Lag (1936:81) om skuldebrev

Departement
Justitiedepartementet L2
Utfärdad
1936-03-27
Ändring införd
SFS 1936:81 i lydelse enligt SFS 2016:678
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-08-19

1 kap. Allmänna bestämmelser

  • NJA 1992 s. 263:I mål om fordran på grund av inköp med användande av kontokort har kontokortsinnehavaren invänt att de av kontokortsföretaget åberopade inköpsnotorna var falska. Det har ansetts åvila kontokortsinnehavaren att göra åtminstone antagligt att det förelåg en förfalskning, underskrifts- eller innehållsförfalskning. Om detta krav uppfyllts fordras för bifall till kontokortsföretagets talan att det visar att inköpsnotan är äkta.

1 §  Utfärdar någon skuldebrev, svare han för sin förskrivning; dock äge han, där ej annat må anses avtalat, utan hinder av förskrivningen göra gällande invändningar beträffande rättsförhållande som föranlett handlingens utfärdande.

  • NJA 1999 s. 793:Banken A har överfört ett belopp från företaget B:s konto i banken C till företaget D:s konto hos A samt krediterat sistnämnda konto med beloppet. Sedan C därefter vägrat att godta överföringen, har A debiterat D:s konto med beloppet samt vägrat att utbetala detta till D. Frågor om bl a betydelsen av kontots kreditering, A:s möjlighet att rätta denna och relevansen av bristande förutsättningar på A:s sida.

2 §  Är skuldebrev utfärdat av flere utan förbehåll om delad ansvarighet, svare de en för alla och alla för en för vad förskrivet är.

Där någon av dem betalt gälden, äge han att av varje medgäldenär utkräva dennes andel. Har någon medgäldenär kommit på uppenbart obestånd eller är hans vistelseort okänd, gälde envar av de övriga så stor del av bristen som på honom belöper. Lag samma vare, där den som betalt gälden krävt medgäldenär å dennes andel eller på ändamålsenligt sätt avsänt meddelande om kravet, och betalning ej därefter ingått inom fjorton dagar.

  • NJA 2012 s. 804:Gåva? Bevisbörda och beviskrav för påstående om efterskänkande av regressanspråk vid solidarisk betalningsskyldighet när medgäldenärerna är närstående.
  • NJA 2016 s. 1176:Solidariskt ansvar för penningskuld. En borgenär, som efterger sin fordran mot en gäldenär utan övriga gäldenärers samtycke, kan som utgångspunkt inte längre göra gällande medgäldenärernas ansvar för gäldenärens andel, i den utsträckning som gäldenären befrias genom eftergiften.
  • NJA 1985 s. 436:Stämpelskattemål. Vid bedömande av om förvärv av fastighet skall anses som gåva eller köp uppkommer fråga om betydelsen av förvärvarens åtagande att solidariskt med överlåtaren svara för fastigheten åvilande gäld.
  • NJA 2000 s. 667:Sedan A och B var för sig ställt pantsäkerhet för C:s lån i en bank, har banken gjort sig fullt betald ur den av B ställda panten och återlämnat A:s pant till denne. Fråga om regressrätt för B. Tillika fråga om avtal mellan A och B, enligt vilket B skulle avstå från regressrätt, kan göras gällande mot B:s konkursbo.

3 §  Är ej bestämt var betalningen skall erläggas, varde den fullgjord i borgenärens bostad. Driver han handel eller annan rörelse, skall betalningen fullgöras i affärslokalen. Flyttar borgenären från ett land till ett annat, eller övergår fordringen till borgenär i annat land, skall betalningen likväl erläggas å den ort som förut var betalningsort.

Borgenären äge att, inom det land där betalning skall erläggas, anvisa annan betalningsort än nyss sagts, där detta ej medför väsentlig olägenhet eller kostnad för gäldenären.

Har borgenären flyttat eller fordringen övergått till annan borgenär, och saknar gäldenären kännedom om var betalning i ty fall skall erläggas, äge borgenären ej tala å dröjsmål med betalningen som därav föranledes; och svare han för kostnad och skada som tillskyndats gäldenären därigenom att förändringen ej varit denne kunnig.

4 §  Utgivas i större antal obligationer eller andra skuldebrev som uppenbarligen äro avsedda för den allmänna rörelsen, varde, där ej annat förbehåll träffats, betalningen fullgjord i gäldenärens affärslokal.

Detsamma gäller i fråga om insättningsbevis som utfärdats av bank, kreditmarknadsföretag eller företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet. Lag (2004:419).

Prop. 2003/04:99: Det är rimligt att kreditmarknadsföretag och företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:000) om inlåningsverksamhet likabehandlas med bank i aktuell bestämmelse.

Begreppen bank och kreditmarknadsföretag används såsom dessa närmare definieras i lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse.

Begreppet motbok förekommer ...

5 §  Är förfallotid ej avtalad, vare gäldenären pliktig att infria skuldebrevet när borgenären det fordrar och äge rätt att betala så snart han själv vill. Räntebetalning varde, så länge huvudstolen ej är förfallen, fullgjord årligen å dag som efter kalendern motsvarar dagen för skuldebrevets utfärdande.

Inträffar skuldebrevs förfallotid på söndag eller annan allmän helgdag, anses nästa söckendag såsom förfallodag. Detsamma gäller, när skuldebrev lyder på betalning inom viss tid, vars sista dag är allmän helgdag. Likställda med allmän helgdag äro enligt denna lag lördagar samt midsommarafton, julafton och nyårsafton. Lag (1974:759).

6 §  I fråga om ränta på grund av skuldebrev gälla bestämmelserna i räntelagen (1975:635). Lag (1975:639).

  • NJA 1991 s. 217:Utbetalning från bankkonto skedde först mellan en och en halv och två timmar efter det att begäran därom framställts. Dröjsmål med betalningen har ansetts föreligga och banken har oberoende av vållande funnits skyldig att ersätta av dröjsmålet förorsakad förutsebar skada.

7 §  Är skuldebrev ställt att betalas i myntslag som icke är gångbart å den ort där betalningen sker, må, där ej annat förbehåll träffats, skulden gäldas i ortens mynt efter värdet å betalningsdagen.

Varder skuldebrev å myntslag som ej är gångbart å den ort där betalning skall ske icke i rätt tid infriat, och har kursen å det utländska myntslaget där fallit, äge borgenären kräva betalning i ortens mynt efter kursen å den dag då betalning hade bort erläggas. Föranleda omständigheterna annan beräkning av den skada borgenären må hava lidit genom kursfallet, varde betalningen därefter lämpad. Kan det antagas att borgenären ej av kursfallet haft skada, gälle vad i första stycket är sagt. Beror dröjsmålet av borgenären, eller av lagbud, avbrott i den allmänna samfärdseln eller liknande oöverstigligt hinder, som ej bort av gäldenären tagas i beräkning vid skuldebrevets utfärdande, äge första stycket ock tillämpning.

8 § Har upphävts genom Lag (1976:189).

9 §  Varder skuldebrev annorledes än genom gåva överlåtet å annan, svare överlåtaren för fordringens giltighet, utan så är att den till vilken fordringen överläts ägde kännedom om att den var ogiltig eller hade skälig anledning till misstanke därom.

För gäldenärens vederhäftighet svare överlåtaren ej utan att han åtagit sig det.

10 §  Vad i denna lag sägs om överlåtelse av skuldebrev gälle ock i fråga om pantsättning av dylik handling.

  • NJA 1986 s. 44:Sedan ett avbetalningskontrakt i konsumentförhållande avseende en bil pantförskrivits, erlade köparen betalning inte till panthavaren utan till säljaren. 10 § 1 st konsumentkreditlagen (1977:981) har ansetts inte vara tillämpligt. Tillika fråga om köparen var i god tro angående säljarens behörighet att uppbära betalningen. 29 §, jämförd med 10 §, lagen (1936:81) om skuldebrev.
  • NJA 2000 s. 78:En konkursborgenär har förklarat sig kvitta en fordran enligt ett efterställt förlagsbevis mot en skuld enligt en av konkursborgenären utställd revers, som konkursgäldenären hade pantsatt före konkursen. Fråga huruvida konkursförvaltaren haft behörighet att godta kvittningsförklaringen med bindande verkan för panthavarna och konkursboet.
  • NJA 2005 s. 871:Fråga i utmätningsmål om denuntiation avseende en pantsättning av en fordran på staten gjorts till rätt myndighet. Även fråga om betydelsen av vetskap om pantsättningen hos innehavare av utmätningsfordringen.
  • NJA 1994 s. 668:Ett kreditinstitut förvärvade panträtt i en bostadsrätt, som därefter såldes till en ny innehavare. Frågan huruvida panträtten bestått har bedömts med hänsyn till vad bostadsrättsföreningen - i samband med försäljningen eller efteråt - genom lämnade underrättelser fått veta eller haft skäl att utgå från.

2 kap. Om löpande skuldebrev

11 §  Såsom löpande anses skuldebrev som är ställt till innehavaren eller till viss man eller order.

Lika med skuldebrev som är ställt till innehavaren anses skuldebrev varav ej framgår till vem betalning skall ske.

Har den som utfärdat skuldebrev till viss man därå tecknat medgivande till inteckning, gälle skuldebrevet såsom vore det ställt till viss man eller order, utan så är att, genom orden "icke till order" eller motsvarande uttryck, i skuldebrevet träffats förbehåll att det ej skall vara löpande.

12 §  Tecknas å skuldebrev som är ställt till innehavaren påskrift, enligt vilken det skall gälla såsom ställt till viss man eller till viss man eller order, vare utan hinder därav skuldebrevet gällande i innehavarens hand, där ej påskriften var gjord av gäldenären, eller av skuldebrevet framgår att den var tillkommen med hans samtycke.

13 §  Är skuldebrev ställt till innehavaren, skall den som har det i händer förmodas äga rätt att göra fordringen gällande.

Är skuldebrev ställt till viss man eller order, och innehaves det av annan än den till vilken det är ställt, skall ock den som har det i händer förmodas äga rätt att göra fordringen gällande, där han till stöd för sin rätt förmår åberopa lydelsen av sammanhängande, till honom fortgående skriftliga överlåtelser, även om någon av dem är ställd till innehavaren eller tecknad in blanco. Är skuldebrevet intecknat, och innehaves det av den intecknade egendomens ägare, skall denne förmodas äga rätt att förfoga över skuldebrevet, ändå att han ej förmår åberopa skriftlig överlåtelse från den som, såvitt handlingen utvisar, näst före honom var dess rätte innehavare.

  • RH 2004:77:Bättre rätt till aktier. Ett bolag har sålt aktier i ett företag, som bolaget befunnits inte ha ägt förfoga över då aktierna ägdes av en annan person. De till aktierna hörande aktiebreven var sedan lång tid tillbaka förkomna och ett dödningsförfarande gällande dessa pågick. Frågan om köparen av aktierna i denna situation kunnat göra ett godtrosförvärv av dessa har besvarats nekande.

14 §  Har skuldebrev som är ställt till innehavaren blivit av någon som hade det i händer överlåtet och kommit i förvärvarens besittning; finnes sedan att överlåtaren var i konkurs eller att han ej var rätte borgenären eller behörig att å dennes vägnar förfoga över skuldebrevet, vare nye innehavaren ändock ansedd för rätt borgenär, utan så är att han visste att den andre ej ägde överlåta handlingen, eller han åsidosatt den aktsamhet som, efter omständigheterna, skäligen bort iakttagas.

I fråga om skuldebrev till viss man eller order vare lag samma, där överlåtelsen var verkställd av den som enligt 13 § skulle förmodas äga rätt att göra fordringen gällande, eller av någon som skäligen kunde hållas för denne eller antagas vara berättigad att handla å hans vägnar. Huruvida tidigare överlåtelse är äkta och i övrigt giltig, vare förvärvaren ej pliktig att pröva, med mindre särskild anledning därtill föreligger. Lag (1975:249).

  • RH 2004:77:Bättre rätt till aktier. Ett bolag har sålt aktier i ett företag, som bolaget befunnits inte ha ägt förfoga över då aktierna ägdes av en annan person. De till aktierna hörande aktiebreven var sedan lång tid tillbaka förkomna och ett dödningsförfarande gällande dessa pågick. Frågan om köparen av aktierna i denna situation kunnat göra ett godtrosförvärv av dessa har besvarats nekande.
  • NJA 2009 s. 182:A har från sin bank av misstag betalat för mycket till B, som kände till misstaget innan hans konto i en annan bank krediterades. A:s rätt till återbäring från B har ansetts inte gälla mot B:s bank, som i god tro tillgodogjort sig beloppet genom kvittning.

15 §  Har någon, efter överlåtelse, i god tro kommit i besittning av löpande skuldebrev, må ej mot nye borgenären göras gällande:

att skuldebrevet är ogiltigt på grund av tvång som avses i 29 § lagen om avtal eller på grund av svek eller annat förhållande som avses i 30-33 §§ sagda lag;

att betingat vederlag ej tillgodokommit gäldenären, eller att i övrigt det rättsförhållande som föranlett skuldebrevets utfärdande medför rätt till jäv; ej heller

att, innan överlåtelsen skett, skuldförhållandet upphört eller förändrats genom betalning, avtal, kvittning, uppsägning eller dom.

Ej må nye borgenären anses hava varit i god tro, där han kände omständighet varå invändningen grundas, eller hade skälig anledning till misstanke därom.

Har angående betalning, uppsägning eller annan omständighet som här förut är nämnd å skuldebrevet tecknats påskrift som ej lätteligen kunnat avlägsnas, men har detta likväl skett, må, ändå att nye borgenären var i god tro, den omständighet varom fråga är göras gällande.

I fråga om invändning att löpande skuldebrev tillkommit för skens skull, eller att det utan undertecknarens vilja kommit ur dennes besittning, är stadgat i lagen om avtal.

  • NJA 2010 s. 467:Låntagare, som fått kredit från ett finansbolag för förvärv av en bostadsrätt, skrev under ett sedvanligt lånedokument ställt till finansbolaget eller order. Sedan hela lånesumman återbetalats i förtid till en bank som hade förvärvat fordringen, har fordringen överlåtits vidare i flera led inom kreditväsendet med garanti att det ursprungliga kapitalbeloppet var obetalt. Eftersom låntagarna inte inför överlåtelserna tillfrågats och bekräftat att det av överlåtaren angivna beloppet var obetalt, har det ansetts att förvärvarna vid tillämpning av 15 § skuldebrevslagen (1936:81) inte var i god tro om betalningen utan stod risken för denna.
  • NJA 2009 s. 182:A har från sin bank av misstag betalat för mycket till B, som kände till misstaget innan hans konto i en annan bank krediterades. A:s rätt till återbäring från B har ansetts inte gälla mot B:s bank, som i god tro tillgodogjort sig beloppet genom kvittning.

16 §  Har gäldenären guldit ränta eller sådan avbetalning som enligt skuldebrevet skall erläggas å däri angiven tid, må det, utan hinder av vad i 15 § är stadgat, åberopas jämväl mot ny borgenär som i god tro fått handlingen på sig överlåten sedan beloppet förfallit till betalning. Mot krav å betalning som här avses gälle ock annat jäv som i 15 § sägs.

  • NJA 2010 s. 467:Låntagare, som fått kredit från ett finansbolag för förvärv av en bostadsrätt, skrev under ett sedvanligt lånedokument ställt till finansbolaget eller order. Sedan hela lånesumman återbetalats i förtid till en bank som hade förvärvat fordringen, har fordringen överlåtits vidare i flera led inom kreditväsendet med garanti att det ursprungliga kapitalbeloppet var obetalt. Eftersom låntagarna inte inför överlåtelserna tillfrågats och bekräftat att det av överlåtaren angivna beloppet var obetalt, har det ansetts att förvärvarna vid tillämpning av 15 § skuldebrevslagen (1936:81) inte var i god tro om betalningen utan stod risken för denna.

17 §  Även om en ny borgenär är i god tro, får gäldenären mot borgenären göra gällande att skuldebrevet är förfalskat, att det på gäldenärens vägnar har utfärdats av någon som saknade behörighet till det eller att det är ogiltigt på grund av att det har kommit till under sådant tvång som anges i 28 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

Vidare får gäldenären även mot en godtroende borgenär göra gällande att skuldebrevet har utfärdats av någon som var omyndig eller handlade under påverkan av en psykisk störning eller inte hade rätt att utfärda skuldebrevet på grund av att en förvaltare enligt föräldrabalken var förordnad för honom eller henne.

Slutligen får gäldenären även mot en godtroende borgenär åberopa att skuldebrevet har dödats eller att betalning har fullgjorts genom att fordringsbeloppet har satts ned i allmänt förvar eller att borgenären på grund av preskription eller proklama har förlorat sin talan eller att skuldförhållandet har ändrats genom tvångsackord, skuldsanering eller F-skuldsanering. Lag (2016:678).

  • RH 1996:73:I ett mål om fordran på grund av borgensförbindelse har invändning gjorts om förfalskning av borgensmannens underskrift. Bevisbördan för att borgensmannen faktiskt undertecknat borgensförbindelsen har ansetts åvila den som gör gällande förbindelsen.

18 §  Har skuldebrevet genom överlåtelse kommit i ny borgenärs hand, och äger gäldenären hos tidigare borgenär genfordran, må den ej göras kvittningsvis gällande, med mindre dess indrivande skulle äventyras genom kvittningsrättens upphörande och nye borgenären uppenbarligen insåg detta då skuldebrevet kom i hans hand.

Grundar sig genfordringen på det rättsförhållande som föranlett skuldebrevets utfärdande, gälle vad i 15 § är stadgat om jäv på grund av sådant förhållande.

  • NJA 1985 s. 468:En fordran på grund av löpande skuldebrev togs i anspråk genom betalningssäkring till förmån för en skattefordran, varvid kronofogdemyndigheten tog skuldebrevet i förvar. Därefter åberopade sekundogäldenären hos kronofogdemyndigheten kvittningsvis en motfordran på huvudgäldenären. Senare utmättes fordringen på grund av samma skuldebrev för betalning av en annan statens fordran på huvudgäldenären. Med stöd av 18 § skuldebrevslagen har HD funnit att motfordringen inte kunde göras gällande såvitt angick statens rätt på grund av betalningssäkringen. Kvittning har däremot ansetts ha kommit till stånd med verkan gentemot staten såsom utmätningsborgenär.
  • NJA 1997 s. 454:Fråga om gäldenär haft rätt till kvittning enligt 28 § skuldebrevslagen, eftersom han inte insett eller bort inse, att fordringen pantsatts och att panthavaren gjorde gällande, att fordringen grundades på löpande skuldebrev.
  • NJA 1985 s. 121:Som led i en uppgörelse mellan två bolag utställer det ena bolaget ett löpande skuldebrev till det andra. Borgenären pantförskriver skuldebrevet först till en kreditgivare, till vilken skuldebrevet överlämnas, och därefter, i andra hand, till en annan kreditgivare. Primärpanthavaren underrättas om sekundärpantsättningen. Skuldebrevsgäldenären gör härefter framställning hos primärpanthavaren om kvittning med motfordringar på pantsättaren. Motfordringarna har med stöd av 18 § 2 st skuldebrevslagen kunnat göras gällande mot primärpanthavaren, som var i ond tro beträffande motfordringarna. Detta har ansetts inte i och för sig medföra att kvittningen haft verkan också gentemot sekundärpanthavaren, vilken vid tidpunkten för underrättelsen till primärpanthavaren om sekundärpantsättningen eventuellt var i god tro i fråga om motfordringarna. Skuldebrevsgäldenären har emellertid gentemot krav från sekundärpanthavaren på grund av skuldebrevet ansetts kunna åberopa att gäldenären vid kvittningen hos den genom innehavet av skuldebrevet legitimerade primärpanthavaren var i god tro i fråga om förekomsten av sekundärpantsättningen. Fråga också om den närmare innebörden av detta krav på god tro. Dessutom spörsmål om förutsättningarna för att kvittning med s k konnex motfordran skall få äga rum enligt 18 § 2 st skuldebrevslagen.

19 §  Har skuldebrev som är ställt till innehavaren infriats hos den som hade det i besittning, och visar sig sedan att han var i konkurs eller att han icke var rätte borgenären eller behörig att å dennes vägnar uppbära beloppet, vare betalningen ändock gill, utan så är att gäldenären visste att beloppet kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet som, efter omständigheterna, skäligen bort iakttagas.

I fråga om skuldebrev till viss man eller order vare lag samma, där betalningen uppbars av den som enligt 13 § skulle förmodas äga rätt att göra fordringen gällande, eller av någon som skäligen kunde hållas för denne eller antagas vara berättigad att handla å hans vägnar. Huruvida överlåtelse som åberopas av innehavaren är äkta och i övrigt giltig, vare gäldenären ej pliktig att pröva, med mindre särskild anledning därtill föreligger. Lag (1975:249).

20 §  Har löpande skuldebrev efter överlåtelse kommit i ny innehavares hand, vare ändock räntebetalning som, då förfallotid är inne, erlägges till överlåtaren gill, utan så är att gäldenären visste, att denne ej längre ägde uppbära betalning, eller hade skälig anledning att det misstänka. Vad sålunda stadgats om ränta gälle ock i fråga om avbetalning som enligt skuldebrevet skall erläggas å däri angiven tid.

Erlades betalningen av löftesman eller av någon som icke, eller allenast med intecknad egendom eller annan pant, svarade för förbindelsen, vare betalningen ej gill, med mindre såväl denne som gäldenären var i god tro på sätt i första stycket sägs.

21 §  Ej vare gäldenären pliktig att infria löpande skuldebrev utan att det till honom återställes; och give borgenären honom särskilt kvitto, där sådant påfordras.

I fråga om betalning av ränta eller avbetalning å huvudstolen äge gäldenären kräva att särskilt kvitto lämnas och anteckning göres å skuldebrevet; dock må anteckning om räntebetalning eller om sådan avbetalning som enligt skuldebrevet skall ske å däri angiven tid ej krävas, där betalningen erlägges till den som, enligt vad av skuldebrevet framgår, var dess förste innehavare eller, gäldenären veterligen, senare därå tecknats såsom borgenär.

Uppsägning av skuldebrevet varde på gäldenärens begäran tecknad å handlingen.

22 §  Överlåtelse av löpande skuldebrev vare ej gällande mot överlåtarens borgenärer, med mindre den till vilken överlåtelsen skett fått handlingen i besittning.

Säljer bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersinstitut löpande skuldebrev, vare försäljningen gällande mot bankens, kreditmarknadsföretagets eller värdepappersinstitutets borgenärer, ändå att skuldebrevet för förvaring kvarlämnats hos banken, företaget eller institutet. Lag (2001:171).

Prop. 2000/01:19: Paragrafen behandlar frågan om erhållande av sakrättsligt skydd vid förvärv av löpande skuldebrev.

I andra stycket föreskrivs att om bank eller värdepappersinstitut säljer löpande skuldebrev så är försäljningen gällande mot bankens eller värdepappersinstitutets borgenärer, ändå att skuldebrevet kvarlämnats för förvaring hos banken eller institutet. Den bestämmelsen utvidgas nu till att avse även kreditmarknadsföretag.

Bestämmelsen har behandlats utförligt ...

  • NJA 2007 s. 413:Inkråmet och firman har överlåtits från ett aktiebolag till ett annat, vilka haft en gemensam representant. Det överlåtande bolagets rådighet över tillgångarna har ändå ansetts avskuren, och detta har ansetts vara tillräckligt för att ge det förvärvande bolaget skydd mot överlåtarens borgenärer.
  • RH 2004:77:Bättre rätt till aktier. Ett bolag har sålt aktier i ett företag, som bolaget befunnits inte ha ägt förfoga över då aktierna ägdes av en annan person. De till aktierna hörande aktiebreven var sedan lång tid tillbaka förkomna och ett dödningsförfarande gällande dessa pågick. Frågan om köparen av aktierna i denna situation kunnat göra ett godtrosförvärv av dessa har besvarats nekande.

23 §  Där till obligationer eller andra skuldebrev varom förmäles i 4 § första stycket utfärdats räntekuponger, tillkomme innehavare av sådan kupong, ändå att han icke innehar huvudförbindelsen, att, mot kupongens överlämnande uppbära räntan; och skall, under förutsättning att huvudförbindelsen lagligen medfört betalningsskyldighet, å kupongen tillämpas vad om skuldebrev till innehavaren är stadgat. Kupong som finnes vara förvärvad i samband med huvudförbindelsen skall dock anses allenast såsom tillbehör till denna. Bestämmelser som innefattas i huvudförbindelsernas gemensamma text vare mot kuponghavaren gällande.

Ej må betalning krävas för räntekupong som skulle förfallit efter det enligt bestämmelse i huvudförbindelsen denna är, i följd av utlottning eller eljest, förfallen till betalning.

Finnes kupong hava tidigare än en månad före förfallodagen, utan samband med huvudförbindelsen, överlåtits till kuponghavaren, äge 14 och 15 §§ ej tillämpning; ej heller skall 19 § vinna tillämpning, där tidigare än nu är sagt betalning för kupong erlägges till annan än den som visar sig innehava huvudförbindelsen.

24 §  Äro utdelningskuponger utfärdade till aktiebrev, tillkomme kuponghavare att, mot kupongens överlämnande, uppbära utdelningen, ändå att han ej är aktieägare. Så snart beslut om utdelning fattats, skall, under förutsättning av aktierättens giltighet, å kupongen tillämpas vad om skuldebrev till innehavaren är stadgat; dock att kupong som finnes hava förvärvats i samband med aktiebrevet skall anses allenast såsom tillbehör till detta. Vad i bolagsordningen må vara stadgat angående kuponger lände kuponghavaren till efterrättelse.

Finnes kupong hava, utan samband med aktiebrevet, överlåtits till kuponghavaren innan utdelningen beslutits, gälle ej vad i 14 och 15 §§ är stadgat. Lag (1990:1118).

25 §  Har ränte- eller utdelningskupong varom i 23 eller 24 § sägs ej företetts till inlösen inom tre år från förfallodagen, vare den ej vidare gällande. Avtal om kortare tid vare utan verkan.

Anmäler någon hos gäldenären, inom tiden för kupongs giltighet, att kupongen förstörts eller eljest förkommit, och gitter han göra sin rätt till kupongen sannolik, äge han, när samma tid gått till ända, utfå betalning, ändå att kupongen ej företes.

3 kap. Om enkla skuldebrev

26 §  Enkelt skuldebrev är det som ställes till viss man.

Att skuldebrev som är ställt till viss man och av gäldenären försetts med medgivande till inteckning gäller såsom löpande, är stadgat i 11 §.

27 §  Varder enkelt skuldebrev överlåtet, njute nye borgenären ej mot gäldenären bättre rätt än den överlåtaren ägde; dock gälle, i fråga om skuldebrev som upprättats för skens skull, vad därom är stadgat i lagen om avtal.

  • RH 2012:3:Ett moderbolag har övertagit sitt dotterbolags betalningsförpliktelser genom att ingå ett avtal med dotterbolagets avtalspart. Avtalet mellan dotterbolaget och dotterbolagets avtalspart innehöll en skiljeklausul. Hovrätten har funnit att dotterbolagets avtalspart, varken på avtalsrättslig grund eller med stöd av obligationsrättsliga principer, kunnat åberopa skiljeklausulen mot moderbolaget.
  • NJA 2009 s. 846:Ett försäkringsbestånd har överlåtits från ett försäkringsbolag, som inte var bundet av en begränsning av regressrätten enligt vissa försäkringsbolags regressöverenskommelse RÖ 97, till ett försäkringsbolag som var bundet av denna överenskommelse. Det överlåtande bolaget har efter en tillbakaöverlåtelse eller vid talan för det förvärvande bolagets räkning ansetts inte ha bättre rätt mot skadevållaren än vad det förvärvande bolaget skulle ha haft.
  • NJA 1993 s. 222:Cession av rätt till ersättning enligt ansvarsförsäkring.
  • NJA 1997 s. 866:En part som av domstol medgivits anstånd enligt 32 kap 3 § RB med att avge svaromål har ansetts vara bevarad vid sin rätt att i svaromålet göra invändning som avses i 34 kap 2 § RB. En i ett leveransavtal intagen skiljeklausul har ansetts binda den som förvärvat rättigheter enligt avtalet.
  • NJA 2005 s. 142:Avtalsvillkor som ger leasegivare rätt att ändra avgift vid ränteändring avseende den egna finansieringen har ansetts medföra skyldighet att sänka avgiften vid räntesänkning. Tillika fråga om leasetagaren, sedan avtalet överlåtits, har rätt till återkrav mot förvärvaren för överlåtarens överdebiteringar.
  • NJA 2010 s. 467:Låntagare, som fått kredit från ett finansbolag för förvärv av en bostadsrätt, skrev under ett sedvanligt lånedokument ställt till finansbolaget eller order. Sedan hela lånesumman återbetalats i förtid till en bank som hade förvärvat fordringen, har fordringen överlåtits vidare i flera led inom kreditväsendet med garanti att det ursprungliga kapitalbeloppet var obetalt. Eftersom låntagarna inte inför överlåtelserna tillfrågats och bekräftat att det av överlåtaren angivna beloppet var obetalt, har det ansetts att förvärvarna vid tillämpning av 15 § skuldebrevslagen (1936:81) inte var i god tro om betalningen utan stod risken för denna.
  • NJA 2009 s. 182:A har från sin bank av misstag betalat för mycket till B, som kände till misstaget innan hans konto i en annan bank krediterades. A:s rätt till återbäring från B har ansetts inte gälla mot B:s bank, som i god tro tillgodogjort sig beloppet genom kvittning.

28 §  För fordran hos överlåtaren äge gäldenären njuta kvittning, utan så är att han förvärvat genfordringen efter den tid då överlåtelsen blev honom kunnig eller han fick skälig anledning till förmodan därom. Förföll genfordringen först efter sagda tid och senare än skuldebrevet, äge kvittning ej rum.

  • RH 2002:17:Fråga om tillämpning av 28 § skuldebrevslagen på kvittningsvis åberopad motfordran som uppkommit och förfallit till betalning först efter det att gäldenären underrättats om överlåtelsen av huvudfordran. Även fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen på s.k. cut off-klausuler i avtal mellan näringsidkare.
  • NJA 2000 s. 78:En konkursborgenär har förklarat sig kvitta en fordran enligt ett efterställt förlagsbevis mot en skuld enligt en av konkursborgenären utställd revers, som konkursgäldenären hade pantsatt före konkursen. Fråga huruvida konkursförvaltaren haft behörighet att godta kvittningsförklaringen med bindande verkan för panthavarna och konkursboet.
  • NJA 1997 s. 454:Fråga om gäldenär haft rätt till kvittning enligt 28 § skuldebrevslagen, eftersom han inte insett eller bort inse, att fordringen pantsatts och att panthavaren gjorde gällande, att fordringen grundades på löpande skuldebrev.
  • NJA 2009 s. 182:A har från sin bank av misstag betalat för mycket till B, som kände till misstaget innan hans konto i en annan bank krediterades. A:s rätt till återbäring från B har ansetts inte gälla mot B:s bank, som i god tro tillgodogjort sig beloppet genom kvittning.

29 §  Har enkelt skuldebrev överlåtits, vare, där gäldenären ändock erlägger betalning till överlåtaren, sådan betalning gill, utan så är att gäldenären visste, att den andre ej längre ägde uppbära betalning, eller hade skälig anledning att det misstänka.

  • NJA 1986 s. 44:Sedan ett avbetalningskontrakt i konsumentförhållande avseende en bil pantförskrivits, erlade köparen betalning inte till panthavaren utan till säljaren. 10 § 1 st konsumentkreditlagen (1977:981) har ansetts inte vara tillämpligt. Tillika fråga om köparen var i god tro angående säljarens behörighet att uppbära betalningen. 29 §, jämförd med 10 §, lagen (1936:81) om skuldebrev.
  • RH 2010:20:Ett bolag, som förvärvat en fordran och denuntierat gäldenären därom, bevakade först fordran i gäldenärens konkurs. Sedan återkallade bolaget sin bevakning, varpå utdelningen avseende fordran i stället tillkom överlåtaren av densamma. Bolaget gjorde därefter gällande att fordran, och således överlåtarens rätt till utdelning, var sakrättsligt skyddad gentemot dennes borgenärer. Hovrätten har emellertid funnit att såväl konkursrättsliga som sakrättsliga överväganden medför att verkan av denuntiationen har upphört och att utdelningen inte är skyddad gentemot överlåtarens borgenärer.
  • NJA 1989 s. 671:I samband med att ett hyreskontrakt upprättades mellan ett bilbolag (uthyrare) och en konsument (hyresman) angående en personbil överlät bilbolaget genom påteckning på kontraktet sina rättigheter enligt kontraktet på ett finansbolag. Hyresmannen bekräftade genom påteckning att han fått del av överlåtelsen. En tid därefter återlämnade hyresmannen bilen till bilbolaget som delbetalning för en annan bil. När finansbolaget sedermera krävde hyresmannen på hyresbetalningar för den återlämnade bilen, uppkom fråga, om hyresmannen varit i god tro angående bilbolagets behörighet att mottaga bilen. Analogisk tillämpning av 29 § lagen (1936:81) om skuldebrev.
  • NJA 2001 s. 292:Sedan fastighetsköpare deponerat en handpenning hos fastighetsmäklare, har mäklaren - trots att köparen hävt köpet - redovisat handpenningen till säljaren. Fråga huruvida mäklaren är skyldig att betala handpenningbeloppet till köparen, fastän tvist råder mellan köparen och säljaren om hävningsrätten och oavsett om redovisningen till säljaren orsakat köparen skada.
  • NJA 1994 s. 746:Förverkande av arrenderätt. Arrendator har rättidigt erlagt arrende. avgift till tidigare jordägare efter det att fastigheten tillträtts av ny ägare. Arrendatorn har ansetts vara i ond tro om överlåtelsen oaktat att ett första köpekontrakt, varom arrendatorn underrättats, ersatts av ett nytt kontrakt på grund varav överlåtelsen genomfördes.

30 §  Erlägges betalning till den som beropar sig å skriftlig överlåtelse av enkelt skuldebrev, och finnes sedan överlåtelsen vara ogiltig, vare utan hinder därav betalningen gill, såframt ej gäldenären ägde kunskap om den omständighet som medförde ogiltigheten eller hade skälig anledning till misstanke därom; dock äge gäldenären ej tillgodoräkna sig betalningen, där överlåtelsen var förfalskad eller eljest tillkommen under någon av de omständigheter som enligt 17 § medföra ogiltighet av förskrivning.

  • NJA 2001 s. 292:Sedan fastighetsköpare deponerat en handpenning hos fastighetsmäklare, har mäklaren - trots att köparen hävt köpet - redovisat handpenningen till säljaren. Fråga huruvida mäklaren är skyldig att betala handpenningbeloppet till köparen, fastän tvist råder mellan köparen och säljaren om hävningsrätten och oavsett om redovisningen till säljaren orsakat köparen skada.

31 §  Överlåter någon enkelt skuldebrev, vare överlåtelsen ej gällande mot hans borgenärer, med mindre gäldenären om åtgärden underrättats av överlåtaren eller den till vilken överlåtelsen skett; innebar överlåtelsen gåva, gälle om dess verkan vad därom är särskilt stadgat.

Varder enkelt skuldebrev överlåtet till flere, gälle tidigare överlåtelse framför senare; dock äge den senare överlåtelsen företräde, där den tidigare än den andra meddelats gäldenären på sätt nu är sagt och förvärvaren då var i god tro.

Har någon avhänt sig rörelse varmed följer skyldighet att föra handelsböcker, och omfattar avhändelsen de i rörelsen uppkomna fordringar, äge vad i första stycket är stadgat ej tillämpning.

  • NJA 1995 s. 367:Ett finansbolag som bedrev leasingverksamhet överlät - med förbehåll för leasingkundernas rätt - ett antal leasingobjekt med tillhörande leasingavtal och åtog sig samtidigt att även fortsättningsvis sköta administrationen av avtalen (s k investorleasing). Finansbolaget försattes senare i konkurs. Överlåtelsen har ansetts verksam mot finansbolagets borgenärer, trots att underrättelsen till leasingkunderna inneburit att kunden vid leasingtidens slut kunnat utlämna egendomen till finansbolaget som företrädare för förvärvaren (I) respektive att finansbolaget under leasingtiden kunnat uppbära betalning enligt hyresavtalen för förvärvarens räkning (II). Rätten till de leasingavgifter som utfallit efter konkursbeslutet har ansetts följa med rätten till objektet (II). Dessutom fråga om tolkning av meddelandet till kunden (I). Vidare fråga om finansbolaget hållit de medel som kunderna inbetalat före konkursbeslutet avskilda. Härvid har bl a uppkommit frågan om bevisbördans placering, då det görs gällande att medlen sammanblandats med bolagets egna tillgångar. (II)
  • RH 2010:20:Ett bolag, som förvärvat en fordran och denuntierat gäldenären därom, bevakade först fordran i gäldenärens konkurs. Sedan återkallade bolaget sin bevakning, varpå utdelningen avseende fordran i stället tillkom överlåtaren av densamma. Bolaget gjorde därefter gällande att fordran, och således överlåtarens rätt till utdelning, var sakrättsligt skyddad gentemot dennes borgenärer. Hovrätten har emellertid funnit att såväl konkursrättsliga som sakrättsliga överväganden medför att verkan av denuntiationen har upphört och att utdelningen inte är skyddad gentemot överlåtarens borgenärer.
  • NJA 2005 s. 871:Fråga i utmätningsmål om denuntiation avseende en pantsättning av en fordran på staten gjorts till rätt myndighet. Även fråga om betydelsen av vetskap om pantsättningen hos innehavare av utmätningsfordringen.
  • NJA 1998 s. 364:Genom s k spärrförbindelse har en byggherre som likvid för leveranser överlåtit visst belopp av sin rätt enligt ett byggnadskreditivkontrakt till leverantören, varvid det för utbetalning ur kreditivet förutsatts att leverantören hos kreditgivaren kunde styrka sin rätt mot byggherren genom attest från denne eller på annat sätt. Fråga om leverantörens rätt enligt spärrförbindelsen, när kreditgivaren sagt upp kreditivet efter det att leverantören påkallat lyftning av beloppet men innan leverantören kunnat styrka sin rätt.
  • NJA 1995 s. 157:En förstahandshyresgäst överlät rätt till framtida hyra från andrahandshyresgästen. Överlåtelsen har ansetts få verkan mot förstahandshyresgästens borgenärer i och med att andrahandshyresgästen underrättades om överlåtelsen.
  • NJA 1994 s. 668:Ett kreditinstitut förvärvade panträtt i en bostadsrätt, som därefter såldes till en ny innehavare. Frågan huruvida panträtten bestått har bedömts med hänsyn till vad bostadsrättsföreningen - i samband med försäljningen eller efteråt - genom lämnade underrättelser fått veta eller haft skäl att utgå från.
  • NJA 2009 s. 182:A har från sin bank av misstag betalat för mycket till B, som kände till misstaget innan hans konto i en annan bank krediterades. A:s rätt till återbäring från B har ansetts inte gälla mot B:s bank, som i god tro tillgodogjort sig beloppet genom kvittning.
  • NJA 2016 s. 661:Pantsättning av fordran på visst jordbruksstöd. Sakrättsligt skydd för panten har uppkommit redan vid ansökningen om stödet och denuntiationen.
  • NJA 2012 s. 697:I ett utmätningsmål gör ett ombud gällande att han har rätt före utmätningsborgenärerna till influtna medel avseende rättegångskostnad som hade betalats in i utmätningsärendet av hans klients motparter. Rättegångsfullmakt för motpartsombudet har inte ansetts ge behörighet att ta emot underrättelse om förvärv av fordran på rättegångskostnaden. Ombudet har inte heller ansetts ha rätt till medlen på grund av direktkravsrätt.
  • NJA 1988 s. 257:Förvärvare av hyresrätt vinner skydd mot överlåtarens borgenärer genom underrättelse till hyresvärden om överlåtelsen.
  • NJA 1986 s. 217:Andrahandspantsättning av överhypotek enligt factoringavtal, om vilken åtgärd factoringföretaget men ej fakturagäldenärerna underrättats, har ansetts gällande mot pantsättarens borgenärer. 31 § 1 st, jämfört med 10 §, skuldebrevslagen.

4 kap. Särskilda bestämmelser angående vissa enkla skuldebrev

32 §  Innehåller bevis rörande tillgodohavande hos bank förbehåll enligt vilket medlen ej må uttagas utan att beviset återställes eller förses med påskrift, vare, i fråga om bankens rätt att mot ny innehavare av beviset göra gällande invändning som grundas å bankens förhållande till tidigare innehavare, tillämpat vad med avseende å löpande skuldebrev är stadgat; och skola de i 22 § givna bestämmelser om överlåtelses verkan mot överlåtarens borgenärer äga tillämpning. Varder sådant bevis överlåtet till flere, äge den företräde som i god tro fått beviset i besittning.

Beträffande motbok rörande tillgodohavande hos bank skall vad i första stycket är stadgat gälla, ändå att motboken ej innehåller förbehåll som där är sagt.

Enkla skuldebrev som, under namn av förlagsbevis eller eljest, utgivas i större antal och uppenbarligen äro avsedda för den allmänna rörelsen, vare ock, oaktat sådant förbehåll saknas, ansedda lika med löpande skuldebrev i de hänseenden nu äro angivna.

33 §  Har i enkelt skuldebrev intagits förbehåll, som skulle medföra att betalning till innehavaren finge anses gill ändå att han ej vore rätt borgenär eller behörig att å rätte borgenärens vägnar uppbära betalning, må sådant förbehåll ej åberopas, där gäldenären åsidosatt skälig aktsamhet vid prövning huruvida innehavaren var den till vilken skuldebrevet var ställt eller dennes rättsinnehavare eller ägde å rätte borgenärens vägnar uppbära betalningen.

Beträffande motbok med bank gälle vad därom är särskilt stadgat. Lag (1968:606).

  • NJA 1999 s. 575:Sedan en bank har utfört en betalning för ett företags räkning under felaktigt antagande att det på företagets konto i banken fanns medel som täckte betalningen samt betalningsmottagaren tagit emot beloppet i god tro men innan detta disponerats underrättats om att banken blivit utsatt för bedrägeri, uppkommer fråga om betalningsmottagaren är skyldig att återbära beloppet a. enligt reglerna om condictio indebiti, b. på grund av att banken svikligen förletts till betalningen (39 § andra meningen avtalslagen), c. med hänsyn till bristande förutsättningar på bankens sida.

Ändringar

Lag (1936:81) om skuldebrev

(Rubrik saknas)

Omfattning
ändr. 5 §

(Rubrik saknas)

Omfattning
ändr. 5 §

(Rubrik saknas)

Omfattning
ändr. 5 §

(Rubrik saknas)

Omfattning
ändr. 33 §

(Rubrik saknas)

Förarbeten
Prop. 1974:147
Omfattning
ändr. 5 §

(Rubrik saknas)

Förarbeten
Prop. 1974:128
Omfattning
ändr. 24 §

(Rubrik saknas)

Förarbeten
Prop. 1975:6
Omfattning
ändr. 14, 19 §§

(Rubrik saknas)

Förarbeten
Prop. 1975:102
Omfattning
ändr. 6 §

Lag (1976:189) om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev

Förarbeten
Prop. 1975/76:81
Omfattning
upph. 8 §

Lag (1988:1265) om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev

Förarbeten
Prop. 1987/88:124
Omfattning
ändr. 17 §
Ikraftträder
1989-01-01

Lag (1990:1118) om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev

Förarbeten
Prop. 1989/90:153
Omfattning
ändr. 24 §
Ikraftträder
1991-01-01

Lag (1991:1552) om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev

Förarbeten
Prop. 1990/91:194
Omfattning
ändr. 17 §
Ikraftträder
1992-01-01

Lag (1992:544) om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev

Förarbeten
Prop. 1991/92:113
Omfattning
ändr. 22 §
Ikraftträder
1992-09-01

Lag (1994:337) om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev

Förarbeten
Rskr. 1993/94:303, Prop. 1993/94:123, Bet. 1993/94:LU26
Omfattning
ändr. 17 §
Ikraftträder
1994-07-01

Lag (2001:171) om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2000/01:152, Prop. 2000/01:19, Bet. 2000/01:FiU17
Omfattning
ändr. 22 §
Ikraftträder
2001-06-01

Lag (2004:419) om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2003/04:243, Prop. 2003/04:99, Bet. 2003/04:FiU27
Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
2004-07-01

Lag (2016:678) om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2015/16:235, Prop. 2015/16:125, Bet. 2015/16:CU19
Omfattning
ändr. 17 §
Ikraftträder
2016-11-01