NJA 1985 s. 879

Domskäl

TR:n (chefsrådmannen Rönnqvist, rådmannen Schnell och tingsfiskalen Carlsson) anförde i dom d 30 okt 1980:

Domskäl. Parterna har å ömse sidor åberopat omfattande skriftlig bevisning. Tekstil har bl a åberopat utlåtanden av professorerna B.G. och H.T. samt Transportkompaniet utlåtande av professorn K.G..

Efter framställning av konkursboet har direktören K-G.G. hörts under sanningsförsäkran. Vidare har på Transportkompaniets begäran vittnesförhör hållits med speditionschefen S.B..

Den centrala frågan i målet är om Tekstil d 28 juni 1977 ägde stoppningsrätt beträffande de till Tedder sålda varorna.

Lagstiftningen på köprättens område har i Sverige och Danmark genom köplagarna på i målet ifrågavarande område givits samma materiella innehåll. Rättsutvecklingen i dessa länder kan ej efter köplagarnas tillkomst i nu ifrågavarande hänseende anses ha gått så skilda vägar att ett val av tillämplig nationell lag är påkallat. Detta ståndpunktstagande innebär att rätten vid sin prövning av frågan om stoppningsrätt förelegat utöver de till innehållet lika lagstadgandena i de båda länderna är oförhindrad att beakta teori och praxis såväl i Sverige som i Danmark.

För frågan om Tekstil kunnat utöva stoppningsrätt och konkursboet blivit skyldigt att svara för betalningen av varorna är avgörande när godset kommit i Tedders besittning.

I svensk rättspraxis har frågan om stoppningsrättens utsträckning blivit föremål för prövning bl a i NJA 1941 s 516. I dansk praxis har Höjesterets dom d 8 febr 1957 (UfR 1957 s 324) ansetts vägledande i detta hänseende. I Karnows danska lagsamling kommenteras sistnämnda rättsfall på följande sätt: "Att køberen uden betaling eller andet frit kan få varerne udleverede af transportøren eller en speditør, der har hjemtaget dem, indebærer ikke overgivelse, så længe han dog ikke har fået dem udleveret, U 57 324 H (varerne sendt til købers speditør, der for at spare leje hjemtog dem til eget frilager, hvorfra en del var udleveret til køber - overgivelse ej sket fsva det resterende), med mindre han har truffet nærmere aftale med transportør eller speditør om deres opbevaring eller udstedt nærmere instrukser i så henseende".

I doktrinen har olika meningar framförts om när godset övergår i köparens besittning och stoppningsrätten upphör. Följande synpunkter på spörsmålet kan förtjäna återges. I Almén-Eklunds kommentar till köplagen uttalas (s 529) att det för att stoppningsrätt skall vara utesluten är tillräckligt att godset för köparens räkning omhändertagits av någon som därvid handlat såsom ombud för honom men att ganska stränga fordringar torde böra uppställas för att någon skall betraktas som köparens ställföreträdare i besittningen. Med utgångspunkt härifrån uttalas vidare (s 530) att den omständigheten att godset utgivits till en speditör under vars adress det ankommit i allmänhet icke bör utesluta stoppningsrätten. - B.G. har i sitt utlåtande framhållit, att den gemensamma köplagen utsträckt stoppningsrätten så långt det är praktiskt möjligt, att ett fast kundförhållande mellan en köpare och en speditör icke i och för sig skapar någon allmän fullmakt för speditören att uppträda på köparens vägnar samt att lagring hos köparens speditör på adressorten icke är att jämställa med "overgivelse" till köparen. - Lagergren hävdar i Delivery of the goods and transfer of property and risk in the law on sale s 74-75 att säljarens stoppningsrätt upphör när godset överförs till besittning hos någon som företräder köparen, vilken åtagit sig att förvara godset för något annat ändamål än att fullgöra det ursprungliga transportavtalet. - I målet har K.G. givit uttryck åt liknande tankegångar i sitt utlåtande. - I Ramberg Speditören och uppdragsgivaren uttalas (s 4) att vid mottagningsspedition stoppningsrätten för en utländsk leverantör upphör när mottagningsspeditören tar hand om varan, vilket sker för importörens räkning.

Vid övervägande av de synpunkter som sålunda framförts bör beaktas att sedan uttalandena i Almén-Eklunds köplagskommentar gjordes de uppgifter en speditör brukar åtaga sig väsentligt utvidgats, bl a i vad avser lagring av gods, samt att bestämmelserna för tullbehandling av importgods ändrats i väsentliga hänseenden.

Beträffande de omständigheter under vilka textilvarorna i Borås omhändertogs av Transportkompaniet har följande uppgivits, av K-G.G. under sanningsförsäkran och av S.B. som vittne.

K-G.G.: Han har varit en av cheferna för Tedder alltsedan grundandet av företaget i slutet av 1940-talet. Tills Tedder försattes i konkurs har han varit stvrelseledamot i bolaget. De senaste åren har han varit verksam som inköpsman. I stort sett från det företaget startade har det varit samarbete med Transportkompaniet. Så småningom köptes alltfler textilvaror från utlandet, varför det blev kontakter varje vecka med Transportkompaniet. Det var mycket sällsynt att annan speditör användes. När varor anlände till Borås ringde representant för Transportkompaniet till Tedder för att få instruktioner om de skulle hämtas hem eller ligga kvar. Från fall till fall avgjordes om lagring skulle ske hos Transportkompaniet eller ej. Ibland sändes varor direkt från Transportkompaniet vidare för lönsömnad på annat ort. Tedder har oftare lagrat varor hos Transportkompaniet sedan tullbestämmelserna om rätt till hemtagning ändrades. Det var en fråga om uppskov med tullar och avgifter, om ekonomi och om utrymme. Varor har lagrats hos Transportkompaniet från ett par dagar upp till kanske fem månader. Ersättning utgick i form av lagerhyra. Ibland togs viss del av ett parti ut från lagret. K-G.G. hade ej hand om uttagningen av de från Tekstil i januari 1977 inköpta varorna. Dessa var avsedda både för bearbetning hos Tedder och för lönsömnad i Finland. En del tyger skulle först bearbetas hos ett företag i Växjö innan de sändes till Finland.

S.B.: Han är speditionschef hos Transportkompaniet i Borås. Sedan början av 1950-talet har Tedder haft affärsförbindelse med Transportkompaniet. Det har varit ett förtroendefullt samarbete med rätt stor omfattning. Det kunde vara 15-20 uppdrag per månad från Tedder, huvudsakligen import. Transportkompaniet var Tedders "husspeditör" vid utlandsaffärer och tjänstgjorde som mottagarspeditör vid import. När varor anlände till Borås, meddelade Transportkompaniet Tedder och frågade om speciella önskemål förelåg. En sådan förfrågan gjordes och besvarades alltid rutinmässigt. Vissa partier har Tedder tagit direkt hem, vissa har lagrats hos Transportkompaniet av olika skäl. I vissa fall berodde detta på platsbrist eller att Tedder ej hade omedelbart behov av varan, i andra fall på att Tedder önskade uppskjuta tullbehandlingen eller betalningen av införselmervärdeskatt. Transportkompaniet har även för Tedder lagrat varor som kommit genom annan speditör. S.B. har ej personligen haft att göra med de i målet aktuella textilpartierna. Varorna lägges vid fordons ankomst automatiskt in i tullupplag. Efter 30 dagar i tullupplag ombokas varan till transitlager.

I detta fall är det fråga om ett distansköp. Tekstils stoppningsrätt har därför ej som konkurs boet gjort gällande upphört redan när varorna i Odense av Tekstil avlämnades för transport.

Transportuppdraget kan ej anses slutfört och varorna kan ej anses ha kommit i Tedders besittning redan i och med att de i Borås överlämnades till Transportkompaniet. Stoppningsrätten har alltså ej heller upphört därmed.

Genom K-G.G. och S.B:s utsagor samt övrig utredning har följande framkommit angående Transportkompaniets lagerhållning för Tedders räkning. Under de långvarlga affärsförbindelserna mellan Tedder och Transportkompaniet hade utvecklats ett system enligt vilket Transportkompaniet för Tedders räkning lagrade både gods som Transportkompaniet ombesörjt transporten av och gods som kom på andra vägar. Denna lagring kunde fortgå i månader. Lagerkort utskrevs upptagande Tedders firmanamn och lagerhyra debiterades. I anslutning till att gods avsett för Tedder ankom till Transportkompaniet inhämtades regelmässigt direktiv från Tedder om det skulle lagras tills vidare eller hur det eljest skulle förfaras därmed.

Genom att lämna Transportkompaniet instruktioner om hur godset fortsättningsvis skulle disponeras får Tedder anses ha utövat rådighet över detta. Om Tedder såsom i förevarande fall beordrat lagring av godset tills vidare, får de uppgifter Transportkompaniet haft som transportspeditör därmed anses avslutade och uppdraget ha övergått till att avse lagerhållning för Tedders räkning. Godset har därigenom övergått i Tedders besittning. I nu aktuella fall var godset lagrat hos Transportkompaniet i tullager eller transitlager, innan Tedder försattes i konkurs och stoppningsmeddelande sändes. Någon stoppningsrätt för Tekstil har alltså ej längre förelegat, när Transportkompaniet utlämnade godset till konkursboet. Detta har varit berättigat att omhändertaga godset, som befann sig i Tedders besittning, och förfoga däröver. Tekstils talan kan alltså ej vinna bifall.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Domskäl

Domskäl. Tekstil har i HovR:n preciserat sin talan i enlighet med följande. Som grund för sin talan mot konkursboet har Tekstil gjort gällande att textilvarorna först efter konkursutbrottet kommit i Tedders besittning. Konkursboet, som disponerat över varorna, har härigenom blivit betalningsskyldigt enligt 41 § 2 st köplagen för värdet av varorna. Tekstils fordran är således en massafordran.

Gentemot Transportkompaniet har Tekstil gjort gällande att Transportkompaniet, som mottagit Tekstils stoppningsmeddelande innan varorna övergått i Tedders besittning, genom att inte respektera stoppningsrätten varit försumligt och därför ådragit sig ersättningsskyldighet. Skadeståndsskyldigheten vilar på köprättslig grund.

Konkursboet och Transportkompaniet har åberopat enahanda grunder för bestridande som vid TR:n.

Mellan parterna är ostridigt att transporten tillgått på det sätt och varorna kvarlegat hos Transportkompaniet under den tid som anges i TR:ns dom.

Såsom TR:n funnit är den avgörande frågan i målet vid vilken tidpunkt besittningen till de levererade varorna övergått på Tedder. Med hänsyn härtill samt till att reglerna om säljares stoppningsrätt måste anses ha ett övervägande sakrättsligt innehåll finner HovR:n att svensk rätt är tillämplig.

Begreppet besittning har brukat definieras som den faktiska makten, rådigheten, över en sak (Beckman i Festskrift till Håkan Nial, s 73). För uppkomsten av sakrättsligt skydd krävs vanligen tradition av saken. Besittning kan emellertid också - utan att sambesittning eller gemensam besittning föreligger - tillkomma två personer till samma sak. I doktrinen har man därvid ibland använt begreppen medelbar och omedelbar besittning. Undén har emellertid hävdat att det är uppenbart att det syfte, som traditionen skall tillgodose, vinnes lika väl genom sakens överlämnande exempelvis till köparen å ägarens vägnar av någon, som innehar densamma, eller genom dess överlämnande av säljaren eller å hans vägnar till någon som å köparens vägnar mottager densamma (Svensk sakrätt i s 50). I Almén-Eklunds kommentar till köplagen uttalas beträffande uttrycket "kommit i köparens besittning" i 39 § köplagen följande (s 529): För att stoppningsrätten skall vara utesluten kan man visserligen icke fordra, att godset skall hava inkommit i köparens varulager eller befinna sig på en plats, varöver han själv äger uteslutande förfoganderätt, utan därmed måste likställas, att godset för köparens räkning omhändertagits av någon, som därvid handlat såsom ombud för honom.

Med utgångspunkt häri blir frågan om Tedder företrätts av Transportkompaniet på sådant sätt att besittningen till varorna övergått på Tedder redan innan konkursutbrottet.

Till en början finner HovR:n - såsom också TR:n gjort - att besittningen varken övergått då varorna av Tekstil avlämnades i Odense eller då de mottogs av Transportkompaniet i Borås.

Genom vad S.B. och K-G.G. uppgivit framgår att Transportkompaniet redan lång tid fungerat som "husspeditör" åt Tedder. Transportkompaniets tjänster har, från att ursprungligen ha omfattat enbart själva transporten kommit att i allt större utsträckning utgöra "paket" innefattande också lagring samt ansvar för tullbehandling. När av Tedder beställda varor inkommit till Transportkompaniet har förfarandet regelmässigt varit att detta någon eller några dagar därefter per telefon meddelat Tedder att sändningen kommit fram. Tedder har därvid givit anvisningar beträffande den fortsatta hanteringen av godset. Skäl för Tedder att lagra godset hos Transportkompaniet har bl a varit platsbrist eller att man velat uppskjuta förtullningen. - S.B. och K-G.G. har inte med säkerhet kunnat uttala sig om vilka instruktioner som givits beträffande de aktuella varupartierna. K-G.G. har uppgivit att det levererade tyget varit avsett för tillverkning av täckjackor i Finland men att tyget dessförinnan skulle bearbetas av ett företag i Växjö.

Av dessa uppgifter framgår att Transportkompaniet i stor utsträckning fungerat som lagerhållare för Tedder. Mot bakgrund härav samt med hänsyn till att Tedder - kort tid efter varornas ankomst - regelmässigt givit anvisningar beträffande dessa samt till att de aktuella varupartierna, som ankommit till Borås under tiden d 28 april-d 17 juni 1977, kvarlegat hos Transportkompaniet vid konkursutbrottet d 22 juni samma år, får det anses utrett att transportuppdraget i vart fall senast vid denna tidpunkt övergått till att avse lagring för Tedders räkning. Oaktat varorna faktiskt funnits i Transportkompaniets lokaler och detta ägt rätt att kvarhålla varorna som säkerhet för fordran mot Tedder, har Transportkompaniet därvid innehaft varorna å Tedders vägnar och varit att betrakta som Tedders ställföreträdare i besittningen. Då besittningen således övergått till Tedder före konkursutbrottet skall Tekstils talan gentemot såväl konkursboet som Transportkompaniet lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Hovrättsrådet Beling var beträffande konkursboets talan mot Tedder skiljaktig beträffande motiveringen på sätt framgår av följande yttrande: För frågan om vid vilken tidpunkt besittningen av varorna övergått till Tedder är av betydelse vem som skall anses besitta gods in transitu. Inom köprätten betraktas därvid fraktföraren som en självständig länk mellan avsändare och mottagare. I enlighet med detta närmast från transporträtten hämtade synsätt anses sålunda varken avsändaren-säljaren eller mottagaren-köparen besitta godset under den tid transporten fortgår. Att tidpunkten för besittningsövergången på så sätt hålles svävande för godset in transitu medför ej någon direkt olägenhet såvitt rör det obligationsrättsliga förhållandet mellan köpare och säljare. Besittningsförhållandet till det under transport varande godset är nämligen som Almén påpekar (Om köp och byte av lös egendom, Stockholm 1960, s 107) utan direkt betydelse för tolkningen av något stadgande i köplagen.

Bedömningen måste dock bli en annan då fråga är om köpets sakrättsliga verkningar. Här behövs en klart markerad övergång av besittningen. Att denna vid anlitande av självständig fraktförare på ovan antytt sätt hålles svävande är ägnat att medföra rättsosäkerhet för tredje man. Det från transporträtten hämtade synsättet att fraktföraren intar en självständig ställning i förhållande till avsändare och mottagare av godset bör därför ej fasthållas när det gäller att fastställa vem som har besittningen till detta. I stället bör det betraktelsesättet anläggas att den som beställt transporten av godset anses ha en genom fraktföraren förmedlad besittning till detsamma. Att ett sådant synsätt är möjligt bekräftas av Almén (a a s 108); säljaren är emellertid bibehållen vid sin stoppningsrätt så länge godset befinner sig under pågående transport (a a s 531).

Vid tillämpning av ovan angivet synsätt på en speditör får dennes närmare förhållande till köparen viss betydelse. Av TR:ns dom framgår att Tedder haft affärsförbindelse med Transportkompaniet sedan början av 1950-talet och var att betrakta som Tedders "husspeditör" med 15-20 uppdrag i månaden.

Vid en samlad bedömning får därför det i Odense avhämtade godset anses ha övergått i Tedders besittning redan då det därstädes om händertogs av Transportkompaniet i egenskap av Tedders speditör med anlitande av Skandinavisk Bil transport såsom fraktförare. Enär varorna således kommit i köparens besittning före konkursutbrottet skall på skäl som majoriteten i övrigt anfört TR:ns dom i förevarande del fastställas.

Hovrättsrådet Hedström var i själva saken skiljaktig och anförde: Tekstils vadetalan mot konkursboet innebär, att företaget yrkar förpliktande för boet såsom Tedders successor att fullgöra sin del av köpeavtalet genom att utge köpeskilling för levererade textilvaror. Om sådan rättsverkan av stoppningsrätt som avses i 39 § köplagen är i vart fall numera ej fråga. Har varorna kommit i köparens besittning efter konkursutbrottet, blir emellertid köpeskillingsfördringen, såsom parterna är ense om, en s k massafordran mot konkursboet; i annat fall blir den en vanlig oprioriterad fordran i konkursen. Av betydelse blir därför, om besittningsövergången skedde före eller efter d 22 juni 1977.

Som framgår av det nyss sagda rör tvisten Tekstils förhållande till Tedders borgenärer. Den skall därför bedömas enligt svensk lag; jfr 2 § lagen (1964:528) om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker.

Det är ostridigt, att Transportkompaniet på Tedders uppdrag såsom speditör och med anlitande av Skandinavisk Biltransport ombesörjt transporten av varorna från Odense till Borås och att varorna d 22 juni 1977 alltjämt befann sig i Transportkompaniets tullager resp transitlager. Enligt min mening kan varorna ej anses ha övergått i köparens besittning enbart genom att Transportkompaniet såsom speditör om besörjt transporten till Borås. Transportkompaniets efterföljande åtgärder att överföra varorna till egna tullager eller transitlager har, liksom omhänderhavandet av transporten, innefattat ett handlande för Tedders räkning och kan - oavsett deras betydelse i transporträttsligt hänseende - ej anses ha medfört någon förändring i besittningsförhållandet. Jag finner således, att varorna inte kommit i köparens besittning förrän de d 1 juli 1977 mottagits av konkursboet.

Tekstil är följaktligen berättigat att av konkursboet erhålla köpeskillingen jämte ränta. Om kapitalbelopp och ränta råder ej tvist.

Vad därefter gäller den mot Transportkompaniet förda vadetalan har i målet ej anförts någon omständighet som skulle kunna grunda skadeståndsskyldighet för bolaget gentemot Tekstil.

På grund av det anförda förpliktar jag, med ändring av TR:ns domslut i målet mot konkursboet, boet att till Tekstil utge 261 091 kr 11 öre i danskt mynt eller motvärdet därtill i svenskt mynt efter den på betalningsdagen gällande kursen, jämte ränta från d 16 juli 1977 efter en räntefot motsvarande det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot med tillägg av fyra procenten heter.

Tekstil (ombud advokaten J.N.) sökte revision och vrkade bifall till sin talan.

Konkursboet (ombud advokaten C.J.) och Transportkompaniet (ombud advokaten L.W.) bestred ändring.

Svenska Handelskammarförbundet avgav efter förordnande av HD yttrande i målet. I yttrandet anfördes bl a:

Den i målet avgörande frågan syns vara vid vilken tidpunkt besittningen till varorna skall anses ha övergått till Tedder och Tekstils stoppningsrätt därmed ha upphört. Handelskammarförbundet begränsar sitt yttrande till denna fråga.

På senare år har speditörernas roll i godshanteringen utvecklats betydligt. Gjorda förfrågningar bland speditionsföretag har givit vid handen att det numera är vanligt att en speditör utöver det typiska speditionsuppdraget erbjuder sina uppdragsgivare ett flertal olika tjänster, däribland lagring. Det är också många gånger förenat med stora vinster för en köpare att låta speditören lagra gods i avvaktan på köparens instruktioner om utlämning eller vidaretransport.

Enligt Handelskammarförbundets mening har köparen, då gods på detta sätt omhändertagits av en speditör för lagring och vidare åtgärder i enlighet med köparens instruktioner, fått rådigheten över godset på sådant sätt att han har tagit det i sin besittning.

Härav skulle följa att säljaren inte längre har möjlighet att utöva sin stoppningsrätt, liksom att köparen skulle uppnå skydd mot säljarens borgenärer.

I enlighet med det anförda anser Handelskammarförbundet att Tekstil, sedan godset överförts till lagring på det sätt som skett i målet, inte längre kan utöva stoppningsrätt.

Om säljaren under lagring på angivet sätt skulle vara bibehållen sin stoppningsrätt, skulle detta enligt Handelskammarförbundet avsevärt försvåra den pågående utvecklingen mot en mera rationell godshantering - en utveckling som är till stor nytta för näringslivet.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domskäl

Domskäl. HD har förehaft målet vid huvudförhandling.

Parterna har anfört i huvudsak samma grunder och invändningar som antecknats i TR:ns och HovR:ns domar. Tekstil har beträffande sin talan mot Transportkompaniet tillagt, att Transportkompaniet på grund av sin särskilda ställning som transportör varit skyldigt enligt allmänna rättsgrundsatser att respektera Tekstils stoppningsrätt. När Transportkompaniet inte gjorde det, blev Transportkompaniet enligt Tekstils mening skyldigt att solidariskt med Tedder utge ersättning för liden skada inklusive ersättning för ren förmögenhetsskada.

Lagvalsfrågan. Tekstil har som stöd för sin uppfattning att dansk lag skall tillämpas hänvisat till 4 § lagen (1964:528) om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker.

Enligt 2 § nämnda lag gäller lagen inte i fråga om köpets rättsverkningar i förhållande till andra än parterna. Tekstils talan mot Tedders konkursbo grundas på 41 § köplagen och innefattar inte ett anspråk mot köparen på grund av köpeavtalet utan ett anspråk som har verkningar för köparens borgenärer och som grundas på köpeavtalet i kombination med det förhållandet att konkursboet efter konkursutbrottet skulle ha utfått och disponerat över godset. Anspråket är av den arten att det i konkursen skulle utgöra s k massafordran. Av det anförda följer att Tekstils talan mot Tedders konkursbo är av ett slag som avses i 2 § förut nämnda lag.

Den åberopade stoppningsrätten gjordes gällande mot svenska rättssubjekt och avsåg varor som hade transporterats till Sverige. Under dessa omständigheter bör talan mot konkursboet och Transportkompaniet prövas enligt svensk rätt (jfr NJA 1978 s 593).

Sakfrågan. Den s k passiva stoppningsrätt som enligt 39 § köplagen tillkommer säljaren upphör i och med att godset har kommit i köparens besittning. På motsvarande sätt har säljaren inte någon aktiv stoppningsrätt enligt 41 §, dvs rätt att kräva godset åter från köparens konkurs bo, om godset har utgivits till köparen före konkursutbrottet. För att Tekstil skall kunna få bifall till sin talan mot konkurs boet krävs alltså att de aktuella varorna inte kan anses ha blivit utgivna till Tedder före konkursutbrottet d 22 juni 1977. När det gäller Tekstils talan mot Transportkompaniet är en förutsättning för bifall att varorna inte har utgivits före stoppningsmeddelandet d 28 juni 1977.

Det är i målet ostridigt att de aktuella varorna rent faktiskt lämnades ut från Transportkompaniets lager i Borås till konkursboet d 1 juli 1977. Konkursboets och Transportkompaniets inställning är emellertid att besittningsövergång i köplagens mening skedde tidigare, i första hand när varorna överlämnades till det danska åkeriföretaget i Odense, i andra hand när varorna kom fram till Borås och i vart fall när Tedder gav Transportkompaniet anvisning om att varorna tills vidare skulle ligga kvar i Transportkompaniets lager. Argumenteringen bygger på tanken att Transportkompaniet, som anlitats av Tedder som speditör och i den egenskapen ombesörjt såväl transporten som förvaringen i Borås, har haft hand om varorna för Tedders räkning och att Tedder därmed också har haft besittning till varorna.

Köpeavtalet mellan Tedder och Tekstil avsåg olika partier textilvaror som skulle tillhandahållas "u franco Odense". I målet är ostridigt att denna klausul innebär att köparen skall svara för alla transportkostnader. Av utredningen framgår att Tekstil inte har tagit någon befattning med transporten, som utförts av danska åkeriföretag enligt uppdrag från den av Tedder anlitade speditören Transportkompaniet. Det får antas att detta har sin bakgrund i att säljare och köpare utgått från att köparen hade att ombesörja transporten av varorna från fabriken i Odense till bestämmelseorten Borås.

Att säljaren och köparen haft den angivna uppfattningen innebär emellertid inte att man skall dra den slutsatsen, att godset kom i Tedders besittning i och med att godset avhämtades i Odense. Som nyss nämndes utfördes själva transporten av danska åkeriföretag på uppdrag av den av Tedder anlitade speditören Transportkompaniet. Transporten måste anses ha blivit utförd av självständig fraktförare. Frågan är nu om den självständige fraktföraren tog hand om godset i Odense för köparens räkning med verkan att köparen kan anses ha fått besittning till godset i den mening begreppet har vid tillämpningen av köplagens regler om stoppningsrätt.

Vid den bedömning som därvid skall göras bör först uppmärksammas, att lagstiftaren genom den särskilda regeln i 166 § 1 st sjölagen om att köparens innehav av konossement inte hindrar säljaren från att utöva stoppningsrätt, kan sägas ha gett uttryck åt den uppfattningen att stoppningsrätten skall upphöra vid senast möjliga tidpunkt. Även om en person i princip kan mot ta egendom för annans räkning med verkan att den senare anses få besittningen till egendomen, är det därför motiverat att vara återhållsam med ett sådant synsätt när det är fråga om att under en pågående transport, som omhänderhas av en självständig fraktförare, tillämpa reglerna om passiv respektive aktiv stoppningsrätt i 39 och 41 §§köplagen. För en restriktiv syn talar det förhållandet att dessa regler är det skydd som står till buds för den som säljer varor på kredit utan säkerhet, när det gäller att komma till rätta med den form av anteciperad mora som köparens insolvens innebär.

Redan dessa allmänna synpunkter talar mot tanken att det danska åkeriföretaget tog emot varorna i Odense för Tedders räkning med verkan att Tedder fick besittningen till varorna och därmed också eliminerade Tekstils stoppningsrätt. Härtill kommer följande.

När gods säljs "fritt ombord" (fob) med angivande av viss ort, ankommer det enligt 62 § köplagen på köparen att befrakta fartyg eller tinga skeppsrum som fordras för transporten från orten i fråga, under det att säljaren skall svara för transporten till lastningsorten. Det skulle kunna ifrågasättas, om inte köparen tar emot godset - dvs får det i sin besittning - redan i och med att godset lastas ombord på det fartyg med vilket godset skall fraktas. Något sådant har emellertid ansetts oförenligt med fraktförarens självständiga ställning, varför säljaren genom en uttrycklig regel i 62 § 4 st köplagen tillförsäkrats rätt att utöva stoppningsrätt även under sjötransporten trots att köparen ordnat denna. De ändamålsöverväganden som sålunda uppbär regeln torde i huvudsak vara tillämpliga också när det gäller vägtransporter som ordnas av köparen.

Mot bakgrund av nyss anmärkta omständigheter får den slutsatsen dras att godset under själva transportskedet befann sig så att säga på neutral mark och inte var i Tedders besittning i den mening som avses i 39 och 41 §§köplagen.

Mellan Tekstil och Tedder hade vid köpeavtalets ingående förutsatts, att varorna skulle tillhandahållas efter avrop och därefter transporteras till Borås. Utredningen ger inte något belägg för att Tekstil och Tedder gemensamt också skulle ha utgått från att varorna skulle sändas vidare från Borås. Även om Tedder, såsom Tekstil har framhållit, kan ha avsett, att varorna skulle transporteras vidare till Växjö och orter i Finland, måste man vid bedömningen av tvisten i målet utgå från att den transport, som säljare och köpare gemensamt antog skulle äga rum, avslutades senast när Tedder mottog underrättelse om att varorna hade kommit fram till Borås och kunde avhämtas. Detta kan emellertid inte utan vidare anses ha medfört att Tekstils stoppningsrätt upphörde.

Av utredningen framgår att Tedder hade anlitat Transportkompaniet som speditör sedan åtskilliga år tillbaka och att det därvid hade utbildats en praxis dem emellan av innebörd att Transportkompaniet efter någon eller några dagar per telefon meddelade Tedder att varan i fråga kommit fram. Tedder gav då anvisning om hur godset skulle hanteras, varvid det ofta förekom att Tedder begärde att Transportkompaniet skulle ha varorna i sitt lager under någon tid.

De vittnen som har hörts i målet har inte kunnat uttala sig om vad som förekom mellan Transportkompaniet och Tedder beträffande de nu aktuella varupartierna. Med hänsyn till vad som nyss sagts om den praxis som utbildats mellan parterna och med beaktande av att varorna ankommit till Borås under tiden d 28 april-d 17 juni 1977 får det emellertid anses utrett att Transportkompaniet i varje fall före konkursutbrottet d 22 juni inhämtade besked från Tedder om hur man skulle förfara med varorna. Det måste också antas att företrädare för Tedder gav besked om att varorna tills vidare skulle ligga kvar i Transportkompaniets lager.

Frågan är då om Tedders besked om lagring också innebar att Tekstils stoppningsrätt därmed upphörde.

Det är uppenbart att stoppningsrätten skulle ha upphört för den händelse Tedder hade hämtat godset och därigenom fått det i sin besittning. Detsamma gäller om Transportkompaniet efter anmaning av Tedder hade fört över varorna till något utomstående företag som skulle lagra varorna för Tedders räkning. Det ligger nära till hands att anse att samma effekt inträdde i och med att Transportkompaniet fick anvisning om att tills vidare förvara godset i sitt lager vilket innebar att transportskedet avlöstes av ett lagringsskede. Den omständigheten att Transportkompaniet hade rätt att hålla kvar varorna till säkerhet för sin fordran mot Tedder påverkar inte detta synsätt.

Gentemot detta torde främst kunna invändas att avsikten, såsom tidigare nämndes, har varit att stoppningsrätt skall upphöra vid senast möjliga tidpunkt. Den särskilda regel i sjölagen som vilar på detta synsätt och som tillkom samtidigt med köplagen synes emellertid ha utformats med tanke främst på själva transportskedet. Det torde förhålla sig så att det vid köplagens tillkomst var ovanligt att speditörer åtog sig att lagra importerade varor för kundernas räkning. Först i och med att företag fick rätt att ta hand om och förvara utrikes gods (se prop 1972:110 s 21) synes speditörer ha börjat driva sådan verksamhet i större skala. Av Svenska Handelskammarförbundets yttrande i målet framgår också att en sådan ordning numera blivit allt vanligare och att den erbjuder flera praktiska fördelar vid godshanteringen. Att låta stoppningsrätten bestå även under ett sådant lagringsskede skulle försvåra denna utveckling.

Övervägande skäl talar för att varorna skall anses ha kommit i Tedders besittning i och med att företrädare för Tedder före konkursutbrottet instruerade Transportkompaniet att låta varorna ligga i lager tills vidare. Härav följer att Tekstil har förlorat sin stoppningsrätt enligt 41 § köplagen mot konkursboet. Eftersom stoppningsmeddelandet till Transportkompaniet sändes först efter konkursutbrottet har också stoppningsrätten enligt 39 § köplagen gått förlorad.

Tekstils talan mot såväl konkursboet som Transportkompaniet skall således lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.