NJA 1983 s. 563
Konkursgäldenär har, under påstående att viss egendom som konkursboet förfogat över genom avtal med tredje man tillkom honom personligen och inte hörde till konkursboet, väckt talan mot tredje mannens ombud om rätt till skadestånd för förlust av egendomen. Fråga om rätt för konkursgäldenären att föra denna talan. 20 § konkurslagen.
C-G.B. sålde genom lösöreköpskontrakt d 30 april 1978 viss lös egendom för 1 000 000 kr till sina föräldrar H.B. och M.B. till säkerhet för föräldrarnas borgensåtagande bl a å 1 000 000 kr för Jönköpings läns sparbanks fordran mot C-G.B. Genom kontraktet medgav föräldrarna C-G.B. nyttjanderätt till egendomen. I ett separat avtal tillförsäkrades honom rätt att återköpa egendomen till samma pris som det för vilket den sålts. Genom beslut av Lunds TR d 29 okt 1979 försattes C-G.B. i konkurs. Till förvaltare utsågs advokaten I.S. och till rättens ombudsman advokaten H.I. Konkursboet väckte mot föräldrarna återvinningstalan angående den egendom som sålts genom lösöreköpskontraktet. Föräldrarna väckte i sin tur talan genom sitt ombud advokaten L.R. mot Jönköpings läns sparbank angående ogiltigförklaring av borgensåtagandet. I de båda nämnda rättegångarna ingicks d 23 sept 1981 förlikning, vilken H.I. godkände. Förlikningen innebar bl a att konkursboet överlät äganderätten och all den rätt i övrigt som boet kunde ha till den med lösöreköpskontraktet avsedda egendomen till H.B. och M.B. för 475 000 kr.
Stockholms TR
C-G.B. ansökte vid Stockholms TR om stämning å L.R. I.S. och H.I med yrkande att rätten måtte fastställa att dessa var solidariskt skadeståndsskyldiga gentemot C-G.B. personligen på grund av den skada som åsamkats honom genom förlikningsavtalet, varigenom hans tillförsäkrade nyttjande- och återköpsrätt till egendomen enligt lösöreköpskontraktet avtalats bort. L.R. I.S. och H.I. yrkade att rätten måtte avvisa C-G.B:s talan. Avvisningsyrkandena grundades beträffande I.S. och H.I. på invändning om att Stockholms TR ej var rätt forum.
I fortsättningen behandlas endast frågan om avvisning av C-G.B:s mot L.R. väckta talan.
Som grund för sitt avvisningsyrkande åberopade L.R. för det första att C-G.B. ej var legitimerad att föra talan, då han var försatt i konkurs och hans yrkanden avsåg skadestånd för förfoganden över ekonomiska tillgångar i konkursboet. Vidare åberopade L.R. att käromålet riktade sig mot fel part, eftersom förlikningsavtalet ingåtts, ej av L.R. utan av H.B. och M.B.
C-G.B. hävdade att det ankommit på L.R. att inom ramen för uppdraget som ombud för föräldrarna även tillvarata C-G.B:s intressen.
Domskäl
TR:n (rådmannen Schnell) anförde i beslut d 10 febr 1982 bl a: TR:n finner att hinder ej möter mot att C-G.B. mot L.R. och - - - för den instämda fastställelsetalan, innefattande yrkande om att rätten skall fastställa att svarandena är solidariskt skadeståndsskyldiga till följd av att skada orsakats C-G.B. genom ingående av förlikningsavtal d 23 sept 1981.
L.R:s och - - - yrkanden om att käromålet skall avvisas lämnas därför utan bifall.
Lars R anförde besvär i Svea HovR och yrkade att C-G.B:s talan mot honom måtte avvisas.
Till stöd för sin talan anförde L.R. bl a: Genom att C-G.B. blev försatt i konkurs inträdde konkursboet i dennes ställning som säljarpart i lösöreköpskontraktet och därigenom helt naturligt även i övrigt i C-G.B:s skyldigheter och rättigheter enligt kontraktet. C-G.B:s bristande talerätt påverkas icke av det förhållandet att han för talan om skadestånd för påstådd förlust av nyttjanderätten. Om konkursboet är exklusivt saklegitimerat att föra process om viss egendom eller nyttjanderätt därtill, gäller detsamma utan tvivel substitut härför, t ex skadestånd på grund av att egendomen och/eller nyttjanderätten gått förlorad.
HovR:n (hovrättsråden Palmér, Hoff och Westberg, referent, samt hovrättsassessorn Nordin) anförde i slutligt beslut d 6 maj 1982 bl a: Förlikningsavtalet innebär att konkursboet avsagt sig all rätt, som kan vara förenad med den egendom som avses med lösöreköpskontraktet. Detta innebär tillika att C-G.B. är saklegitimerad i fråga om den talan han för mot L.R. Lika med TR:n finner HovR:n därför hinder ej möta mot C-G.B:s talan mot L.R. Dennes besvär skall därför lämnas utan bifall.
L.R. anförde besvär och yrkade att HD måtte avvisa C-G.B:s talan mot honom.
C-G.B. som förelagts inkomma med skriftlig förklaring över besvären, lät sig ej avhöra.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Frideen, hemställde i betänkande att HD måtte meddela beslut enligt följande: Skäl. C-G.B. har väckt talan mot L.R. efter det att hans egendom avträtts till konkurs. Hans talan avser skadeståndsfordran, vilken fordran utgör egendom som är att räkna till konkursboet. C-G.B:s talan skall därför avvisas.
Slut. HD ändrar på det sätt HovR:ns beslut att C-G.B:s talan mot L.R. avvisas.
HD (JustR:n Hesser, Hessler och Sven Nyman) fattade följande slutliga beslut:
Skäl. Av handlingarna i målet framgår följande. Genom ett d 30 april 1978 dagtecknat lösöreköpskontrakt sålde C-G.B. viss lös egendom till sina föräldrar till säkerhet för dessas regressfordran på grund av ett borgensåtagande avseende ett lån om en miljon kr. I kontraktet medgavs C-G.B. rätt att nyttja egendomen under villkor bl a att han inte överlät nyttjanderätten till annan. Samtidigt tillförsäkrades C-G.B. rätt att under viss förutsättning återköpa egendomen. C-G. B. försattes d 29 okt 1979 i konkurs. Sedan konkursboet väckt talan mot föräldrarna om återvinning av försäljningen, träffades d 23 sept 1981 förlikning, enligt vilken konkursboet till föräldrarna mot visst belopp överlät äganderätten och all rätt i övrigt som konkursboet kunde ha till den egendom som avsågs med lösöreköpskontraktet. I rättegången och vid ingående av förlikningsavtalet biträddes föräldrarna av L.R.
C-G.B:s talan går ut på att fä fastställt att L.R. är skyldig att utge skadestånd till honom personligen. C-G.B. har därvid bl a gjort gällande följande. Den nyttjanderätt som tillförsäkrats honom i lösöreköpsavtalet med föräldrarna är av en för honom personlig natur. Den får därför ej överlåtas eller tas i anspråk av hans borgenärer. L.R. har genom åtgärder i egenskap av biträde åt föräldrarna medverkat till att skada C-G.B. genom att beröva honom nyttjanderätten. Rätten till skadestånd på grund härav är liksom nyttjanderätten av personlig natur och ingår därför ej i konkursboet.
L.R. har bl a invänt: C-G.B:s rätt enligt lösöreköpsavtalet ingår i konkursboet. Enligt 20 § konkurslagen saknar C-G.B. rätt att föra talan därom. C-G.B:s talan skall därför avvisas.
C-G.B. har påstått, att hans talan gäller egendom som tillkommer honom personligen och som ej hör till konkursboet. Påståendet kan inte utan vidare lämnas utan avseende. L.R:s invändning utgör därför en fråga rörande själva saken som bör prövas genom dom.
På grund härav skall det slut som HovR:ns avgörande innefattar fastställas såvitt nu är i fråga.
Slut. HD fastställer det slut som HovR:ns avgörande innefattar såvitt nu är i fråga.
Referenten, JustR Gregow, med vilken JustR Persson instämde, var skiljaktig och yttrade: C-G.B:s rätt enligt lösöreköpskontraktet får anses vara av sådan beskaffenhet att den har kunnat utmätas för hans skulder och den har följaktligen hört till konkursboet. I följd av 20 § konkurslagen är C-G.B. inte behörig att föra talan mot tredje man om skadestånd på grund av förlust av denna rätt. H. talan skall därför avvisas.