NJA 1982 s. 825
Företrädare för speditionsföretag, som var ombud för en tullskyldig, har till tullmyndigheten lämnat tulldeklaration av seende visst gods. Fråga om oriktig uppgift i deklarationen lämnats av grov oaktsamhet och om uppgiften föranlett fara för att tull eller annan allmän avgift skulle undandras statsverket. 5 § 2 st lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
Trelleborgs TR
Allmän åklagare yrkade vid Trelleborgs TR ansvar å speditören R.F. och planeraren L.P. för brott mot varusmugglingslagen enligt följande: Den 8 juli 1975 avlämnades till tullkammaren i Trelleborg av Schenker & Co Transport AB, Trelleborg, såsom ombud för Bathso Maskin AB, Perstorp - tullskyldig - importanmälan med tulldeklaration avseende återinförsel till riket från Västtyskland av en begagnad hjullastare av fabrikatet Volvo, typ 1640 och värd 125 224 kr. Handlingen var upprättad och undertecknad av R.F. såsom befullmäktigad tulldeklarant. - Under åberopande av ett av L.P., kamrer hos Bathso Maskin AB, undertecknat returintyg, deklarerade R.F. hjullastaren som tullfri men mervärdeskattebelagd. I returintyget försäkrade L.P. sanningslöst, att i samband med utförseln inte sökts och inte kom att sökas restitution av eller befrielse från tull eller annan statsverket tillkommande avgift, oaktat restitution redan erhållits av exportören med 3 714 kr. - Genom att i samband med tullbehandlingen lämna nämnda vilseledande uppgifter föranledde R.F. och L.P. av grov oaktsamhet fara för att tull och annan allmän avgift skulle undandragas statsverket. Om deklarationen följts, skulle ha undandragits tull 2 604 kr och mervärdeskatt 401 kr, tillhopa 3 005 kr.
Domskäl
TR:n (ordf lagmannen Lindelöw) anförde i dom d 7 dec 1977:
Domskäl. R.F. och L.P. har var för sig bestritt ansvar.
I målet är till en början upplyst följande. Den med åtalet avsedda hjullastaren har tillverkats i Sverige av Volvo BM AB Eskilstuna med användande av även importerade komponenter. Då dessa infördes till riket betalades tull för dem. Efter tillverkningen utfördes hjullastaren till Västtyskland. Därvid erhöll Volvo restitution av tull som erlagts för de importerade komponenterna. Från Västtyskland importerades hjullastaren av Bathso Maskin AB i begagnat skick till Sverige via Trelleborg. Tull skulle därvid rätteligen erläggas för de komponenter i maskinen som från början importerats och tullbelagts men för vilka restitution erhållits.
R.F. har, för Bathso som tullskyldig, d 8 juli 1975 till tullen i Trelleborg, för Schenker & Co Transport AB som ombud, ostridigt inlämnat en av honom undertecknad skriftlig importanmälan beträffande hjullastaren. Genom förkryssning och ifyllning på blanketten för importanmälan har R.F. gjort anspråk på tullbefrielse eller nedsättning enligt 13 § 1 tullförordningen, som avser tullfrihet eller nedsättning för vara som är svensk eller har förtullats i Sverige. På anmälan har R.F. skrivit "Returintyg följer".
Med ett skriftligt meddelande d 9 juli 1975 har R.F. för Schenker till Bathso, med L.P. angiven som handläggare för Bathso, översänt ett returintyg. I meddelandet har R.F. skrivit: "För att få in denna hjullastare tullfritt erfordras att Ni lämnar bif returintyg till Tullverket. Vi ber Er därför att komplettera de uppgifter som är förprickade med rött samt återsända intyg undertecknat till oss". På blanketten för returintyget hade R.F. ostridigt satt kryss dels i en ruta, innebärande att varorna har svenskt ursprung, dels i en ruta, innebärande följande: "I samband med utförseln har restitution av eller befrielse från tull eller annan statsverket tillkommande avgift inte sökts och kommer inte att sökas.", dels ock i en ruta, innebärande att tullfrihet eller tullnedsättning påyrkades med stöd av bl a de förkryssade uppgifterna.
De uppgifter L.P. enligt meddelandet från R.F. hade att införskaffa till komplettering av returintyget avsåg när och av vem utförseln gjorts, m m.
L.P. införskaffade och ifyllde berörda uppgifter samt undertecknade, för Bathso, intyget och återställde detta till Schenker.
På returintyget finns tryckt dels försäkran att uppgifterna på blanketten är riktiga, dels erinran om att vilseledande uppgifter kan medföra straff.
R.F. har inlämnat intyget till tullen.
Mot åklagarens yrkande om ansvar har R.F. invänt att den importanmälan han undertecknat är riktig och att han ej ansvarar för returintyget, som ej undertecknats av honom utan av L.P.. Han har vidare bestritt att han förfarit grovt oaktsamt i något hänseende.
TR:n gör följande bedömning i vad åtalet avser R.F.. Väl har R.F. ej undertecknat returintyget. Emellertid har han, som handlat i egenskap av speditör, ingett importanmälan med begäran om tullfrihet för svensk vara åberopande att returintyg följer, härefter på returintyget felaktigt angett att restitution ej sökts och översänt intyget till L.P. endast för komplettering i annan del och för underskrift samt slutligen ingett intyget till tullen. Genom dessa åtgärder är R.F. gentemot tullen ansvarig för returintygets innehåll. - Såsom framgår av R.F:s meddelande till Bathso har han haft klart för sig att för tullfrihet erfordrades returintyg. Okunnighet om den lagliga innebörden av returintyget med dess försäkran i fråga om restitution fritar i och för sig ej R.F. från ansvar. TR:n utgår för övrigt från att R.F. ej kunnat undgå att ha sådan kännedom. - Till stöd för att det ej varit grovt oaktsamt att betrakta hjullastaren som helt svensk har R.F. åberopat ett tillverkningsintyg av Volvo i vilket ej påpekats att importerade delar ingått i hjullastaren. TR:n finner att det är så allmänt bekant att importerade delar används av Volvo vid tillverkning av bl a bilar, att det varit grov oaktsamhet av R.F. att ej beakta möjligheten att importerade delar ingått i hjullastaren och att ej förvissa sig om huruvida restitution erhållits. - Fara har förelegat att tull skulle undandragas. - R.F. skall därför fällas till ansvar enligt åklagarens yrkande.
L.P. har ostridigt undertecknat returintyget med dess felaktiga innehåll. Ej heller L.P. kan lagligen till sitt fredande åberopa otillräcklig kunskap om gällande regler om förnyad tull efter restitution. Även L.P. har förfarit grovt oaktsamt genom att ej beakta att importerade delar kunnat komma till användning vid tillverkningen. Åtalet skall därför bifallas även beträffande L.P.. Hans ansvar får emellertid anses vara mindre än det som åvilar R.F..
Domslut
Domslut. TR:n dömde med tillämpning av 5 § varusmugglingslagen R.F. och L.P. för brott mot varusmugglingslagen att utge, R.F. 30 dagsböter å 30 kr och L.P. 20 dagsböter å 20 kr.
R.F. och L.P. fullföljde talan i HovR:n över Skåne ock Blekinge och yrkade ogillande av åtalet.
Åklagaren yrkade efter anslutningsvad att bötesstraffen måtte höjas.
HovR:n (hovrättsråden Ryding och Göransson, adj led f d lagmannen Hasslow samt hovrättsassessorn Lars Eric Håkansson, referent) fastställde i dom d 29 nov 1978 TR:ns dom.
R.F. och L.P. sökte revision och yrkade var för sig att åtalet måtte ogillas.
Riksåklagaren bestred ändring. Han åberopade ett av generaltullstyrelsen till honom avgivet yttrande. I yttrandet anförde styrelsen bl a:
Sedan d 1 jan 1974 gäller en tullprocedur, som innebär att godset taxeras i enlighet med en av den tullskyldige eller dennes ombud avgiven deklaration. Systemet innebär att den som granskar deklarationen normalt ej ser godset. Underlag för tulltaxeringsbeslutet är importanmälan med tulldeklaration, faktura samt i förekommande fall ursprungscertifikat och /eller returintyg.
Vid den tid då omhandlade tulldeklaration avgavs föregicks tulltaxeringen av en s k formalgranskning. Denna granskning avsåg att klarlägga om ärendet var komplett i formellt hänseende, dvs främst att de formella krav som ställs på en tulldeklaration var uppfyllda. I anslutning härtill kontrollerades att erforderliga handlingar såsom fakturor, varucertifikat, returintyg m m var bilagda. Vanligen ingick också i formalgranskningen att kontrollera att de i deklarationen förekommande uträkningarna var riktiga. Däremot innefattade formalgranskningen ingen som helst bedömning av innehållet i ett returintyg. I samband med tulltaxeringen genomfördes ytterligare granskning. Denna granskning kunde emellertid variera mycket såväl till omfattning som inriktning. Dessa variationer kunde bero på antalet inkommande deklarationer, tillgång på personal och prioritering av tulltaxeringsarbetet.
Styrelsens uppfattning är att oriktig uppgift i tulldeklaration, som är av den arten att den normalt upptäcks vid ovannämnda formalgranskning, ej bör föranleda att fara föreligger att tull eller annan allmän avgift skall undandragas.
I förevarande mål är uppgiften i returintyget, att i samband med utförseln har restitution av eller befrielse från tull eller annan statsverket tillkommande avgift inte sökts eller kommer inte att sökas, sådan att oriktigheten ej skulle upptäckas vid formalgranskning. Den fortsatta granskningen, som görs av tulltaxeringsutbildad personal, utförs vanligen endast med ingivna handlingar som underlag. Ett returintyg godtas som regel om det är fullständigt ifyllt och om uppgivna fakta inte förefaller vara felaktiga. Endast om särskild anledning finns görs en mer omfattande kontroll av ett returintyg. Även om man gjorde en ingående granskning av en tulldeklaration med bilagda handlingar skulle det normalt ej kunna upptäckas om restitution sökts eller erhållits. Vid ett kontrollbesök hos den tullskyldige upptäcks oegentligheter av ifrågavarande slag i regel endast om ansträngningar inriktas just mot restitutionsfrågan i samband med återinförsel.
Av förundersökningen i målet framgår att det var en ren tillfällighet att den oriktiga uppgiften kom att upptäckas då tulltaxeringsförrättaren i samband med tulltaxeringen rådgjorde med sin närmaste chef om korrekt statistiskt nummer för hjullastaren. På grund härav anser styrelsen att fara förelegat för att tull eller annan allmän avgift skulle undandragas statsverket i målet.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Frideen, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande dom:
Domskäl
Domskäl. R.F. har, såsom företrädare för det speditionsföretag som var ombud för den tullskyldige, till tullmyndigheten lämnat importanmälan med tulldeklaration avseende hjullastaren. I deklarationshandlingen har han, under åberopande att returintyg skulle inges senare, gjort anspråk på tullbefrielse enligt 13 § 1 tullförordningen. I samband härmed har R.F. på en blankett för returintyg, utan att undersöka saken, satt kryss i en ruta, vari angavs att i samband med utförseln restitution av eller befrielse från tull eller annan statsverket tillkommande avgift inte sökts, samt översänt blanketten till L.P. för införskaffande av vissa andra uppgifter och för undertecknande. R.F. har inte på något sätt framhållit för L.P. att denne borde kontrollera att den förkryssade uppgiften var riktig. Sedan intyget återkommit från L.P., har R.F. ingivit intyget till tullmyndigheten utan att förvissa sig om att L.P. undersökt uppgiftens riktighet. Genom att åberopa returintyget, vars uppgift om restitution var felaktig, har R.F. lämnat oriktig uppgift i tulldeklarationen. Åberopandet av returintyget måste mot nämnda bakgrund anses innefatta grov oaktsamhet.
Genom att i returintyget försäkra att däri lämnade uppgifter var riktiga har även L.P. lämnat oriktig uppgift i samband med tullbehandlingen. Han har inte gjort någon som helst kontroll av uppgiften om restitution. Härigenom har även L.P. handlat grovt oaktsamt.
Beträffande frågan om den oriktiga uppgiften föranlett sådan fara för att tull eller annan allmän avgift skulle undandras statsverket som avses i 5 § 2 st lagen om straff för varusmuggling är följande att beakta.
Av ett av generaltullstyrelsen i målet avgivet och av riksåklagaren åberopat yttrande framgår i denna del bl a följande. Vid den tid då nu förevarande tulldeklaration avgavs föregicks tulltaxeringen av en så kallad formalgranskning. Denna avsåg att klarlägga om ärendet var komplett i formellt hänseende, dvs främst om de formella krav som ställs på en tulldeklaration var uppfyllda. I anslutning härtill kontrollerades att erforderliga handlingar var bilagda. Däremot innefattade formalgranskningen ingen som helst bedömning av innehållet i ett returintyg. I samband med tulltaxeringen genomfördes ytterligare granskning som gjordes av tulltaxeringsutbildad personal. Denna granskning utfördes vanligen endast med ingivna handlingar som underlag. Ett returintyg godtogs som regel om det var fullständigt ifyllt och om uppgivna fakta inte föreföll vara felaktiga. Endast om särskild anledning fanns gjordes en mer omfattande kontroll av ett returintyg.
Med hänsyn till det anförda måste den oriktiga uppgiften anses vara av sådan beskaffenhet att den inte skulle ha upptäckts vid en normalt omsorgsfull granskning av tulldeklarationen. Fara för att tull eller annan allmän avgift skulle undandras statsverket har alltså förelegat.
På grund av det anförda är R.F. och L.P. förvunna till ansvar i enlighet med åtalet.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.
HD (JustR:n Ulveson, Sven Nyman, Ehrner, Heuman och Gregow, referent) beslöt dom i enlighet med betänkandet.