NJA 1983 s. 419
Sedan A åtkommit visst gods genom bedrägeri har B tagit sådan befattning med godset som varit ägnad att försvåra dess återställande till målsäganden. Vid prövning av målsägandens mot B förda talan om skadestånd har frågor uppkommit om verkningarna av att godset under en tid varit beslagtaget men sedan sålts exekutivt och därvid influtna medel fördelats mellan A:s borgenärer.
TR:n
Allmän åklagare väckte vid Växjö TR åtal mot makarna D.B. och E.B. Ansvar yrkades å D.B. för grova bedrägerier m m. Ett av åtalen för grovt bedrägeri avsåg att D.B. i sept 1979 genom vilseledande förmått Handelsbolaget Edegårds trätoffelfabrik, Edegård & Co att ingå avtal om försäljning av trätofflor för 78 062 kr och att leverera trätofflorna; D.B. hade inte erlagt någon del av köpeskillingen.
Å E.B. yrkades ansvar för medhjälp till grovt bedrägeri för det E.B. genom råd och dåd främjat D.B:s gärningar genom att i okt 1979 i sin bil transportera trätofflor från ett uthus vid makarnas bostad till annan lokal och att medverka vid försäljning av trätofflor. Åklagaren påstod att E.B. tagit befattning med det gods D.B. åtkommit genom brott och att denna befattning varit ägnad att försvåra godsets återställande. Vidare påstods att E.B. berett sig otillbörlig vinning av D.B:s brottsliga förvärv.
Ansvar yrkades även för olovlig körning.
Handelsbolaget yrkade förpliktande för D.B. och E.B. att solidariskt utge skadestånd med 78 062 kr jämte ränta.
Vid husrannsakningar togs bl a ett antal trätofflor härrörande från handelsbolaget i beslag. Åklagaren beslöt d 31 jan 1980 att beslagen skulle hävas samt att den aktuella egendomen, på grund av målsägandes anspråk gentemot D.B. skulle tas i förvar enligt 26 kap 3 § RB.
TR:n lade d 29 nov 1979 kvarstad på så mycket av E.B:s lösa egendom som svarade mot 179 000 kr. Vidare meddelade TR:n d 4 febr 1980 beslut om kvarstad på D.B. tillhörig lös egendom intill ett värde av 179 000 kr. Den 8 febr 1980 förordnade TR:n om skingringsförbud på en för E.B. lagfaren fastighet.
Domskäl
TR:n (ordf tingsfiskalen Jörneklint) meddelade dom d 27 maj 1980. TR:n fann D.B. skyldig bl a till grovt bedrägeri mot handelsbolaget.
I fråga om E.B. fann TR:n att åtalet för medhjälp till brott inte kunde vinna bifall. Åklagarens gärningsbeskrivning innefattade emellertid påstående om häleri. TR:n fann styrkt att E.B. tagit befattning med handelsbolagets trätofflor med vetskap om att hans hustru åtkommit dem genom brott och att befattningen varit ägnad att försvåra godsets återställande.
I skadeståndsdelen antecknade TR:n att D. medgett handelsbolagets krav mot henne.
E.B. bestred mot honom riktade krav. Som skäligt belopp vitsordade han företagets självkostnadspris vid tillverkningen av trätofflor.
TR:n fann E.B. skadeståndsskyldig gentemot handelsbolaget. TR:n anförde i fråga om skadeståndsbeloppet: Vid valet mellan ersättning för försäljningsvärdet respektive återanskaffningsvärdet kan följande anmärkas. Ersättning för försäljningsvärdet, som är det högre av de två värdena, utgår när det är sannolikt att den skadelidande kunnat sälja egendom till det angivna priset samt att han ej kunnat göra återanskaffning utan särskild kostnad eller tidsspillan. I förevarande fall har handelsbolaget yrkat ersättning enligt försäljningsvärdet men utredningen ger ej stöd för att återanskaffning av de försålda träskorna fört med sig särskild kostnad eller tidsspillan. Ersättningen skall därför utgå enligt återanskaffningsvärdet. Självkostnadspriset uppgår - enligt vad som är ostridigt mellan parterna - till det fakturerade priset exklusive moms minus en krona per sko, eller sålunda 250 par å 29 kr 25 öre och 1 800 par á 30 kr 75 öre, tillhopa 62 662 kr 50 öre. För detta belopp jämte ränta från d 21 febr 1980 är sålunda E.B. gentemot handelsbolaget solidariskt betalningsskyldig tillsammans med D. B.
Domslut
Domslut. TR:n dömde D.B. för grovt bedrägeri m m till fängelse 1 år 6 mån och E.B. för häleri till villkorlig dom jämte 75 dagsböter å 10 kr.
E.B. och D.B. förpliktades att solidariskt utge skadestånd till handelsbolaget med 62 662 kr 50 öre jämte ränta. D.B. skulle vidare ensam utge skadestånd till handelsbolaget med 15 399 kr 50 öre och dessutom skadestånd till andra målsägande.
TR:ns beslut om kvarstad och skingringsförbud skulle bestå.
Talan fullföljdes i Göta HovR av åklagaren, D.B. och E.B.
Åklagaren yrkade helt bifall till åtalen mot D.B. och straffskärpning. Han yrkade vidare att E.B. måtte fällas till ansvar för samtliga gärningar och dömas till fängelse.
D.B. yrkade ändring beträffande påföljden.
E.B. yrkade att åtalet för häleri och handelsbolagets skadeståndstalan måtte ogillas.
Handelsbolaget bestred Ernst B:s ändringsyrkande.
HovR:n (hovrättslagmannen Ekblad, hovrättsrådet Lindstam, adj led Lindgren, referent, samt nämndemännen Andersson och Hellström) meddelade dom d 7 dec 1981. I ansvarsdelen fastställde HovR:n TR:ns dom beträffande D.B. och dömde E.B. för häleri och olovlig körning till fängelse 6 mån. I skadeståndsdelen anförde HovR:n i domskälen: Vad gäller det enskilda anspråket finner HovR:n utrett att E.B. med vetskap om att trätofflorna från handelsbolaget åtkommits genom brott dels hjälpt D.B. att föra bort partiet från deras hem till en förhyrd lokal i Kvänum, dels medverkat vid försäljning av trätofflor från nämnda parti. Vid sådant förhållande och då egendomen ej kunnat återställas kan E.B. inte undgå skadeståndsskyldighet gentemot handelsbolaget för hela partiet.
Vidkommande skadeståndets storlek har handelsbolaget i HovR:n fordrat ersättning med 61 392 kr 15 öre, vilket belopp motsvarar bolagets fordran gentemot D.B. sedan 17 819 kr 15 öre erhållits efter utmätning hos henne.
E.B. har gjort gällande att han i vart fall inte är betalningsskyldig för mer än 44 843 kr 35 öre.
HovR:n finner att skadeståndet skall beräknas på sätt bolaget gjort gällande. I sitt domslut förpliktade HovR:n med ändring av TR:ns dom i skadeståndsfrågan E.B. att solidariskt med D.B. utge skadestånd till handelsbolaget med 61 392 kr 15 öre jämte ränta. HovR:n förordnade att TR:ns beslut om skingringsförbud och kvarstad skulle bestå.
HD
E.B. sökte revision. Han yrkade att storleken av det skadestånd han hade att utge till handelsbolaget måtte bestämmas till 1 230 kr avseende 40 par trätofflor som försålts genom hans medverkan. I andra hand yrkade han att skadeståndsskyldigheten begränsades till 12 417 kr. I vart fall borde enligt hans mening skadeståndsskyldigheten nedsättas till 44 843 kr. Angående grunderna för E.B:s talan må hänvisas till vad som återges i HD:s dom.
Handelsbolaget bestred ändring.
Riksåklagaren avgav efter förordnande av HD yttrande i frågan om beslag och dess hävande såvitt gällde den från handelsbolaget förvärvade egendomen.
I yttrandet anförde riksåklagaren: Med anledning av misstanke om brott gjordes d 31 okt och d 1 nov 1979 husrannsakan i lokaler som disponerades av D.B. Vid husrannsakan påträffades bl a 100 kartonger innehållande trätofflor som härrörde från handelsbolaget. Enär anledning förekom att trätoffelpartiet var avhänt handelsbolaget genom brott togs partiet i beslag genom beslut av åklagaren d 5 nov 1979. För att säkerställa målsägandes skadeståndsanspråk förordnade TR:n genom beslut d 29 nov 1979, på talan av åklagaren, om kvarstad å så mycket av E.B:s lösa egendom som svarade mot 179 000 kr. E.B. anförde besvär mot kvarstadsbeslutet. Göta HovR lämnade i beslut d 14 dec 1979 besvären utan bifall. Samtidigt bestämde HovR:n att åtal skulle vara väckt senast d 1 febr 1980. I beslut d 31 jan 1980 hävde åklagaren beslaget. Samtidigt förordnade åklagaren, att egendomen skulle tagas i förvar jämlikt 26 kap 3 § RB. Samma dag yrkade åklagaren, att TR:n måtte meddela skingringsförbud beträffande E.B. tillhöriga fastigheten Jung Skattegården 3:50. Genom beslut d 8 febr 1980 biföll TR:n åklagarens yrkande om skingringsförbud.
Till skillnad från kvarstad och skingringsförbud, som används för att säkra exekution av penningförpliktelse, tjänar beslagsinstitutet andra syften. Antingen vidtas åtgärden i och för utredning av brott genom att föremål och handlingar som kan ha betydelse som bevis blir omhändertagna eller också skall åtgärden avse att säkra återställande av egendom som avhänts någon genom brott. I detta fall är främst sistnämnda beslagsgrund aktuell. Beslag har som framgår av beslagsprotokollen meddelats för att säkerställa återställandet av det parti trätofflor som avhänts handelsbolaget. Med hänsyn till de olika rättsverkningar som här aktuella tvångsmedel medför, kan kvarstad och skingringsförbud å ena samt beslag för att säkra målsägandens rätt å andra sidan ej helt ersätta varandra. Oavsett om kvarstad och skingringsförbud meddelats för att säkra målsägandes och således även handelsbolagets anspråk på ersättning, ger handlingarna i målet inte annat vid handen än att vid tidpunkten för beslagets håvande skäl för beslag alltjämt förelegat. Genom att häva beslaget, som meddelats för att säkra viss målsägandes rätt, gjordes egendomen tillgänglig jämväl för andra målsägandes anspråk. Jag anser således att beslaget ej borde ha hävts på sätt som skedde.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Hartman, hemställde i betänkande att HD måtte meddela dom enligt följande: Domskäl. I en lagakraftvunnen dom d 7 dec 1981 av Göta HovR dömdes E.B. för häleri avseende ett parti om 2 050 par trätofflor, vilka levererats till E.B:s hustru D.B. från Edegårds d 28 sept 1979. D.B. dömdes i samma dom för bedrägeri avseende bl a nämnda parti trätofflor.
E.B. och D.B. är på grund härav skyldiga att solidariskt utge ersättning för den skada deras handlande förorsakat Edegårds.
Den 31 okt och d 1 nov 1979 togs i beslag vad som då fanns i behåll av partiet, 1 630 par trätofflor. Beslaget hävdes av åklagaren d 31 jan 1980. Enligt ett beslut av TR:n d 4 febr 1980 belades D.B. tillhörig lös egendom intill ett värde av 179 000 kr med kvarstad enligt 26 kap 4 § RB. Vid verkställighet av beslutet belades bl a de Edegårds tillhöriga 1 630 paren trätofflor med kvarstad och försåldes senare på exekutiv auktion för flera fordringsägares räkning. Genom den felaktiga åtgärden att häva beslaget gjordes de 1 630 paren trätofflor tillgängliga även för andra borgenärer än Edegårds och Edegårds erhöll i stället för de 1 630 paren trätofflor endast en del av försäljningssumman.
Edegårds har hävdat att åtgärden att häva beslaget var felaktig, varför staten torde vara ersättningsskyldig för därigenom uppkommen skada, men att E.B. som genom sitt brott ytterst orsakat skadan, bör ersätta Edegårds för att sedan i sin tur få ersättning av staten.
Av det parti trätofflor E.B. tagit befattning med hade, om inte beslaget felaktigt hävts, 1 630 par kunnat återlämnas till målsäganden. För denna del av partiet är E.B. ej skyldig utge ersättning. För återstoden av partiet, 420 par trätofflor, skall E.B. solidariskt med D.B. utge skadestånd med 30 kr 75 öre per par eller med 12 915 kr jämte ränta.
Domslut
Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns domslut i skadeståndsfrågan att E.B. förpliktas att solidariskt med D.B. utge skadestånd till Edegårds med 12 915 kr jämte ränta därå med 4 procent över vid varje tid gällande diskonto fr o m d 22 sept 1981 tills betalning sker.
TR:ns beslut om skingringsförbud och kvarstad skall bestå.
HD (JustR:n Gyllensvärd, Welamson, Sven Nyman, Jermsten, referent, och Gregow) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Av handlingarna i målet framgår följande. Efter husrannsakningar, d 31 okt 1979 i en av D.B. hyrd lagerlokal och d 1 nov 1979 i makarna B:s bostad, togs bl a ett antal trätofflor i beslag, omkring 1 630 par. I protokollen över husrannsakningarna angavs att trätofflorna härrörde från handelsbolaget samt att ändamålen med åtgärderna var "eftersökande av föremål som kunde tänkas genom brott vara någon avhänt". Sedan åklagaren d 5 nov 1979 förordnat att beslagen skulle bestå, beslöt denne d 31 jan 1980 att beslagen skulle hävas samt att den aktuella egendomen, på grund av målsägandes anspråk gentemot den för bedrägeri misstänkta D.B. skulle tas i förvar enligt 26 kap 3 § RB. I enlighet med en från åklagaren samma dag avgiven framställning förordnade TR:n d 4 febr 1980 om kvarstad å D.B. tillhörig lös egendom till ett värde av 179 000 kr. Genom TR:ns dom, som i denna del vann laga kraft, förpliktades D.B. att utge vissa skadestånd, däribland till handelsbolaget med 78 062 kr jämte ränta, samt ersättning för rättegångskostnad till handelsbolaget. Sedan ifrågavarande parti trätofflor utmätts för bl a handelsbolagets fordran, försåldes det exekutivt d 24 april 1981. Av därvid influtna medel erhöll handelsbolaget d 21 sept 1981 29 260 kr, varav 17 819 kr 50 öre utgjorde betalning på kapitalskulden och resten ersättning för räntor och kostnader.
Vilka överväganden som legat bakom åklagarens åtgärder d 31 jan 1980 har inte klarlagts. Enligt parternas samstämmiga uppfattningar skall emellertid i målet förutsättas, att åklagarens beslut att häva beslaget av det från handelsbolaget härrörande partiet trätofflor varit felaktigt.
E.B har i HD medgivit skyldighet att utge skadestånd till handelsbolaget med 1 230 kr såsom ersättning för 40 par trätofflor vilka han varit med om att avyttra. Han har i övrigt gjort gällande att skadeståndet skall nedsättas med 50 245 kr 50 öre, utgörande värdet av de trätofflor som omfattats av beslagen. I sista hand har han yrkat att skadeståndet skall nedsättas med 17 819 kr 50 öre, vilket belopp handelsbolaget uppburit som avbetalning på kapitalskulden efter den exekutiva försäljningen.
Vid närmare utveckling av grunderna för sin talan har E.B. bl a anfört följande. Hans befattning med de i beslag tagna trätofflorna hade inte orsakat handelsbolaget någon skada. Såvitt gällde detta parti uppstod skadan först vid den tidpunkt då åklagaren felaktigt hävde beslagen. Beslagsinstitutet är bl a tillskapat för att just säkerställa målsägandens rätt till gods, som åtkommits genom brottslig gärning. Att statsverket möjligen ådragit sig skadeståndsskyldighet på grund av ifrågavarande beslut kunde inte påverka bedömningen av frågan om E.B:s skadeståndsskyldighet gentemot handelsbolaget.
E.B. har, med vetskap om att de från handelsbolaget härrörande trätofflorna hade åtkommits av D.B. genom brott, tagit sådan befattning med tofflorna som varit ägnad att försvåra deras återställande till handelsbolaget. Genom detta sitt förfarande har E.B. ådragit sig skyldighet att ersätta handelsbolagets skada för förlust av trätofflorna, i fall dessa inte kunde återställas. Det måste visserligen antas att, om beslaget på trätofflorna inte hävts, tofflorna blivit återställda till handelsbolaget och dess skada därigenom minskat med värdet av dessa tofflor. Med beslagen har avsetts att säkerställa målsägandens, i detta fall handelsbolagets, rätt till tofflorna. Att polis- och åklagarmyndigheterna ingripit med beslag - som senare hävts - innebär emellertid inte att den skada som handelsbolaget lidit genom sin förlust av tofflorna inte skall anses föranledd av E.B:s förfarande med toffelpartiet. Med hänsyn härtill kan inte hävandet av beslagen påverka omfattningen av E.B:s skadeståndsskyldighet.
Det belopp som handelsbolaget enligt vad förut sagts erhållit på grund av utmätningen hos D.B. såsom betalning på sin kapitalfordran mot henne skall i första hand avräknas på den del av D.B:s skuld till handelsbolaget som överstiger vad hon är skyldig att solidariskt med E.B. utge till handelsbolaget.
E.B:s i HD förda talan skall på grund av det anförda lämnas utan bifall.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut såvitt nu är i fråga.
TR:ns beslut om skingringsförbud och kvarstad skall bestå under en månad från dagen för HD:s dom.