NJA 1984 s. 600

Efter ansökan om stämning å S.V.P. vid Klippans TR anförde S.F.: S.V.P. förband sig vid köpet att mot erhållande av 10 000 kr till honom återsälja lägenheten, när hon ej längre behövde den. Sedan det framkommit att S.V.P. numera överlåtit bostadsrättslägenheten på annan och därför ej är i stånd att återsälja lägenheten till S.F. i enlighet med parternas överenskommelse, yrkar S.F. förpliktande för S.V.P. att till honom genast utge 265 000 kr, utgörande bostadsrättslägenhetens värde.

S.V.P. förnekade att något villkor om återförsäljning avtalats samt hävdade att S.F. i varje fall på grund av preskription förlorat sin talan mot henne.

S.F. yrkade att TR:n måtte genom mellandom fastställa huruvida det av honom påstådda villkoret om återköp var preskriberat.

TR:n (lagmannen Krouthén) anförde i mellandom d 4 nov 1981: Beträffande preskriptionsfrågan har S.V.P. anfört: Preskriptionstid beräknas från dagen för fordringens tillkomst. Förfallodagen saknar betydelse för beräkning av preskriptionstiden.

Som stöd för nämnda ståndpunkt har S.V.P. åberopat regeringens proposition 1979/80:119 om preskriptionslag m m, s 12, där det såsom andra stycke under rubriken "2 Gällande rätt" och underrubriken "2.1 Preskriptionsförordningen" anföres: "Preskriptionstiden är enligt 1 § 1 st tio år. Tiden räknas från dagen för fordringens tillkomst. Förfallodagen saknar betydelse för beräkning av preskriptionstiden. Förfaller en fordran senare än tio år efter tillkomsten, blir den ändå preskriberad efter tio år, om inte preskriptionsavbrott sker."

S.V.P. har vidare åberopat rättsfallet NJA 1930 s 27.

S.F. har beträffande frågan om preskription anfört: Genom den träffade överenskommelsen har S.F. förvärvat ett villkorat anspråk på motparten. Anspråket är av sådan karaktär att preskriptionsregler ej är tillämpliga därpå. Först när villkoret, motpartens avträdande från lägenheten, inträffat, blir anspråket underkastat sedvanliga preskriptionsregler.

S.F. har härvid hänvisat till Knut Rodhe, Obligationsrätt, 1956, s 650 f och s 665 f.

TR:n, som finner sig böra tillmötesgå S.F:s begäran om mellandom beträffande preskriptionsfrågan, uttalar följande.

S.F. har nederst å det besiktningsutlåtande, som d 10 juni 1958 upprättades med anledning av försäljningen av bostadsrättslägenheten, för hand antecknat: "Flyttar S.V.P. från lägenheten skall den enligt vårt avtal 'Gentlemans agreement' återsäljas till undertecknad för kr 10 000: - samma som vid tillträdet. Stockholm den 10/6 1958. S.F.".

Den utfästelse att vid egen avflyttning återsälja lägenheten till S.F. för 10 000 kr som S.V.P. sålunda må ha lämnat, när hon köpte lägenheten år 1958, anger att köpet under viss förutsättning skall gå åter och kan samtidigt inte anses innefatta fordran som är föremål för preskription enligt KF d 4 mars 1862 om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer.

S.V.P. fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade bifall till sin invändning om preskription.

S.F. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Hellners, hovrättsrådet Rolf Andersson samt adj led Lundström och Per Eriksson, referent) anförde i dom d 1 okt 1982:

S.F. sökte revision och yrkade att HD, med ändring av HovR:ns dom, måtte ogilla S.V.P:s invändning att S.F. på grund av preskription förlorat sin talan mot henne.

S.V.P. bestred ändring.

Betänkande

HD (JustR:n Holmberg, Sven Nyman, Broomé, Gad, referent, och Lind) beslöt dom i enlighet med betänkandet.