NJA 1985 s. 436

Genom äktenskapsförord daterat d 29 mars 1982 överlät G.J. fastigheten Göstorp 1:9 i Madesjö socken, Nybro kommun, såsom gåva till sin hustru A.J.. Gåvan överläts på villkor att hustrun åtog sig att solidariskt med maken överta det personliga betalningsansvaret för å fastigheten vilande lån om sammanlagt 366 174 kr. Betalningsansvaret hade tidigare åvilat G.J. ensam. A.J. skulle vidare till maken överlämna en revers om 15 000 kr att betalas tre månader efter uppsägning. Gåvans skattepliktiga värde angavs till 41 913 kr.

På ansökan av A.J. beviljade inskrivningsmyndigheten i Kalmar domsaga (tingsnotarien Hesselgren) genom beslut d 19 maj 1982 A.J. lagfart på fastigheten och fastställde, sedan det antecknats att fastighetens taxeringsvärde uppgick till 240 000 kr, stämpelskatt för förvärvet till 5 715 kr under anförande att förvärvet vid tillämpning av 3 § 3 st stämpelskattelagen (1964:308) skulle anses huvudsakligen som köp eftersom vederlaget för gåvan översteg 85 procent av taxeringsvärdet.

A.J. anförde besvär i Göta HovR och yrkade att HovR:n måtte befria henne från skyldigheten att erlägga stämpelskatt samt berättiga henne att återfå 5 715 kr jämte lagstadgad ränta.

Kammarkollegiet bestred bifall till besvären.

HovR:n (hovrättslagmannen Ekblad samt hovrättsråden Lindstam och Paulsson-Nordling) anförde i slutligt beslut d 15 juni 1983:

Skäl. A.J. har i HovR:n anfört bl a: Laglig grund saknas för annan fördelning av betalningsskyldigheten mellan flera gäldenärer, som är solidariskt ansvariga, än efter huvudtalet. Följaktligen skall hälften av den fastigheten åvilande gälden, 183 087 kr, anses vara hennes åtagande i samband med föreliggande fång, vartill skall läggas den utfärdade reversen om 15 000 kr. Detta innebär, att det sammanlagda vederlag hon utgivit för gåvan av fastigheten är 198 087 kr eller 82,5 procent av taxeringsvärdet. Förvärvet är därför enligt 3 § 3 st stämpelskattelagen (1964:308) att anse som gåva.

Kammarkollegiet har andragit: A.J. har åtagit sig det personliga betalningsansvaret för all i fastigheten intecknad gäld. Även om G.J. solidariskt kvarstår som ansvarig för gälden medför inte detta att transaktionen när det gäller stämpelskatt skall bedömas som gåva. Härvid får man utgå från storleken av den gäld som gåvotagaren övertagit.

Vid bedömande av ett förvärvs beskaffenhet av köp eller gåva bör enligt HovR:ns mening såsom utgående vederlag anses det betalningsansvar som enligt fångeshandlingen kan komma att vila på förvärvaren av fastigheten. Då betalningsskyldighet kan åläggas A.J. för all fastigheten åvilande gäld finner HovR:n att inskrivningsmyndigheten förfarit riktigt vid stämpelskattens uttagande. Besvären skall därför lämnas utan bifall.

HovR:ns beslut. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Referenten, hovrättsrådet Nilsson, var av skiljaktig mening och anförde: Genom det ifrågavarande äktenskapsförordet överlät G.J. såsom gåva till sin hustru A.J. den honom tillhöriga fastigheten Göstorp 1:9. Som villkor för gåvan angavs i handlingen bl a följande. För den skuld som åvilade fastigheten enligt tre närmare angivna lån å tillhopa 366 174 kr och för vilka inteckning om sammanlagt 338 000 kr beviljats och för vilka G.J. då ensam svarade, skulle A.J. åtaga sig fortsättningsvis att tillsammans med G.J., solidariskt med denne, övertaga det personliga betalningsansvaret. A.J. skulle vidare till G.J. överlämna en revers om 15 000 kr att betalas tre månader efter uppsägning. Då fastighetens taxeringsvärde för år 1981 var 240 000 kr skulle gåvans skattepliktiga värde bli 240 000 - 183 087 - 15 000 = 41 913 kr.

Vid bedömande av ett förvärvs beskaffenhet av köp eller gåva i stämpelskattehänseende respektive gåvoskattehänseende uppkom mer i förevarande fall frågan om utgående vederlag skall bedömas utgöra antingen det betalningsansvar som i första hand enligt fångeshandlingen kan komma att träffa fastigheten såsom pant för den skuld vilken graverar fastigheten oberoende av vem av givare och gåvotagare som bär det personliga betalningsansvaret för skulden eller endast det betalningsansvar som efter regress enligt 2 § 2 st skuldebrevslagen mellan solidariskt betalningsskyldiga skulle komma att slutligt stanna å den som mottagit fastigheten i gåva. Med hänsyn till de villkor som angivits för ifrågavarande gåva synes givare och gåvotagare med gåvan endast ha avsett att dem inbördes överföra värden motsvarande fastighetens värde fråndraget halva gälden och reversens belopp. Överlåtelsens karaktär av gåva innebär därvid att betalningsansvaret givare och gåvotagare emellan har reglerats i gåvohandlingen och att det följaktligen är det slutliga ansvaret som skall beaktas. Överlåtelsen av fastigheten på de villkor som skett är därför enligt min mening att anse som gåva. Med ändring av inskrivningsmyndighetens beslut förklarar jag därför att stämpelskatt icke skall utgå och berättigar A.J. att genom LSt:n i Kalmar län återfå vad hon må ha erlagt i stämpelskatt jämte lagstadgad ränta.

A.J. (ombud advokaten I.J.) anförde besvär och yrkade att HD måtte undanröja skyldigheten för henne att erlägga stämpelskatt samt berättiga henne att återfå 5 715 kr jämte lagstadgad ränta.

Kammarkollegiet bestred bifall till besvären.

Betänkande

HD (JustR:n Erik Nyman, Vängby, Palm, Magnusson och Beckman, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.