NJA 1984 s. 740
Val av påföljd för försök till försäkringsbedrägeri.
Norrköpings TR
Allmän åklagare yrkade vid Norrköpings TR ansvar å chauffören B.P., född 1957, för försök till bedrägeri enligt följande: Den 14 mars 1983 anmälde B.P. sanningslöst till försäkringsbolaget Skandia i Norrköping att en honom tillhörig personbil stulits i Norrköping, varvid han även åberopade en polisanmälan beträffande biltillgreppet. Enligt anmälan till försäkringsbolaget skulle bilen ha varit försedd med extrautrustning till ett värde av 7 934 kr. B.P., som i slutet av febr 1983 placerat fordonet på Björnsnäsvägen i närheten av Bråviken sedan han tagit bort ifrågavarande extrautrustning, sökte härigenom orättmätigt utfå försäkringsersättning med omkring 8 000 kr.
Domskäl
TR:n (ordf rådmannen Bishop) anförde i dom d 23 aug 1983:
Domskäl. B.P. har erkänt gärningen. Erkännandet stöds av utredningen i målet. Gärningen är att bedöma som åklagaren har gjort.
Av hänsyn till allmän laglydnad bör påföljden för försäkringsbedrägeri i allmänhet bestämmas till fängelse. Särskilda skäl som talar för ett annat påföljdsval har inte framkommit i B.P:s fall. Han bör således dömas till ett kort fängelsestraff.
Domslut
Domslut. TR:n dömde B.P. jämlikt 9 kap 1 och 11 §§ samt 23 kap 1 § BrB för försök till bedrägeri till fängelse 2 mån.
Göta HovR
B.P. fullföljde talan i Göta HovR och yrkade att påföljden måtte bestämmas till villkorlig dom.
Åklagaren bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Åhlén, hovrättsråden Sjögreen, referent, och Rehnberg samt nämndemännen Hermansson och Hernelius) fastställde i dom d 7 dec 1983 TR:ns dom.
HD
B.P. sökte revision och yrkade, att påföljden måtte bestämmas till villkorlig dom, eventuellt i förening med böter.
Riksåklagaren bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (JustR:n Fredlund, Erik Nyman, Broomé, Gad och Lind, referent) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. B.P. har, såsom domstolarna funnit, gjort sig skyldig till försök till bedrägeri.
B.P. har sedan 1977 fast anställning som lastbilschaufför med en årsinkomst som f n uppgår till 96 000 kr. Han bor hos sina föräldrar och lever under ordnade förhållanden. Såsom riksåklagaren har vitsordat inför HD föreligger från individualpreventiv synpunkt förutsättningarna att döma B.P. till villkorlig dom. Frågan är emellertid om hänsynen till allmän laglydnad i detta fall väger så tungt att fängelse likväl bör komma i fråga.
Det är angeläget att med olika medel förebygga försäkringsbedrägerier. Sådant bedrägeri utgör en form av planerad brottslighet som ofta kan vara svår att avslöja. Det förhållandet att den som anmäler en försäkringsskada har att räkna med att försäkringsbolaget vid skaderegleringen gör en granskning av omständigheterna får dock antas utgöra en avhållande faktor. Den ökning av antalet försäkringsbedrägerier som synes ha ägt rum under senare år måste sättas i samband med den allmänna ökningen av förmögenhetsbrotten liksom naturligtvis också med den stora omfattning som sakförsäkringen har fått i vårt land.
När det gäller försäkringsbedrägeri måste på samma sätt som vid de flesta andra brott undersökas vilken påföljd som i det enskilda fallet framstår som den lämpliga med hänsyn till gärningen och gärningsmannens förhållanden. Härvid har man att beakta bl a om gärningen avsett betydande belopp eller utförts på ett förslaget sätt.
Det brott som B.P. har begått kännetecknas inte av någon större förslagenhet. Det blev också snabbt avslöjat efter det att B.P. hade gjort skadeanmälan. Brottet avsåg ett begränsat belopp; hade gärningen fullbordats skulle försäkringsbolaget ha betalat ut omkring 8 000 kr.
På grund av det anförda finner HD att de allmänpreventiva hänsynen i detta fall inte gör sig så starkt gällande att frihetsberövande påföljd bör ifrågakomma. Påföljden bör bestämmas till villkorlig dom, dock förenad med dagsböter.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut beträffande påföljden dömer HD B.P. till villkorlig dom jämte 70 dagsböter om 60 kr.