NJA 1983 s. 806

I ett vid Sölvesborgs TR anhängiggjort brottmål mellan allmän åklagare och E.J. begärde denne att viss angiven advokat skulle förordnas till offentlig försvarare för honom.

TR:n avslog E.J:s begäran i beslut d 16 maj 1983 med angivande av att talan mot beslutet skulle föras särskilt, att den som ville föra talan mot beslutet skulle inom en vecka från det han erhöll del av beslutet anmäla missnöje hos TR:n och att den som försummade detta ej ägde vidare rätt tilltalan mot beslutet. Beslutet delgavs E.J. d 18 maj 1983.

TR:n (lagmannen Lindgren) avvisade i beslut d 27 maj 1983 av E.J. till TR:n insänd besvärsinlaga på den grunden att E.J. ej i rätt tid anmält missnöje mot beslutet d 16 maj 1983.

E.J. anförde besvär mot avvisningsbeslutet i HovR:n över Skåne och Blekinge.

HovR:n (hovrättslagmannen Elliot samt hovrättsråden Göransson, Schlyter, referent, och Berg) lämnade i slutligt beslut d 27 juni 1983 besvären utan bifall och meddelade fullföljdshänvisning.

E.J. anförde besvär i HD.

Målet föredrogs i anledning av uppkommen fråga om avvisande av besvären.

Föredraganden, RevSekr A. hemställde i betänkande att HD måtte meddela slutligt beslut enligt följande: Det i 54 kap 8 § RB upptagna stadgandet, att talan mot HovR:s beslut ej får föras i dit fullföljd fråga som avses i 49 kap 4 § 1 st 7, gäller också sådant beslut som det är fråga om i målet. HD avvisar därför - fastän HovR:n meddelat fullföljdshänvisning – E,J:s besvärstalan.

HD (JustR:n Holmberg, Erik Nyman, Persson och Ehrner) förordnade att målet skulle företas till handläggning på avdelning för tillståndsprövning.

Referenten, JustR Gregow, var skiljaktig och anförde: Enligt 54 kap 8 § RB får talan inte föras mot HovR:s beslut i dit fullföljd fråga som avses i 49 kap 4 § 1 st 7 samma balk. Sistnämnda bestämmelse avser bl a beslut, varigenom TR under rättegången avslagit begäran om försvarare eller till sådant uppdrag förordnat annan än part föreslagit.

TR:ns beslut d 16 maj 1983 att lämna E.J:s begäran om att viss angiven advokat skulle förordnas till offentlig försvarare utan bifall är av sådan beskaffenhet som åsyftas i 49 kap 4 § 1 st 7 RB. Sedan TR:n genom beslut d 27 maj 1983 avvisat av E.J. anförda besvär över nämnda beslut på den grund att E.J. inte inom föreskriven tid anmält missnöje, har HovR:n i sitt nu överklagade beslut lämnat de besvär som E.J. anfört över beslutet d 27 maj 1983 utan bifall. Fullföljdsförbudet i 54 kap 8 § RB får emellertid anses gälla även sådant beslut. E.J. äger därför inte - fastän HovR:n meddelat fullföljdshänvisning - föra talan mot HovR:ns beslut.

På grund av det anförda avvisar jag E.J:s i HD förda besvärstalan.

JustR Ehrner anförde till utveckling av sin mening: Genom sitt beslut d 16 maj 1983 har TR:n lämnat E.J:s begäran om att viss angiven advokat skulle förordnas till offentlig försvarare för honom utan bifall. Den fråga som detta beslut gäller är av det slag som avses i 49 kap 4 § 1 st 7 RB. Mot beslut under rättegången i sådan fråga skall talan enligt nämnda lagrum föras särskilt genom besvär och enligt 2 st i samma § skall den som vill föra talan mot beslutet anmäla missnöje inom en vecka från det han fick del av detsamma. Försummelse härutinnan medför förlust av talerätten. Enligt 54 kap 8 § RB får talan ej föras mot HovR:s beslut i "dit fullföljd fråga som avses" i bl a "49 kap 4 § första stycket 7" samma balk. Härmed måste enligt ordalagen förstås beslut i sakfrågan, dvs i förevarande fall ställningstagande till E.J:s begäran om att viss advokat skulle utses till offentlig försvarare åt honom.

De besvär som E.J. anfört i HD riktar sig emellertid inte mot ett beslut av HovR:n i nämnda sakfråga. E.J:s besvär mot TR:ns beslut d 16 maj 1983 i den frågan har HovR:n hittills inte prövat. Hans besvär mot detta beslut avvisades nämligen av TR:n genom beslut d 27 maj 1983 på den grunden att E.J. inte ansågs ha inom föreskriven tid anmält missnöje mot beslutet d 16 maj 1983. Det är E.J:s besvär mot TR:ns avvisningsbeslut som HovR:n prövat och lämnat utan bifall i det till HD överklagade beslutet.

TR:ns avvisningsbeslut är ett sådant beslut som åsyftas i 49 kap 9 § RB mot vilket - utan missnöjesanmälan - klagan må föras genom besvär och avser en rent processuell fråga. HovR:ns överklagade beslut i avvisningsfrågan är högre rätts beslut i fråga som dit fullföljts särskilt och är således enligt 17 kap 1 § RB slutligt beslut. Mot sådant beslut av HovR föres enligt huvudregeln i 54 kap 2 § RB talan genom besvär. Undantagen härifrån får anses vara begränsade till vad som uttryckligen anges i 54 kap 6-8 §§ RB. Till de där nämnda undantagen hör inte HovR:s slutliga beslut i anledning av besvär enligt 49 kap 9 § RB, vare sig den sakfråga som TR:ns ursprungliga beslut gällt är sådan som åsyftas i undantagsreglerna eller inte.

På anförda skäl finner jag - utan hinder av HD:s avgörande i rättsfallet NJA 1980 s 474, som avsåg omfattningen av det i 10 § 4 st lagen (1976:206) om felparkeringsavgift stadgade fullföljdsförbudet - att E.J:s besvär skall upptas av HD och föredras på avdelning för tillståndsprövning.

(Mål nr Ö 1173/83)

Vid företagen tillståndsprövning fann HD ej skäl att meddela prövningstillstånd, i följd varav HovR:ns beslut skulle stå fast.