NJA 1984 s. 612
Arvsskattemål. Arvinge, som i samma handling avstått dels från 1/5 av arvet till förmån för sin icke arvsberättigade hustru, dels från 1/5 av arvet till förmån för vart och ett av sina tre barn, har inte ansetts genom avståendet till hustrun ha tillträtt och förfogat över arvet i övrigt. Avståendet till förmån för barnen har därför beaktats vid arvsskattens bestämmande.
HovR:n
(Jfr 1966 s 424 och 1967 s 44)
T.F. avled d 15 nov 1981. Bouppteckning efter henne förrättades d 17 febr 1982. Den 12 mars 1982 inkom till Stockholms TR bouppteckningen jämte bilagor, bland dem ett arvsavstående, undertecknat av K-E.F. d 1 dec 1981 med följande lydelse: "Undertecknad avstår härmed 4/5 av mig tillkommande arv efter min avlidna moder fru T.F. att till lika delar fördelas mellan min hustru D.J.F., som erhåller 1/5 av bobehållningen, min dotter K.K.B., född d 2 nov 1958, min son K.K.F., född d 30 juli 1962 och min son H.M.F., född d 24 okt 1964." Som dödsbodelägare fanns antecknade i bouppteckningen sonen K-E.F. och de i arvsavståendet omnämnda personerna.
TR:n registrerade bouppteckningen d 28 juni 1982. I beslut s d uttalade TR:n (tingsfiskalen Espmark) att arvsavståendet inte kunde beaktas i skatteärendet, då avståendet inte följde den legala arvsordningen, samt utlade hela behållningen, 445 102 kr, i en lott för K-E.F. och fastställde arvsskatten till 133 244 kr.
Dödsboet anförde besvär i Svea HovR och yrkade att arvsskatten skulle bestämmas med beaktande av att K-E.F. av det honom tillkommande arvet avstått en femtedel till vart och ett av sina tre barn.
Kammarkollegiet bestred bifall till besvären.
HovR:n (hovrättslagmannen Groll, hovrättsråden Örtegren, referent, och Andersson samt adj led Jalvemyr) anförde i beslut d 13 april 1983:
Domskäl
Skäl. Dödsboet har som grund för sin talan anfört bl a följande. K-E.F. har, innan han tillträtt arvet, avstått bl a från 3/5 av arvet till förmån för sina barn. Till den delen är hans förklaring om avstående giltig och således bindande för honom så att barnen blivit delägare i dödsboet efter farmodern. Att denna andel skall delas mellan barnen efter huvud talet följer av lag och är således en fråga, över vilken K-E.F. ej ägt disponera. Hans uttalande därom torde således sakna betydelse för skattens bestämmande. Härutöver har K-E.F. avstått från 1/5 av arvet till förmån för D.J.F.. Till den delen saknar förklaringen, då hon icke ens villkorligt har rätt till arv efter T.F., betydelse som successionsrättslig handling. Frågan, huruvida bindande löfte om gåva till D.J.F. föreligger, saknar vid arvsskattens bestämmande betydelse.
Kammarkollegiet har anfört: För att ett avstående från arv skall kunna beaktas vid bestämmande av arvsskatt fordras att avståendet inte skett till förmån för andra än den eller dem som enligt den legala arvsordningen står närmast till arv. Sker avståendet däremot med förbehåll som inverkar ändrande på den legala arvsordningen innebär detta att arvingen mottager arvet och disponerar över det. Avståendet kan i sådant fall inte till någon del beaktas vid arvsskattens bestämmande. I förevarande fall har K-E.F. gjort ett partiellt avstående till förmån för dels sina tre barn, dels sin hustru. I sistnämnda hänseende överensstämmer avståendet inte med den legala arvsordningen. På grund härav skall avståendet i sin helhet lämnas utan beaktande vid arvsskattens bestämmande.
Dödsboet har inkommit med påminnelser.
HovR:n gör följande prövning.
Då K-E.F:s avstående av viss del av arvet till sin hustru inte överensstämmer med den legala arvsordningen, innebär detta förordnande att han tillträtt och förfogat över egendomen. Arvsavståendena till förmån för barnen har således inte skett innan K-E.F. tillträtt arvet. På grund härav skall enligt rådande praxis inte heller dessa förordnanden beaktas vid skattläggningen. Besvären skall därför lämnas utan bifall.
HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.
Dödsboet anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan. Dödsboet gjorde gällande, att arvsavståendena till barnen inte skulle bedömas annorlunda än om förklaringarna om avstående av arv upprättats i fyra separata handlingar, riktade ett till hustrun och övriga till vart och ett av de tre barnen.
Kammarkollegiet bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Öhrström, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl. Det av K-E.F. gjorda arvsavståendet till hustrun kan - såsom underinstanserna funnit - inte inverka vid arvsskattens bestämmande.
Såsom K-E.F. gjort gällande bör avståendet till hustrun och avståendena till barnen betraktas som oberoende av varandra oaktat de tecknats i samma handling. K-E.F. kan således inte genom avståendet till hustrun anses ha tillträtt och förfogat över arvet i övrigt. Arvsavståendena till de tre barnen skall därför beaktas i arvsskatteärendet och arvsskatten bestämmas enligt följande:
lott skatt
K-E.F. 178 041 31 290
K.K.B. 89 021 7 350
K.K.F. 89 020 7 350
H.M.F. 89 020 7 350
------- ------
Summa: 445 102 53 340
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD arvsskatten till 53 340 kr.
HD (JustR:n Mannerfelt, Sven Nyman, Bengtsson, referent, Broomé och Gad) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.