Vid kollisionen förde T.M. bilen närmare refugen än busshållplatsen. A.J.fick uppfattningen att K.Ö. tänkte köra om T.M:s bil till höger.
Som skriftlig bevisning har T.M. åberopat över olycksplatsen tagna fotografier. Av dessa framgår att de faktiska förhållandena på platsen varit i enlighet med vad i målet uppgivits.
TR:n finner utrett att olyckan inträffat å Kungsbackavägen omkring 50 m norr om Annebergsvägens anslutning till Kungsbackavägen, att därvid vänster främre del av K.Ö:s bil sammanstött med höger bakre del av T.M:s bil, att T.M:s bil vid sammanstötningen befunnit sig närmare refugen än busshållplatsen och att T.M:s bil förts å tvåans växel.
T.M. har haft väjningsplikt mot fordon på Kungsbackavägen. Till fullgörande av denna har det ankommit på henne att ej endast före utfarten på Kungsbackavägen förvissa sig om att denna väg varit fri från hindrande trafik utan även därefter intill dess hennes bil ej utgjort fara eller hinder för norrgående trafik hålla noggrann uppsikt bakåt samt föra bilen så långt till höger som möjligt och vara beredd att vid behov utnyttja busshållplatsen.
K.Ö. har haft anledning räkna med att T.M. skulle fullgöra sin väjningsplikt på sätt angivits men ej ägt att förlita sig härpå. Det har därför ålegat K.Ö. att anpassa bilens hastighet till vad som betingats av omständigheterna. K.Ö. har påstått att hans bil vid närmandet av anslutningsvägen ej förts med högre hastighet än omkring 60 km i timmen. Inget av vad i målet förekommit kan anses vederlägga påståendet. Den hastighet, varmed K.Ö. sålunda fört bilen, kan visserligen ej anses ha varit i och för sig hög men har ändock i samband med att K.Ö. upptäckte T.M:s bil bort nedbringas i sådan grad att bilen kunnat stannas bakom T.M:s bil. Genom att ej ha förmått detta har K.Ö. vållat trafikolyckan. Med hänsyn till vad ovan anförts angående vad T.M. haft att iakttaga till fullgörande av henne åvilande väjningsplikt och eljest förekommit kan det dock ej anses vara styrkt i målet att K.Ö. genom vad han låtit komma sig till last ensam eller i sådan grad som T.M. gjort gällande varit vållande.
Vid denna bedömning skall käromålet ogillas.
Domslut
Domslut. Käromålet ogillas.
HovR:n för Västra Sverige
T.M. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade bifall till käromålet.
K.Ö. bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Arning, hovrättsrådet Ericsson samt adj led Rosendahl och Stenberg, referent) fastställde i dom d 5 juni 1980 TR:ns dom.
T.M. sökte revision och yrkade bifall till sin talan.
K.Ö. bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD JustR:n Westerlind, Hessler och Rydin, referent) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Till grund för påståendet att T.M. vållat olyckan har K.Ö. åberopat att hon, som hade väjningsplikt, underlät att innan hon körde in på Kungsbackavägen förvissa sig om att något fordon inte nalkades från söder samt att hon, sedan hon färdats in på nämnda väg, var ouppmärksam på bakomvarande trafik och inte höll tillräckligt långt till höger. I sistnämnda hänseende har K.Ö. gjort gällande att T.M. borde ha kört in på busshållplatsen för att låta honom passera.
Beträffande väg- och siktförhållandena samt händelseförloppet vid olyckstillfället har parterna vid huvudförhandlingen inför HD lämnat väsentligen samma uppgifter som antecknats i TR:ns dom. T.M. har dock framhållit att hon just hade lagt in treans växel när hon blev påkörd, att hennes bil vid sammanstötningen befann sig mitt emellan refugen och busshållplatsen samt att K.Ö. försökte köra om henne till höger inne på hållplatsområdet. K.Ö. har hävdat att ljusskenet från hans bil måste ha blivit synligt från vägkorsningen redan när han var 800 m därifrån; häremot har T.M. invänt att ljuset kunnat ses först när hans bil nått fram till backkrönet omkring 200 m söder om korsningen.
Såsom TR:n angett hade T.M. väjningsplikt mot fordon på Kungsbackavägen. Genom hennes egna uppgifter och A.J.s vittnesmål i HovR:n är emellertid utrett att T.M. stannade vid stoppmärket och att något söderifrån annalkande fordon eller ljussken från sådant fordon inte var synligt, innan hon körde in på Kungsbackavägen. Hon kan därför inte anses ha åsidosatt sin väjningsplikt. Utredningen ger inte vid handen att T.M., sedan hon färdats in på Kungsbackavägen, brast i uppmärksamhet på trafiken bakifrån. Såvitt framgått i målet kan hon inte heller lastas för att ej ha hållit tillräckligt långt till höger på körbanan. Och hon var inte skyldig att svänga in på busshållplatsen för att bereda utrymme för omkörning, även om det skulle ha varit rum för henne på hållplatsen. På grund av det anförda kan vållande till sammanstötningen inte läggas T.M. till last.
På skäl som angetts i TR:ns dom har K.Ö. genom att hålla för hög hastighet vållat olyckan.
Vid denna bedömning skall T.M:s förstahandsyrkande i målet bifallas.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD att K.Ö. ensam vållat sammanstötningen.
JustR Sven Nyman, med vilken justR Brundin instämde, var av skiljaktig mening och anförde: Till grund - - - se HD:s dom - - - om korsningen.
Såsom TR:n angett hade T.M. väjningsplikt mot fordon på Kungsbackavägen. Innan hon körde in på denna hade hon därför att förvissa sig om att hon inte åstadkom fara eller hinder för fordon som nalkades söderifrån. Hon har också, med instämmande av vittnet A.J., uppgett att hon stannade vid stoppmärket och att något söderifrån annalkande fordon eller ljussken från sådant fordon inte var synligt innan hon körde in på Kungsbackavägen.
K.Ö. har oemotsagd uppgett att Kungsbackavägen från en punkt omkring 800 m söder om korsningen löper rak fram till denna, att vägen fram till backkrönet går i huvudsak i horisontalplanet samt att den efter krönet sluttar mot korsningen. Även om K.Ö:s hastighet varit högre än vad han uppgett i målet, måste K.Ö. likväl, när T.M. stod i begrepp att köra in på Kungsbackavägen, ha befunnit sig så nära korsningen att T.M., med hänsyn till vad som upplysts om vägförhållandena, bort kunna iakttaga ljusskenet från K.Ö:s bil. T.M. har ej gjort detta. Härigenom har hon visat oaktsamhet som satt henne ur stånd att iaktta sin väjningsplikt. T.M. är därför att anse som vållande till olyckan.
Även K.Ö. har, som TR:n funnit, vållat olyckan. Hans vållande framstår emellertid vid en jämförelse med det vållande som ligger T.M. till last som så ringa att T.M:s talan ej till någon del kan vinna bifall.
På grund av det anförda fastställer jag HovR:ns domslut.