NJA 1985 s. 752

Domskäl

Skäl. A.F. har till stöd för sitt ändringsyrkande åberopat dels att det saknats anledning ändra beslutet av d 18 april 1985, eftersom detta grundats på avtal mellan kronofogdemyndigheten och A.F., dels att han inte beretts tillfälle att yttra sig innan beslutet av d 30 maj 1985 meddelades.

Vad som d 18 april 1985 föreskrevs om införselbeloppets storlek utgjorde ett av kronofogdemyndigheten meddelat beslut. Kronofogdemyndigheten har varit oförhindrad att ändra detta beslut när anledning därtill förelåg, t ex om A.F:s inkomstförhållanden ändrades.

Det av kronofogdemyndigheten d 30 maj 1985 meddelade beslutet är att anse som en sådan ändring av beslut om införsel som avses i 15 kap 12 § 1 st UB. Enligt andra meningen i samma stycke skall, innan ändring beslutas, den part som ändringen går emot beredas tillfälle att yttra sig, såvida inte det är uppenbart obehövligt eller beslutet inte kan uppskjutas.

Riksskatteverket har gjort gällande att A.F:s hörande varit uppenbart obehövligt. Till stöd härför har verket anfört att A.F. d 18 april 1985 lämnat erforderliga uppgifter om sina ekonomiska förhållanden till kronofogdemyndigheten samt att A.F. inte fått ut mindre avjunilönen än av lönen för april och maj månader.

Föreskriften om att den part som en ändring går emot skall få tillfälle att yttra sig innan ändring beslutas tillkom efter förslag i saken av lagrådet (se prop 1980/81:8 s 1130 f och 1156). Lagrådet framhöll bl a att så snart ett ändringsbeslut kan vara till gäldenärens nackdel och beslutet inte på grund av särskilda omständigheter är brådskande, gäldenärens hörande bör vara obligatoriskt; detta gällde enligt lagrådet i princip även i fall då ändringen ter sig som en automatisk följd av sådana ändringar i gäldenärens löneförhållanden som betingas av kollektivavtalsbestämda lönehöjningar. Departementschefen förklarade sig i sak godta lagrådets förslag men ansåg att en bestämmelse i saken även borde gälla borgenärens hörande. Som exempel på fall då det är uppenbart obehövligt att höra parten nämnde departementschefen ändringar som sker med anledning av nya föreskrifter om beräkningen av det exekutionsfria beloppet, vilka meddelas av riksskatteverket (prop s 1219 och 1231). Den i propositionen föreslagna bestämmelsen berördes inte särskilt under ärendets behandling i riksdagen (jfr lagutskottets betänkande 1980/81:23).

Vid bedömande huruvida kronofogdemyndighet i ett fall som det förevarande ägt underlåta att bereda gäldenären tillfälle att yttra sig, innan det mot skattereduktionen svarande beloppet togs i anspråk, ar att beakta bl a att gäldenären kunnat ha anledning att framhålla omständigheter som inte enbart hänförde sig till hans ekonomiska förhållanden i allmänhet utan hade avseende just på nämnda belopp.

De omständigheter som riksskatteverket åberopat har inte utgjort skäl för kronofogdemyndigheten att underlåta att bereda A.F. tillfälle att yttra sig innan beslut meddelades om ianspråktagande av det mot skattereduktionen svarande beloppet. Inte heller i övrigt har förhållandena varit sådana att det kan anses ha varit uppenbart obehövligt att höra A.F. innan beslut meddelades.

På grund härav och då det inte gjorts gällande att beslut i saken inte kunnat uppskjutas i avvaktan på A.F:s hörande bör beslutet undanröjas.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut undanröjer HD kronofogdemyndighetens beslut d 30 maj 1985.