NJA 1983 s. 487

Domskäl

TR:n (rådmannen Nilsson) anförde i beslut d 15 juli 1981: Enär värdet av bolagets yrkande och de av makarna J. angivna kvittningsfordringarna är högre än vad som anges i 1 § 1 st lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden skall denna lag inte längre tillämpas utan skall målet fortsättningsvis handläggas genom ordinärt förfarande.

Makarna J. anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att målet skulle handläggas enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.

HovR:n (hovrättsråden Cronsioe och Lindelf, referent) fann i beslut d 8 jan 1982 ej skäl meddela prövningstillstånd.

Makarna J. anförde besvär och yrkade att prövningstillstånd måtte meddelas i anledning av deras till HovR:n fullföljda talan.

Bolaget yrkade att HD måtte fastställa HovR:ns beslut.

Föredraganden, RevSekr Malmström, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Av handlingarna framgår att kvittningsinvändning, vilken ej framställts genom genstämning, gjorts första gången svarandena fört talan i målet.

I motiven till lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden uttalas (NJA II 1973 s 747) att det förhållandet att svaranden genstämningsvis gör gällande ett motkrav kan föranleda en övergång till ordinärt förfarande. Något uttalande i förarbetena om hur man skall förfara vid formlös kvittningsinvändning föreligger ej.

Vid övervägande huruvida kvittningsvis framställda fordringar av sistnämnda slag skall beaktas vid bestämmandet av tvisteföremålets värde enligt 1 § ovannämnda lag kan konstateras att reglerna är delvis överensstämmande i fråga om kvittningsinvändning och för genkäromål. Med hänsyn härtill synes skäl föreligga att behandla kvittningsinvändning på samma sätt oavsett om den framställs genstämningsvis eller ej. På grund av vad sålunda upptagits bör värdet av motfordran beaktas vid bestämmande av tvisteföremålets värde och målet, som domstolarna funnit, handläggas genom ordinärt förfarande.

Slut. HD fastställer HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Welamson, Hessler och Jermsten, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Frågan huruvida en kvittningsinvändning skall beaktas vid tillämpningen av den i 1 § lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden angivna värdegränsen för denna lags tillämpningsområde har inte kommenterats i lagens förarbeten. Spörsmålet har däremot behandlats vid flera av de seminarier rörande lagens tillämpning som återkommande har arrangerats av domstolsverket. Som skäl för att frågan skall besvaras nekande har bl a hänvisats till det i paragrafen använda uttrycket "yrkas" samt det motsatsslut som vissa motivuttalanden kan föranleda. Ändamålshänsyn och olika praktiska skäl har anförts som stöd för såväl denna som den motsatta ståndpunkten.

Ordalagen i 1 § tyder på att endast kärandens ursprungligen framställda yrkanden skall beaktas i förevarande sammanhang. Av förarbetena framgår emellertid att det förutsatts att paragrafen i detta hänseende skall ges en mycket vid tolkning (prop 1973:87 s 175-177). En grundtanke vid lagens tillkomst får anses ha varit att den föreslagna nya rättegångsformen skulle reserveras för mål i vilka det som en part riskerade att förlora genom ett rättskraftigt avgörande inte skulle få överstiga ett visst mindre värde. Om domstolen med ogillande av en kvittningsinvändning bifaller kärandens yrkande och avgörandet vinner laga kraft, är motfordringen till hela beloppet rättskraftigt underkänd. Vid angivna förhållanden synes övervägande skäl tala för ståndpunkten att en kvittningsinvändning, som framförts så snart svaranden haft tillfälle därtill, skall beaktas vid beräkningen av om det i paragrafens 1 st angivna värdet är överskridet.

I förevarande mål var det sammanlagda värdet av bolagets yrkanden och den av C-G.J. och M.J. första gången då de förde talan i målet till kvittning åberopade motfordringen, såsom TR:n konstaterat, högre än det värde vilket enligt 1 § lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden då var tillämpligt som generell gräns för lagens tillämpningsområde. Skäl att meddela prövningstillstånd enligt 22 § 6 samma lag föreligger följaktligen ej. Med hänsyn till vad som uttalats i det föregående saknas i allt fall nu anledning att meddela prövningstillstånd enligt 22 § 1 samma lag. Ej heller av annan anledning bör prövningstillstånd meddelas.

Slut. HD fastställer HovR:ns beslut.

JustR Gregow, med vilken JustR Sven Nyman förenade sig, var av skiljaktig mening och anförde: Enligt 1 § 1 st lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden är värdet av vad som yrkas i ett mål avgörande för frågan huruvida lagen skall tillämpas i målet. Vid den tidpunkt som är aktuell i förevarande mål krävdes att nämnda värde uppenbart inte översteg hälften av det enligt lagen om allmän försäkring bestämda bas beloppet för oktober näst föregående år. Med värde avses härvid, enligt huvudregeln i paragrafens 3 st, det värde som vid tiden för talans väckande kan antas gälla. Den i målet uppkomna frågan gäller om vid beräknande av nämnda värde hänsyn skall tas även till en motfordran som kvittningsvis åberopas av svaranden.

Av förarbetena till lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden framgår att vid beräknande av tvisteföremålets värde hänsyn skall tas bl a till nytt yrkande som käranden utan stämning framställer genom ändring av sin talan och till motkrav som svaranden gör gällande genom genstämning (prop 1973:87 s 175 f, se även s 236 f). Det fallet att svaranden åberopar en motfordran till kvittning synes däremot inte uttryckligen ha berörts i förarbetena. Uttalandena däri, särskilt vad som sägs om krav som görs gällande genstämningsvis, tyder dock på att det inte avsetts att en endast kvittningsvis åberopad motfordran skall beaktas vid tillämpning av 1 § nämnda lag.

Till stöd för att även ett kvittningsyrkande skall beaktas vid beräknande av tvisteföremålets värde kan visserligen anföras att prövningen av sådant yrkande vinner rättskraft, vid bifall till yrkandet beträffande så stor del av motfordringen som svarar mot huvudfordringen och vid ogillande av yrkandet beträffande den åberopade motfordringen i dess helhet. Mot bakgrund härav kan hävdas att prövningen av ett kvittningsyrkande företer sådan likhet med prövningen av ett efter genstämning framställt yrkande att det liksom detta bör inräknas i tvisteföremålets värde.

En ordning, som innebär att även kvittningsvis åberopade motfordringar skall beaktas vid avgörande huruvida lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden skall tillämpas på visst mål, synes emellertid föranleda flera problem av praktisk natur. Ett kvittningsyrkande behöver inte vara den enda eller huvudsakliga invändningen i ett mål utan kan framställas först i andra eller tredje etc hand, i följd varav det kanske över huvud inte blir aktuellt att pröva yrkandet i målet trots att det varit bestämmande för processformen. En kvittningsinvändning kan vidare framställas på ett sent stadium i målet, då det kan innebära olägenheter att behöva övergå till handläggning i annan processform; i viss mån liknande problem kan dock uppkomma vid genkäromål. Att beakta endast sådan kvittningsinvändning som framställs första gången svaranden för talan i målet saknar stöd i lagen eller dess förarbeten. Vad som formellt framstår som ett kvittningsyrkande kan avse avdrag från huvudfordringen av en post i samma mellanhavande, vilken fråga under alla förhållanden kommer att omfattas av den rättskraft som prövningen av huvudfordringen medför. Det torde i praktiken inte alltid vara lätt att dra gränsen häremellan. Lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden kan också lätt sättas ur spel av svaranden genom en kvittningsinvändning som saknar större fog eller till och med är helt grundlös. Det kan däremot förmodas att yrkanden som sker efter genstämning i allmänhet grundas på mera ingående överväganden.

Av anförda skäl framstår det som mest förenligt med lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden att en motfordran som svaranden åberopar kvittningsvis inte beaktas vid beräknande av tvisteföremålets värde enligt 1 § i lagen.

Värdet av vad bolaget i det nu förevarande målet yrkat i TR:n har uppenbart inte överstigit hälften av basbeloppet för okt 1980. Målet skall därför handläggas enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden. Prövningstillstånd i HovR:n bör följaktligen meddelas enligt 22 § 6 nämnda lag.

På grund av det anförda meddelar jag, med ändring av HovR:ns beslut, tillstånd till målets prövning i HovR:n, i följd varav det ankommer på HovR:n att upptaga målet till fortsatt behandling.