NJA 1985 s. 452

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Lännergren) anförde i dom d 4 febr 1985:

Domskäl. T.P. har erkänt samtliga de gärningar åklagaren lagt honom till last och hans erkännanden styrks av övrig utredning. Han är därför skyldig till olaga vapeninnehav samt olovlig körning i tre fall. De olovliga körningarna är på av åklagaren medgivna skäl att anse som grova.

T.P. har medgivit förverkandeyrkandet. Detta är lagligen grundat och skall bifallas.

T.P. har d 24 sept 1984 av Handens TR dömts till skyddstillsyn för stöld, snatteri, olovlig körning och hastighetsöverträdelse. Skyddstillsynen bör förordnas avse de nu förevarande olovliga körningarna. Det olaga vapeninnehavet bedömer TR:n vara av så allvarlig karaktär att synnerliga skäl föreligger att för detta döma T.P. till fängelse.

Domslut

Domslut. TR:n dömde T.P. jämlikt 1 och 3 §§, 37 § 1 st 1 samt 38 § 4vapenlagen (1973:1176) för olaga vapeninnehav till fängelse I mån samt förordnade att T.P. tidigare ådömd skyddstillsyn skulle avse även brotten olovlig körning.

Pistolen med ammunition förklarades förverkad.

Domskäl

Domskäl. Utredningen ger vid handen, att T.P. - själv zigenare - ansåg sig behöva vapnet för sin egen säkerhet inför väpnade angrepp under släktfejd zigenare emellan, att han är och vid brottstillfället var rörelsehindrad på grund av ryggkotskada och därför hade svårt att fly eller eljest värja sig för angrepp samt att han uppvisar stora ärr på vänster underarm efter att ha värjt sig mot knivhugg.

T.P:s motiv för vapeninnehavet må vara begripligt nog. Väpnade släktfejder i befolkningen är likväl något så allvarligt för säkerheten till liv och lem att de måste stävjas också till högt pris. Hänsyn till allmän laglydnad talar starkt för att denna säkerhet upprätthålls med frihetsstraff som avskräckningsmoment. HovR:n finner att de gör det med sådan styrka att det utgör synnerliga skäl att döma T.P. till fängelse trots hans ungdom. HovR:n är alltså ense med TR:n om påföljdsvalet och finner det straff TR:n mätt ut vara väl avvägt.

TR:ns dom skall stå fast.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Referenten, hovrättsassessorn Hessén, med vilken nämndemannen Litton instämde, var skiljaktig och anförde: Jag är skiljaktig i fråga om påföljd för brotten och förordnar att tidigare ådömd skyddstillsyn skall - förutom de olovliga körningarna - avse även det olovliga vapeninnehavet, varjämte T.P. skall dömas till 100 dagsböter å 10 kr. - Den som gjort sig skyldig till olaga vapeninnehav skall, om det inte är fråga om ringa brott, av hänsyn till allmän laglydnad i allmänhet dömas till en frihetsberövande påföljd. Här är inte fråga om ringa brott. T.P. har dock inte fyllt 18 år, varför han enligt 26 kap 4 § BrB kan dömas till fängelse endast om synnerliga skäl därtill föreligger. Enligt min mening föreligger inte synnerliga skäl att döma honom till fängelse. I stället bör förordnas att den tidigare ådömda skyddstillsynen skall avse även det olaga vapeninnehavet. Därjämte bör dock av hänsyn till allmän laglydnad T.P. dömas till ett bötesstraff.

Domskäl

Domskäl. Det vapen T.P. innehade - en pistol av märke Franz Stock- Berlin, kaliber 7,65 mm - är av farligt slag. Det påträffades lördagskvällen d 1 dec 1984 undanstucket i en bil, i vilken T.P. tillsammans med andra ungdomar färdats till restaurang Bal Palais i Stockholm. Det hade vid påträffandet en patron i magasinet. Orsaken till att polispersonal visiterade bilen var att en ordningsvakt vid restaurangen av någon i sällskapet hade hotats med pistol när ungdomarna vägrats tillträde. Hotet kan ha skett med en startpistol som också hittades i bilen.

T.P. har om sitt innehav av pistolen uppgett i huvudsak följande. Han köpte pistolen fredagen d 30 nov 1984 av några okända ynglingar som han träffade vid en korvkiosk i Rågsved. Han betalade 800 kr för vapnet. Vid förvärvet medföljde bara en patron. Anledningen till förvärvet var att han ansåg sig behöva vapnet som skydd mot angrepp i en pågående zigensk släktfejd i vilken en medlem på vardera sidan dödats. Han var vid förvärvet handikappad av en ryggskada som han ådragit sig vid en bilolycka och kunde inte slåss med händerna. När han dagen efter förvärvet tog med vapnet på en bilfärd med syfte bl a att besöka restaurang Bal Palais kände han till att ett stort antal zigenare skulle samlas på restaurangen under kvällen. "Alla visste" att det skulle bli bråk.

För olaga vapeninnehav, som inte är ringa brott, bör av hänsyn till allmän laglydnad påföljd som inte innebär frihetsberövande tillämpas endast om särskilda skäl talar för det (jfr NJA 1974 s 208 och 1977 s 473). Det är uppenbart att det i förevarande fall förelåg en beaktansvärd risk för att vapnet skulle komma till användning endera av T.P. själv eller, med hänsyn till hur han förvarade det, av någon annan. Att T.P. ansåg sig behöva vapnet för eventuellt självförsvar kan inte anses förmildrande i ett läge där han själv avsåg att försätta sig i den situation som skapade faran för angrepp. T.P:s olaga vapen innehav får sålunda anses vara av allvarligt slag.

Om T.P:s personliga förhållanden har i målet upplysts bl a följande. Han är född i Finland och har vistats i Sverige sedan ettårsåldern. Från det han var elva år fram till sexton års ålder har han vistats på institutioner, senast på Lövsta ungdomsvårdsskola. Han har gått fyra år i svensk grundskola. Han kan tala och i viss mån läsa svenska men däremot inte alls skriva. Han sammanbor med en jämnårig flicka och har med henne en tvåårig son. De lever på socialbidrag och bor hos en syster till T.P.. Han har aldrig haft något arbete. Han vill lära sig skriva och bli bilmekaniker. Socialförvaltningen har lovat att han hösten 1985 skall få börja i en skola för zigenare för att lära sig skriva svenska. Det är en ettårig utbildning.

T.P. har i juli 1983 erhållit åtalsunderlåtelse för stöld samt i okt 1983 dömts till 100 dagsböter för stöld, olovlig körning och narkotikaförseelse. Han har vidare genom dom d 24 sept 1984 dömts till skyddstillsyn för stöld, snatteri, olovlig körning och hastighetsöverträdelse.

T.P. har ännu inte fyllt 18 år. Enligt 26 kap 4 § 1 st BrB får han därför dömas till fängelse endast om synnerliga skäl talar för det. Avsikten med bestämmelsen är att fängelse skall få förekomma endast i rena undantagsfall i fråga om den som är under 18 år (se NJA II 1962 s 390). Skälen för en sådan tillämpning har snarast förstärkts under senare år. Bakom flera ändringar i BrB:s påföljdssystem ligger nämligen uppfattningen att frihetsstraff så långt möjligt bör undvikas, framför allt när det är fråga om unga lagöverträdare (jfr NJA II 1979 s 215).

Visserligen är anledning att se allvarligt på det olaga vapen innehav som T.P. gjort sig skyldig till. Brottet liksom hans tidigare brottslighet och vad som upplysts om hans personliga förhållanden i övrigt är emellertid ej av den beskaffenhet att synnerliga skäl kan anses föreligga till att döma honom till fängelse. I stället bör förordnas att den tidigare ådömda skyddstillsynen skall avse även det olaga vapeninnehavet. Med hänsyn till T.P:s ekonomiska förhållanden bör inte också dömas till böter.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom förordnar HD att den av Handens TR d 24 sept 1984 ådömda skyddstillsynen skall avse även det olaga vapeninnehavet.

JustR Palm var av skiljaktig mening i fråga om påföljden och anförde: Det vapen T.P. - - - se HD:s dom - - - körning och hastighetsöverträdelse.

Enligt 26 kap 4 § 1 st BrB får den som inte fyllt 18 år dömas till fängelse bara om synnerliga skäl talar för det. Avsikten är att i fråga om så unga personer fängelse skall få förekomma endast i sällsynta undantagsfall. När det gäller innehav av ett farligt vapen under så graverande förhållande som i detta fall kräver emellertid enligt min uppfattning hänsyn till allmän laglydnad en påföljd som bestämt markerar ett avståndstagande från samhällets sida. Det alternativ till ett fängelsestraff som här närmast kan komma i fråga, nämligen ett förordnande om att den tidigare ådömda skyddstillsynen skall avse även det olaga vapeninnehavet, kan enligt min mening inte anses tillräckligt ingripande även om förordnandet kompletteras med ett bötesstraff. Under dessa förhållanden föreligger enligt min uppfattning synnerliga skäl att välja ett fängelsestraff under förutsättning att inte de individualpreventiva synpunkterna kan anses tala med någon styrka emot det.

T.P., som inom kort fyller 18 år, ger personligen ett intryck som gör att det trots den negativa utvecklingen hittills kan finnas anledning att tro på en bättre social anpassning om lämpliga åtgärder sätts in. Han har enligt vad som upplysts i målet mycket god kontakt med sin övervakare. Möjligheterna att leda in honom på en positiv utveckling får anses väl tillvaratagna genom den skyddstillsyn han ådömts tidigare. Med hänsyn till hans erfarenheter i olika hänseenden och till hans personliga egenskaper sådana jag kan uppfatta dem anser jag att ett fängelsestraff, om det görs kortvarigt, inte kan väntas inverka negativt på dessa möjligheter. Med hänsyn till vad jag förut anfört finner jag därför att den av HovR:n bestämda påföljden, fängelse 1 mån, bör dömas ut.

Jag fastställer alltså HovR:ns domslut.