NJA 1985 s. 717

Domskäl

TR:n (rådmännen Thanner och Fogelberg samt tingsfiskalen Widlund) anförde i dom d 1 febr 1982:

Domskäl. S.F. har hörts under sanningsförsäkran, varjämte vittnesmål upptagits av bolagets försäljare.

Bundenhet för bolaget förutsätter en på bolagets vägnar av därtill behörig företrädare för bolaget avgiven viljeförklaring av innehåll att bolaget godtager de föreslagna avtalsvillkoren. Det är ej visat att bolagets försäljare på grund av fullmakt eller eljest ägt behörighet att för bolaget företaga rättshandling av det slag, varom i målet är fråga. Ömsesidig bundenhet av avtalet kan därför ej anses ha inträtt förrän avtalsformuläret undertecknades på bolagets vägnar d 6 mars 1978. På grund av parternas i målet träffade uppgörelse skall vid detta förhållande käromålet bifallas.

Domslut

Domslut. S.F. skall till bolaget genast utge 7 252 kr.

Domskäl

Domskäl. Av den vittnesberättelse som försäljaren R.T. lämnat vid TR:n framgår att R.T., samtidigt med att han översände det av honom ifyllda blankettsetet, tillställde S.F. ett frankerat kuvert, avsett för de blanketter som S.F. efter underskrift skulle vidarebefordra till bolagets huvudkontor i Vrigstad. På blanketterna finns särskild plats för köparens underskrift. Vid sidan därav upptar blanketterna i texten "Vrigstad den... 19..", och därunder ett tomt utrymme, uppenbarligen avsett för säljarens underskrift. Blanketterna var, när R.T. sände blankettsetet till S.F., inte undertecknade av någon företrädare för säljaren.

Med hänsyn till vad sålunda upptagits och omständigheterna i övrigt måste det ha stått klart för S.F., inte bara att han efter påskrift hade att vidarebefordra de för bolaget avsedda exemplaren av blanketterna till bolagets huvudkontor för undertecknande, utan även att ett ömsesidigt bindande avtal skulle komma till stånd först sedan handlingarna där undertecknats av behörig företrädare för bolaget.

För bolaget bindande avtal har således inte kommit till stånd genom S.F:s undertecknande av blankettsetet d 25 febr 1978. Vid detta förhållande skall enligt parternas överenskommelse bolagets talan bifallas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Domskäl

Domskäl. S.F. gör i målet gällande att bindande avtal mellan parterna om leverans av ett monteringsfärdigt trähus kom till stånd genom att han d 25 febr 1978 skrev under den som leveransavtal betecknade handling som R.T. hade sänt till honom. En första förutsättning för en sådan bundenhet är att handlingen till sitt innehåll härrörde från någon som på bolagets vägnar var behörig att ingå avtal med S.F.. Bolaget har bestritt att denna förutsättning föreligger.

S.F. har inte visat att avtalshandlingen innefattade en av R.T. vidarebefordrad viljeförklaring från behörig företrädare vid bolagets huvudkontor. Frågan blir då, om R.T. som fullmäktig har varit behörig att på bolagets vägnar lämna anbud till S.F..

Utredningen ger inte stöd för att en sådan behörighet kan grundas på ett meddelande från bolagets sida till R.T. om rätt för denne att sluta avtal med S.F.. S.F. får emellertid anses hävda att R.T:s ställning som försäljare i förening med omständigheterna i övrigt har gett honom den erforderliga avtalsbehörigheten.

Bolaget har lämnat följande allmänna upplysningar om sin verksamhet. Bolaget tillverkar fabriksfärdiga trähus som säljs genom distriktskontor på ett tjugofemtal platser med ca 60 försäljare. Försäljarna marknadsför och förevisar ett sextiotal olika typhus enligt redan fram tagna ritningar och beskrivningar. Om kunden önskar det kan ändringar göras, antingen genom speciell omritning på arkitektkontoret i Vrigstad eller, när det gäller mindre förändringar, efter diskussioner mellan säljarombud och köpare. Därefter skrivs genom försäljarens försorg ut ett s k leveransavtal, som är försett med allmänna leveransvillkor. Enligt instruktionerna för försäljningsombuden skall samtliga avtal sändas till huvudkontoret i Vrigstad för godkännande.

Den ifrågasatta behörigheten för R.T. - som var anställd vid bolagets försäljningskontor i Karlstad - har gällt avtal om en leverans mot ett betydande vederlag (233 212 kr) enligt villkor som delvis var individuellt avpassade till köparens önskemål. Bedömningen i målet bör göras med hänsyn bl a till detta förhållande.

Någon sedvänja enligt vilken försäljare för trähustillverkare har fullmakt att på företagets vägnar träffa avtal med husköpare har inte visats föreligga. Av de yttranden som Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund och konsumentverket har lämnat i målet framgår snarare att sådan behörighet i allmänhet saknas, något som ofta tycks komma till uttryck i begagnade avtalshandlingar.

R.T. har disponerat förtryckta avtalsblanketter, och det är en sådan blankett som har kommit till användning i förevarande fall. Blanketten bär rubriken "leveransavtal" och upptar bolaget som säljare. Plats finns för anteckning om "försäljningsdistrikt" och "säljarens ombud". Däremot saknas särskilt utrymme för ombudets namnunderskrift. Som framgår av redovisningen i HovR:ns dom tycks det i stället vara förutsatt att underskriften på säljarens vägnar skall göras vid huvudkontoret i Vrigstad. Formulärets utformning kan därför inte anses ge något hållbart stöd för antagandet att ombudet, här R.T., har bemyndigats att ingå avtal för bolaget.

Inte heller i övrigt har S.F. visat att något beteende från bolagets sida har gett honom tillräckligt fog att räkna med att R.T. hade behörighet att ingå leveransavtal på bolagets vägnar. Något avtal mellan parterna har alltså inte kommit till stånd redan genom att S.F. undertecknade blanketten d 25 febr 1978. I sådant fall skall enligt parternas överenskommelse bolagets talan bifallas.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Referenten, JustR Beckman, och justR Palm var skiljaktiga och anförde: S.F. har vidhållit att R.T:s åtgärd att översända leveransavtalet till honom var ett för bolaget bindande anbud, som han accepterade genom att skriva under handlingen.

Bolaget har å sin sida fortfarande hävdat att för bolaget bindande avtal kunde komma till stånd först genom att det av S.F. undertecknade leveransavtalet påtecknades av behörig företrädare för bolaget. R.T. var enligt bolaget inte behörig att ingå avtal med S.F..

Bolaget har lämnat - - - HD:s dom - - - för godkännande.

I fråga om vad som närmare förevarit vid det aktuella leveransavtalets tillkomst framgår av vittnesförhöret med R.T. och övrig utredning följande - såvitt handlingarna utvisar inte från någondera sidan bestridda - omständigheter. Bolagets förhandlingar med S.F. sköttes av R.T., som var anställd vid bolagets försäljningskontor i Karlstad. S.F. fick från bolagets huvudkontor en d 17 febr 1978 dagtecknad offert, som grundade sig på ritningar utförda i Vrigstad. S.F. var inte helt nöjd med offerten utan önskade dels vissa faktiska förändringar i leveransen, dels uppgift på ett fast totalpris så att han skulle kunna göra jämförelse med hus från andra leverantörer. Sedan R.T. med S.F:s vetskap tagit ny kontakt med vederbörande bolagstjänsteman i Vrigstad och fått "bitar från huvudkontoret som tillägg och avdrag på hans tidigare offert" och dessutom ett totalpris "godkänt av Nordiska Trähus" i Vrigstad presenterades de nya villkoren för S.F.. Vid telefonsamtal d 24 febr 1978 förklarade sig S.F. nöjd med villkoren. R.T. sände därför över ett av honom ifyllt - men inte undertecknat - formulär betecknat leveransavtal (i fortsättningen kallat avtalshandlingen) i vilket åberopades allmänna leveransvillkor som återgetts på blankettens baksida. Avtalsformuläret bestod av ett blankettset innehållande fyra blanketter med genomslag. Det angivna total priset inkl mervärdeskatt utgjorde 233 212 kr mot 208 708 kr i den tidigare offerten. S.F. skrev under avtalshandlingen d 25 febr 1978 och vidarebefordrade avsedda exemplar till bolagets huvudkontor i Vrigstad i det kuvert som R.T. hade tillhandahållit. På bolagets huvudkontor skrevs avtalshandlingen under d 6 mars 1978. Ett exemplar översändes till S.F. med ett d 21 mars 1978 daterat följebrev, i vilket som "förbehåll (förtydligande)" angavs vissa förändringar i förhållande till innehållet i avtalshandlingen. Handlingen hade då stämplats med texten "Godkänd enl bif följebrev."

Det av bolaget använda avtalsformuläret är, som framgår av konsumentverkets yttrande i målet, inte utformat i anslutning till de leveransvillkor som mera allmänt används vid försäljning av trähusmaterial, Allmänna leveransbestämmelser 1974, vilka utarbetats av Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund efter förhandlingar med konsumentombudsmannen. I dessa bestämmelser anges som punkt 2: "Leveransavtalet skall för att vara bindande upprättas skriftligen på av säljaren upprättat formulär och vara undertecknat av köpare och säljare." En motsvarande bestämmelse finns i de allmänna leveransbestämmelser (Nyckelhus 77) som tillkommit efter förhandlingar mellan konsumentverket och Nyckelhus AB, som står utanför riksförbundet. Konsumentverket anmärker i sitt yttrande att skriftlighet ibland uppställs som formkrav även i andra branscher och att det i dessa fall, såvitt verket kan bedöma, brukar särskilt markeras i avtalsformuläret att säljföretaget blir bundet först genom att underteckna handlingen.

Enligt Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund förekommer det inte hos något trähusföretag att försäljare har fulimakt att företräda sitt företag och att på företagets vägnar träffa avtal med husköpare. Förbundet anger i sitt yttrande att denna branschpraxis har kodifierats i den nyss återgivna punkten i de allmänna leveransbestämmelserna 1974. Konsumentverket anför däremot att i de allmänna leveransbestämmelserna inte uttalas något om försäljarens behörighet men att enligt uppgift förbundet dock rekommenderar sina medlemsföretag att i det leveransavtal som kompletterar de allmänna bestämmelserna inta ett villkor, som uttalar att en försäljare inte har behörighet att träffa avtal för företagets räkning.

Bestämmelserna om slutande av avtal i 1 kapavtalslagen bygger på en avtalsmekanism med bindande anbud och accept som medför att ett avtal kommer till stånd. Bestämmelserna är dispositiva och det finns andra modeller för avtals ingående än den modell med anbud och accept som avtalslagen anger. Allmänt sett bör det emellertid krävas av den som i något avseende vill avvika från den s k lagmodellen att han tydligt anger detta för motparten. Detta är naturligtvis särskilt viktigt när vad som kan framstå som ett anbud i själva verket är avsett endast som ett erbjudande till motparten att avge ett anbud.

I det aktuella fallet har bolaget varken i avtalshandlingen eller i de allmänna leveransvillkoren angett att avtalet skulle vara undertecknat av bolaget för att bli bindande. Som framgår av den tidigare redogörelsen avviker detta från vad som är vanligt i branschen. Såvitt visats i målet har S.F. inte på något annat sätt upplysts om den närmare innebörden av bolagets rutiner för ingående av avtal. S.F. har i detta hänseende endast fått besked om att han, sedan han skrivit under leveransavtalet, skulle vidarebefordra detta till bolagets huvudkontor. Detta framstår i och för sig som en naturlig åtgärd för bekräftelse och dokumentation och kan knappast ha givit S.F. någon insikt om den särskilda betydelse som bolaget tillmätte sin underskrift.

När avtalshandlingen översändes till S.F. var den inte undertecknad av någon företrädare för bolaget. Blanketten har plats för ett undertecknande efter den förtryckta texten "Vrigstad den......19....". Detta kan emellertid, med hänsyn till vad som sagts nyss, inte heller anses utgöra en information till S.F. om att underskriften ansågs vara en förutsättning för bindande avtal.

Avtalshandlingens innehåll byggde på den offert med tillhörande ritningar som S.F. hade fått från bolagets huvudkontor. De tillkommande posterna var preciserade och försedda med priser, till vilka R.T. hade inhämtat särskilda godkännanden från huvudkontoret. Innehållet i övrigt i avtalshandlingen var utformat så att det framstod som ett slutligt utformat avtal. R.T. betecknades i handlingen som säljarens ombud och någon inskränkning i hans behörighet framgick varken av handlingen eller av de allmänna leveransvillkoren. Det har inte visats att S.F. på något annat sätt upplysts om att R.T. inte skulle vara behörig att i den föreliggande situationen avge ett anbud från bolaget. Med hänsyn till anförda omständigheter får S.F. anses ha haft fog för att anta att R.T. hade en sådan behörighet och att förhandlingarna slutförts så att avtalshandlingen innefattade ett slutligt anbud från bolaget. Med beaktande också av att annat inte gjorts gällande än att såväl utformningen av avtalshandlingen som de rutiner i övrigt som kommit till användning bestämts av bolaget (jfr NJA 1950 s 86) finner vi oss böra godta S.F:s påstående att ett för båda parter bindande avtal kommit till stånd genom att han d 25 febr 1978 undertecknade avtalshandlingen.

Med ändring av HovR:ns dom lämnar vi alltså bolagets käromål utan bifall.