NJA 1982 s. 307

Sedan patent- och registreringsverket felaktigt för mäklarföretag registrerat firma innehållande ordet bank och företaget på grund därav åsamkats kostnader i samband med ändring av firman, yrkar företaget skadestånd av staten. Företagets skada har ansetts drabba sådant intresse som skyddas av den handlingsnorm verket åsidosatt.

Centrummäklaren Aktiebolag bildades 1973. I samband med ändring av bolagets verksamhetsinriktning beslöts i sept 1976 att firman skulle ändras till Mäklarbanken Förmedlingsexperter i Samarbete Aktiebolag. Den nya firman registrerades av patent- och registreringsverket d 25 nov 1976. Bolaget skulle samordna till bolaget anslutna mäklarföretags verksamhet, förmedla information, leda gemensam marknadsföring m m. I början av 1977 presenterades det nya bolaget för allmänheten genom en intensiv marknadsföringskampanj. På yrkande av konsumentombudsmannen meddelade marknadsdomstolen d 22 mars 1977 interimistiskt förbud för bolaget att använda namnet Mäklarbanken i sin firma. Bl a med anledning härav beslöt bolaget d 31 mars 1977 att ändra firman till Mäklarpoolen Förmedlingsexperter i samarbete Aktiebolag.

Stockholms TR

Mäklarpoolen och de till bolaget anslutna företagen Tingvallastadens Fastighetsbyrå AB, R.K. Fastighetsbyrå AB, Aga Egendomsaffär i Örebro AB, G. & A. AB, S:s Fastighetsbyrå AB, D. Fastighetsbyrå LN. AB, Mäklarhuset i Norrköping AB och U. Mäklare U.S.l AB anförde efter stämning å staten vid Stockholms TR: Patent- och registreringsverket har gjort sig skyldigt till fel eller försummelse när man registrerade firman Mäklarbanken Förmedlingsexperter i Samarbete Aktiebolag. Därvid åsidosatte myndigheten de krav som med hänsyn till verksamhetens art och ändamål skäligen kan ställas på dess utövning. Den påtvingade firmaändringen fick till följd att utgifter på 288 314 kr som Mäklarbanken haft för annonsering, foldrar, trycksaker, arbete med marknadsföring m m blivit helt onyttiga. För juridiskt biträde i ärendet hos konsumentombudsmannen hade bolaget utlägg å 5 509 kr. Kostnaderna för information om firmaändringen uppgick till 9 000 kr. De till bolaget anslutna mäklarföretagen åsamkades kostnader för ändring av trycksaker och annonser m m. På grund av vad nu anförts yrkar kärandena att staten måtte förpliktas utge ersättning till Mäklarpoolen med 302 823 kr, till Tingvallastadens Fastighetsbyrå med 5 200 kr, till R.K. Fastighetsbyrå med 5 000 kr, till Aga Egendomsaffär med 5 200 kr till G. & A. med 4 500 kr, till S:s Fastighetsbyrå med 1 600 kr, till D. Fastighetsbyrå med 5 700 kr, till Mäklarhuset med 800 kr samt till U. Mäklare U.S. med 100 kr jämte ränta på varje belopp efter en räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda vid varje tid gällande diskontot med tillägg av fyra procentenheter från d 27 jan 1979 tills betalning sker.

Staten genom justitiekanslern vitsordade att patent- och registreringsverket gjort sig skyldigt till fel eller försummelse genom att registrera firman Mäklarbanken Förmedlingsexperter i Samarbete Aktiebolag men bestred att kärandena tillhörde kretsen av ersättningsberättigade och anförde vidare: Även vid skador i anledning av fel eller försummelse vid myndighetsutövning gäller att rätt till ersättning föreligger endast om skada drabbat det intresse som skyddas av den bestämmelse som åsidosatts. Vid den ifrågavarande registreringen åsidosatte patent- och registreringsverket 10 § firmalagen och 2 § lagen om bankrörelse. Genom dessa bestämmelser skyddas allmänheren mot registrering av vilseledande firmor; allmänheten skall kunna lita på att innehållet i registrerad firma är i överensstämmelse med de verkliga förhållandena och det framstår som särskilt angeläget att beteckningen bank inte får användas av andra än de rättssubjekt som anges i sistnämnda lagrum. Den som sökt och erhållit registrering kan givetvis inte vilseledas på angivet sätt och faller därför utanför den skyddade kretsen. Sökanden har inte heller genom registreringen fått någon garanti för att firman i framtiden fritt kan användas, eftersom registrering av olika skäl kan hävas. Skulle regeln om begränsning av kretsen ersättningsberättigade inte anses gälla, kommer statens ersättningsansvar dessutom att bli alltför omfattande.

Domskäl

TR:n (rådmännen Westerlund, Kjellén och Karlholm) anförde i dom d 3 jan 1980.

Domskäl. Vid registreringen av firman Mäklarbanken Förmedlingsexperter i Samarbete Aktiebolag hade patent- och registreringsverket att tillämpa 10 § firmalagen och därvid tillse bl a att firman inte var vilseledande. Verket hade därjämte - eftersom ordet bank ingick i firman - att beakta att jämlikt 2 § lagen om bankrörelse annan än bankaktiebolag och liknande rättssubjekt inte får i sin firma eller eljest vid beteckning av affärsrörelse använda ordet bank samt att förseelse mot nämnda bestämmelse är belagd med straff. TR:n delar statens uppfattning att de angivna reglerna avser att skydda allmänheten från att vilseledande firmor registreras och att registreringssökanden i detta sammanhang inte kan vilseledas. Firmalagens regler om prövning vid registrering skall emellertid så långt det är möjligt tillgodose också registreringssökandens intresse av att erhålla en rätt, som inte kan angripas på den grund att den inkräktar på ett allmänt intresse. Sökanden var inte att hänföra till de i 2 § lagen om bankrörelse angivna rättssubjekten. Genom registreringen tillskapades därför en firma, som klart inkräktade på allmänt intresse genom att vara vilseledande. Även med hänsyn till sökandens intresse borde således registrering inte ha skett.

På grund av vad sålunda anförts och då staten inte i övrigt haft någon invändning mot kärandenas yrkanden skall dessa bifallas.

Domslut

Domslut. Staten skall utge till Mäklarpoolen Förmedlingsexperter i Samarbete AB 302 823 kr, till Tingvallastadens Fastighetsbyrå AB 5 200 kr, till R.K. Fastighetsbyrå AB 5 000 kr, till Aga Egendomsaffär i Örebro AB 5 200 kr, till G. & A. AB 4 500 kr, till S:s Fastighetsbyrå AB 1 600 kr, till D. Fastighetsbyrå L.N. AB 5 700 kr, till Mäklarhuset i Norrköping AB 800 kr samt till U. Mäklare U.S.l AB 100 kr jämte ränta på varje belopp efter en räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot med tillägg av 4 procentenheter från d 27 jan 1979 tills betalning sker.

Svea HovR

Staten fullföljde talan i Svea HovR och yrkade, att HovR:n måtte ogilla de anspråk på skadestånd som Mäklarpoolen och medparter framställt.

Vadesvarandena bestred ändring.

HovR:n (hovrättspresidenten Rudholm, hovrättslagmannen Mejegård samt hovrättsråden Ingrid von Möller och Hallmo, referent) anförde i dom d 21 maj 1981:

Domskäl

Domskäl. Vid registrering av aktiebolag skall enligt 16 kap 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) gälla bl a vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156). Denna senare lag innehåller beträffande registrering av firma bl a en bestämmelse i 2 § 2 st om att vid tillämpningen av firmalagen skall iakttagas vad i annan författning kan vara särskilt föreskrivet om registrering av visst slags firma. Till sådana särskilda föreskrifter hör 2 § lagen (1955:183) om bankrörelse om förbud för andra än riksbanken och andra särskilt angivna rättssubjekt att i sin firma eller eljest vid beteckning av affärsrörelse använda ordet bank. Överträdelse av förbudet är enligt 182 § samma lag belagt med straff. - Vad avser den granskning som registreringsmyndigheten, patent- och registreringsverket, skall företaga vid anmälan för registrering av aktiebolag framgår av 18 kap 4 § aktiebolagslagen bl a att verket för det fall detta finner att beslut som anmälts för registrering till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning skall förelägga sökanden att inom viss tid avge yttrande eller vidtaga rättelse. Underlåter sökanden att efterkomma föreläggandet, skall anmälningen avskrivas. Föreligger även efter det yttrande avgetts hinder för registreringen och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registreringen vägras, om anledning ej förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.

Staten har i målet medgett att patent- och registreringsverket genom att registrera firman Mäklarbanken Förmedlingsexperter i Samarbete Aktiebolag gjort sig skyldigt till fel eller försummelse i sin myndighetsutövning och därvid åsidosatt de krav som med hänsyn till verksamhetens art och ändamål skäligen kan ställas på dess utövning. Statens invändning mot vadesvarandenas skadeståndsanspråk avser sålunda endast att vadesvarandena inte tillhör kretsen av ersättningsberättigade. Härutinnan har staten hävdat att den skada vadesvarandena lidit till följd av den felaktiga registreringen inte kan anses ha drabbat ett intresse som skyddas av den lagfasta eller oskrivna handlingsnorm vars åsidosättande utgör grunden för skadeståndsansvar.

Vid tillkomsten av skadeståndslagen blev frågan om ansvarighetens begränsning till skyddade intressen inte föremål för lagreglering för den allmänna skadeståndsrättens del. Inte heller kom sådan lagreglering till stånd såvitt gäller det allmännas skadeståndsansvar. Mot bakgrund av uttalanden vid tillkomsten av skadeståndslagen är det ställt utom tvivel att kretsen av de ersättningsberättigade begränsas så, att rätt till ersättning föreligger endast när skada har drabbat ett intresse som skyddas av den lagfasta eller oskrivna handlingsnorm vars åsidosättande utgör grunden för skadeståndsansvaret. Med denna utgångspunkt blir det för bedömningen av frågan om det i förevarande mål föreligger skadeståndsskyldighet för staten av avgörande betydelse att fastställa "skyddsområdet" för den norm som patent och registreringsverket överträtt vid sin registrering.

Vid prövningen av ifrågavarande firma har patent- och registreringsverket haft att tillämpa bestämmelsen i 2 § lagen om bankrörelse om begränsning av rätten att i firma använda ordet bank. Bestämmelsens syfte är att förhindra att allmänheten vilseleds beträffande en affärsrörelses art. Patent- och registreringsverket har att vid registreringen tillse att detta skydd för allmänheten tillgodoses. Verkets prövning måste emellertid jämväl anses sträcka sig därhän att en registreringssökande - såvitt möjligt - genom registreringen tillförsäkras en rätt som inte med fog kan angripas. Genom sin åtgärd att registrera ifrågavarande firma har, såsom från statens sida också vitsordats, verket gjort sig skyldigt till försummelse. Med hänsyn särskilt till att registreringen skett i strid mot ett uttryckligt förbud skall Mäklarpoolen anses berättigad till ersättning för liden skada till följd av registreringen. Då staten inte i övrigt haft någon invändning mot det av Mäklarpoolen framställda yrkandet skall detta bifallas. Staten har inte gjort gällande att de anslutna mäklarföretagens talan skall bedömas från andra utgångspunkter än de som gäller beträffande Mäklarpoolens anspråk. Följaktligen skall även deras talan bifallas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

HD

Staten sökte revision.

Mäklarpoolen hade försatts i konkurs i april 1981. Konkursboet övertog bolagets talan.

Staten yrkade, att konkursboets och medparters anspråk på skadestånd måtte ogillas.

Revisionssvarandena bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Olsson, hemställde i betänkande om följande dom:

Domskäl

Domskäl. Staten har hos HD liksom tidigare i målet grundat sitt bestridande av skadeståndsskyldighet endast på det förhållandet att enligt statens mening den skada som inträffat inte drabbat ett intresse som skyddas av de normer som patent- och registreringsverket överträtt vid den felaktiga registreringen.

De aktiebolagsrättsliga regler som kommer i fråga är - eftersom registreringsbeslutet meddelades d 25 nov 1976 eller sålunda medan ännu 1944 års aktiebolagslag var i kraft - 6 § 2 st och 192 § 2 mom 1 st nämnda 1944 års aktiebolagslag. Dessa bestämmelser överensstämmer i sak med de av HovR:n åberopade bestämmelserna i 16 kap 1 § och 18 kap 4 § nu gällande aktiebolagslag.

Med anmärkande härav ansluter sig HD till de skäl som HovR:n anfört för sitt domslut.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD (JustR:n Holmberg, Mannerfelt, Hessler, referent, Rydin och Gregow) beslöt dom i enlighet med betänkandet.

Litteratur: Bengtsson, Skadestånd vid myndighetsutövning, 1976, s 280 f, 347 ff.