NJA 1982 s. 190

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Enderstein) anförde i dom d 1 april 1981:

Domskäl. J.S. har erkänt rattfylleri men har bestritt ansvar för vårdslöshet i trafik.

Hörd över åtalet har J.S. uppgivit: Den 2 nov 1978 drack han en hel del sprit under eftermiddagens lopp. Hans hustru ringde och bad honom köra för att hämta deras dotter på daghem. Han kände sig inte alls påverkad och tog därför bilen. På Bruksvägen fick han punktering på bilens vänstra framdäck. Bilen drog därför ut åt vänster i körbanan och kolliderade med H:s bil. J.S. undersökte sin bil efter olyckan. Vänster hjul var då losslitet och det däcket var kraftigt demolerat.

Vid läkarundersökning, som påbörjades d 2 nov 1978 kl 18.30, fann vederbörande läkare att J.S. var lätt påverkad av alkohol, och enligt analysbevis rörande blodprov, taget från J.S. vid läkarundersökningen kl 18.35, uppgick alkoholkoncentrationen i provet till minst 2,20 promille.

Genom analysresultatet, sammanställt med J.S:s uppgifter om alkoholförtäring före körningen, är åtalet för rattfylleri styrkt.

Vad gäller åtalet för vårdslöshet i trafik framgår av utredningen att höger men däremot ej vänster framdäck varit demolerat efter olyckan och att J.S. under förundersökningen ej lämnat några uppgifter om att punktering förorsakat sammanstötningen. TR:n finner att J.S:s uppgift därom måste lämnas utan avseende, och enär i målet är utrett att sammanstötning ägt rum inne på H:s körbanedel är J.S. förfallen till ansvar för vårdslöshet i trafik i enlighet med åtalet.

J.S. dömdes av Svea HovR d 2 febr 1973 för rattfylleri och olovlig körning till fängelse 1 mån 15 dagar.

Om J.S:s personliga förhållanden har upplysts bl a: Under åren 1978 och 1979 hade J.S. ett avancerat alkoholmissbruk. Sedan årsskiftet 1979-1980 har inträtt en positiv förändring och J.S. har sedan början av år 1980 varit avhållsam från alkohol. J.S:s hustru har uttalat att han vid ett fängelsestraff skulle återfalla i alkoholmissbruk, vilket skulle äventyra deras äktenskap.

TR:n har införskaffat läkarintyg enligt 7 § lagen om person undersökning i brottmål beträffande J.S.. Av intyget, daterat d 3 febr 1981 och utfärdat av t f biträdande överläkaren S.Z. vid rättspsykiatriska kliniken i Göteborg, framgår bl a följande: Intet framkommer som talar för att J.S. skulle ha begått den åtalade gärningen under inflytande av sinnessjukdom eller därmed jämställbar själslig abnormitet. Sluten psykiatrisk vård är ej heller oundgängligen påkallad. Det finns dock anledning att påpeka att situationen under de två år som förflutit sedan gärningens begående har förändrats väsentligt. Under det första året efter gärningen 1979 var J.S. svårt nedgången i alkoholmissbruk, vilket innebar massiva påfrestningar för familjen. Under det senaste året däremot har han på ett sällsynt sätt lyckats komma ifrån sitt missbruk och på ett realistiskt sätt arbetat på att lösa sin svåra sociala situation på längre sikt. Detta har också varit välgörande för familjens förhållanden. Om det vore möjligt ur kriminalpolitisk synpunkt, skulle det ur psykiatrisk synpunkt vara värdefullt om J.S. kunde dömas till icke frihetsberövande påföljd, för att inte äventyra den nu, visserligen goda, men mycket ömtåliga situationen. Klart behov av skyddstillsyn föreligger med tanke på J.S:s alkoholsjukdom. En övervakare skulle i händelse av ett alkohol återfall med en helt annan tyngd än hustrun kunna initiera adekvata åtgärder.

Av vad sålunda och i övrigt i målet förekommit angående J.S:s personliga förhållanden finner TR:n framgå att J.S. får anses vara i behov av det stöd som en övervakning är avsedd att ge.

Hänsynen till allmän laglydnad kräver emellertid vid rattfylleribrott av ifrågavarande slag att skyddstillsyn endast ådömes när starka skäl talar därför. Väl framgår att J.S. tidigare haft alkoholproblem men också att han numera bemästrar dem. Vad som i övrigt framkommit om J.S:s personliga förhållanden utgör ej tillräckliga skäl att ådöma annan påföljd än fängelse. Hänsyn till J.S:s personliga förhållanden och beaktande av den långa tid som förflutit efter brotten må dock leda till att fängelsestraffet sätts lägre än vad som eljest bort följa.

Domslut

Domslut. TR:n dömde J.S. jämlikt 1 § 1 st samt 4 § 1 mom 1 st och 3 st trafikbrottslagen (1951:649) för vårdslöshet i trafik och rattfylleri till fängelse 1 mån.

Nämndemannen Utgren var skiljaktig såvitt avsåg påföljden och yttrade: Med hänsyn till J.S:s personliga förhållanden och den långa tid som förflutit sedan gärningarna begicks anser jag särskilda skäl föreligger att icke ådöma frihetsberövande påföljd. Enär J.S. är i behov av övervakning bestämmer jag påföljden till skyddstillsyn.

Domskäl

Domskäl. Såsom domstolarna funnit har J.S. gjort sig skyldig till rattfylleri och vårdslöshet i trafik.

Angående sina nuvarande förhållanden har J.S. vid huvudförhandlingen inför HD uppgett följande. Sedan han hade upphört med sitt tidigare svåra alkoholmissbruk har han fortlöpande deltagit i olika arbetsmarknadsutbildningskurser. Han har således bl a genomgått en kurs angående processautomatisering. För närvarande går han på en längre kurs i företagsekonomi för ingenjörer. När den kursen är färdig tänker han försöka att komma in på lärarhögskolan. I huvudsak har han under hela denna tid kunnat avhålla sig från spritmissbruk. På sin fritid ägnade han sig i början bl a åt fotbollsträning och att undervisa vid kvällskurser i bokföring. Den utbildning som han nu deltar i sker emellertid i Göteborg. I samband med att han flyttade dit upptäckte han ganska snart att de ensamma kvällarna gav honom problem när det gällde att avstå från att dricka sprit. För att förhindra ett återfall flyttade han därför efter en kort tid åter hem till Munkedal. Det innebär att han nu på vardagarna måste göra bilresor på sammanlagt omkring 25 mil. Olägenheterna därmed uppvägs emellertid mer än väl av fördelarna av att få vara tillsammans med familjen och få dess stöd.

Mot bakgrund av vad sålunda och i övrigt har upptagits i målet kan till en början konstateras, att de aktuella gärningarna begåtts under en period då J.S. varit hemfallen åt ett svårt alkoholmissbruk. Sedan årsskiftet 1979-1980 har han emellertid genomgått en positiv utveckling som synes ha medfört att det tidigare missbruket i huvudsak har upphört. Att hans situation ändå måste bedömas som ömtålig liksom att i synnerhet hustruns stöd är av stor betydelse för J.S:s fortsatta rehabilitering belyses tydligt av vad han själv berättat om den tillfälliga bosättningen i Göteborg. Risken för att avtjänandet av ett frihetsstraff skulle kunna få till följd att den nu synbarligen gynnsamma utvecklingen bryts är därför också påtaglig. Att J.S. är i behov av det ytterligare stöd som en övervakning kan ge är vidare klart. Med hänsyn till vad som nu har anförts får sådana särskilda skäl anses föreligga som motiverar att påföljden för J.S. ej bestäms till fängelse utan att han i enlighet med sitt yrkande och riksåklagarens medgivande ådöms skyddstillsyn i förening med böter.

Domslut

Domslut. HovR:ns dom ändras på det sätt att påföljden för J.S. bestäms till skyddstillsyn jämte 75 dagsböter om 15 kr. Övervakningen skall handhas av övervakningsnämnden i Uddevalla, som skall förordna övervakare.