NJA 1985 s. 570

Domskäl

TR:n (ordf lagmannen Sturkell) anförde i dom d 12 juni 1984:

Domskäl. Ansvarsfrågan. D.K. har erkänt vad åklagaren lagt honom till last.

Av analysresultat från statens rättskemiska laboratorium framgår att alkoholkoncentrationen i blodprov, som togs från D.K. omkring 25 minuter efter körningen, beräknas ha uppgått till minst 1,52 promille.

Genom D.K:s erkännande, som stöds av omständigheterna i övrigt, samt analysresultatet är åtalet för rattfylleri styrkt.

Påföljdsfrågan. D.K. har gjort gällande att han vid tillfället befann sig i en form av nödsituation och att TR:n bör ta hänsyn till detta vid valet av påföljd. D.K. har sålunda inför TR:n berättat följande: Han hade under kvällen druckit sex folköl och omkring tio cl starksprit. Senare hade han och hans flickvän besökt ett diskotek i Katrineholm, där de blivit osams. Flickvännen hade därför lämnat diskoteket vid midnatt medan D.K. själv hade stannat kvar. När D.K. ett par timmar senare kom hem till den lägenhet, där flickvännen bor, fann han tabletter av olika sorter utspridda på ett bord. Flickvännen fanns inte i lägenheten. D.K. blev då orolig och det föresvävade honom att flickvännen hade försökt att ta livet av sig. På grund därav bestämde han av ren tanklöshet att han skulle ut och köra med sin bil för att leta efter henne. Han körde därvid på olika gator i Katrineholm, där det i övrigt inte fanns någon trafik. Innan han hade hunnit fram till de adresser där flickvännen kunde tänkas ha befunnit sig, stoppades han av polis. - Flickvännen, som inte vid något tillfälle har uttalat självmordstankar, har haft magbesvär och sömnsvårigheter och läkare har därför ordinerat henne bl a sömn tabletter.

TR:n gör följande bedömning: Det finns inte skäl att ifrågasätta att D.K. blev orolig när han kom till flickvännens lägenhet. D.K. befann sig därför - subjektivt sett - i en form av nödsituation. Det finns inte heller skäl att ifrågasätta att hans handlande berodde på denna oro. Klart står emellertid att hans handlande på intet sätt kan anses försvarligt eller tillräckligt förmildrande. Vilka lämpliga åtgärder som D.K. kunde ha vidtagit finns inte nu anledning att närmare gå in på. Mot bakgrund av vad som sålunda förekommit kan TR:n vid valet av påföljd, enligt gällande praxis, inte döma till lindrigare påföljd än fängelse.

Domslut

Domslut. TR:n dömde D.K. jämlikt 4 § 1 mom trafikbrottslagen för rattfylleri till fängelse 1 mån.

Domskäl

Domskäl. Som domstolarna funnit har D.K. gjort sig skyldig till rattfylleri.,

D.K. har i HD berättat väsentligen i överensstämmelse med vad han uppgivit enligt TR:ns dom. Han har tillagt bl a följande. Han hade tidigare under kvällen låtit en kamrat köra sin bil då han ansett sig själv olämplig att föra bilen på grund av sin alkoholförtäring. När han kom hem till flickvännens bostad strax efter kl 2.00 var hon inte hemma. Han såg emellertid att sömn- och värktabletter låg utspridda på ett bord och han fick då för sig att flickvännen tänkte ta livet av sig. Han blev väldigt orolig för henne och visste inte vad han skulle ta sig till. Först gick han ut på gatan och letade kring huset men fann henne inte. Han beslöt sig då för att ta bilen och se om flickvännen möjligen uppsökt en väninna. Under bilfärden som varade 2-3 minuter såg han ingen gångtrafikant eller något annat motorfordon än polisbilen vid vilken han stoppades. Han fick efteråt höra att flickvännen hade intagit sömn tabletter och somnat utomhus på natten.

Beträffande D.K:s nuvarande personliga förhållanden är upplyst bl a följande. Han bor i egen bostad och har fast anställning sedan ca ett år som byggnadssnickare med en lön av ca 90 000 kr. Han är mycket idrottsintresserad och sysslar med bandy- och fotbollsträning 3-4 kvällar i veckan. Han dricker sällan alkohol.

För rattfylleri är stadgat fängelse. Endast när omständigheterna är mildrande kan bötesstraff utdömas.

Det finns inte anledning att ifrågasätta D.K:s uppgifter angående anledningen till bilkörningen. Vid bestämmande av påföljd för gärningen skall därför beaktas att D.K. ställdes inför en oväntad situation som han blev djupt oroad över och som han inte visste hur han skulle bemästra. Vidare bör beaktas att bilkörningen ägde rum sent på natten, då endast obetydlig trafik kunde förväntas, och att alkoholkoncentrationen i D.K:s blod endast obetydligt översteg 1,5 promille.

Även om D.K:s körning föranletts av förhållanden som i viss mån kunnat jämföras med en nödsituation, kan med hänsyn till den restriktiva hållning rättspraxis intagit vid tillämpningen av stadgandet om mildrande omständigheter vid rattfylleri (jfr NJA 1977 s 614) omständigheterna i samband med D.K:s körning likväl inte anses vara av den mildrande beskaffenhet att straffet kan stanna vid böter.

D.K. hade vid tidpunkten för gärningen ännu inte fyllt 20 år. Med hänsyn härtill och med beaktande av att omständigheterna vid gärningens begående - om än inte mildrande - likväl gör att brottet framstår som mindre allvarligt än rattfylleribrott i allmänhet finner HD att hänsyn till allmän laglydnad inte oundgängligen kräver fängelsepåföljd. Vid den bedömningen har HD fäst särskild vikt vid det förhållandet att allt talar för att D.K. aldrig skulle ha företagit körningen, om han inte blivit djupt oroad över vad som kunde ha hänt hans flickvän. Enär det inte finns grundad anledning att befara att D.K. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet, bör påföljden bestämmas till villkorlig dom, vilken av hänsyn till allmän laglydnad bör förenas med ett kännbart bötesstraff.

Domslut

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns domslut att påföljden

bestäms till villkorlig dom jämte 80 dagsböter å 60 kr.