NJA 1984 s. 266

Domslut

Domslut. TR:n dömde S.L. jämlikt 37 § 1 st 1 vapenlagen (1973:1176),

8 kap 1 § BrB och 18, 19, 30 och 31 §§ lagen om tillverkning av drycker m m

för brott mot vapenlagen,stöld och brott mot lagen om tillverkning av drycker m m

till fängelse 2 mån.

I beslag tagna remingtongevär med bajonett, revolver, signalpistol och pipdel med riktmedel förklarades förverkade.

Nämndemannen Wallin var skiljaktig och anförde: Påföljden bör bestämmas till villkorlig dom med hänsyn till vad som i målet blivit upplyst om S.L:s personliga förhållanden. I övrigt var hon ense med majoriteten.

Domskäl

Domskäl. Beträffande åtalen för olaga vapeninnehav är följande att beakta.

I 2 § 1 vapenlagen stadgas, att lagen ej gäller skjutvapen som är tillverkat före år 1890, om inte vapnet är avsett för gastäta enhetspatroner. Åklagaren har i HovR:n förklarat sig icke göra gällande annat än att remingtongeväret är tillverkat före nämnda år och ej heller att det är avsett för ammunition av angivet slag.

Enligt 2 § 3 och 4 vapenlagen gäller lagen ej skjutapparat för signalgivning och ej heller startvapen om inte detta ändrats i syfte att en projektil skall kunna skjutas ut ur vapnet.

Signalpistolen hade enligt vad S.L. uppgivit och åklagaren lämnat obestritt visserligen försetts med en pipa så att den därefter liknade ett skjutvapen, men den hade ej använts som sådant och det hade inte heller varit meningen med förändringen.

I 5 § 2 st vapenlagen stadgas undantag från föreskriften om tillståndsplikt för innehav av skjutvapen i fråga om bl a luftvapen som är avsedda för målskjutning och har en begränsad effekt.

Åklagaren har godtagit S.L:s uppgift att den lösa pipan - 6 mm gevärspipa - hörde till ett luftgevär, och i målet föreligger ingen utredning som visar huruvida den tillhörde ett luftvapen för målskjutning eller ej.

Vid angivna förhållanden finner HovR:n ej klarlagt att S.L:s innehav av remingtongeväret, signalpistolen och den lösa pipan var olovligt i åtalat hänseende. Ifrågavarande åtal skall därför lämnas utan bifall och egendomen skall ej förklaras förverkad.

Såsom TR:n funnit har S.L. gjort sig skyldig till brott genom att inneha revolvern. Vapnet har såvitt visats använts till prydnad och det är utrett att ammunition till vapnet ej finns i handeln. Dessa omständigheter inverkar mildrande. Brottet är likväl inte ringa.

HovR:n fann att åtalet för visst brott mot lagen om tillverkning av drycker m m skulle ogillas.

För den brottslighet som ligger S.L. till last finner HovR:n ej mer ingripande påföljd vara påkallad än villkorlig dom i förening med ett jämförelsevis strängt bötesstraff.

Domslut

Domslut. HovR:n ändrar TR:ns dom på följande sätt.

HovR:n ogillar dels åtalen för olaga vapeninnehav vad gäller ett remingtongevär, en signalpistol och en "6 mm gevärspipa samt yrkandet om förverkande av dessa föremål och en bajonett

dels åtalet för brott mot lagen om tillverkning av drycker m m genom överlåtelse av aktivt kol.

HovR:n dömer S.L. enligt 37 § 1 st 1 vapenlagen,

8 kap 1 § BrB samt 30 § lagen om tillverkning av drycker m m

för olaga vapeninnehav,

stöld och olovlig tillverkning av destillationsapparater m m

till villkorlig dom samt 80 dagsböter å 30 kr.

HovR:n fastställer TR:ns dom i vad därigenom en revolver 9 mm nr 3 968 förklarats förverkad.

Beslagen å ett remingtongevär med bajonett, en signalpistol och en "pipdel med riktmedel" hävs.

Domskäl

Domskäl. Såsom riksåklagaren bestämt sin talan har HD att pröva dels skuldfrågan, såvitt avser remingtongeväret, det cylindriska metallstycket med räfflad pipa och den lösa gevärspipan, dels - vid bifall till talan i nu angiven del - frågan om påföljd för den sammanlagda brottsligheten och frågan om förverkande av nämnda vapen och vapendelar.

Vad först gäller remingtongeväret är att tillämpa stadgandet i 2 § 1 vapenlagen. Enligt detta stadgande i dess lydelse fr o m d 1 april 1982 gäller lagen ej skjutvapen som har tillverkats före år 1890, om inte vapnet är avsett för gastäta enhetspatroner. Före d 1 april 1982 innehöll stadgandet att lagen inte gällde skjutvapen som har tillverkats före år 1860. I målet är utrett att remingtongeväret är tillverkat år 1870 och avsett för gastäta enhetspatroner. Med hänsyn härtill är det med åtalet avsedda innehavet av vapnet olagligt.

Ehuru geväret är underkastat vapenlagens bestämmelser kan det inte anses tillhöra någon av de farligare vapen typerna. Av utredningen framgår att S.L. i början av 1970-talet förvärvade vapnet, som var i mycket dåligt skick, och att han, sedan han putsat upp det, först använde det som prydnad och efter några år förvarade det i ett låst garage. S.L. har uppgivit att han aldrig haft ammunition till geväret, och det är ovisst om det överhuvudtaget går att anskaffa ammunition till det. S.L. har vidare anfört att han med hjälp av en i patronläget infogad lös hylsa, som han själv tillverkat, ibland skjutit s k ollonskott, som endast ger ljudeffekter, med geväret.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter får vad som ligger S.L. till last i denna del anses som ringa brott.

Vad gäller det cylindriska metallstycket med räfflad pipa framgår av utredningen följande. S.L. har själv tillverkat denna anordning genom att svetsa samman ett cylindriskt metalls tycke och en pipa som härrör från ett luftvapen. Föremålets hela längd är ca 35 cm, varav pipan upptar ungefär 19 cm. Anordningen har löst infogats i en signalpistol på så sätt att metallcylindern inpassats i pistolens patronläge. Signalpistolens pipa är kapad, och den med metallcylindern hopfogade pipan sträcker sig därför utanför pistolens pipa. Anordningen kan som sådan inte användas för utskjutning av projektiler, oavsett i vilket vapen den infogas.

Vapenlagen är enligt 1 § 2 st b tillämplig bl a på lösa pipor till skjutvapen, och innehav av sådana pipor kräver i princip tillstånd.

Begreppet pipa i bestämmelsen bör inte fattas så snävt att därmed skulle avses enbart föremål som i befintligt skick omedelbart kan användas för utskjutning av projektiler i ett skjutvapen. Med hänsyn till bestämmelsens syfte att skaffa kontroll över vitala vapendelar bör i allmänhet såsom pipor räknas också pipämnen och andra liknande föremål som efter en endast relativt okomplicerad bearbetning eller ändring kan fås att fungera i ett skjutvapen (jfr rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen d 10 mars 1983, avsnitt 2.1). En sådan definition får anses förenlig med allmänt språkbruk. Det måste antas att den del av den med åtalet avsedda anordningen som utgörs av en räfflad pipa från ett luftvapen utan större svårighet kan skiljas från det cylindriska metallstycket och åter göras användbar. Anordningen i dess helhet bör därför vid tillämpningen av vapenlagen hänföras till pipa till skjutvapen.

Föremålet i fråga kan inte anses som en beståndsdel till den icke tillståndspliktiga signalpistolen utan utgör en lös pipa. Dess främre del härrör visserligen som nämnts från ett luftvapen. Innehav av ett luftvapen som är avsett för målskjutning och har en begränsad effekt är enligt 5 § 2 st vapenlagen inte underkastat tillståndsplikt för personer som har fyllt 18 år, och det är troligt att det här rör sig om ett i denna mening tillståndsfritt vapen. Även om så skulle vara fallet, får emellertid pipan från vapnet anses tillståndspliktig, sedan den varaktigt har skilts från vapnet.

Under nu angivna omständigheter skall åtalet rörande den ifrågavarande pipan (det cylindriska metallstycket med pipa) bifallas. Brottet är dock att anse som ringa.

Vad slutligen gäller den 14 cm långa, lösa gevärspipan har också denna sannolikt hört till ett luftvapen. Oavsett om detta har varit tillståndspliktigt eller ej, är - av skäl som nyss har angetts beträffande metallstycket med pipa - innehavet av den lösa gevärspipan tillståndspliktigt. Också i fråga om denna pipa har alltså S.L. gjort sig skyldig till olaga vapeninnehav; brottet är att bedöma som ringa.

Den omständigheten att S.L. nu fälls till ansvar i ytterligare tre fall av olaga vapeninnehav föranleder inte att HovR:ns påföljdsbestämning bör frångås. Det är inte uppenbart obilligt att förklara remingtongeväret och vapendelarna förverkade.

Domslut

Domslut. HD ändrar endast på det sättet HovR:ns domslut, att HD förklarar S.L. även förfallen till ansvar enligt 37 § 2 st vapenlagen (1973:11 för olaga vapeninnehav, som utgör ringa brott, vad avser ett remingtongevär och två pipor till skjutvapen samt förklarar dessa föremål förverkade.

Referenten, JustR Persson, med vilken JustR Bengtsson instämde, var skiljaktig såvitt avsåg det cylindriska metallstycket med pipa och anförde: Vad gäller det cylindriska metallstycket med räfflad pipa framgår av utredningen följande. S.L. har själv tillverkat denna anordning genom att svetsa samman ett cylindriskt metallstycke och en pipa som troligen härrör från ett luftvapen. Anordningen har löst infogats i en signalpistol på så sätt att metallcylindern inpassats i pistolens patronläge. Signalpistolens pipa är kapad och den med metallcylindern hopfogade pipan sträcker sig därför utanför pistolens pipa.

Åtalet och förverkandeyrkandet avser den sammanfogade anordningen som en enhet. Även om den däri infogade pipan såsom lös vapendel skulle vara att hänföra under 1 § 2 st b vapenlagen, kan den hopsvetsade anordningen inte anses utgöra pipa i detta lagrums mening. Om anordningen vore användbar för skjutning skulle den möjligen kunna hänföras under 1 § 2 st c vapenlagen. I målet är emellertid utrett att anordningen inte kan användas för utskjutning av projektiler, oavsett i vilket vapen den infogas. Med hänsyn härtill är inte heller sistnämnda lagrum tillämpligt. Det bör inte komma i fråga att tillämpa nu berörda bestämmelser analogt.

Vid angivna förhållanden kan åtalet och förverkandeyrkandet i fråga om det cylindriska metallstycket med pipa inte bifallas.

Överröstad härutinnan är jag i övrigt ense med majoriteten.