NJA 1984 s. 472

Domskäl

Skäl. Det av I.N.L. gjorda avståendet avser hälften av de obligationer som upptagits i tilläggsbouppteckningen. För att ett arvsavstående som avser visst förmögenhetsobjekt skall kunna beaktas vid bestämmandet av arvsskatt krävs antingen att den avstående är ensam dödsbodelägare eller att den ifrågavarande egendomen kan hänföras till den avståendes lott. Dödsboet har inte genom företeende av skifteshandling beträffande den i huvudbouppteckningen upptagna egendomen eller på annat sätt visat att de ifrågavarande obligationerna kan hänföras till arvslott tillkommande I.N.L..

Besvären skall därför lämnas utan bifall.

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Dödsboet anförde besvär med samma yrkande som i HovR:n. Dödsboet anförde att formuleringen av arvsavståendet möjligen hade blivit oklar men att det ändå måste anses fullt klart att I.N.L:s avsikt hade varit att avstå från den henne tillkommande delen av värdet på obligationerna.

Kammarkollegiet bestred ändring och anförde: Frågan i målet är om I.N.L. avstått från hälften av obligationerna enligt tilläggsbouppteckningen eller från egendom till ett värde av 6 817 kr. Med den första tolkningen av avståendet är HovR:ns beslut helt korrekt. Med den andra tolkningen är HovR:ns beslut felaktigt och dödsboets besvärstalan bör bifallas. Enligt kollegiets mening talar dödsboets skrifter i HovR:n för att avståendet avsett hälften av obligationerna. Först i HD hävdas att avståendet avsett halva värdet av obligationerna. Mot bakgrund av de tidigare inlagorna verkar detta påstående ej troligt. Kollegiet gör därför gällande att avståendet avsett hälften av obligationerna.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Öhrström, hemställde i betänkande om följande beslut:

Skäl. För att ett avstående från arv skall beaktas vid arvsbeskattningen kräys inte att arvingen har avstått från hela sin rätt till kvarlåtenskapen. Även ett partiellt avstående skall i princip godtas. Detta får emellertid inte vara utformat på ett sätt som får anses förutsätta att arvingen har mottagit sin lott. När det finns flera delägare i boet kan därför i regel ett avstående inte beaktas om det hänför sig till viss i boet ingående egendom (se NJA 1966 s 424). Frågan, om ett avstående skall inverka på skattläggningen, kan sålunda bli beroende av hur det tolkas i detta hänseende. I tveksamma fall synes härvid utgångspunkten böra vara att arvingen endast har åsyftat att avstå från en andel av sin arvslott. Bara om det klart framgår att avståendet innebär ett förfogande över viss bestämd egendom bör det i skatteärendet tolkas i enlighet härmed.

I.N.L. har enligt anteckning i tilläggsbouppteckningen förklarat sig avstå från "detta ytterligare arv", till förmån för sina båda barn. Denna förklaring bör vid skattläggningen inte ges vidare innebörd än att hon avstått från den ökning av hennes arvslott som föranleds av den tillkommande egendomen. Arvsavståendet skall därför beaktas på det sättet att - efter verkställd schematisk bodelning - för vartdera av I.N.L:s båda barn beräknas en arvslott motsvarande en fjärdedel av de nya tillgångarnas värde, dvs 3 408 kr 75 öre. Dessa lotter är fria från arvsskatt.

Slut. Med bifall till besvären förordnar HD, att tilläggsbouppteckningen d 1 okt 1981 efter E.N. inte skall föranleda bestämmande av ytterligare arvsskatt.

HD (JustR:n Hult, Welamson, Knutsson, referent, Persson och Gregow) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.