NJA 1983 s. 339

Allmän åklagare yrkade vid Handens TR ansvar å H.L. född 1940,

B-B.L. född 1942, J.E. född 1958, J.N. född 1963, och S.J. född 1963,

för olaga frihetsberövande,

å J.E. för misshandel

samt å H.L.

och B-M.L.

för olaga tvång enligt följande: H.L. J.E. J.N. och S.J. har sent på kvällen d 16 juni 1981 utanför Vallavägen 91 i Handen tvingat in 15-årige O.L. i en bil, vilken därefter av Hans förts till en skjutbana omkring en halvmil bort. Där har O. tilldelats ett antal knytnävsslag i magen av J. Efter omkring en timme har O. körts hem. - Något senare och efter midnatt har H. B-M. och J. ånyo tvingat in O. i en bil och kört honom ett par mil till en brygga vid Landfjärden i Nynäshamns kommun. Där har O. tvingats lägga sig ned varefter Hans tömt en tunna fylld med latrinavfall över honom. O. har därefter kvarlämnats på platsen. B-M. och Hans har utfört gärningen gemensamt och i samråd.

TR:n (ordf tingsdomaren Dahnell} anförde i dom d 18 dec 1981:

Domskäl. H.L. har förnekat olaga frihetsberövande och olaga tvång men erkänt, att han efter visst samråd tömt en tunna med latrinavfall över O.L. och medgivit ansvar för detta för ofredande.

B-M.L. har förnekat olaga frihetsberövande och olaga tvång men erkänt, att tunnan med latrinavfall tömts över O. efter visst samråd mellan Hans och henne samt medgivit ansvar för ofredande för detta handlande. J.E. har förnekat olaga frihetsberövande och misshandel. J.N. har erkänt olaga frihetsberövande men invänt att brottet bör bedömas som mindre grovt. S.J. har i första hand - enär han förhållit sig passiv - bestritt ansvar för olaga frihetsberövande och i andra hand gjort gällande att brottet är att anse som mindre grovt.

På åklagarens begäran har O.L. hörts såsom målsägande, varvid O. uppgivit bl a: Några dagar före den ifrågavarande händelsen tog O. och en kamrat en motorcykel hos L:s. De ställde den i ett garage hos en kamrat, som bor i ett radhus i Svartbäcken. Dagen före den åtalade händelsen kom H.L. och B-M.L. i anledning av tillgreppet hem till O:s bostad. O. följde med dem till polisstationen. De misstänkte, att han hade tagit motorcykeln. O. förnekade varje kännedom om motorcykeln. Han ville inte åka fast för tillgreppet. När detta hände hade O. sommarlov efter att ha gått ut 8:e klassen. - Den nu ifrågavarande kvällen hade han varit på träning och kom vid 22-tiden hem till bostaden vid Vallavägen 91. Utanför porten till huset, ett hyreshus, där han bor, träffade han en kamrat. Han och kamraten gick upp till O:s bostad och åt litet. Sedan gick de åter ut. O. hade inte druckit alkohol och han var inte heller påverkad av något annat. - Utanför porten kom J.E. S.J. och J.N. emot honom. S. och J. kände han sedan tidigare men J. såg han för första gången. De kom emot honom från olika håll. Han såg J. sist av de tre. Han visste, att J. umgicks med L:s. Då han såg J. förstod han, att de sökte honom för motorcykeln. De var då så nära honom, att han ansåg att det inte var lönt att försöka undkomma. Han trodde också, att det inte kunde vara någon fara. De tre sade, att "nu är det bäst att du följer med här". "Varför då", frågade O. "Ja, ska du ha stryk här eller skall du följa med till polisstationen", sade någon av de tre. O. frågade om de hade något papper på att hämta honom och någon svarade, att de skulle visa honom det. Han trodde, att polisen skulle komma. J. tog tag i kragen på O. som sedan gick mellan S. och J. en sträcka av 25-30 m till garagebyggnader vid Vallavägen. Under det de gick sade de tre en massa glåpord till honom. Då hade han nog kunnat göra sig fri, men han försökte inte, för han trodde, att de skulle till polisstationen. Vid garagen stod en bil. Då de kom fram till bilen såg O. att Hans L satt på förarplatsen i bilen. Någon öppnade baksätet till bilen. O. ville inte gå in i bilen. J. tryckte in honom i baksätet. S. satte sig på ena sidan om O. och J. på den andra. J. satte sig i framsätet bredvid H. Såvitt O. kan minnas var det ingen som då frågade honom något om motorcykeln, utan Hans startade genast färden med bilen. Den pågick under 10-15 min och de åkte därvid på Dalarövägen ut till en parkeringsplats, troligen vid en skjutbana. O. hade tidigare aldrig varit på platsen. Det var halvmörkt men man såg rätt bra. O. frös inte. Det var kanske litet molnigt men det regnade inte. - Han kommer inte närmare ihåg vad som sades under färden men någon sade, att om han inte talade om var motorcykeln fanns så skulle han passa sina framtänder. Under färden slog S. O. över struphuvudet samtidigt som S. frågade, varför O. ljög. Det var inget hårt slag. - Innan O. steg ur bilen tog han av sig sina glasögon för att de inte skulle gå sönder. Han kan klara sig utan glasögon. – O. ställdes med ryggen mot bilens ena långsida. De andra fyra stod framför honom på ett avstånd av 1-2 m. Det blev en massa snack. O. kan inte särskilt säga om S. var med och frågade men han har den uppfattningen att alla fyra var med och snackade. S. stod någon meter ifrån O. – O. hotades med en massa stryk om han inte talade om var motorcykeln fanns. Bl a sade de, att de skulle lägga honom under ett bildäck och köra över honom. O. var av den uppfattningen, att de inte skulle våga att göra det utan att det sades för att skrämma honom. - Alla fyra frågade ut O. om motorcykeln. J. utdelade hotelser mot honom. Det gjorde även de andra men J:s var "vassare". – O. svarade inte på frågorna. J. slog därför med knuten näve 3-4 slag mot O:s mage. Mellan varje slag ställdes ett antal frågor om motorcykeln. Slagen gjorde ont men O. vek sig inte av dem. Följande dag ömmade det litet efter slagen. O. lovade till slut att skaffa fram motorcykeln. Han sade aldrig var motorcykeln fanns. Alla satte sig sedan i bilen. De hade då varit på platsen under ca en timme. Såvitt O. minns var det uppehållsväder men litet senare regnade det. – O. steg ur bilen vid Vallavägen. Han gick sedan direkt till garaget, där motorcykeln ställts. Det tog honom en halv timme att gå dit. Mellan honom och kamraten, som varit med om tillgreppet, hade det inte varit tal om att flytta motorcykeln men det är sådant som ändå kan hända. - Då O. kom till Svartbäcken var kamraten inte hemma. Han talade med kamratens föräldrar som sade, att motorcykeln lämnats till polisen. O. tänkte, att det var lika bra och gick från platsen. Han följde en skogsväg, som går från Svartbäcken till Brandbergen. Då han kommit en bit in på vägen kom Hans och J. gående. De träffades på en plats som ligger 100-150 m från ett radhusområde. Sedan kom B-M.L. dit i bil, en röd Mazda. På en gång blev det mycket folk på platsen. Dit kom L:s dotter och ytterligare 3-4 personer som var bekanta med L:s. – O. omtalade att motorcykeln fanns hos polisen. B-M. åkte till polisstationen för att kontrollera uppgiften. O. fick stanna kvar hos de övriga. Han uppfattade då inte situationen som särskilt hotfull för honom. Han hade ju uppfyllt sitt löfte att skaffa tillbaka motorcykeln. – Br-M. kom sedan tillbaka och bekräftade att motorcykeln fanns hos polisen. Hon sade, att O. skulle få en överraskning som han inte skulle bli så glad åt. Han kände sig då hotad och trodde att han skulle få stryk. Han satte sig frivilligt i bilen som kördes av B-M. Han räknade med att han annars skulle bli nedtryckt i bilen. I L:s sällskap var då så många, att han ansåg att det inte var stor möjlighet att springa från platsen. Troligen frågade han vad det var för slags överraskning. Han minns inte vad de svarade, men han har ett minne av att det surrades om några hundar. Han kände sig rädd. - Hans satt på ena sidan om honom och J. på den andra. L:s dotter satt i framsätet bredvid B-M. - Vid avfärden fanns ytterligare en bil på platsen. I den åkte 2-3 personer av L:s bekanta. - Under färden såg O. att en klocka i bilen visade att den var 3 på natten. Färden pågick under ca 30 min. Sedan bilen stannat gick alla ur. Även personerna i den andra bilen steg ur. Någon sade till O. att det bara var att följa med och han var tvungen att gå med ned till en brygga. Man sade till honom att lägga sig ned men han gjorde det inte. J. tryckte då ned honom så att han blev liggande på mage. H. kom sedan och slog innehållet i en latrintunna över O. så att allt kom över huvudet och hela kroppen i övrigt. Han såg inte vem som tog av locket från tunnan. O. hoppade sedan i sjön och sköljde av sig det värsta och tog av sig kläderna. J. och L:s dotter räckte honom en filt. Sedan lämnade alla honom och åkte med de båda bilarna från platsen. O. gick hem till Vallavägen. Följande dag hade han ont i fötterna. Därefter har O. varit rädd för de här personerna och alla de hotelser som de uttalat. Även om han inte är arg på de här personerna så kommer han aldrig att kunna glömma vad de gjort mot honom. – O. fick den uppfattningen att alla som deltog i färden till bryggan visste vad som skulle ske med honom. De körde också direkt till platsen utan att tveka. Han tror att den andra bilen kördes före den som B-M. körde.

Närmare hörda över åtalet har de tilltalade uppgivit bl a.

H.L: Han har en tolvårig son som tävlar i motocross. Någon dag före de åtalade händelserna stals sonens motorcykel. Den var så gott som ny och värd nästan 7 000 kr. Genom bekanta ungdomar fick L:s veta, att O. varit med och tagit motorcykeln. Hans och hans hustru åkte dagen före den nu aktuella händelsen hem till Ola för att höra med honom om han visste var den fanns. De fick med sig Ola till polisstationen. Även pojken som sagt, att O. tagit motorcykeln, var med. Polisen var inte intresserad av att höra pojkarna, som endast hade att visa legitimation. Sedan fick de gå. Hans och hans hustru fick stanna och göra en anmälan om stölden. Följande dag besökte B-M. åter polisstationen. Hon fick rådet att söka upp O. och tala med honom och eventuellt köpa tillbaka cykeln. Polisen kunde inte göra mycket. Polisen hade massor av anmälningar och L:s låg i botten. - Hans, som visste att motorcykeln var gömd någonstans i Svartbäcken, bestämde sig för att åka ner och "ta ett snack" med O. I J:s bil, en fyradörrars Volvo, åkte H. och J. till Vallavägen, där bilen stannades vid en garagebyggnad. De kom dit vid 22-tiden. Hans tänkte att O. kanske skulle bli rädd och springa sin väg när han fick se honom. Han bad därför J. att gå och be O. komma till bilen. Där fanns också S.J. och J.N, som suttit en stund i bilen, enär det regnade. J. gick för att hämta O. S. och J. följde med. H. satt kvar i bilen. - Han hörde efter en stund att bildörrarna öppnades och att tre personer gick in i baksätet. Han hörde ingenting sägas om några polispapper. O. satte sig frivilligt i bilen. - Hans var övertygad om att O. tagit motorcykeln. O. sade, att den fanns i Svartbäcken. De åkte därför ditåt. Under färden sade O. att han inte visste var den fanns. Hans fick den uppfattningen att O. var rädd för sina kompisar och därför inte vågade tala om var motorcykeln fanns. De åkte förbi vägen till Svartbäcken. Hans sökte efter en plats för att vända bilen men fann ingen utan måste köra till en parkeringsplats vid en skjutbana för att vända. Han stannade bilen och de satt i bilen under några minuter. Sedan steg de ur. H. vet inte varför de gick ur bilen. Kanske det var för att uträtta naturbehov. O. frågade om han fick ta av sig glasögonen men de svarade att han inte behövde det. J. och H. stod bredvid O. och de andra stod ca 10 m från bilen. O. stod med ryggen mot bilen. Hans såg inga slag utdelas mot O. Om det hade skett hade han knappast kunnat undgå att se det. De försökte endast prata med O. och få honom att tala om var motorcykeln fanns. O. ville först ha en vecka på sig för att skaffa fram den. Till sist lovade O. att han skulle skaffa fram motorcykeln till följande dag. Uppskattningsvis var de vid skjutbanan under 45 min till en timme. De åkte sedan tillbaka till Vallaområdet. J. och S. steg av först. Ola frågade om han fick åka med en bit till. De skjutsade honom hem till Vallavägen. Sedan åkte de hem. Någon ringde och berättade att O. tänkte sälja motorcykeln. B-M. tog familjens bil och åkte för att söka efter O. Hon ringde hem och berättade, att hon sett O. på Dalarövägen på väg mot Svartbäcken. En granne skjutsade Hans och J. till Dalarövägen, där de träffade B-M. som sade, att hon sett O. gå in på en skogsväg till Svartbäcken. H. och J. gick in på skogsvägen, där de mötte Ol. som sade att motorcykeln fanns hos polisen. B-M. och de övriga kom också till platsen. De träffade även en man som haft motorcykeln i sitt garage. De besökte mannens radhus och mannen berättade, att han låtit sina söner gömma motorcykeln i skogen. Sedan hade mannen ringt till polisen och sagt, att det fanns en stulen motorcykel i skogen. – H. och de övriga gick sedan runt och letade efter motorcykeln. De såg spår efter en motorcykel vid en gammal skola, men de fann ingen motorcykel. Till slut sade B-M. att hon skulle åka och hämta polisen. Sedan körde hon iväg med bilen. De andra stod kvar och väntade. Hon kom tillbaka efter en stund och berättade, att polisen hade tagit hand om motorcykeln. B-M. sade sedan till H: "Skall han inte få den där överraskningen nu". Hans förstod vad hon menade. Han hade nämligen vid något tillfälle sagt, att egentligen borde man ta och tömma en tunna skit över tjuven när man får tag på honom. Han tyckte, att tjuven skulle få en påföljd så att denne kom ihåg vad han gjort. H. sade till O. att följa med i bilen. O. gick in frivilligt och verkade glad. Kanske trodde O. att han skulle få skjuts hem. O. tvingades inte in i bilen. Det var många personer där. Förutom grannar till L:s var där även familjen, som haft hand om motorcykeln. – B-M. körde familjens bil. I den satt, förutom O. även H. och J. som satt i baksätet. H. och J. satt på var sin sida om O. De åkte Nynäsvägen söderut och passerade både O:s och L:s hem och fortsatte till Alsnäset. L:s kände till att man där satte iland latrintunnor från skärgården. Det enda som under färden oroade H. var, att man skulle ha forslat bort tunnorna från platsen. – O. verkade glad under färden. Vid Alsnäset gick O. ur bilen och följde med ned till bryggan. Ola blev tillsagd att lägga sig ner och han gjorde det frivilligt. Hans tog sedan en latrintunna och tömde innehållet över O. Egentligen hade han tänkt att trä tunnan över huvudet på O. men då O. är så lång blev det nödvändigt att låta honom lägga sig ner. H. och hans sällskap åkte sedan från platsen. Han var inte intresserad av hur O. skulle komma hem. O. hade för övrigt berättat att han hade bekanta i närheten och dessutom hade han 35-kort.

Efter att ha återgivit övriga tilltalades berättelser och ett vittnesmål fortsatte TR:n i domskälen: TR:n gör följande bedömning.

Vid ifrågavarande tillfälle vid Vallavägen har J.E. S.J. och J.N. förmått O.L. att gå fram till bilen, som stod vid garagen vid Vallavägen, och att sätta sig i bilens baksäte. För att få O. att sätta sig i bilen har J. och J. utövat visst våld mot O. genom att trycka ned honom på sätet. S. och J. har satt sig på var sin sida om O. H.L. i vars intresse de övriga handlade, måste anses ha varit införstådd med deras åtgärder. Handlandet skedde också efter samråd. Sedan alla tagit plats i bilen har H. kört den via Vallavägen till Dalarövägen och fortsatt Dalarövägen ca en halv mil i riktning mot Dalarö. Färden har slutat genom att Hans kört in på en plats vid en skjutbana. Invändningarna om att färden företogs för att fara till Svartbäcken och att den fortsattes för att finna lämplig plats för att vända bilen kan, med hänsyn till att den inte kunde leda till Svartbäcken och att det långt tidigare än vid skjutbanan ges goda möjligheter att vända bil samt övriga omständigheter, lämnas utan avseende. Det kan däremot hållas för visst, att i varje fall H. och J. företog färden för att uppsöka en enslig plats och att H. vid färdens påbörjan hade målet klart för sig. Vid skjutbanan har samtliga stigit ur bilen. O. har förmåtts att stå så att han haft ryggen mot bilens ena långsida. De övriga har, vända mot O. bildat en halvcirkel kring O. Under ca en timmes tid har de sedan hållit förhör med O. om den tillgripna motorcykeln. Sedan har O. lovat att lämna tillbaka motorcykeln. Därefter har O. återförts till Vallavägen. Från det ingripandet mot O. skedde har O. hela tiden bevakats av de fyra. Genom vad TR:n nu funnit utrett har H. J. S. och J. från det O. fördes från Vallavägen till dess han återfördes berövat O. friheten, vilket de fyra även avsett med sitt handlande. Under förhöret med O. har J. i avsikt att förmå O. att lämna uppgifter om motorcykeln tilldelat O. 2-3 knytnävsslag i magen, varav O. erhållit smärta. – S. och J. som huvudsakligen haft vaktande uppgifter, har i sitt handlande varit återhållsamma. På grund av det anförda finner TR:n att H. J. S. och J. har gjort sig skyldiga till olaga frihetsberövande. Brottet är med hänsyn till samtliga omständigheter för envar av dem att anse som mindre grovt. J. har därjämte gjort sig skyldig till misshandel, som med hänsyn till omständigheterna inte är att anse som ringa.

Efter midnatt natten till d 17 juni 1981 har O. satt sig i den av B-M.L. förda bilen. Även om därvid inte använts våld så har omständigheterna genom den bevakning H. och J. utsatt O. för likväl varit sådana, att O. inte kunnat göra just annat än att följa uppmaningen att sätta sig i bilen. Han har därefter med bilen förts, såvitt utredningen visar, mot sin vilja, ett par mil till Alsnäset, där han utsatts för den av makarna L. erkända skymfliga handlingen. Från det O. satte sig i bilen till dess de i denna del tilltalade lämnat Alsnäset måste O. genom deras åtgärder anses ha varit berövad sin frihet. De tilltalade har därvid i samförstånd handlat avsiktligt mot O. för att under frihetsberövandet kunna genom den skymfliga handlingen utföra hämnd mot honom. Genom makarna L:s och Jonnys handlande var O. som endast är ett barn, genom frihetsberövandet och omständigheterna i övrigt, nämligen att nattetid vara förd till en enslig plats och enbart omgiven av illasinnade personer, försatt i ett vanmaktsliknande tillstånd. H. har under dessa förhållanden i samråd med B-M. avsiktligen hällt latrinavfallet över O. som av J. tvingats ned på marken. På grund av det anförda finner TR:n H. B-M. och J. skyldiga till olaga frihetsberövande. H. och B-M. är därjämte skyldiga till olaga tvång. Det olaga frihetsberövandet kan, även med beaktande av avsikten med handlandet, beträffande envar av de tilltalade anses som mindre grovt.

För gärningar som H. B-M. och J. gjort sig skyldiga till kan inte följa annan påföljd än fängelse. I mildrande hänseende bör därvid i viss mån beaktas, att gärningarna synes föranledda av den hopplöshet de upplevt av samhällets bristande förmåga att tillrättaskaffa genom stöld avhänd egendom och att skydda medborgarna mot tjuvar.

HovR:n (hovrättsrådet Åström, referent, adj led Jender och nämndemannen Palme) anförde i dom d 17 juni 1982:

Riksåklagaren sökte revision och yrkade att HD skulle med ändring av HovR:ns dom fastställa TR:ns domslut i fråga om H.L. Till förtydligande av gärningsbeskrivningen såvitt avsåg åtalet för olaga tvång förklarade sig riksåklagaren efter orden "Där har O.L." och före ordet "tvingats" tillfoga: "med våld och under hot om brottslig gärning".

H.L. bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Westerlind, Ulveson, Welamson, Knutsson, referent, och Jermsten) beslöt följande dom: