NJA 1985 s. 304

Domskäl

Skäl. Enligt de av C.W. i målet åberopade köpekontrakten har C.W. sålt ifrågavarande husvagnar till M.K. på kredit med förbehåll om återtaganderätt. På köpekontraktet avseende husvagnen med registreringsnummer (registrerings nr uteslutet här) förekommer dock även B-E.K:s namn på köparsidan. C.W:s påstående om sina restfordringar enligt kontrakten har inte bestritts i målet.

Husvagnarna har utmätts hos M.K:s make B-E.K. för dennes skulder till staten. Varken M.K. eller B-E.K. har överklagat utmätningarna.

HovR:n har, i anledning av C.W:s besvär över utmätningarna, ansett C.W:s rätt till husvagnarna enligt köpekontrakten inte utgöra hinder mot utmätning av dessa.

Det förhållandet att utmätning av husvagnarna till följd av UB:s bestämmelser om utmätning av egendom i makars gemensamma besittning kunnat ske för B-E.K:s skulder, innebär inte att B-E.K. i förhållande till C.W. utan vidare kan anses ha en bättre rätt till husvagnarna än den som enligt köpekontrakten tillkommer M.K.. För detta krävs att B.E.K. vid förvärv av husvagnarna saknat kännedom om C.W:s rätt enligt kontrakten på det sätt som krävs för godtrosförvärv. Anledning till att så skett förekommer inte. Vid sådant förhållande gäller återtagandeförbehållen gentemot B-E.K. och dennes borgenärer. Försäljning av husvagnarna hade därför utan C.W:s samtycke bort ske endast om köpeskillingarna förslagit till betalning av C.W:s restfordringar.

Enligt 14 kap 1 § UB kan köpare, som är i god tro, vid exekutiv försäljning göra godtrosförvärv oaktat försäljningen ännu inte vunnit laga kraft. Köparen är dock inte skyddad om försäljningen, såsom här är fallet, skall upphävas på grund av att kronofogdemyndigheten förfarit felaktigt.

På grund av vad sålunda anförts skall de överklagade exekutiva försäljningarna undanröjas och målet visas åter till kronofogdemyndigheten för erforderlig handläggning.

HovR:ns avgörande. HovR:n undanröjer överklagade försäljningarna och visar målet åter till kronofogdemyndigheten för erforderlig handläggning.

C.R. (ombud advokaten S.E.) anförde besvär och yrkade att HD måtte undanröja HovR:ns beslut om återförvisning såvitt angick den av henne förvärvade husvagnen med registreringsnummer (registrerings nr uteslutet här).

C.W. (ombud advokaten M.B.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Forsström, hemställde i betänkande att HD måtte meddela beslut enligt följande: Skäl. M.K. köpte husvagnen på avbetalning av C.W. under förbehåll om återtaganderätt för denne. Vid utmätning för M.K:s makes - B-E.K:s - skulder har kronofogdemyndigheten ansett att B-E.K. var ägare till husvagnen. Husvagnen har därefter försålts till C.R. på exekutiv auktion utan att föreskrifterna i 9 kap 10 § UB iakttagits.

Möjligheten att få utmätning i gods som köpts på avbetalning med förbehåll om återtaganderätt för säljaren infördes i UB. I samband härmed anfördes att syftet var att göra avbetalningsköparen tillkommande övervärde tillgängligt för köparens borgenärer. Härvid betonades att avbetalningssäljarens - kreditgivarens - rätt skulle skyddas genom att försäljningen av det utmätta avbetalningsgodset fick ske endast om köpeskillingen förslog till att betala kreditgivarens fordran eller att försäljningen skedde med kreditgivarens samtycke med förbehåll för hans rätt enligt kreditavtalet, dvs att exekutivköparen övertog avbetalningsköparens skyldigheter gentemot kreditgivaren.

I förevarande fall har B-E.K. ansetts vara ägare till den utmätta husvagnen. Därmed måste avses att B-E.K. skall anses ha köpt husvagnen på avbetalning av C.W. under förbehåll om återtaganderätt för denne. 9 kap 10 § UB har därför, såsom HovR:n funnit, varit tillämplig.

Frågan uppkommer då om C.R., som ostridigt varit i god tro, ändock är skyddad i sitt förvärv. Av förarbeten och kommentar till 14 kap 1 § UB framgår att exekutivköpare, som är i god tro när han tar lösöre i sin besittning, inte är skyddad om utmätningsgäldenären eller annan intressent överklagar försäljningen t ex därför att kronofogdemyndigheten har förfarit felaktigt. I sådant fall skall exekutivköparen återställa egendomen om klaganden vinner bifall till besvären och skall därvid exekutivköparen återfå vad han betalat (prop 1980/81:8 s 1226, Walin m fl, Utsökningsbalken m m (1982) s 492).

Eftersom föreskrifterna i 9 kap 10 § UB inte har iakttagits vid den exekutiva försäljningen och då vad C.R. anfört om att hon förvärvat egendomen i god tro inte föranleder annan bedömning skall den exekutiva försäljningen undanröjas.

Slut. HD fastställer HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Höglund, Brundin, Vängby och Lind) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Den i målet i HD aktuella husvagnen (registrerings nr uteslutet här) köptes ostridigt av M.K. på kredit av C.W. under förbehåll om återtaganderätt för denne. Vid utmätning hos B-E.K. - som är gift med M.K. - utmättes husvagnen för B-E.K:s skulder. Husvagnen såldes därefter till C.R. på exekutiv auktion utan iakttagande av C.W:s återtaganderätt. C.R. fick husvagnen i sin besittning och hon var därvid ostridigt i god tro i fråga om förhandenvaron av återtagandeförbehåll.

Enligt 9 kap 10 § 1 st UB får utmätt egendom, som gäldenären förvärvat på kredit under förbehåll om återtaganderätt för kreditgivaren, säljas endast om köpeskillingen förslår till betalning av kreditgivarens fordran eller försäljningen med kreditgivarens samtycke i målet sker med förbehåll för hans rätt enligt avtalet.

Utredningen i målet ger inte anledning till antagande att B-E.K. i förhållande till C.W. förvärvat bättre rätt till husvagnen än sin hustru. Vid försäljningen av vagnen borde därför 9 kap 10 § UB ha iakttagits.

Frågan i målet är om C.W. skall kunna få den exekutiva auktionen undanröjd på den grunden att kronofogdemyndigheten åsidosatt 9 kap 10 § UB eller om auktionen skall stå fast till följd av att C.R. gjort ett godtrosförvärv med verkan att återtagandeförbehållet inte gäller gentemot henne.

I 14 kap 1 § UB föreskrivs att exekutiv försäljning ger köparen samma rätt till den sålda egendomen som frivillig försäljning, om ej annat följer av vad som sägs i kapitlet (övriga bestämmelser i kapitlet saknar betydelse i målet). Under förarbetena till lagrummet diskuterades frågan huruvida godtrosförvärv skulle kunna göras genom förvärv på exekutiv auktion utan hinder av att auktionen inte vunnit laga kraft (se prop 1980/81:8 s 1143 ff och 1223 ff). Föredragande statsrådet god tog därvid ett förslag av lagrådet att godtrosförvärv av lösöre skulle kunna äga rum genom exekutiv försäljning utan avvaktan på att försäljningen vann laga kraft. Detta ledde till att ett i den till lagrådet remitterade lagtexten uppställt krav på att försäljningen skulle ha vunnit laga kraft slopades.

Lydelsen av 14 kap 1 § UB och vad som förekommit under förarbetena till lagrummet leder till slutsatsen att tredje man kan göra godtrosförvärv genom köp vid exekutiv försäljning enligt samma regler som om det hade varit fråga om en frivillig försäljning. Eftersom C.R:s förvärv ostridigt uppfyller de krav som i rättstillämpningen uppställs för giltigt godtrosförvärv vid frivilliga överlåtelser, synes försäljningen inte kunna undanröjas.

Under förarbetena vidhöll emellertid föredragande statsrådet sin uppfattning att, om föreskrifter rörande själva förfarandet åsidosatts, frågan om försäljningens verkningar blev avgjord först när försäljningen vunnit laga kraft (a prop s 1224 jfr s 1225). Fråga uppkommer därmed om 9 kap 10 § UB innefattar en sådan föreskrift om själva förfarandet.

Bestämmelserna i 9 kap 10 § UB är, liksom många andra stadganden i balken, utformade som handlingsregler för kronofogdemyndigheten. Bestämmelserna syftar i första hand till att skydda den säkerhetsrätt en kreditgivare får genom att sälja egendom med förbehåll om återtaganderätt. De skall ses mot bakgrund av att utmätning av egendomen hos köparen sker som en sakutmätning; förfarandet avses ske på samma sätt som vid utmätning av egendom som gäldenären har pantsatt till tredje man.

Innebörden av nämnda bestämmelser skiljer sig inte principiellt från andra regler i UB, som syftar till att skydda äganderätt eller begränsad sakrätt som tillkommer tredje man. Från saklig synpunkt finns inte någon anledning att vid bedömandet av den exekutiva försäljningens verkningar skilja mellan anspråk på äganderätt eller begränsad sakrätt, å ena, och säkerhetsrätt i form av återtagandeförbehåll, å andra sidan. Att säkerhetsrätten skulle ha särbehandlats och givits ett längre gående skydd enligt balken än anspråk på äganderätt förefaller mindre troligt.

Det anförda visar att 9 kap 10 § UB inte kan uppfattas som en sådan renodlad regel om själva det exekutiva förfarandet som föredragande statsrådet åsyftade när han uttalade att frågan om verkan av felaktighet i själva förfarandet blev slutligt avgjord först genom att försäljningen vann laga kraft.

I enlighet med det anförda finner HD att försäljningen skall stå fast.

Slut. Med ändring av HovR:ns beslut förklarar HD att den exekutiva försäljningen av husvagnen med registreringsnummer (registrerings nr uteslutet här) skall stå fast.

Referenten, JustR Sven Nyman var av skiljaktig mening och anförde: Den i målet i HD aktuella husvagnen (registrerings nr uteslutet här) köptes ostridigt av M.K. på kredit av C.W. under förbehåll om återtaganderätt för denne. Vid utmätning hos B-E.K. - som är gift med M.K. - utmättes husvagnen för B-E.K:s skulder. Husvagnen såldes därefter till C.R. på exekutiv auktion. Föreskriften i 9 kap 10 § 1 st UB om försäljning av egendom som innehas under förbehåll om återtaganderätt tillämpades inte vid auktionen. C.R. fick husvagnen i sin besittning och hon var därvid ostridigt i god tro i fråga om förhandenvaron av återtagandeförbehållet.

Enligt nyssnämnda föreskrift får uttmätt egendom som gäldenären förvärvat på kredit under förbehåll om återtaganderätt för kreditgivaren säljas endast om köpeskillingen förslår till betalning av kreditgivarens fordran eller försäljningen med kreditgivarens samtycke i målet sker med förbehåll för hans rätt enligt avtalet.

Utredningen i målet ger inte anledning till antagande att B-E.K. i förhållande till C.W. förvärvat bättre rätt till husvagnen än sin hustru. Vid försäljningen av vagnen borde därför 9 kap 10 § UB ha tillämpats.

Frågan i målet är om C.W. skall kunna få den exekutiva auktionen undanröjd på den grunden att kronofogdemyndigheten åsidosatt 9 kap 10 § UB eller om auktionen skall stå fast till följd av att C.R. gjort ett godtrosförvärv med verkan att återtagandeförbehållet inte gäller gentemot henne.

Exekutiv försäljning är att betrakta som en offentligrättslig förrättning vilken i princip inte medför definitiv verkan förrän den vunnit laga kraft. Bestämmelsen i 14 kap 1 § UB att exekutiv försäljning ger köparen samma rätt till den sålda egendomen som frivillig försäljning, medför dock att talan om upphävande av en exekutiv auktion inte med framgång kan föras mot en exekutivköpare i god tro om klaganden som grund för sin talan endast åberopar att han har t ex äganderätt eller begränsad sakrätt till den sålda egendomen. Föredragande statsrådet har emellertid vid sitt bemötande av kritik som lagrådet framfört mot den i lagrådsremissen föreslagna lydelsen av bestämmelsen fasthållit vid att när ett fel har förekommit i samband med en exekutiv försäljning vederbörande sakägare skall genom besvär över försäljningen kunna få rättelse till stånd oavsett exekutivköparens goda tro (a prop s 1224 ff; jfr även Walins m fl kommentar till utsökningsbalken s 493 och Gregow, Utsökningsrätt, s 234). Departementschefens inställning torde ha sin grund främst i det förhållandet att han inte ansett sig kunna acceptera det generella ersättningsansvar för staten som enligt hans uppfattning skulle följa om exekutivköparen i princip blev skyddad mot anspråk från tredje man som förlorat sin rätt (a prop s 713 f, jrf även s 711).

Med hänsyn till det anförda bör ordalydelsen av 14 kap 1 § UB inte anses utesluta möjligheten för sakägare att gentemot godtroende exekutivköpare få bifall till en talan om hävande av exekutiv försäljning på den grund att felaktigheter förekommit i förfarandet.

Som exempel på fel har föredraganden nämnt att kungörandet av en auktion eller underrättandet av sakägarna inte skett i behörig ordning eller att auktionsförrättaren oriktigt bedömt möjligheten att vid ett senare försäljningstillfälle uppnå en avsevärt högre köpeskilling än den bjudna. De nämnda felen utgör fall av åsidosättande av rena handlingsregler för kronofogdemyndigheten. Fråga uppkommer då hur fall som det förevarande skall behandlas där lagrummet - 9 kap 10 § UB - väl har formen av en handlingsregel för kronofogdemyndigheten men samtidigt ger besked om den rätt som vid den exekutiva försäljningen tillkommer kreditgivare som under förbehåll om återtaganderätt överlåtit den utmätta egendom som skall säljas.

Bakom föredragandens ståndpunktstagande torde ligga uppfattningen att god tro hos en exekutivköpare överhuvudtaget inte skall kunna läka fel i det offentligrättsliga exekutiva förfarandet. Till förfarandet får i ifrågavarande hänseende räknas allt vad kronofogden har att iaktta enligt uttryckliga regler om hur försäljning skall ske. Med hänsyn härtill bör även åsidosättandet av en handlingsregel för kronofogdemyndigheten av den beskaffenhet varom nu är fråga kunna leda till att försäljningen hävs.

Av utredningen framgår att kronofogdemyndigheten underlåtit tillämpa bestämmelserna i 9 kap 10 § UB. Det förelupna felet är av sådan beskaffenhet att den exekutiva försäljningen skall undanröjas oaktat C.R. förvärvat husvagnen utan vetskap om ägareförbehållet.

På grund av det anförda fastställer jag det slut HovR:ns beslut innehåller.