NJA 1985 s. 22
En föreståndare för en av Systembolagets butiker har vid upprepade tillfällen, i samråd med en av de lastbilschaufförer som anlitats för transport av tomglas från butiken, genom felaktiga uppgifter på de avier som åtföljde lasten förmått AB Vin- och Spritcentralen att tillgodoföra Systembolaget ersättning för ett större antal flaskor än butiken levererat. Efter varje sådan transport har föreståndaren ur butikskassan tagit ett belopp, motsvarande ersättningen för det överskjutande antalet flaskor den dagen. Samtidigt har han i kassaapparaten lagt en lapp där han felaktigt angett att ett lika stort antal tomglas inköpts av butiken. Genom förfarandet har föreståndaren och chauffören tillsammans tillskansat sig ca 48 000 kr. Vid prövning i HD av åtalet mot chauffören uppkommer vissa frågor om brottsrubricering och om vinningsrekvisitet (jfr 1957 s 247). Tillika fråga om påföljden för chauffören.
Göteborgs TR
Allmän åklagare yrkade vid Göteborgs TR ansvar å chauffören J.K. och butikschefen R.N. för grovt bedrägeri enligt följande:
Sedan år 1977 har R.N. innehaft tjänst såsom chef för systembolagets butik vid Vårväderstorget i Göteborg. Bland hans arbetsuppgifter har ingått att övervaka butikens utgående leveranser av tomglas, varvid han ifyllt och till vederbörande chaufför överlämnat en s k tomglasavi, utvisande hur många returglas chauffören vid varje enskilt tillfälle erhållit. Under den nämnda tiden har J.K. innehaft anställning som chaufför och därvid vid ett stort antal tillfällen hämtat returglas vid den butik där R.N. tjänstgjorde. J.K. har avlämnat glasen och avierna i ett magasin i Göteborg, varifrån vidare transport skett till Vin- och Spritcentralens tomglasanläggning i Falkenberg. - Under tiden jan 1981-nov 1982 har R.N., tillsammans och i samråd med J.K., vid 169 tillfällen angivit för stort antal tomglas på de avier som medföljt returglasen. J.K. eller annan chaufför har därefter vidarebefordrat glasen och de felaktiga avierna för vidare transport till Falkenberg. Vid de tillfällen annan chaufför än J.K. själv avhämtat tomglasen har J.K. i förväg underrättat R.N. vilken mängd icke existerande glas denne skulle uppta på avin. - Genom R.N:s och J.K:s förfarande har företrädare för Vin- och Spritcentralen vilseletts att gottskriva den av R.N. företrädda systembutiken tillhopa 53 760 kr för stort belopp, avseende från butiken levererade tomglas. R.N. och J.K. har tillgodogjort sig nämnda belopp genom att R.N. i en av butikskassorna stämplat in fiktiva inköp av tomglas från butikskunder och samtidigt tillgripit motsvarande summa ur kassan. De sålunda av R.N. tillgripna beloppen har därefter delats mellan honom och J.K.. Förfarandet har inneburit vinning för R.N. och J.K. med 53 760 kr samt motsvarande skada för Vin- och Spritcentralen. - Med hänsyn till omfattningen och till att såväl R.N. som J.K. utfört brotten i sin yrkesutövning är deras brottslighet att anse som grov.
AB Vin- och Spritcentralen genom åklagaren yrkade skadestånd av R.N. och J.K. solidariskt med 53 760 kr jämte ränta.
Domskäl
TR:n (ordf t f rådmannen Wikloff) anförde i dom d 1 dec 1982:
Domskäl. Ansvarsfrågan. R.N. har erkänt vad åklagaren lagt honom till last, samt närmare hörd, uppgett: Upprinnelsen till brottsligheten var att R.N. och J.K. började prata om att kontrollen var dålig och att man kunde "skriva vad som helst på tomglasavierna". R.N. kommer inte ihåg vem av dem som först kom upp med förslaget att skriva fel antal tomglas på avierna. Antagligen "växte det fram". R.N. hade för sin del köpt ett radhus och var i behov av extra pengar. Själva förfarandet har gått till på det sätt som åklagaren angett. Från början delade de pengarna lika mellan sig men efter det att J.K. talade om att han blandat in ytterligare en man begärde han och fick två tredjedelar av beloppen, som R.N. tog ut. Pengarna överlämnade R.N. till J.K. i dennes bil på en parkeringsplats utanför butiken vid Vårväderstorget eller också åkte J.K. hem till R.N. under arbetstid och hämtade pengarna i R.N:s förråd. R.N. lade i sådant fall pengarna i ett kuvert. J.K. har även vid åtskilliga tillfällen ringt hem till R.N. på morgonen för att diskutera med R.N. om deras agerande under dagen. - R.N. förstår inte varför J.K. nekar till gärningen, men troligen gör han detta för att skydda en tredje person. R.N. har för sin del inte någon som helst anledning att ljuga om J.K..
J.K. har förnekat gärningen samt uppgett: Han har inte något som helst med R.N:s brottsliga gärning att göra. Han känner R.N. privat och det har hänt att han ringt denne i bostaden samt även besökt honom i hemmet. Han har dock aldrig varit inne i R.N:s förråd när R.N. inte varit hemma. J.K. kan inte förstå varför R.N. ljuger om honom.
På åklagarens begäran har M.N., hustru till R.N., och E.P., syster till R.N., hörts såsom vittnen.
- - -
R.N:s uppgifter vinner stöd av utredningen i målet medan J.K:s uppgifter motsägs av såväl R.N:s som vittnenas berättelser. TR:n finner mot bakgrund härav att det är R.N:s uppgifter som skall läggas till grund för bedömningen av målet. Genom R.N:s uppgifter är det klarlagt att såväl R.N. som J.K. gjort sig skyldiga till den åtalade gärningen. Gärningen är att bedöma som åklagaren angett.
Påföljdsfrågan. Såväl J.K. som R.N. är ostraffade.
I målet har verkställts personundersökning avseende båda två.
Såväl R.N. som J.K. lever under goda sociala förhållanden och ingen av dem har missbruksproblem. Något behov av övervakning föreligger således inte utan påföljden kan av rent individualpreventiva skäl bestämmas till villkorlig dom.
Den brottslighet R.N. och J.K. befunnits skyldiga till har emellertid bedrivits systematiskt under lång tid och rört stora belopp. Brottsligheten har vidare innefattat missbruk av de förtroenden de båda åtnjutit på sina respektive arbeten. Mot bakgrund härav finner TR:n att annan påföljd än fängelse inte bör komma i fråga.
Domslut
Domslut. TR:n dömde envar av R.N. och J.K. jämlikt 9 kap 3 § BrB för grovt bedrägeri till fängelse 6 mån.
R.N. och J.K. förpliktades att solidariskt utge skadestånd till Vin- och Spritcentralen med 53 760 kr jämte ränta.
J.K. och R.N. fullföljde talan i HovR:nför Västra Sverige.
J.K. yrkade att den mot honom förda talan måtte ogillas. I andra hand yrkade han att gärningen inte måtte bedömas som grovt brott och att påföljden i vart fall måtte bestämmas till villkorlig dom jämte böter.
R.N., som hävdade att han inte förrän i aug 1981 börjat ta ut ersättning för inte levererade returglas, yrkade villkorlig dom
samt nedsättning av skadeståndet.
Åkl
och Vin- och Spritcentralen
bestred ändring.
HovR:n (hovrättsråden Jagander och Gislev, hovrättsassessorn Nilsson, referent, samt nämndemännen Gustavsson och Jönsson) anförde i dom d 15 mars 1983:
Domskäl
Domskäl. I HovR:n har R.N., J.K., M.N. och E.P. hörts på nytt. De har därvid i huvudsak vidhållit de uppgifter som antecknats i TR:ns dom.
R.N. har härutöver tillagt följande. Under förundersökningen var han så nedbruten att han var beredd att godta nästan vilka påståenden som helst såvitt gällde omfattningen av den oärliga tomglashanteringen. Inte heller under målets handläggning i TR:n engagerade han sig tillräckligt i denna fråga. Efter TR:ns dom har han emellertid tillsammans med sin hustru försökt att reda ut under vilken tid hanteringen pågick och vilken omfattning den hade. Han har därvid kommit fram till att det var först i aug 1981 som bedrägerierna började. Anledningen till att han tagit fasta på just den tidpunkten är att det då inträffade en viss händelse inom familjen, som också kom att belasta familjens ekonomi. Gör man avdrag för vad R.N. och J.K. beräknats ha tillgodogjort sig före aug 1981 uppgår de ersättningar som man oriktigt tagit ut till 48 240 kr. Även detta belopp är antagligen något för högt. Under hösten 1981 och fram till årsskiftet delade han och J.K. pengarna. Därefter behöll R.N. endast en tredjedel medan J.K. fick återstoden. Sammanlagt har R.N. tillgodogjort sig ca 18 000 kr.
J.K. har till bemötande av påståendet att han hämtat pengar i R.N:s förråd invänt att han ofta haft körningar till en butik belägen i närheten av R.N:s hus och i samband därmed kört in och vänt lastbilen på den gata som finns framför R.N:s hus.
Utredningen i målet grundar sig i huvudsak på de uppgifter som R.N. lämnat. Hans medverkan vid utredningen har präglats av en önskan att bringa klarhet i det inträffade och han synes inte ha velat dra sig undan någon del av ansvaret. Mot denna bakgrund och då R.N. även kunnat ange en särskild omständighet till stöd för sitt påstående att gärningarna begåtts under en mer begränsad tid än vad åtalet omfattar finner HovR:n att vad R.N. härvidlag uppgett måste godtas och därför läggas till grund för bedömningen i målet.
HovR:n finner genom vad R.N. uppgett och utredningen i övrigt styrkt att han och J.K. på sätt åklagaren påstått tagit ut ersättning för returglas, som aldrig inlämnats till systembutiken. Vad gäller omfattningen av bedrägerierna är - såsom ovan upptagits - inte styrkt att R.N. och J.K. oriktigt utfått ersättning för fler returglas än de returglas som de osant uppgett att de inköpt och inlevererat till Vin- och Spritcentralen under tiden fr o m aug 1981 t o m nov 1982. Ersättningen har uppgått till 48 240 kr.
Brottsligheten är sådan att brotten skall bedömas som grova.
Vad angår påföljdsfrågan är den brottslighet varom R.N. och J.K. övertygats sådan att allmänpreventiva skäl med styrka talar för frihetsberövande påföljd.
HovR:n fann på anförda skäl att R.N. borde dömas till villkorlig dom jämte böter.
J.K. har upplyst att hans arbetsgivare, Svelast i Göteborg, yrkat att han skall avskedas från sitt arbete med anledning av att han dömts för ifrågavarande brott samt åberopat protokoll över förhandlingar härom mellan Svelast och J.K:s arbetstagareorganisation. Av protokoll från förhandlingen d 26 jan 1983 framgår att parterna i avvaktan på HovR:ns dom enats om att inte suspendera J.K. men att förhandlingarna därefter skall återupptas.
Det får anses föreligga stor risk för att J.K. efter HovR:ns dom förlorar sitt arbete. Han har genomgående erhållit goda vitsord från de anställningar han haft. Möjligheterna för honom att erhålla annat likartat arbete inom transportbranschen får bedömas som relativt goda. Med hänsyn härtill och då det beträffande J.K. inte föreligger någon annan omständighet som talar mot ett frihetsberövande finner HovR:n inte anledning att frångå den påföljd som TR:n bestämt för honom.
Domslut (beträffande JJ.K.). HovR:n ändrar TR:ns dom på så sätt att HovR:n dels begränsar de brott för vilka J.K. ådöms ansvar till att avse de gärningar som han begått under tiden fro m aug 1981 t o m nov 1982,
dels ock nedsätter det skadestånd som J.K. har att solidariskt med R.N. utge till 48 240 kr jämte ränta.
HovR:n bestämde påföljden för R.N. till villkorlig dom jämte 80 dagsböter å 20 kr och nedsatte skadeståndet.
HD
J.K. (offentlig försvarare och ombud advokaten C-F.F.) sökte revision. I sin revisionsinlaga gjorde han gällande att brotten inte borde betraktas som grova och yrkade att HD, oavsett brottsrubriceringen, måtte bestämma påföljden till villkorlig dom. I en kompletterande inlaga, inkommen efter fullföljdstidens utgång, anförde J.K. att hans yrkande var i första hand frikännande och i andra hand påföljdsändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen Bo Wiegert).
Vid förhandlingen hävdade J.K. att hans revisionstalan skulle anses innefatta yrkande om befrielse från skyldighet att utge skadestånd till Vin- och Spritcentralen.
Riksåklagaren motsatte sig att J.K:s yrkande i skadeståndsdelen prövades.
I ansvarsfrågan bestred riksåklagaren att J.K. frikändes men biträdde yrkandena att brottsligheten skulle bedömas som bedrägeri och att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom.
HD (JustR:n Erik Nyman, Broomé, Gad och Lind) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl.
J.K:s ändringsyrkande i fråga om skadeståndet kan inte anses vara framställt inom föreskriven tid. Yrkandet skall därför avvisas.
I HD har J.K. och förut medtilltalade R.N. - som numera antagit efternamnet T. - hörts på nytt. Båda har i allt väsentligt vidhållit vad de anfört enligt TR:ns och HovR:ns domar. R.T. har tillagt bl a följande.
Genom samtal med J.K. per telefon eller i butiken fick han reda på hur många lastpallar med tomglas han kunde "plussa på" den avi som följde med leveransen. Han vet inte hur J.K. - eller den chaufför J.K. hade talat med - klarade eventuell kontroll vid det magasin där omlastning skedde för vidare befordran till AB Vin- och Spritcentralens anläggning i Falkenberg. En möjlighet är att J.K. ordnade så att "flaggor" från den butik som R.T. förestod sattes fast på pallar som kom från andra butiker. Varje gång som en leverans med "påplussade" pallar hade skett stämplade R.T. senare under dagen in ett uttag i en kassaapparat i butiken och tog motsvarande belopp ur kassan. Uttaget överensstämde med det belopp som han förutsatte att AB Vin- och Spritcentralen skulle komma att tillgodoskriva Systembolagets butik med anledning av felet på avin. Han känner inte till hur avräkning eller betalning mellan AB Vin- och Spritcentralen och Systembolaget skedde. Han skrev själv de lappar om motsvarande "fiktiva" inköp av tomglas från butikskunder som han samtidigt lade in i kassalådan. Ingen kontrollerade hans åtgärder. De belopp som J.K. skulle ha för sin medverkan betalade han till denne vanligen en gång i veckan eller en gång var fjortonde dag, endera direkt eller i kuvert som J.K. hämtade. Uttagen under den aktuella tiden, sept 1981-okt 1982, kan ha rört sig om genomsnittligt ca 850 kr i veckan. De belopp som angetts i HovR:ns dom är ungefärligen riktiga.
Genom R.T:s uppgifter och övrig utredning finner HD styrkt att J.K. på det sätt som angetts i stämningsansökningen tillsammans med R.T. orättmätigt tillskansat sig ca 48 000 kr, av vilket belopp J.K. mottagit omkring 30 000 kr.
Brottsligheten har - i enlighet med åtalspåståendet - av såväl TR:n som HovR:n bedömts som grovt bedrägeri riktat mot AB Vin- och Spritcentralen. Riksåklagaren har förklarat sig inte göra gällande att de gärningar som J.K. har övertygats om i något avseende har riktat sig mot och inneburit skada för Systembolaget.
Det förfarande som har varit riktat mot AB Vin- och Spritcentralen har inneburit att detta bolag genom de felaktiga avierna vilseletts att gottskriva Systembolaget belopp för tomflaskor som aldrig levererats. Härigenom har skada uppkommit för Vin- och Spritcentralen. Samtidigt har transaktionerna inneburit att den brist som före gottskrivningen uppstått genom uttagen ur Systembolagets kassa blivit täckt, och hade R.T. och J.K. undgått upptäckt, skulle de - i enlighet med vad de syftade till - ha gått fria från krav på grund av sin genom uttagen uppkomna skuld till Systembolaget. Gärningarna har därför också inneburit sådan vinning för R.T. och J.K. som avses i 9 kap 1 § BrB. J.K. skall alltså dömas för bedrägeribrott, som emellertid inte är att anse som grova.
Det finns med hänsyn till vad som har kommit fram om J.K:s personliga förhållanden inte skäl att befara att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Hänsyn till allmän laglydnad kan inte anses tala emot att han, som riksåklagaren förordat, erhåller villkorlig dom.
Domslut
Domslut.
HD avvisar J.K:s yrkande om befrielse från skyldighet att utge skadestånd till AB Vin- och Spritcentralen.
Med ändring av HovR:ns domslut i fråga om ansvar för J.K. dömer HD J.K. jämlikt 9 kap 1 § BrB för bedrägeri och bestämmer påföljden för hans brottslighet till villkorlig dom.
Referenten, JustR Palm, var av skiljaktig mening såvitt avsåg motiveringen och anförde: Jag instämmer i vad majoriteten har yttrat i domskälen utom i fråga om det stycke som börjar med orden "Det förfarande" och slutar med orden "som grova.", vilket stycke jag anser bör ersättas med följande stycke.
"Det förfarande som har varit riktat mot AB Vin- och Spritcentralen har inneburit att detta bolag genom de felaktiga avierna vilseletts att gottskriva Systembolaget belopp för tomflaskor som aldrig levererats. Härigenom har skada uppkommit för Vin- och Spritcentralen. Samtidigt har transaktionerna inneburit att den brist som före gottskrivningen uppstått genom uttagen ur Systembolagets kassa blivit täckt. Den vinning som således uppkommit för Systembolaget har innefattats i R.T:s och J.K:s brottsplan som ett led i åtgärderna för att undgå upptäckt. Förfarandet har alltså inneburit sådan avsiktlig vinning för annan än gärningsmannen som enligt 23 kap 7 § BrB skall likställas med vinning för denne. J.K. skall därför dömas för bedrägeribrott, som emellertid inte är att anse som grova."