NJA 1983 s. 639

Domskäl

TR:n (chefsrådmannen Pehrsson) anförde i dom d 17 sept 1981:

Domskäl. Till utveckling av käromålet har anförts bl a: I juli 1976, då B.F. bodde i Norrköping, träffade hon en chilensk medborgare som uppgav sig heta E.M. De inledde en sexuell förbindelse, som bröts i början av okt samma år. De hade samlag med varandra vid ett flertal tillfällen. Samlagen, som ägde rum i hennes bostad på Bäckgatan, var fullbordade och ingen av dem använde därvid skyddsmedel. Under tid då barnet kan vara avlat hade hon ej samlag med annan än E.M. Hennes sista menstruation före barnets födelse började d 28 aug 1976. Då denna uteblev i sept underrättade hon E.M. om att hon väntade barn. E.M. bodde vid denna tidpunkt på Timmermansgatan 22 i Norrköping hos några landsmän, som även de kände honom under namnet E.M. E.M. har uppgivit att han var 23 år gammal och född i Santiago de Chile. Hans fader skulle där arbeta som snickare. Han har vidare uppgivit att han var politisk flykting och var bosatt i Paris. Enligt egen uppgift vistades han i Sverige på semester sommaren 1976 och övervägde att senare bosätta sig här. Den 11 okt 1976 flyttade hon från Norrköping, då hon ej kunde få något arbete där, och bosatte sig i Stockholm. I samband härmed bröts förbindelsen med E.M. Enligt vad hon erfarit skulle denne under hösten 1976 ha lämnat Sverige. Hon såg under samvaron med E.M. ej något för honom utfärdat pass eller annan legitimationshandling för honom. Däremot såg hon kuvertet till ett brev, adresserat till honom. På kuvertet fanns antecknat en avsändare och dennes adress. Under sistnämnda adress tillskrev hon E.M. efter barnets födelse. Något svar på brevet har hon dock ej erhållit. - Hos invandrarverket finns ej någon anteckning om E.M. Namnet M... är i Chile ett mycket vanligt efternamn.

B.F. har vid förhör under sanningsförsäkran med henne i huvudsak berättat i enlighet med sakframställningen. Anledning har ej förekommit att ifrågasätta hennes trovärdighet. Det får därför genom hennes uppgifter anses ha blivit styrkt att hon under tid då barnet kan vara avlat haft samlag endast med den man, som uppgett sig vara E.M. De uppgifter om dennes identitet som lämnats är emellertid icke av den beskaffenheten att det genom dessa kan anses ha blivit tillförlitligen utrett att den man med vilken hon haft samlag är identisk med den såsom svarande instämde mannen. Käromålet skall därför lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. Käromålet lämnas utan bifall.

Domskäl

Domskäl. I HovR:n har B.F. hörts ånyo under sanningsförsäkran och därvid vidhållit de uppgifter hon enligt överklagade domen lämnat vid TR:n. Därutöver har hon uppgivit bl a: E.M. vistades i Sverige i flera månader och berättade vid ett tillfälle att han gjort en ansökan till någon svensk myndighet angående uppehållstillstånd eller liknande. Hon skrev en gång ett brev till E.M. under den adress i Paris som hon sett som avsändaradress på ett brev till honom från någon i Paris, men hon fick aldrig något svar. Hon bad för något år sedan goda vänner till henne, som skulle besöka Chile, att undersöka om de kunde få upplysningar om E.M, men vännerna uppgav efter återkomsten, att det hos chilenska myndigheter fanns uppgifter om flera personer med namnet E.M.

Lika med TR:n finner HovR:n, att det genom B.F:s uppgifter får anses styrkt, att hon under tid då barnet kan vara avlat haft samlag endast med den man, som uppgivit sig heta E.M. Emellertid har i målet ej kunnat klarläggas när eller var E.M. skulle vara född, ej heller hans hemvist eller nuvarande adress eller yrke. Eftersom han uppgivit sig vara politisk flykting, är det ej osannolikt att hans verkliga namn är något annat än E.M. Att han ej kunnat återfinnas i invandrarverkets register, trots att han vistats i landet flera månader och trots att han påstås ha gjort framställning till svensk myndighet om uppehållstillstånd, är ägnat att förstärka en misstanke om att han uppträtt under oriktigt namn. På grund av vad sålunda upptagits anser HovR:n, att de uppgifter som framkommit om den som fader påstådde mannen är så osäkra och ofullständiga, att det inte kan anses att denne blivit tillräckligt identifierad. G:s talan kan därför ej vinna bifall.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

G. sökte revision och yrkade bifall till sin i målet förda talan.

Gode mannen bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domskäl

Skäl. Målet har i HD avgjorts efter huvudförhandling, varvid B.F. ånyo hörts under sanningsförsäkran och vidhållit de uppgifter hon lämnat i TR:n och HovR:n. Som dessa domstolar funnit saknas anledning att ifrågasätta hennes trovärdighet.

I HD har inte kommit fram några nya uppgifter om svaranden i målet. Om denne är sålunda i huvudsak följande känt. Han har vistats hos bekanta i Norrköping under en kortare tid år 1976. Han har sagt sig heta - och även av sina bekanta kallats för – E.M. ett i Sydamerika vanligt namn. Han har uppgett sig vara chilenare, 23 år gammal 1976, son till en snickare i Santiago de Chile, politisk flykting, student i Paris och närmast före vistelsen i Sverige bosatt där under en angiven adress. Av de uppgifter som ej berör hans vistelse i Sverige är det endast den att han var chilenare som med hänsyn till omständigheterna utan vidare kan tas för god; dessa uppgifter är i övrigt svåra eller omöjliga att kontrollera och deras riktighet kan av olika anledningar ifrågasättas.

Eftersom svaranden i målet sålunda inte är på tillfredsställande sätt identifierad, skulle, om en dom meddelades, det sedermera inte låta sig med säkerhet fastställas vem domen avsåg. Den omständigheten att god man förordnats för E.M. ändrar inte denna bedömning. Det kan ej finnas befogat intresse att föra en rättegång som leder till en dom med så oklar innebörd. Frågan om svaranden är på tillfredsställande sätt identifierad kan också bedömas utan att själva saken prövas.

På grund av det anförda finner HD att den bristande identifieringen av svaranden utgör rättegångshinder. Detta är sådant att vid fullföljd högre rätt har att självmant beakta det. Underinstansernas domar skall därför undanröjas och G:s talan avvisas.

Slut. Med undanröjande av HovR:ns och TR:ns domar avvisar HD G:s talan.

JustR Ulveson var av skiljaktig mening och anförde: Såsom HovR:n funnit får det genom B.F:s uppgifter anses styrkt att hon under tid då barnet kan vara avlat har haft samlag endast med den man som uppgett sig heta E.M. Den utpekade fadern till barnet är alltså en person om vars existens någon tvekan inte råder. Han har i målet företrätts av en god man som utfört hans talan. I målet har emellertid inte på ett tillfredsställande sätt klargjorts vem han är. En dom som fastställer hans faderskap till barnet kan därför inte meddelas. Frågan blir då, om i detta läge den mot honom förda talan skall avvisas eller målet avgöras genom en ogillande dom. I detta hänseende bör följande beaktas.

Det gäller här ett mål, i vilket socialnämnden enligt 2 kap 1 § FB har att försöka utreda vem som är fader till barnet och i vilket rätten enligt 3 kap 9 § 1 st samma balk skall se till att frågan om faderskapet blir tillbörligen utrett. Spörsmålet om den utpekade faderns identitet hänger i ett fall som det förevarande nära samman med målet i övrigt och kan föranleda upptagande av bevisning som nära anknyter till annan bevisning. Det synes därför naturligt att, såsom också TR:n och HovR:n har gjort, hänföra identitetsspörsmålet till själva saken, fastställandet av faderskapet. Att vid valet av handläggningsordning och formen för målets avgörande ta hänsyn till den skillnad i rättskraftsverkningar som kan föreligga mellan en ogillande dom och ett avvisningsbeslut är enligt min mening inte befogat. Här må för övrigt anmärkas att det i den juridiska litteraturen har gjorts gällande att, i fråga om rättskraftens begränsning i tiden, samma regler kan tillämpas vid ogillande dom och vid avvisningsbeslut (se Lindblom, Processhinder, 1974, s 134 ff).

På nu anförda skäl finner jag att målet bör avgöras genom ogillande dom och HovR:ns domslut alltså fastställas.