NJA 1983 s. 659
Sedan inskrivningsmyndigheten fastställt stämpelskatt för förvärv av två fastigheter, begär köparen att inskrivningsmyndigheten skall besluta om ytterligare stämpelskatt för förvärven med påstående att köparen efter beslutet har erlagt ytterligare köpeskilling i form av "premier" till säljaren enligt särskilda avtal härom. I avsaknad av stöd i lag har ytterligare stämpelskatt funnits ej kunna uttagas.
HovR:n
A.N. Consulting AB förvärvade enligt köpebrev d 2 juni 1975 stadsägan 794 i Åstorp för 60 000 kr. Av bolaget hos inskrivningsmyndigheten i Ängelholms domsaga gjord ansökan om lagfart förklarades vilande d 18 juni 1975, varvid stämpelskatt uttogs med 1 200 kr. Lagfart beviljades härefter d 27 aug 1975.
Enligt köpebrev d 3 juni 1975 förvärvade bolaget stadsägan 1417 C i Åstorp för 20 000 kr. Lagfart beviljades för bolaget d 9 juli 1975, varvid stämpelskatt uttogs med 400 kr.
Bolaget ingav sedermera till inskrivningsmyndigheten ett avtal, dagtecknat d 2 juni 1975, mellan bolaget och säljaren av stadsägan 794 samt ett avtal, dagtecknat d 16 maj 1975, mellan bolaget och säljaren av stadsägan 1417 C. I de båda avtalen angavs att bolaget hade för avsikt att bebygga fastigheterna med villor och radhus och att bolaget åtog sig att till säljarna utbetala vissa "premier" för de hus som kunde byggas på fastigheterna. I avtalet beträffande stadsägan 794 angavs premiebeloppet till 15 000 kr per hus, dock högst 190 000 kr, och i avtalet beträffande stadsägan 1417 C till 10 000 kr per hus, dock högst 30 000 kr. Med förmälan att bolaget till säljarna hade erlagt resp 190 000 kr och 30 000 kr hemställde bolaget hos inskrivningsmyndigheten om stämpelbeläggning av dessa tilläggsköpeskillingar.
Inskrivningsmyndigheten (tingsfiskalen Moore) anförde i beslut d 30 dec 1980: Enär beslut rörande stämpelskatt i enlighet med 30 § a stämpelskattelagen meddelats på den inskrivningsdag, då ansökan om lagfart förklarats vilande resp bifallits, och då beslut om uttag av ytterligare stämpelskatt inte lagligen kan meddelas av inskrivningsmyndigheten lämnar inskrivningsdomaren hemställan utan bifall.
Kammarkollegiet anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge med yrkande att HovR:n skulle undanröja inskrivningsmyndighetens beslut och visa målet åter för förnyad handläggning. Kollegiet anförde bl a: I sådana fall då, sedan köp av fast egendom föranlett fastställande av stämpelskatt, kontrahenterna till inskrivningsmyndigheten anmält att för köpet utgått högre vederlag än det vars belopp legat till grund för skattebeslutet har, enligt ett förfarande som praktiserats av inskrivningsdomare och inskrivningsmyndigheter åtminstone sedan 1963, beskattningsmyndigheten tagit upp anmälningen som ett ärende och debiterat ytterligare skatt (jfr Lindberg - af Sandeberg, Stämpelskatt hos inskrivningsmyndighet s 44). Anvisningar rörande detaljerna i förfarandet har lämnats i den periodiska skriften DON informerar 1975:2 s 6.
Bolaget tillstyrkte bifall till besvären.
HovR:n (hovrättsråden Cronsioe, Andersson och Winquist samt adj led Gerleman, referent) anförde i beslut d 21 april 1981:
Domskäl
Skäl. I de vid bolagets ansökningar om lagfart åberopade köpebreven har såsom köpeskilling angetts 60 000 kr resp 20 000 kr.
Bolagets förvärv av fastigheterna har, såvitt framgår av köpebreven, varken genom uttrycklig föreskrift eller genom hänvisning till de mellan bolaget och säljarna särskilt upprättade avtalen d 16 maj och d 2 juni 1975 gjorts beroende av ytterligare betalning till säljarna. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt finner HovR:n att de premier, vilka bolaget enligt avtalen ut fäst sig att erlägga till säljarna i förhållande till antalet uppförda hus, icke är att hän föra till köpeskillingen för de försålda fastigheterna. Premierna kan därför inte enligt stämpelskattelagen utgöra underlag för bestämmandet av stämpelskatt.
På grund härav skall bolagets hemställan om ytterligare stämpelbeläggning lämnas utan bifall.
HovR:n lämnar besvären utan bifall.
Kammarkollegiet anförde besvär med yrkande att HD skulle undanröja inskrivningsmyndighetens och HovR:ns beslut samt visa skatteärendet åter till inskrivningsmyndigheten.
Kollegiet anförde bl a: Om skattskyldig frivilligt vidtar "åtgärd som leder till att skatten eller avgiften kan påföras eller tillgodoräknas med rätt. belopp" inträder inte ansvar enligt 2-9 §§skattebrottslagen. Vid sådant förhållande har det befunnits vara nödvändigt att finna en form för sådan åtgärd i det fall att som en följd av att vid köp av fast egendom köpeskillingens fulla belopp inte upptagits i köpehandlingen, stämpelskatt bestämts till för lågt belopp. Att göra gällande att en sådan form inte finns, är att hävda att i sådant fall den skattskyldige inte kan bli fri från ansvar genom anmälan till beskattningsmyndigheten. En sådan åsikt kan inte förenas med motiven för 12 § skattebrottslagen.
Kollegiet anförde vidare att bolagets skrivelse till inskrivningsmyndigheten fick uppfattas som en anmälan enligt 12 § skattebrottslagen samt att inskrivningsmyndigheten borde ha tagit upp anmälningen och efter hörande av säljaren fastställt skatten till högre belopp.
Bolaget biträdde kollegiets yrkande.
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Ö. hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Inskrivningsmyndighetens beslut innebär att bolagets framställning om ytterligare stämpelskatt avvisats.
Kammarkollegiet har - - - se HD:s beslut - - - 1975:2 s 6).
Stämpelskattelagen saknar bestämmelser om efterbeskattning. Vid sådant förhållande och då beskattning inte kan komma i fråga utan särskilt lagstöd har inskrivningsmyndigheten förfarit riktigt.
Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.
HD (JustR:n Westerlind, Hessler, Knutsson, Palm och Broomé, referent) fattade följande slutliga beslut:
Skäl. Kammarkollegiet har till stöd för sin talan i HovR:n och i HD främst åberopat att det blivit praxis hos åtskilliga inskrivningsmyndigheter att debitera ytterligare stämpelskatt i fall som det förevarande samt att domstolsväsendets organisationsnämnd år 1975 ut gett detaljerade anvisningar om förfarandet vid sådan debitering (DON informerar 1975:2 s 6).
Enligt 30 § 1 mom stämpelskattelagen (1964:308) meddelas beslut rörande stämpelskatt beträffande förvärv av fast egendom av inskrivningsmyndigheten på den inskrivningsdag då ansökan om lagfart bifalls eller, om ansökan förklaras vilande, på den inskrivningsdag då detta sker. Möter hinder mot att meddela beslut rörande skatten på inskrivningsdag som nu har angetts, skall beslutet meddelas på den inskrivningsdag som först infaller efter det att hindret har blivit undanröjt.
I enlighet med nämnda huvudregel har, såsom inskrivningsmyndigheten antecknat i det överklagade beslutet, beslut rörande stämpelskatt beträffande bolagets förvärv av de berörda fastigheterna meddelats, i fråga om den ena fastigheten på den inskrivningsdag då ansökan om lagfart förklarades vilande och angående den andra på den inskrivningsdag då ansökan bifölls.
Stämpelskattelagen innehåller i 42 och 43 §§ bestämmelser som för vissa särskilt angivna fall berättigar den skattskyldige att, efter det att beslut har meddelats om fastställande av stämpelskatt, erhålla återvinning av skatten genom beslut av beskattningsmyndigheten. Några häremot svarande föreskrifter som medger efterbeskattning eller beslut i annan ordning av inskrivningsmyndigheten om ytterligare stämpelskatt beträffande ett redan beskattat fastighetsförvärv har däremot inte tagits upp i lagen (jfr prop 1964:75 s 259). Att det oaktat i rättspraxis tillerkänna inskrivningsmyndigheten befogenhet att fatta beslut med den angivna innebörden bör inte komma i fråga; det behov som kan finnas av en sådan ordning kan endast tillgodoses lagstiftningsvägen.
Av det sagda följer att inskrivningsmyndigheten för farit riktigt genom att inte debitera ytterligare stämpelskatt för bolaget.
Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.