NJA 1984 s. 738

Fråga om tillämpning av 12 a § 3 st lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling när dödning skett av intecknat skuldebrev.

På ansökan av D.T:s konkursbo meddelade Göteborgs TR d 5 maj 1983 beslut, varigenom vissa angivna skuldebrev dödades med tillämpning av 12 a § lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling. Skuldebreven var intecknade i fast egendom eller tomträtt eller i näringsverksamhet.

Konkursboet m fl ansökte hos inskrivningsmyndigheten i Göteborgs domsaga att inskrivningsmyndigheten beträffande de skuldebrev som var intecknade i fast egendom eller tomträtt skulle utfärda nya pantbrev enligt 10 § 2 st lagen om dödande av förkommen handling. Konkursboet hemställde vidare, att anteckning enligt 10 § 3 st samma lag skulle ske om att nya skuldebrev, som konkursboet utfärdat i stället för de i näringsverksamhet intecknade, medförde den inteckningsrätt som tillkommit de dödade skuldebreven.

Konkursboet gjorde gällande, att den i 12 a § lagen om dödande av förkommen handling intagna bestämmelsen, att ny handling skall ej utfärdas med anledning av dödande enligt denna paragraf, inte skulle gälla vid dödandet av intecknade skuldebrev.

Inskrivningsmyndigheten (rådmannen af Klinteberg) anförde i beslut d 22 juni 1983: TR:n konstaterar, att lydelsen av 12 a § lagen om dödande av förkommen handling innebär ett förbud mot utfärdandet av ny handling enligt denna paragraf och att förarbetena till lagrummet inte ger någon ledning till tolkning av paragrafen. Enligt TR:ns åsikt talar mycket för att lagstiftaren inte beaktat behovet av utfärdande av nya skuldebrev och pantbrev även när dödandet av fordringshandlingarna skett med tillämpning av lagrummet. Vid sådant förhållande och då övertygande klarhet därom inte på annat sätt vunnits anser TR:n inte förutsättningar föreligga att bifalla ansökan.

Konkursboet och medsökande anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade bifall till sin hos inskrivningsmyndigheten gjorda ansökan.

HovR:n (hovrättsråden Nilsson och Ståhlgren samt adj led Rundegren och Abrahamsson, referent) lämnade i beslut d 7 okt 1983 besvären utan bifall.

Konkursboet och medparter anförde besvär och yrkade bifall till ansökningen.

Som grund för sin talan anförde konkursboet bl a: De särskilda problem, som föreligger vid dödning enligt 12 a § av pantbrev och intecknade skuldebrev, har sannolikt inte blivit beaktade vid tillkomsten av UB och tillhörande följdlagstiftning. Det finns goda skäl som talar för att förbudet mot utfärdande av en ny handling inte bör avse pantbrev och intecknade skuldebrev såvitt gäller inteckningsrätten. Tveksamt är om man i bestämmelsen att "ny handling skall ej utfärdas med anledning av dödande enligt denna paragraf" avsett att meddela ett absolut förbud och om man därmed i så fall åsyftat något annat än bankböcker. När lagberedningen icke fann anledning att begränsa bestämmelsen till just motböcker med bank utan fann att denna borde täcka även pantbrev i skepp eller fastighet etc borde texten i 3 st ha givits en annan utformning än den till synes kategoriska förbudskaraktär lagrummet i denna del f n har. Med hänsyn till att 12 a § ej begränsats att avse allenast motböcker med bank utan även omfattar pantbrev - och därmed också äldre inteckningar i fast egendom - bör paragrafen ges en sådan tolkning att lagrummet medger en praktisk användbar utväg att få undanhållna inteckningar dödade enligt denna paragraf och ersatta med nya handlingar i likhet med vad som gäller vid dödning enligt 1-11 § i lagen.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Camitz, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.

HD JustR:n Fredlund, Erik Nyman, Palm, Gad och Lind, referent) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. På ansökan av konkursboet dödade TR:n genom lagakraftvunnet beslut d 5 maj 1983 enligt 12 a § lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling vissa skuldebrev, som var intecknade i fast egendom eller tomträtt eller i näringsverksamhet (företagsinteckning).

I 12 a § 3 st nämnda lag föreskrivs - i motsats till vad som gäller 1 fråga om handling som förstörts eller kommit bort - att ny handling ej skall utfärdas med anledning av dödande enligt denna paragraf. Väl föreligger i vissa fall ett behov av att kunna utfärda en ny handling även när dödning skett med tillämpning av den paragrafen. Bestämmelsen i 3 st lämnar emellertid inte något utrymme för en tillämpning som skulle kunna tillgodose detta behov.

Slut. HD fastställer HovR:ns beslut.