NJA 1984 s. 659

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Bjurek) anförde i dom d 28 aug 1981:

Domskäl. L.N. har bestritt ansvar samt uppgivit: Han uppfattade att han under backning stötte emot en bakomvarande parkerad bil. Han steg ur sin bil och tittade på den andra bilen men kunde ej se några skador. Han hade emellertid ej de glasögon på sig med vilka han ser bäst. Han förde därefter fram sin bil några meter och förbi en annan parkerad bil. Där sammanträffade han med en bekant och uppehöll sig där en stund.

S-Å.J. har, hörd som vittne, uppgivit att L.N. efter påkörningen ej stigit ur sin bil utan sittande i densamma sökt förvissa sig om skador uppstått på den påkörda bilen.

TR:n sätter tilltro till vittnets uppgift framför L.N:s eget påstående när det gäller frågan huruvida han stigit ur bilen. Med hänsyn till denna bedömning skall åklagarens talan vinna bifall.

Domslut

Domslut. TR:n dömde L.N. jämlikt 5 § trafikbrottslagen för smitning att böta 15 dagsböter å 60 kr.

Nämndemännen Samuelsson, Strindberg och Kindesjö var skiljaktiga och anförde: Mot L.N:s bestridande är ej styrkt att han suttit kvar i bilen och vid denna bedömning är ej i övrigt styrkt att han gjort sig skyldig till smitning varför vi lämnar åtalet härför utan bifall.

Domskäl

Domskäl. I målet är utrett, att L.N. under backningsmanöver med sin bil törnat emot den bakomvarande bilen och att skada därvid uppkommit på denna.

I frågan huruvida L.N. stigit ur sin bil och granskat den påkörda bilen har liksom vid TR:n hans påstående stått emot vittnet J:s uppgift. HovR:n, som anser det icke kunna helt uteslutas att J tillfälligt haft sin uppmärksamhet riktad åt annat håll, finner sig böra godtaga L.N:s påstående att han stigit ur bilen. Av L.N:s egna uppgifter framgår emellertid att hans besiktning av den påkörda bilen varit flyktig och att han icke kunnat se ordentligt på nära håll med de glasögon han haft på sig. Då L.N. således utan att verkställa en tillräckligt noggrann undersökning avlägsnat sig från platsen, kan han ej undgå ansvar.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

L.N. sökte revision och yrkade frikännande.

Riksåklagaren bestred ändring.

L.N. gjorde gällande, att han med hänsyn till sin förmåga och omständigheterna i övrigt i tillräcklig grad verkställt den undersökning av den bakomvarande bilen som erfordrats av honom. Han påstod att han, om han upptäckt någon skada på bilen, inte skulle ha avlägsnat sig från platsen.

Riksåklagaren anförde i genmäle: Det har ålegat L.N., som uppmärksammat påkörningen, att göra sig underrättad om de skador som uppkommit till följd av påkörningen samt att vidta åtgärder för att underrätta vederbörande fordonsägare om sin identitet. Av L.N:s egna uppgifter, vilka som HovR:n funnit bör ligga till grund för bedömningen i målet, framgår att hans besiktning av den påkörda bilen varit så flyktig att han inte observerat de faktiskt uppkomna skadorna. L.N. har själv uppgivit att en bidragande orsak härtill varit att han inte kunnat se ordentligt på nära håll med de glasögon han vid tillfället hade på sig. Oaktat L.N. således varit medveten om att hans synförmåga vid tillfället varit nedsatt har han uppsåtligen avlägsnat sig från platsen utan att dessförinnan ha gjort något allvarligt menat försök att göra sig underrättad om de skador som vållats av påkörningen. Han har således medvetet hållit sig i okunnighet om följderna av den av honom vållade trafikolyckan. Under angivna förhållanden bör han, såsom HovR:n funnit, ej undgå ansvar i åtalat hänseende.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Nilsson, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande dom: Domskäl. L.N. har i HD bl a anfört: Den skada som uppstod på den bakomvarande bilen visade sig vara ytterst ringa och knappast synlig. För den händelse han skulle ha upptäckt skadan, skulle han inte ha avlägsnat sig från platsen.

Riksåklagaren har hävdat att L.N. inte gjort något allvarligt menat försök att göra sig underrättad om huruvida någon skada hade uppkommit på den bakomvarande bilen och att L.N. sålunda medvetet hållit sig okunnig om följderna av sammanstötningen samt att han därför inte bör undgå ansvar för obehörigt avvikande från trafikolycksplats.

För att vägtrafikant, som varit medveten om att han skapat risk för inträffad skada, skall kunna fällas till ansvar jämlikt 5 § trafikbrottslagen krävs enligt vanliga uppsåtsregler att omständigheterna ger fog för antagande att han skulle ha avvikit från platsen även om han hade varit säker på att skada uppkommit.

Utredningen i målet ger inte tillräckligt stöd för antagande att L.N. medvetet skulle ha hållit sig okunnig om att skada hade uppkommit på den bakomvarande bilen. På grund härav och då riksåklagaren lämnat obestritt L.N:s påstående att han inte skulle ha avlägsnat sig från platsen på det sätt som skedde, om det stått klart för honom att bilen hade skadats, skall åtalet ogillas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut ogillar HD åtalet.

Domskäl

Domskäl. L.N. har i HD anfört bl a att han inte skulle ha avlägsnat sig från platsen, om han upptäckt skadan på den bakomvarande bilen. Riksåklagaren har å sin sida gjort gällande att L.N. medvetet hållit sig i okunnighet om följderna av en av honom vållad trafikolycka och därför inte kan undgå ansvar enligt 5 § trafikbrottslagen.

I målet är fråga om påkörning av ett parkerat fordon. För att trafikolycka i det angivna lagrummets mening skall anses ha uppkommit bör i sådana fall fordras att skada av något slag har orsakats. I detta hänseende krävs uppsåt hos vägtrafikanten (se särskilt NJA 1976 s 6). Om inte denne insett att en trafikolycka inträffat, förutsätts alltså för ansvar att han i vart fall varit medveten om risken härför och att det måste antas, att han skulle ha avvikit från platsen även om han varit säker på att en sådan olycka hänt.

L.N., som stigit ur sin bil och undersökt den andra bilen, har tydligen misstänkt att en skada uppkommit på denna. I målet har emellertid inte ens påståtts vare sig att han märkt skadan eller att han även i sådant fall skulle ha avlägsnat sig från platsen. Åtalet kan därför inte bifallas.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut ogillar HD åtalet.